Umgänge.... igen.

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Han var två, och jag tror att han drog till med det där för att alla frågade honom om bebisen hade kommit än.

Han sa också att "ja, bebisen har kommit nu" (fast hon inte hade det) och när folk undrade vilken sort det blev hade han suckat och sagt "en vanlig!"

Så nog har barn fantasi alltid...

Suck... detta märkliga fenomen att fodervärdar säljer hästar vidare fast de inte äger dem.
Det är ju inte precis det du behöver just nu.

Ge inte efter för idiotsläkten.

Hälsa din son från mig att det är den sötaste lilla berättelsen jag hört på länge!!!

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Då ska jag nog söka lite på buke om utlånade pållar som säljs! Trodde inte det var så vanligt! Tack för idén

 

[CillaW]

Sv: Umgänge.... igen.

Hälsa din son från mig att det är den sötaste lilla berättelsen jag hört på länge!!!

Han är väldigt söt fortfarande och har gudskelov en vettig pappa med en vettig släkt.

Kolla på "hästmänniska", där finns ett par exempel på sålda foderhästar.

 

[Gnist]

Sv: Umgänge.... igen.

Nja det betyder nog ännu mer problem med den pappan....han är ju lite speciell ju.

Men dåså, vad tvekar du om

 

[Petruska]

Sv: Umgänge.... igen.

Petruska skrev:
"Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt att bli granskad och ifrågasatt som förälder, men det står helt klart att du INTE kan förlora vårdnaden om dina barn. Då skulle ju minst hälften av alla barn i Sverige vara omhändertagna. Det ska mycket till för att barn ska bli omhändertagna mot förälderns vilja. Dessutom "får" man vara svag i livskriser utan att förlora barnen för det - de värsta fel du har gjort har väl handlat om brist på ork på grund av sorg och andra problem. Sådana fel gör alla föräldrar någon gång, ingen är på topp hela tiden genom barnens hela långa barndom. Ingen vanvård, inget missbruk osv osv, förekommer ju i ditt hem."

Enya skrev:
"Nej jag vet det. Men känslan är där ändå, det är det som är det jobbiga. Jag vet inte hur man slutar tänka så "tänk om..."."

Nej, det är inte bara att knäppa av sin oro. Det vet jag och förstår jag. Om jag hade varit i samma sits, då hade information varit vad jag behövde. Jag hade försökt ta reda på så mycket jag kunde om det här med släktingars eventuella rätt till umgänge, och vilken sorts krav de kan ställa.

Nu när jag inte har de problemen, så tänker jag stilla och lugnt att släktingar rimligtvis inte har särskilt tydliga och starka rättigheter till barnen. Men om jag hade varit i den sitsen, då hade jag vridit och vänt på det där med "rimligitvis" och känt mig hotad och osäker, och sett mig själv i sämre och sämre dager.

Så i dina kläder skulle jag ta kontakt med den där familjerättskvinnan du känner redan, och ställa alla frågor jag kunde komma på. Jag skulle till och med skriva en lista innan, så jag visste att jag fick med allt.

Sen vet du vad som gäller. Allt brukar bli lite lättare då.

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Jag ringde aldrig henne. Det kändes lite lättare när det nu blev måndag igen och det såg inte "så farligt" ut när jag sovit lite....

Men NU.... är nåt helt annat. I morgon är mötet, halv 9 på morgonen och jag är nervös! Och det som rör sig i mitt huvud är hur jag ska lägga upp det här. Ska jag gå med på deras krav och låta dem ha mina barn helger och så, eller ska jag säga att de får träffa barnen med mig ENBART eller ska jag säga nej till allt till barnen är äldre och lättare kan förstå hur situationen är och hur släkten är???

OM jag säger att de inte får träffa barnen ALLS så startas det tydligen en utredning för att ta reda på om släkten är viktig, och det skrämemr mig lite.... Egentligen är det ganska naturligt att orden "utredning", "barn" och "socialen" i samma mening ger mig rysningar.... Det jag funderar på är dock om det är logisk rädsla eller om det är en ologisk rädsla. kanske borde jag gjort som du sa, och tagit reda på allt och lite till, även om det kändes bra just då?

Nu är det i vilket fall för sent, och inte lönt att grubbla på det. Jag vet bara inte vad jag ska göra

Jag vill ju itne att släkten ens ska se mina barn!!!!! Mina barn var inte viktiga när deras pappa levde!!! Ena syster träffade dem kanske sammanlagt 10 gånger per år och då var säkert 8 av dem snabbvisit hos någon som vi hälsade på så de träffade barnen och oss av en slump...... Andra systern har passat dem mycket och träffade dem ofta, men hennes familjesituation ser ju ut som den gör och där vill jag itne släppa in mina pojkar....

Så... nu har min nervositet talat, ska jag låta mitt förnuft också tala?

En viss vän skrev nyss på msn till mig en lång mening, om att jag vill vänta tills pojkarna är 10-12 år så att det kan skilja skitsnacket från sanning och själv inte är i en ålder då de pratar strunt ( då släkten tror på det) och att släkten ju kan börja med att komma på födelsedagarna. Och det är väl så jag lägger upp det i morgon.

På mötet kommer två fastrar och så farmor, och jag då, och mellan oss en person som ska "medla". Är det bara jag som får " 3 mot 1" känslan??


Och så anar jag att Elins pappa ringde familjerätten inom de närmaste dagarna. Han har inte haft Elin på nu 9 veckor och för två veckor sedan sa jag att han får "börja om" igen så att vi träffas alla tre en tid innan han får ha henne utan mig. När jag skrev det i sms till honom så skickade han flera otrevliga sms till mig, men jag svarade inte honom. I dag skrev han att han kan ha henne på onsdag, men jag svarade ju nej så han blev ju skitsur.

Intresseklubben antecknar att han blev sur, jag gör det inte för att reta honom utan för att Elin verkligen inte förtjänar att lämnas till en "främmande" människa hur som helst!! Vi hade återträff med gruppen som gick föräldrakursen, och Elin har varit med på nästan alla mötena, trots det så ( tre månader efter sist vi träffades) var hon väldigt blyg och blev ledsen om de andra tittade på henne. Inte konstigt, hon är i den åldern nu ju, men samma reaktion kommer hon att ha för sin pappa, som hon ju inte har träffa på ett tag.

Under de här 9 veckorna har han itne ringt en enda gång och frågat hur det är med henne, han har inte frågat hur hon utvecklats ( lärt sig sitta, krypa och gå med stöd), han har inte ens nämnt henne de få gånger vi har pratat, förutom det där om att han skulle ha henne. Glömmer man så lätt sitt barn????

Tack för alla svar! Känns bra att ha buke att lufta sina tankar på

 

[maiagull]

Sv: Umgänge.... igen.

Hejsan
Jag har inget klokt och bra att råda dig till. Jag kan för lite om sånt. Men jag vill bara säga att jag önskar att du skulle kunna få lite lugn och ro att bara vara ett tag. Och slippa alla jobbiga konflikter som dyker upp.

Kram till dig och din familj

 

[Hyacinth]

Sv: Umgänge.... igen.

Men NU.... är nåt helt annat. I morgon är mötet, halv 9 på morgonen och jag är nervös! Och det som rör sig i mitt huvud är hur jag ska lägga upp det här. Ska jag gå med på deras krav och låta dem ha mina barn helger och så, eller ska jag säga att de får träffa barnen med mig ENBART eller ska jag säga nej till allt till barnen är äldre och lättare kan förstå hur situationen är och hur släkten är???

Skulle jag ALDRIG i livet gå med på. Varför ska de ha barnen då? Om det du skriver är sant skulle jag inte släppa barnen dit själva öht.
Jag träffade min släkt en gång per år, och inte led jag av att det inte var oftare. Mormor är nämligen inte särskilt trevlig.
Det är ingen rätt att få träffa släkten, oftare verkar det vara ett privilegium att slippa.

Kan ni inte ses över fika på stan nån gång då och då, bara en liten stund, om ni nödvändigtvis ska ses?

Skrämseltaktik, verkar vara metoden som används.

 

[maiagull]

Sv: Umgänge.... igen.

Men förresten. Varför ska du gå ensam? Finns det ingen som du kan ha med dig som stöd?

 

[mimmipigg]

Sv: Umgänge.... igen.

Jag misstänker att din dotters pappa helst vill slippa umgänget och att ditt sms drog upp lite dåligt samvete. Skit i att kontakta honom, vill han träffa sin dotter får väl han höra av sig?
Den kontakt du har på soc angående din dotter borde du snacka med och tala om att du inte motsätter dig umgänge men att du vill ha "inskolning" varje gång det gått så lång tid mellan tillfällena.
Har du ensam vårdnad om din dotter? Har du det så flytta - långt! Det är förmodligen enda chansen att du ska få lugn och ro.

PS. Ta med en kompis till träffen imorgon, man ska aldrig gå ensam till en sådan träff.DS

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Jag misstänker att din dotters pappa helst vill slippa umgänget och att ditt sms drog upp lite dåligt samvete. Skit i att kontakta honom, vill han träffa sin dotter får väl han höra av sig?
Den kontakt du har på soc angående din dotter borde du snacka med och tala om att du inte motsätter dig umgänge men att du vill ha "inskolning" varje gång det gått så lång tid mellan tillfällena.
Har du ensam vårdnad om din dotter? Har du det så flytta - långt! Det är förmodligen enda chansen att du ska få lugn och ro.

PS. Ta med en kompis till träffen imorgon, man ska aldrig gå ensam till en sådan träff.DS

Tyvärr inte ensam vårdnad om dottern.

Du har nog rätt i att det är lite samvete som spökade. Gissar att han antingen ringer familjerätten och beklagar sig för att han inte får träffa henne eller så skiter han i allt ett tag till.... Familjerätten vet hur han är och att jag sagt ifrån om inskolning och hon tyckte det var jättebra! Egentlinge ska jag erkänna att det är rätt skönt att slippa träffa honom, prata med honom och dela med mig av Elin till honom....

Tänker du på mötet som vart i dag? Tänkte faktiskt inte på att fråga om nån ville följa med mig.....

Farmor kom och ena faster, men andra fastern skulle jobba (om du inte träffat dina brorsbarn på 1,5 år och skulle på ett möte på 1 timme, hade du inte kunnat ta ledigt just den tiden?? Det hade jag, men det verkar inte som om barnen är så viktiga trots allt.....), men istället hade ena fastern släpat med sig sin gravida 15 åriga dotter (jodå, hon ÄR gravid, jag som hoppades att det bara var ett elakt rykte, för hon är ju för tusan bara ett barn!!!) och sin 13 åriga dotter och tyckte att de skulle vara med på mötet, men det sa jag nej till.

I övrigt gick mötet bra, det inledande samtalet var att påminna att det handlade om erico hc isaac och inte om våra gräl, och att det inte var meningen att det skulle vara dem mot mig ( precis som jag ju skrev att jag inte gillade ). Det bestämdes i alla fall att de ska få träffa barnen med mig med. Dock pratades det hela tiden om "till en början", jag tog inte upp det i dag, orkade inte, utan det blir om en månad, på nästa möte....

Jag fick förslaget om att ha nåt familjerådslag eller vad det heter, där jag (tydligen) bjuder in de viktiga personerna för pojkarna till ett möte så att vi alla kan prata om hur vi ska lägga upp umgänget.

Detta känns....konstigt, ska jag erkänna.... MEn så tycker jag att det rimmar fel med att jag ska välja ut vem som ska komma på mötet och samtidigt ska jag tvingas att låta släkten träffa barnen....jag fattar inte

EGENTLIGEN skulle jag vilja säga nej helt, jag har varken ork eller lust att fara runt för att ungarna ska träffa släkten för att släkten är SSÅÅÅ viktig för dem då de inte har en pappa i livet. Jag orkar bara inte, jag har nog med att försöka klara av vardagen som den är utan att behöva vara orolig för om pojkarna är tillräckligt rena eller inte har myggbett eller blåmärke, eller säger något som låter konstigt i deras öron......

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Men förresten. Varför ska du gå ensam? Finns det ingen som du kan ha med dig som stöd?

Jag tänkte inte så långt faktiskt.

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Om det nu måste vara umgänge så är det just fika på stan jag vill ha och inget annat. Men så pratade de om " till en början..." även den här sekreteraren pratade om det, och det stör mig lite grann, om nu släkten ÄR viktig, inte tusan är det viktigt att träffa släkten UTAN mig????

 

[plums]

Sv: Umgänge.... igen.

Usch, jag får ont i magen när jag läser allt detta.Vet hur hemskt det är att behöva gå på sådana möte, fast med pappan till mina 3 äldsta som då var små, han missbrukade narkotika men nekade, dog 4 år efter det sista mötet.Under dem 4 åren hände massor i hans liv och jag var evigt tacksam för att barnen inte var där, däremot hindrade jag aldrig honom från att komma och hälsa på när som helst, bara han var alkohol och drogfri.Pappa är ju ändå pappa.
Att man dessutom skall kunna behärska sig och vara saklig i stället under dessa mötena är inte alltid så enkelt.Undrar, vad har släktingarna med att göra vad dina barn äter, hur dax de lägger sig osv.Nä, stå på dig och var stark, även om du har en klump i magen.Deras släktingar verkar ju inte vara något bra umgänge.
Lycka till !

 

[plums]

Sv: Umgänge.... igen.

Om det nu måste vara umgänge så är det just fika på stan jag vill ha och inget annat. Men så pratade de om " till en början..." även den här sekreteraren pratade om det, och det stör mig lite grann, om nu släkten ÄR viktig, inte tusan är det viktigt att träffa släkten UTAN mig????

Menar du att barnen skall träffa släkten utan att du ska vara med.Hur pass bra känner och när träffade barnen dem sist?Tycker absolut att du ska vara med, barnen behöver ju dig som sin trygghet.

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Hejsan
Jag har inget klokt och bra att råda dig till. Jag kan för lite om sånt. Men jag vill bara säga att jag önskar att du skulle kunna få lite lugn och ro att bara vara ett tag. Och slippa alla jobbiga konflikter som dyker upp.

Kram till dig och din familj

Tack!!

Det ena avlöser det andra hela tiden, livet suger, som Ramonarunds skrev i sin tråd. När jag är negativ så tänker jag bara att jag överlever med nöd en konflikt och när jag precis klarat av att sticka upp snoken ovanför vattenytan så landar ett nytt problem på mina axlar. Och jag kan inte simma!!!!! Ibland känns det som om hela livet är emot mig, som om jag verkligen har retat högre makter i nåt tidigare liv, som jag straffas nu. När är testet över så jag kan få veta om jag fått godkänt och kan få lite lugn och ro ett tag??

När jag är som mest trött, ledsen och slut i kroppen, så funderar jag på vad som händer om allt blir för mycket för mig. Vad händer? Är det värsta som kna hända att jag beklagar mig på ett internetforum och hos mina vänner över altl som händer mig om släktingar, barn och pappor?

Och min mamma.... Jag förslog att fastern och farmorn skulel träffa pojkarna en stund redan i dag, för då kankse jag kan få vara ifred och tänka och slippa bekytmra mig om släkten resten av veckan... Min mamma blev skitarg. Hon tyckte att släkten inte ska tvinga mig att gå med på umgänge, hon tyckte attde itne ska få träffa i dag osv osv....eller tycker. Hon sa att hon aldrig ska vara trevlig mot dem eller prata med dem osv Men hon ska ju vara med på ett sånt här familjerådslag ifall det blir ett sånt!

Så inte nog med att jag har problem med släkten, min egen mor skäller på mig för att jag gick med på att låta dem träffa barnen.....

Ska till sjukgymnasten nästa vecka, tack gode gud för det!!! Jag måste ha avslappningsövningar så jag kan börja slappna av så smärtan i käken försvinner igen ( kommer fram när jag inte mår bra psykiskt), den är vidrig

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Menar du att barnen skall träffa släkten utan att du ska vara med.Hur pass bra känner och när träffade barnen dem sist?Tycker absolut att du ska vara med, barnen behöver ju dig som sin trygghet.

Jag tolkar det som om de ska kunna ha barnen hos sig så småning om, en helg elelr så Och det är något jag inte vill alls som det ser u t i dag!!!! DET kan jag väl inte bli tvingad till att gå med på??

 

[Enya]

Sv: Umgänge.... igen.

Usch, jag får ont i magen när jag läser allt detta.Vet hur hemskt det är att behöva gå på sådana möte, fast med pappan till mina 3 äldsta som då var små, han missbrukade narkotika men nekade, dog 4 år efter det sista mötet.Under dem 4 åren hände massor i hans liv och jag var evigt tacksam för att barnen inte var där, däremot hindrade jag aldrig honom från att komma och hälsa på när som helst, bara han var alkohol och drogfri.Pappa är ju ändå pappa.
Att man dessutom skall kunna behärska sig och vara saklig i stället under dessa mötena är inte alltid så enkelt.Undrar, vad har släktingarna med att göra vad dina barn äter, hur dax de lägger sig osv.Nä, stå på dig och var stark, även om du har en klump i magen.Deras släktingar verkar ju inte vara något bra umgänge.
Lycka till !

Det har jag sat till Elins pappa också, att han är välkommen till mig för att träffa Elin... men han vill inte det tydligen.

Pojkarnas släkt vill jag dock inte ha innanför min dörr än så länge.

Synd om dina barn för deras pappa, det är så jobbigt att vara barn till en missbrukare, att bli " bortglömd" pga missbruket, inte vara lika mycket värd osv osv

Tyvärr är det rätt många föräldrar som inte värderar sina barn högre än missbruket.....

 

[Petruska]

Sv: Umgänge.... igen.

Jag tolkar det som om de ska kunna ha barnen hos sig så småning om, en helg elelr så Och det är något jag inte vill alls som det ser u t i dag!!!! DET kan jag väl inte bli tvingad till att gå med på??

Sent, jag måste sova. Kort: Nej, jag kan inte tänka mig att du kan bli tvingad att gå med på det! Till att börja med, kan betyda många saker. Tex att vi börjar med fika, sen visar det sig att varken släkten eller barnen är särskilt intresserade av umgänget i längden.

Hoppas det går bra på mötet, jag lovar att läsa ordentligt i tråden imorgon, nu måste jag sooova.

 

[Petruska]

Sv: Umgänge.... igen.

Enya, hur gick det på mötet?

Undrar Petruska som tänker på dig.