#tystiklassen

[pollex]

Har ni sett uppropet? (T ex https://www.svt.se/nyheter/inrikes/...rna-uppror-mot-sexuella-trakasserier-i-skolan) Fy fan, rent ut sagt

Kommer ni att prata med era barn utifrån detta? Hur?
Prata med skolan?
Har ni fått någon information från skolan om hur/om de uppmärksamma uppropet?

 

[Tassetass]

Jag är så GLAD att det här äntligen hamnar i strålkastarljuset.

Min dotter är bara 2,5 år så än så länge går det inte att ha några djupgående diskussioner med henne om sådana här saker, men jag ska fråga på förskolan hur de resonerar kring #tystiklassen. När dottern blir lite större kommer vi prata mycket om sådana här saker, exakt hur diskussionerna kommer att bli beror mycket på hur hon blir som person.

Men en sak jag vet att jag ska försöka pränta in i skallen på henne är att om det händer något i skolan som känns fel eller obehagligt, så är det inte hennes ansvar att lösa problemet (genom att anpassa sig, hålla tyst, medla, snacka med "motparten" eller whatever) utan hon alltid kan komma till mig eller hennes pappa så tar vi vuxna striden. Hon får förstås ta striden om hon vill (tar hon efter mig är nog sannolikheten att hon gör det ganska stor), men det är inte hennes ansvar utan det är vi vuxna som har ansvaret.

 

[TinyWiny]

Men är det någon som inte är både blind och döv som kan ha missat det här? Sådant här har ju pågått iallafall sedan jag började skolan -79. Även på "lekis" var det vanligt förekommande och lärare och andra vuxna valde att förklara att "de gör så för att de gillar dig" eller "de gör så för att de tycker att du är söt", "ta det som en komplimang" istället för att ta killen i hampan och få slut på övergreppen.

Jag hoppas att det här får ett slut nu. Att vuxna slutar titta bort och komma med idiotiska bortförklaringar. Jag hoppas att alla föräldrar som liksom jag fick får samtal hem efter att deras dotter satt hårt mot hårt och där lärare har mage att klaga på deras dotter vrålar ifrån så mycket ni bara kan och aldrig någonsin låter era döttrar bära skammen för det här. Att de inte alls är något de ska vänja sig vid och att det inte alls är okej någonstans.
Jag hoppas också att pojkars föräldrar liksom jag förklarar mycket noga för sina söner att precis som ingen har rätt att röra vid dem om de inte vill så har de heller ingen rätt att röra vid någon annan. Att de lär sina söner att det finns inga ursäkter och inga försvar att röra vid, säga något eller bete sig på ett sätt som gör att andra mår dåligt.

Jag lärde mina barn att hemligheter som känns bra, som de fnissar åt får de gärna ha och de behöver inte berätta om dem men hemligheter som inte är roliga, som de fick ont i magen av eller på annat sätt mådde dåligt av var de tvungna att berätta för mig. Det inkluderar allt och utesluter inget.

 

[MM]

Redan klargjort sen länge vad som är okej och inte för barnet som förstår innebörden av mina tre. Hon vet att hon ska komma till mig direkt om det är något oavsett hur litet eller stort det är. Har inga som helst problem med att ta det vidare om något skulle uppstå och lär knappast vara tyst om det. Tyvärr vis av erfarenhet.

 

[Tassetass]

Jag lärde mina barn att hemligheter som känns bra, som de fnissar åt får de gärna ha och de behöver inte berätta om dem men hemligheter som inte är roliga, som de fick ont i magen av eller på annat sätt mådde dåligt av var de tvungna att berätta för mig. Det inkluderar allt och utesluter inget.

Det där snor jag rakt av.

 

[Saigon]

Det där snor jag rakt av.

Jag med!

 

[nyttnick]

Det där snor jag rakt av.

Jag också! Grymt bra!

 

[turbofling]

Jag lärde mina barn att hemligheter som känns bra, som de fnissar åt får de gärna ha och de behöver inte berätta om dem men hemligheter som inte är roliga, som de fick ont i magen av eller på annat sätt mådde dåligt av var de tvungna att berätta för mig. Det inkluderar allt och utesluter inget.

Sen du skrev det ngn annan gang har jag använt det ofta och paminner barnen om det. Men jag har även lagt till att man aldrig ska berätta ngr hemligheter vidare för kompisar utan alltid prata med en vuxen.

Min 8aring tror jag kommer vara bra att säga ifran och inte acceptera ngt som känns fel. 7aringen känns som en person som kan bli lättare att "utnyttja"
7aringen har problem med ngr killar i parallellklassen som beter sig illa, nästa vecka ska jag ta upp det med hennes lärare men är rädd för att mötas av "men dom är ju pojkar".

 

[Lindon]

Har sagt till bekanta att from nu frågar man sonen (2 år) om han VILL ge en kram. Min syster har hittills kört med: ge moster en kraaam, moster blir lessen... Men hon förstod då jag sa åt henne. Nu vill iof sonen krama henne så hon behöver inte tjata.

Jag kommer aldrig att bortförklara beteenden med "det är ju bara pojkar". Har hört det så mycket att jag blir blev retad av en pojke hela lågstadiet/högstadiet, när jag fick nog en gång på teckningstimmen och hällde ett vattenglas över honom blev vi inkallade till läraren och hon frågade vad MITT problem var sen i vuxen ålder fick jag en ursäkt av honom. Han gillade mig men kom inte på något bättre sätt att få min uppmärksamhet än att retas.

 

[pollex]

Jag är så GLAD att det här äntligen hamnar i strålkastarljuset.

Min dotter är bara 2,5 år så än så länge går det inte att ha några djupgående diskussioner med henne om sådana här saker, men jag ska fråga på förskolan hur de resonerar kring #tystiklassen. När dottern blir lite större kommer vi prata mycket om sådana här saker, exakt hur diskussionerna kommer att bli beror mycket på hur hon blir som person.

Men en sak jag vet att jag ska försöka pränta in i skallen på henne är att om det händer något i skolan som känns fel eller obehagligt, så är det inte hennes ansvar att lösa problemet (genom att anpassa sig, hålla tyst, medla, snacka med "motparten" eller whatever) utan hon alltid kan komma till mig eller hennes pappa så tar vi vuxna striden. Hon får förstås ta striden om hon vill (tar hon efter mig är nog sannolikheten att hon gör det ganska stor), men det är inte hennes ansvar utan det är vi vuxna som har ansvaret.

Rädda Barnen har ett material som heter Stopp min kropp! (https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barn-utsatta-for-sexuella-overgrepp/stopp-min-kropp/inledning/) som börjar redan från förskolebarn, tipsar om det om du inte redan sett det! Där tar de också upp det här med bra och dåliga hemligheter till exempel

 

[Tassetass]

Rädda Barnen har ett material som heter Stopp min kropp! (https://www.raddabarnen.se/vad-vi-gor/barn-utsatta-for-sexuella-overgrepp/stopp-min-kropp/inledning/) som börjar redan från förskolebarn, tipsar om det om du inte redan sett det! Där tar de också upp det här med bra och dåliga hemligheter till exempel

Ah, det där har jag sett i andra sammanhang men visste inte att det även riktade sig till förskolebarn. Tack!

 

[pollex]

Men är det någon som inte är både blind och döv som kan ha missat det här? Sådant här har ju pågått iallafall sedan jag började skolan -79. Även på "lekis" var det vanligt förekommande och lärare och andra vuxna valde att förklara att "de gör så för att de gillar dig" eller "de gör så för att de tycker att du är söt", "ta det som en komplimang" istället för att ta killen i hampan och få slut på övergreppen.

Jag vet inte om det är jag som framstår som blind och döv men nej - vissa saker är jag inte förvånad över, medan andra berättelser sticker till lite extra. Till exempel där det är väldigt unga barn med väldigt sexualiserade (inte "bara" klumpigt gränsöverskridande) beteenden och berättelser med vuxna förövare.

Jag hoppas att det här får ett slut nu. Att vuxna slutar titta bort och komma med idiotiska bortförklaringar. Jag hoppas att alla föräldrar som liksom jag fick får samtal hem efter att deras dotter satt hårt mot hårt och där lärare har mage att klaga på deras dotter vrålar ifrån så mycket ni bara kan och aldrig någonsin låter era döttrar bära skammen för det här. Att de inte alls är något de ska vänja sig vid och att det inte alls är okej någonstans.
Jag hoppas också att pojkars föräldrar liksom jag förklarar mycket noga för sina söner att precis som ingen har rätt att röra vid dem om de inte vill så har de heller ingen rätt att röra vid någon annan. Att de lär sina söner att det finns inga ursäkter och inga försvar att röra vid, säga något eller bete sig på ett sätt som gör att andra mår dåligt.

Skriver under på detta!

 

[pollex]

Redan klargjort sen länge vad som är okej och inte för barnet som förstår innebörden av mina tre. Hon vet att hon ska komma till mig direkt om det är något oavsett hur litet eller stort det är. Har inga som helst problem med att ta det vidare om något skulle uppstå och lär knappast vara tyst om det. Tyvärr vis av erfarenhet.

Gillar första delen av inlägget, men ogillar att ni har erfarenhet av det

 

[pollex]

Min 8aring tror jag kommer vara bra att säga ifran och inte acceptera ngt som känns fel. 7aringen känns som en person som kan bli lättare att "utnyttja"
7aringen har problem med ngr killar i parallellklassen som beter sig illa, nästa vecka ska jag ta upp det med hennes lärare men är rädd för att mötas av "men dom är ju pojkar".

Jag hoppas att du får ett bra bemötande!

 

[pollex]

Jag kommer aldrig att bortförklara beteenden med "det är ju bara pojkar". Har hört det så mycket att jag blir blev retad av en pojke hela lågstadiet/högstadiet, när jag fick nog en gång på teckningstimmen och hällde ett vattenglas över honom blev vi inkallade till läraren och hon frågade vad MITT problem var sen i vuxen ålder fick jag en ursäkt av honom. Han gillade mig men kom inte på något bättre sätt att få min uppmärksamhet än att retas.

Det där är så sorgligt rakt igenom!
Sorgligt att du blev retad.
Sorgligt att det var du som blev tillsagd när du hävdade dina gränser.
Och sorgligt att han inte fått ett bättre språk att uttrycka sina känslor på!

 

[BobberiBoo]

Vi hade faktiskt en sån incident med dottern för ett par veckor sen. Några pojkar i hennes klass tjatade ”tvingade” henne att hon skulle dra ner byxorna så då gjorde hon det. Jag fick samtalet från hennes lärare samma dag där hon berättade vad som hänt. Jag pratade med dottern om det och hon skämdes ju lite, men när vi pratat och jag förklarat för henne att det absolut inte är hennes fel och att inte hon är den som ska skämmas så mådde hon bättre. Jag vet att lärarna hade ett jätte långt samtal med pojkarna och att även deras föräldrar kontaktades, så cudos till lärarna för det.

Vi har även förklarat att det är total förbjudet att göra så på någon annan och att om det skulle hända igen så ska hon skrika så högt hon bara kan, försöka springa därifrån och gå till närmsta vuxen direkt. Vi gick tom så långt att vi sa att det är helt okej att man slåss och sparkas i det läget.

Jag hoppas att hon känner och förstår att hon alltid kan prata med oss och att vi föräldrar är dem som kommer ta fighten med andra. Men fortsätter hon som nu så kommer hon bli rätt lik både mig och hennes pappa och kommer inte ha några problem att både säga ifrån och ge folk på nöten om det skulle behövas.

 

[Lindon]

Det där är så sorgligt rakt igenom!
Sorgligt att du blev retad.
Sorgligt att det var du som blev tillsagd när du hävdade dina gränser.
Och sorgligt att han inte fått ett bättre språk att uttrycka sina känslor på!

Destu viktigare för mig med son att lära honom uttrycka känslor,både positiva och negativa. Min son kramar oss föräldrar mycket,pussar och säger att vi är fina, bäst osv