ultraljud-könsbestämning

[Pontevecchio]

Tack så mycket för att jag har din tillåtelse att göra som jag vill.

Som sagt så retar det alltid någon.....

Misstänker att din och min definition av skinn på näsan inte är likadan.

Det handlade inte om att ge dig min tillåtelse utan ett finare sätt för att säga att kjag skiter i vad du gör. På frågan vem som retar verkar jag leda den kampen..

 

[californication]

Ska vi sluta uttrycka vår åsikt för att du tycker den är jobbig? Hallå, du är på ett diskussionsforum! Vad skulle vi svarat? "Köp enmed rosa barbie och en med blå bil så är du säkrad".

Japp! Precis så menar jag.

Eller så menar jag att ni kan väl skapa en egen diskussionstråd istället för att kapa en tråd som handlar om någonting annat.

 

[Pontevecchio]

Alltså ... en färg är en färg. Min son har en garderob med olika färger. Det största problemet jag ser med att klä honom i "tjejkläder" är att oerhört många av de kläderna helt enkelt inte verkar bekväma. Det är rysch och pysch och kläderna är t o m ofta mindre (och nu snackar vi strl 80/86/92cl). Det gör det problematiskt för mig att klä mitt barn i "tjejkläder" då det ärligt talat ofta verkar mer obekvämt och prio ett är ju förstås att han ska kunna röra sig obehindrat. Bild för att illustrera:

(Samma storlek, samma märke. Titta t ex på "tjejplagget"s ärmar. Turligt nog är min son en så lång och smal typ att han inte störs av den mer slimmade modellen.)

Barnets kläder påverkar hur det blir bemött av sin omgivning. Tyvärr är det så. För att ge min son så många möjligheter som möjligt har jag/vi därför valt att variera vad han har på sig. På så sätt blir han både "pojkigare" och "flickigare" bemött, vilket jag tror är bra för hans utveckling. Ibland är det ärligt talat jobbigt, just för att jag vet med mig att vissa människor blir aktivt ilskna över att se ett barn som är "fel" könskodat. Ändå är det min fasta övertygelse om att det är bra att ge alternativ.

Problemet som jag ser det med att säga "man kan ju vänta tills han vill det själv" är att man då signalerar att det krävs ett aktivt val för att klä sig i kläder som är "fel" könskodade. Med andra ord kodar man ju kläderna åt barnet själv - för du visar ju att det finns en slags status quo i kläder och att de kläderna är status quo är "rätt" könskodade (för de kommer automatiskt, utan att man behöver specifikt be om dem).

Nu blev det en liten wall of text här och jag ber om ursäkt ifall TS tycker att det gick OT. Kläder är ett ämne som engagerar mig, just i och med att det ändå är en hel del som har intressanta åsikter gällande oss som väljer att klä våra barn i olika sorters kläder. Och nej, jag tycker inte att det är något fel på att klä en tjej i rosa eller en kille i blått. Eller vice versa. Men man kan ju fundera på varför man väljer det ena eller det andra och man behöver kanske inte välja samma varje gång.

Ett jättebra inlägg. Just att fundera varför tjejers kläder är mer slimmade och nättare när de i den åldern ser ut lite hur som helst tex.

Hm färgkodar ner till 62 såg jag igår. Blev så beklämd.jag är född tidigt 80tal, vi hade alla samma unisexkläder. Vart kom behovet ifrån att börja könskoda?

 

[Cocos]

Jag fick i vecka 18+3 reda på att min bebis troligtvis (väldigt säkert, jag såg själv) va en flicka..
Första jag gjorde va att ränna iväg och köpa rosa kläder!
Varför?
Jag vill att min tös ska ha rosa för det är en tjejfärg i mina ögon, jag tycker det är fint och rosa är en glad och varm färg.
Varför känner folk ett behov av att klä flickor i blått och pojkar i rosa bara för att passa in i 2015 års genusideal?
Jag tror att min tjej kommer få ett vettigt tänk trots rosa kläder.
Varför?
För att jag uppfostrar henne till öppenhet mot allt, och där spelar nog några rosa plagg väldigt liten roll i helheten..

(Sen att hon inte passar i rosa och nu har mest grått/randigt/vitt är en annan femma )

 

[Tora]

Det handlade inte om att ge dig min tillåtelse utan ett finare sätt för att säga att kjag skiter i vad du gör. På frågan vem som retar verkar jag leda den kampen..

Kampen? Är det en strid nu? När blev det det? Och varför?

Ta det lite lugnt nu vi pratar om färg på bebiskläder.

 

[TinyWiny]

Jag fick i vecka 18+3 reda på att min bebis troligtvis (väldigt säkert, jag såg själv) va en flicka..
Första jag gjorde va att ränna iväg och köpa rosa kläder!
Varför?
Jag vill att min tös ska ha rosa för det är en tjejfärg i mina ögon, jag tycker det är fint och rosa är en glad och varm färg.
Varför känner folk ett behov av att klä flickor i blått och pojkar i rosa bara för att passa in i 2015 års genusideal?
Jag tror att min tjej kommer få ett vettigt tänk trots rosa kläder.
Varför?
För att jag uppfostrar henne till öppenhet mot allt, och där spelar nog några rosa plagg väldigt liten roll i helheten..

(Sen att hon inte passar i rosa och nu har mest grått/randigt/vitt är en annan femma )

Grejen är inte att det på något sätt är fel att klä sin dotter i rosa om man råkar gilla det. Grejen är om man tar bort allt annat än rosa bara för att barnet råkar vara en flicka eller ta bort allt annat än blått bara för att barnet råkar vara en pojke. Det gör ju uppenbarligen inte du eftersom din dotter inte har enbart rosa. Det handlar alltså inte om att pojkar tvunget ska bära rosa och flickor tvunget ska bära blått utan att man tar på barnet det som barnet trivs i och det som passar för just det tillfället oavsett vad kläderna har för färg. Om flickan vill ha blåa eller svarta snickarbyxor så säger man inte till henne att nej, det kan du inte ha för du är flicka och man säger inte till en pojke som vill ha rosa eller röda snickarbyxor att nej, det kan du inte ha för du är pojke. Man ger barnet tillgång till hela världens utbud istället för att begränsa utbudet till det som ses som manligt eller kvinnligt.

Min dotter älskade rosa under en period i dagisåldern och hon ville alltid ha tights och en lite längre tröja till. För hennes del var det tacksamma kläder eftersom hon var så extremt smal att det inte fanns några vanliga jeans som höll sig uppe och till och med i vanliga mjukisbyxor fick jag sätta annan resår i för att de skulle sitta uppe. Hon älskade också att klä ut sig i prinsessklänningar med glittriga diadem och det fick hon självklart också göra om hon ville det. Hon fick självklart ha det som hon trivdes i och hon hade kläder som var svarta, blåa, lila, gröna, röda och alla andra färger också. Sonen älskade mysbyxor som liten och han hade dem i alla färger som fanns. Han hade en overall som var blå och rosa när han var fem år och den älskade han och han hade valt ut den själv. Innan dess hade han ett gäng röda overaller eftersom han under en lång period i dagisåldern älskade rött. Hade jag begränsat mina barn så hade sonen istället enbart haft blått, grönt och svart medans dottern skulle haft rosa, rött och möjligtvis lila. Sonen avskydde svart när han var liten medans dottern tyckte att det var fint. Om jag skulle tänkt strikt manligt-kvinnligt så skulle jag alltså tagit bort en hel massa färger för mina barn. Istället valde jag att låta dem ha det de trivdes i.

Samma med leksaker. För mig var det självklart att ge min son en docka och lika självklart var det att ge min dotter bilar. Sonen lekte mycket mer med sin docka än vad dottern någonsin lekte med sin. Hon tyckte inte alls att dockor var roliga.

Det är likadant med allt annat i livet. Skulle min son velat bli förskollärare och min dotter hade velat bli mekaniker så hade det varit fritt fram. Jag stöttar dem i deras val och deras drömmar.

Min son ville börja rida när han var sex år och självklart fick han göra det. (Jag hade ett uppehåll med hästarna då och hade haft sedan innan han föddes så det var inte ens så att jag påverkade honom.) Sonen började som nioåring prata om att han ville ha egen häst för det var vad han ville göra på sin fritid medans dottern var fullkomligt nöjd med att rida en gång i veckan på ridskola i samma ålder för hon spelade fotboll och gjorde en hel massa andra saker också. Hade jag hållit på strikt manligt-kvinnligt så hade jag istället hindrat sonen ifrån att rida och umgås med hästar och tvingat honom att spela fotboll. Jag hade också hindrat dottern ifrån att spela fotboll och istället tvingat på henne en egen häst.

Jag vill ge mina barn hela världen och inte bara det som anses traditionellt manligt eller kvinnligt. Jag vill att de ska bli lyckliga oavsett vad de har för intressen, vad de har på sig eller vad de har för jobb. Det är vad genus innebär. Inte att flickor ska bära blått och pojkar ska bära rosa.

Det blev lite delvis knapplån här ovan också.

 

[Freddie]

Jag tror aldrig jag har hört någon lobba för att tjejer inte ska få ha på sig rosa och pojkar inte ska få ha på sig blått. Däremot är vi många som medvetet klär våra barn i färger som traditionellt förknippats med det motsatta könet för att kompensera för att samhället i stort effektivt trycker in barn i könsroller redan från att de föds. Forskning visar att vi pratar på olika sätt med spädbarn beroende på vilket kön de har, säkert helt omedvetet för de flesta.

Sonen är 8 år nu, han har en rosa fleecetröja, lilaglittriga vantar och lila stövlar. Han har också svart jacka med Star Wars-tryck, blå overall och svarta kängor. Numera väljer han förstås sina kläder själv för det mesta och jag är väldigt glad att jag, när han var yngre, köpte mängder av rosa och lila kläder till honom och tyckte att det var självklart att han skulle ha dockor likaväl som bilar i leksakslådan. På det sättet har han blivit mindre begränsat i sina val idag, han köper till exempel gärna Lego Friends-lego och den rosa fleecetröjan valde han själv. När en fritidskompis en gång påpekade att han hade en "tjejtröja" svarade Viktor oberört att det var en barntröja.

Om sonen från och med i dag skulle välja enbart svarta och blå kläder skulle jag acceptera det, men jag tycker att det är naivt att tro att barn ska känna sig fria att välja vad de vill i skolåldern när föräldrarna redan från födseln gett tydliga ramar för vad som är pojk- respektive flickkläder. Sen kan man absolut tycka att det finns viktigare parametrar att ta hänsyn till än kläder, vilket det ju också finns, men jag ser inte det som en anledning att inte försöka påverka på alla sätt som går.

 

[Tora]

Jag tror aldrig jag har hört någon lobba för att tjejer inte ska få ha på sig rosa och pojkar inte ska få ha på sig blått. Däremot är vi många som medvetet klär våra barn i färger som traditionellt förknippats med det motsatta könet för att kompensera för att samhället i stort effektivt trycker in barn i könsroller redan från att de föds. Forskning visar att vi pratar på olika sätt med spädbarn beroende på vilket kön de har, säkert helt omedvetet för de flesta.

Sonen är 8 år nu, han har en rosa fleecetröja, lilaglittriga vantar och lila stövlar. Han har också svart jacka med Star Wars-tryck, blå overall och svarta kängor. Numera väljer han förstås sina kläder själv för det mesta och jag är väldigt glad att jag, när han var yngre, köpte mängder av rosa och lila kläder till honom och tyckte att det var självklart att han skulle ha dockor likaväl som bilar i leksakslådan. På det sättet har han blivit mindre begränsat i sina val idag, han köper till exempel gärna Lego Friends-lego och den rosa fleecetröjan valde han själv. När en fritidskompis en gång påpekade att han hade en "tjejtröja" svarade Viktor oberört att det var en barntröja.

Om sonen från och med i dag skulle välja enbart svarta och blå kläder skulle jag acceptera det, men jag tycker att det är naivt att tro att barn ska känna sig fria att välja vad de vill i skolåldern när föräldrarna redan från födseln gett tydliga ramar för vad som är pojk- respektive flickkläder. Sen kan man absolut tycka att det finns viktigare parametrar att ta hänsyn till än kläder, vilket det ju också finns, men jag ser inte det som en anledning att inte försöka påverka på alla sätt som går.

Jag ser bara inte hur färgen och utseendet på kläderna kan ha blivit så viktig?

För mig är själva funktionen av kläderna det som avgör.

Jag ser själv när pojkarnas tjejkompisar är här och leker och de tex har klänning på sig. Den begränsar tjejerna i leken på ett sätt som inte byxor gör. Om sen klänningen är svart med starwarstryck på spelar ingen större roll.

Om jag klär min sexmånaders tjej i rosa bara för att hon just är tjej och för att det behagar mig så spelar det absolut ingen som helst roll för henne i framtiden.

Jag önskar att man la mer tryck på funktionalitet istället för färg. För i slutänden betyder färgen faktiskt ganska så obetydlig.

 

[Freddie]

Jag ser bara inte hur färgen och utseendet på kläderna kan ha blivit så viktig?

För mig är själva funktionen av kläderna det som avgör.

Jag ser själv när pojkarnas tjejkompisar är här och leker och de tex har klänning på sig. Den begränsar tjejerna i leken på ett sätt som inte byxor gör. Om sen klänningen är svart med starwarstryck på spelar ingen större roll.

Om jag klär min sexmånaders tjej i rosa bara för att hon just är tjej och för att det behagar mig så spelar det absolut ingen som helst roll för henne i framtiden.

Jag önskar att man la mer tryck på funktionalitet istället för färg. För i slutänden betyder färgen faktiskt ganska så obetydlig.

Självklart är funktionen viktigare än färgen och det tror jag att majoriteten av alla genusmedvetna föräldrar håller med om (jag kan inte minnas att jag någonsin köpt ett plagg till sonen som inte varit just funktionellt för lek). Däremot förmedlar färg och form saker till omgivningen som påverkar hur barnet blir bemött och det kan påverka barnen såväl för stunden som för framtiden. Med det inte sagt att jag inte tycker att flickor ska kläs i rosa, tvärtom tycker jag att det är viktigt att inte peka ut klassiskt kvinnliga attribut och färger som något dåligt. Det är lätt att göra en tankevolt och tro att det bästa är om alla klär och beter sig på ett sätt som anses klassiskt manligt, som när man ber kvinnor vässa armbågarna och ta sig in i mansdominerade branscher, men glömmer bort att fundera på om män i stället skulle kunna dra in armbågarna, samt att det inte är någonting negativt med att vara omvårdande, trevlig och "mjuk".

 

[em-pirre]

På tal om babykläder. Varför i hela friden klär man en några veckor gammal baby i stela jeans och huvtröja? Så himla opraktiskt, och säkerligen rätt obekvämt för babyn...

Jag tänker nog köra pyjamas/sparkdräkt så långt det går ifall jag får barn.

 

[cirkus]

Varför måste allting alltid bli en jobbig politisk diskussion? Så jäkla jobbigt att det inte accepteras att alla tycker olika. Det finns några trådar man inte kan läsa, och det är trådar om köttätande, päls och barns kön. För det spårar alltid, alltid ur. Jag hade förhoppningar om att den här inte skulle göra det, men jag går och gömmer mig under min gravidsten igen så jag slipper folks ständiga behov av att vara pk.

jag tycker inte att diskussionen är det minsta förvånande när trådstarten är som den är.

Det enda som inte tycks accepteras som att tycka olika är att de som blir kallade för PK och jag antar att det är såna som jag som inte gillar idén att rosa bara är för flickor

 

[Tora]

Självklart är funktionen viktigare än färgen och det tror jag att majoriteten av alla genusmedvetna föräldrar håller med om (jag kan inte minnas att jag någonsin köpt ett plagg till sonen som inte varit just funktionellt för lek). Däremot förmedlar färg och form saker till omgivningen som påverkar hur barnet blir bemött och det kan påverka barnen såväl för stunden som för framtiden. Med det inte sagt att jag inte tycker att flickor ska kläs i rosa, tvärtom tycker jag att det är viktigt att inte peka ut klassiskt kvinnliga attribut och färger som något dåligt. Det är lätt att göra en tankevolt och tro att det bästa är om alla klär och beter sig på ett sätt som anses klassiskt manligt, som när man ber kvinnor vässa armbågarna och ta sig in i mansdominerade branscher, men glömmer bort att fundera på om män i stället skulle kunna dra in armbågarna, samt att det inte är någonting negativt med att vara omvårdande, trevlig och "mjuk".

Ibland tycker jag att man tillskriver färger på kläderna för stor betydelse.

Det är som om folk tror att om pojkar börjar klä sig i rosa så kommer flickor få det lättare i livet.

 

[cirkus]

Japp! Precis så menar jag.

Eller så menar jag att ni kan väl skapa en egen diskussionstråd istället för att kapa en tråd som handlar om någonting annat.

Fast trådstarten initierar ju debatten. Så tråden är långt ifrån kapad.

Vågar jag köpa rosa kläder? var frågan då är det inte konstigt att debatten om att könskoda bebisar kommer.

 

[californication]

Fast trådstarten initierar ju debatten. Så tråden är långt ifrån kapad.

Vågar jag köpa rosa kläder? var frågan då är det inte konstigt att debatten om att könskoda bebisar kommer.

Jag tycker det är rätt tydligt att frågan är "Jag skulle vilja veta hur säkert det är att med ultraljud könsbestämma fostret." och att "vågar jag köpa en rosa sparkdräkt ;-)" är snarare ett skämtsamt påstående än anledningen till trådstarten.

 

[cirkus]

Jag ser bara inte hur färgen och utseendet på kläderna kan ha blivit så viktig?

För mig är själva funktionen av kläderna det som avgör.

Jag ser själv när pojkarnas tjejkompisar är här och leker och de tex har klänning på sig. Den begränsar tjejerna i leken på ett sätt som inte byxor gör. Om sen klänningen är svart med starwarstryck på spelar ingen större roll.

Om jag klär min sexmånaders tjej i rosa bara för att hon just är tjej och för att det behagar mig så spelar det absolut ingen som helst roll för henne i framtiden.

Jag önskar att man la mer tryck på funktionalitet istället för färg. För i slutänden betyder färgen faktiskt ganska så obetydlig.

Problemet är att just definitionen av tjejkläder till skillnad från killkläder och att funktionen för det som är tjejkläder är så mycket mer begränsande. Nu är du ju inte där än med din dotter, men när hon blir äldre kommer du se det tydligare. Att då redan från början göra det till något viktigt att könskoda barnen är svårt som attan att komma bort ifrån när det verkligen börjar ha betydelse för just funktionen.


Jag hade en lång diskussion med kompis som har en dotter som är 10 år, Mamman tyckte det var viktigt att dottern fick tjejjeans och sminka sig och gud vet allt, för hon vill ju inte att hennes barn skulle bli utanför och mobbad pga fel sorts kläder ÄVEN om hon tycker det är bisarrt att en så ung tjej ska ha tajta obekväma opraktiska kläder och sminka sig så vägde ändå det sociala trycket över. Då insåg jag att vi var så långt ifrån varandra värderingsmässigt man kan och det skrämde mig att hon inte fattade att just hennes resonemang är sånt som skapar sketet grupptryck.

 

[cirkus]

Jag tycker det är rätt tydligt att frågan är "Jag skulle vilja veta hur säkert det är att med ultraljud könsbestämma fostret." och att "vågar jag köpa en rosa sparkdräkt ;-)" är snarare ett skämtsamt påstående än anledningen till trådstarten.

Okej.
Jag uppfattade en oro i att göra fel. Så vi ser uppenbarligen olika saker i trådstarten.

 

[Tora]

Problemet är att just definitionen av tjejkläder till skillnad från killkläder och att funktionen för det som är tjejkläder är så mycket mer begränsande. Nu är du ju inte där än med din dotter, men när hon blir äldre kommer du se det tydligare. Att då redan från början göra det till något viktigt att könskoda barnen är svårt som attan att komma bort ifrån när det verkligen börjar ha betydelse för just funktionen.


Jag hade en lång diskussion med kompis som har en dotter som är 10 år, Mamman tyckte det var viktigt att dottern fick tjejjeans och sminka sig och gud vet allt, för hon vill ju inte att hennes barn skulle bli utanför och mobbad pga fel sorts kläder ÄVEN om hon tycker det är bisarrt att en så ung tjej ska ha tajta obekväma opraktiska kläder och sminka sig så vägde ändå det sociala trycket över. Då insåg jag att vi var så långt ifrån varandra värderingsmässigt man kan och det skrämde mig att hon inte fattade att just hennes resonemang är sånt som skapar sketet grupptryck.

Fast det var ju det jag skrev i ett tidigare inlägg. Dvs att funktionen är viktigare än färgen.

Sen vet jag inte riktigt vad som är tjejjeans eller inte men ett par tajtare jeans i strech är ett jättebra plagg att leka i.

Sen är det svårare och svårare att styra barnens val ju äldre de blir. Någonstans måste man ju släppa taget och låta dom få hitta sina egna vägar i livet.

Men vilken färg på kläderna min lilla har nu är totalt betydelselöst. Att kläderna är söta och tjejiga är totalt betydelselöst. Det är bara jag som tycker det är lite sött och gulligt just nu.

När hon är två år och far runt som ett yrväder och klättrar överallt då är de helt andra kläder som hon har på sig.

 

[cirkus]

Fast det var ju det jag skrev i ett tidigare inlägg. Dvs att funktionen är viktigare än färgen.

Sen vet jag inte riktigt vad som är tjejjeans eller inte men ett par tajtare jeans i strech är ett jättebra plagg att leka i.

Sen är det svårare och svårare att styra barnens val ju äldre de blir. Någonstans måste man ju släppa taget och låta dom få hitta sina egna vägar i livet.

Men vilken färg på kläderna min lilla har nu är totalt betydelselöst. Att kläderna är söta och tjejiga är totalt betydelselöst. Det är bara jag som tycker det är lite sött och gulligt just nu.

När hon är två år och far runt som ett yrväder och klättrar överallt då är de helt andra kläder som hon har på sig.

Du kommer bli varse vad som är tjejjeans vad det lider - det är tajta opraktiska saker som man hittar på tjejavdelningen. Du såg ju bilden på en t-shirt från tjej resp killavdelningen som någon la in, så stor är skillnaden på tjej/killkläder. DET är problemet inte om ungen har rosa eller blått som bebis, det tråkiga kommer senare när man redan börjat cementera vilket kön ungen har. Min kompis dotter skulle inte ens prova ett par jeans från killavdelningen eftersom det just är från killavdelningen.

Ja, nånstans måste vi släppa taget. För mig är det när ungen gör vettiga val. Inte när grupptrycket säger att de borde göra si eller så och jag ruckar på vad jag tycker är rimligt.
Vi hade stringtrosedebatten hos oss. Jag tyckte det var vidrigt att mina 11-12 åringar ville ha såna och vägrade köpa. De köpte för egna pengar och jag sa att jag kommer slänga dom - vilket jag också gjorde. Idag så är mina döttrar vuxna och de är väldigt färgade av våra diskussioner på den tiden. De går sina egna vägar helt och hållet idag.

 

[Andromedae]

Bemötande i förskolan
Intressant forskning.

För mig är det som sagt viktigast att kläderna min son har på sig är bekväma och att han gillar dem. Just nu är han väldigt förtjust i faktumet att han har en navel och därför har vi i mångt och mycket övergett bodies för att han ska kunna studera denna kroppsdel när andan faller på. Vad det gäller färgerna så har jag en ganska egoistisk syn på det. Jag tror nämligen att barn blir bemötta olika beroende på vilka färger de kläs i och jag vill kunna exponera min son också för det bemötande som är "klassiskt kvinnligt". Anledningen till det är simpelt: det finns ju massa bra saker som "flickor" gör och som jag gärna vill att min son ska göra! Social kompetens, tålamod och generell "mjukhet" är jättefina egenskaper som vi (jag och barnets pappa) absolut vill att han ska få chans att träna på.

Att vi klär vårt barn i mixade kläder handlar alltså inte om hur världen ser ut eller att han är någon slags reklampelare för vår politiska åskådning. Det handlar om att vi tror att han får mer möjligheter när han inte alltid i alla situationer omedelbart blir klassad som och bemött som "pojke". Nu är det ju tyvärr så att kläderna inte kan göra allt. Folk har sina åsikter och det finns de som glatt skriker "Åh vilken tuffing!" så fort de ser S, även om han sportar ett par tajts och kanintröjan i ovanstående inlägg. Men jag tror att det kan göra lite skillnad och jag hoppas att den där skillnaden i bemötandet ska göra att S får chansen att upptäcka vem han är utan att bli påtvingad det stereotypiskt pojkiga hela tiden. Sedan kan han förstås utveckla vissa "klassiskt manliga" sidor också och det är inget fel i det heller, men jag vill ge alternativ till stereotypen om en brötig och tålamodslös människa som slår sig fram genom livet.

(Och nej, jag kommer inte att tvinga min tonårige son att bära kläder han inte vill bära men än så länge är det ju jag som bestämmer och då vill jag, så långt det är möjligt, låta bli att köna kläder. Just för att jag ändå tror att barn tittar på föräldrarna och gör som vi gör.)

 

[Tora]

Du kommer bli varse vad som är tjejjeans vad det lider - det är tajta opraktiska saker som man hittar på tjejavdelningen. Du såg ju bilden på en t-shirt från tjej resp killavdelningen som någon la in, så stor är skillnaden på tjej/killkläder. DET är problemet inte om ungen har rosa eller blått som bebis, det tråkiga kommer senare när man redan börjat cementera vilket kön ungen har. Min kompis dotter skulle inte ens prova ett par jeans från killavdelningen eftersom det just är från killavdelningen.

Ja, nånstans måste vi släppa taget. För mig är det när ungen gör vettiga val. Inte när grupptrycket säger att de borde göra si eller så och jag ruckar på vad jag tycker är rimligt.
Vi hade stringtrosedebatten hos oss. Jag tyckte det var vidrigt att mina 11-12 åringar ville ha såna och vägrade köpa. De köpte för egna pengar och jag sa att jag kommer slänga dom - vilket jag också gjorde. Idag så är mina döttrar vuxna och de är väldigt färgade av våra diskussioner på den tiden. De går sina egna vägar helt och hållet idag.

Jag har fått en massa kläder och även då det du antagligen kallar för tjejjeans. Tycker dom sitter jättebra på pojkarna. Tighta jeans som inte behöver något skärp för att inte åka ner.
Jag tycker dom har perfekt passform. Det står H&M i dom och har lite blommor broderade på bakfickorna.

Vettiga val är det samma som att dom väljer det du skulle ha valt?

Jag hade aldrig kunnat slänga något som mina barn köpt för sina egna pengar (så länge det inte är olagligt förstås).

När dom fyllt 18 så kan man ju snarare bara komma med råd än faktiska regler.