Sv: Tuggummi på läderjacka?
*KL*
Alltså.. kära TS... snuffsan.. Jag sitter här och är gråtfärdig, vansinnig, skogstokig och känner verkligen med er. Har själv varit i minis sits, även om jag var yngre än henne då och "mitt fel" var mitt korkskruvslockiga hår... handfallna lärare, ignoranta rektorer, problem som sopas under mattan... jag fick höra att "jag måste förstå att P. hade det jobbigt med sina föräldrars skiljsmässa" - att JAG sen fått stå ut med två klassers mobbing, själv är skiljsmässobarn osvosv Det sket min lärare i för jag "måste förstå" att en av fyrtio mådde dåligt...?
Jag önskar så att jag kunde göra något för Mini och dig!! Vad som helst, har själv varit alternativ när jag var yngre... fast såg nog betydligt värre ut än din mini om man ska gå efter omvärldens tycken å tankar
Kommer nu säga något som kanske inte ses med blida ögon av andra... men människor som klarar sig igenom mobbing och därtill är en hästmänniska - de blir otroliga som vuxna! De får många gånger i slutänden en helt otrolig insikt i hur människor fungerar, många blir "ledare" av någon form och en hel del blir det just för att kunna förhindra att fler genomlider vad de fick genomlida.
Rätt som det är.. och det här låter hemskt jag vet, när din mini är äldre och ute på staden och går... så kommer hon se någon av sina mobbare vara Precis den looser de verkligen är.
För inte allt för många år sedan sprang jag på en av mina mobbare på en fest... alkoholen gjorde nog sitt till över det jag fick höra, men han kom fram och grät. Bad om ursäkt och berättade att han alldeles för sent hade insett vad de gjort mot mig, han var glad att jag levde och ville bara berätta att jag var då den sötaste han sett och idag var otroligt vacker. Han hade hållit utkik efter mig i flera år för att kunna be om ursäkt och berätta att han faktiskt hade varit kär i mig - han och många andra (?! bra sätt att visa det på!) Jag svarade med att det var dags att han kom över det - för det hade jag gjort.. och tackade honom. För utan deras idiotier hade jag nog aldrig fått den insikten i hur det är att vara liten och arg, hur det är att värka i hela bröstet och leva livet med magsår och depressioner. Dom gav mig en styrka de inte tänkte på - för jag Lärde mig hur JAG och Människor fungerar.
Mini,
Mobbare, de som är i din skola, de är osäkra, svaga idioter. De är SMÅ, SMÅ människor! Det du lär dig om människor genom den här helvetiska tiden är sådant de aldrig kommer lära sig, du kommer ha en rikedom i dig senare när du fått lite distans till det hela som du kan vända till något positivt... Jag känner med dig, Mini, och jag Hoppas så innerligt att du får ditt människovärde bekräftat inom en snar framtid (Snuffsan verkar vara en otrolig människa - men hon är ju ändå "bara" din mamma.. jag tror du behöver ses av andra ögon med - och det kommer!! Jag lovar!!) Du verkar vara en tuff tjej, och jag Vet att det är så otroligt lätt att tro att det är en själv det är fel på. DET ÄR DET INTE!! Det finns inte ett enda fel med att vara Dig. Många små människor är rädda för de som "sticker ut" och Vågar Vara Någon! Och vet du - du har all j*vla rätt i världen att vara just Någon, och en förbannat unik någon nämligen just Dig Själv!!
Kämpa på vännen!! Jag ska inte höja gymnasiet till skyarna, för min del dras jag nämligen (24 år gammal) fortfarande med skolskräck så till den milda grad att min hund har fått följa med på lektioner. Men det kommer bli bättre, förr eller senare, bara våga vara dig själv!! Det finns reda så många andra...
Jag känner inte er, och det är första gången jag läst något Snuffsan skrivit.. men en JÄTTEKRAM till er båda!!! Ni är starka, och ni kommer komma ut ur det här helvetet med såväl liv som vishet i behåll. Och förr eller senare, nu eller då, kommer verkligheten i kapp de små människorna i er närhet. Det kan ni lita på det med...
