Tugg på apporten- samband?

[liten82]

Hade en diskussion tidigare ikväll, huruvida de var bättre att ha en långsam hund på apportering- än en snabb hund som tuggar.

Tankegången gick så här:

Att en hund med mer fart måste vara mer stressad än en långsam hund, och att en stressad hund lättare tar till tugg.

Håller ni med?
Är en snabb hund alltid mer stressad?
Tuggar hunden oftare vid högre fart?

Hur apporterar era hundar?
Snabbt/långsamt, med/utan tugg?
Är hunden väldigt balanserad eller har lätt att ta till stress?

 

[liten82]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Jag håller inte med tankegången ovan, nästan tvärtom.

Jag tycker ofta att man ser hundar komma sakta in med apporten och massa tugg följer..
En hund som kommer i full fart har annat att tänka på än tugget.

Om jag går till mej själv,
jag leker in apporten med mina hundar,
hundarna ger 100% i fart och jag har lite eller inget tugg alls.

De enda apport-momentet jag har tugg-problem med är vittringen,
den som går långsammast och hunden/hundarna är mest osäker på (sen är vittringen väldigt tugg-vänlig)!

Däremot har jag sett en del som har mer "lojja" hundar, som lär in apporten, när dom ska "dra upp hunden" i tempo, lägger på lite stress så kommer tugget.

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska tänka om att
en snabb hund alltid måste vara mer stressad =/
Bara att gå till mina egna där också,
Midas är snabb som få- superstressad.
Eya är ännu snabbare- väldigt balanserad.
Däremot är Kelpien en ras som är lätt att dra upp i för hög stressnivå,
men ändå sitter stressen inte i farten.

 

[Brandgul]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Det finns ingen generell regel.

Min hund kutade som blixten in och ut, men tuggade glatt när hon satt sig vid min sida. Tuggade inte när hon så att säga var i fart. Så hon var snabb och tuggande.

Sen har du ju hundar i konflikt som sänker och sänker tempot för att verkligen inte lämna av och som tuggar och tuggar.

Sen finns det ju många läckra hundar som är jättesnabba och inte tuggar alls och långsamma hundar som heller inte tuggar

Men sett från de hundar jag träffat så är tuggandet en konflikt och/eller ett stressbeteende. Jag brukar tänka på det där med att man kan pressa på locket på en kokande gryta ett tag, sen kommer det ändå att bubbla över. Dvs. du kan få hunden att bete sig som du vill (apportera) men är konflikten inte löst botten så blir tuggandet ventilen.

 

[Milosari]

Sv: Tugg på apporten- samband?

satt och väntade på att du skulle svara . och jag kan bara hålla med. jag kan inte heller se något samband mellan snabbhet och tugg. däremot verkar vissa raser ha lättare för tugg än andra. samtliga tervar jag har träffat har haft problem med tugg. jag tror inte att det är en tillfällighet.

 

[liten82]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Ja, precis så jag tänkte, jag hade bara inte kommit på det än
Näe, men jag får hålla med, att de nog egentligen inte finns någon generell regel!

 

[Brandgul]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Men det är lätt att dra tanken åt samma håll... En snabb och trippig terv som tuggar... Men jag tänker på de läckra jaktlabradorerna som tävlar högt uppe i klasserna (lydnad/bruks). De kutar ju som attan även ute på fältet. Min kompis hade en gul hane som ärligt var för mycket åt alla håll. Han kunde knappt hålla ordning på sin egen tunga för han var så j*vla fladdrig, men aldrig ett tugg ändå. Men det kanske är orättvist att tänka på retrievers med medfött bra munnar?? (Alla retrievers har ju inte det) De kanske hamnar i en klass för sig? Ser man överlag på andra hundar kanske det är vanligt?

Hemma kunde min vovva bära ett okokt spagetti utan att knäcka den Men då var vi ju bortkopplade från apporteringskonflikter med apportbock etc.

Jag har en kompis med Aussie och snabbare hunde får man nog leta efter. Men han gör det för att göra sin matte glad, så det finns ju inte negativt i botten utan han bara drar på och ger det till henne. Tuggar alltså inte. Men skulle egentligen aldrig apporterat, han har inget naturligt i att ta saker i munnen. Men hon typ hjulade av glädje en gång när han nästan apporterade och då ramlade poletten ned vad hans matte blev glad över och efter det så apporterar han som en tok

 

[Albert]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Min erfarenhet är att om man tränar in apporteringen på sånt sätt att hunden slår på en del jaktfunktion och så att apportbocken blir mycket värd för hunden så kan man få både tugg och dåligt tempo tillbaka.
Det klassiska felet som görs är att börja kasta apporten för tidigt, man får en hund som tycker det är skitkul att rusa ut och döda apporten men inte lika villig att lämna av den och gärna en massa tugg under tiden.
Jag har lärt in apporteringen på min unghund (fyller ett år i morgon)på så sätt att själva apportbocken är helt värdelös utan bara ett medel för att få belöningen. Han har verkligen kopplat att ju snabbare han hämtar apporten och lämnar av den ju fortare får han bollen. Han rusar ut i full fart, griper i vändningen och full fart in och sätter sig utan det minsta tugg, bara för att få bollen...

 

[Jeeves]

Sv: Tugg på apporten- samband?

Min erfarenhet är att apportering UTAN tugg lär man in genom att;

1. Tvångsapportera - lär hunden sitta och hålla apporten. Gå under lydnad med apporten. Vid fast grepp, gå vidare.

2. Lägg ut apporten på kort avstånd. Skicka hunden apport, lägg vikt vid lydnad och snabbt sättande vid sidan. Sitt kvar en stund UTAN att kommendera loss.

3. Som ovan men lägg ut på längre avstånd.

4. Sista steget kasta ut apporten och enl ovan.