Traumatisk bindning

[Strumpann]

Han var inte hemma.
Får strunta i mina saker det var fruktansvärt att åka dit jag vill inte göra det en gång till.

Jag ska gå till kvinnojouren här i stan istället.

 

[RedQueen]

Han var inte hemma.
Får strunta i mina saker det var fruktansvärt att åka dit jag vill inte göra det en gång till.

Jag ska gå till kvinnojouren här i stan istället.

Tycker du gör ett mycket klokt val och gör helt rätt att sätta dig själv främst nu.

 

[moster_punk]

Strumpann, du skriver att du nog är svag, att du är en mjuk människa, att du böjer dig - men det är precis tvärtom. Du är stark! Att kunna ge av sig och sitt, att vara empatisk och följsam, allt det förutsätter styrka.
Det är din partner som är svag, det du beskriver och det som skymtar mellan raderna är en osjälvständig person som inte har eget kapital att gå in med i en relation, utan som behöver suga i sig näring från dig för att kunna hanka sig fram. Han är en emotionell parasit som bollar dig hit och dit allt efter hur hans behov ser ut. Om han tex. stänger dig ute känner han sig tillfälligt stark, styrkt av vetskapen att du står pall, att du inte kommer lämna honom fastän han beter sig svinigt, att han därigenom kan inbilla sig för en stund att han är någon, har makt, kontroll.

Det är synd om honom, såklart, han har det säkert svårt, MEN det är hans liv, hans problem, inget som någon annan människa varken kan eller bör ta ansvar för.

Du är inne i medberoendekarusellen, du har börjat känna av sviter av den eviga berg-och-dalbanan, du känner att du förändrats och att du inte mår bra, och du förstår att du inte tänker rationellt på situationen längre. Det är antagligen bland det svåraste som finns att förmå sig kliva av den karusellen, den snurrar så fort att det blir svårt att se det som finns utanför klart, man tycker att man inte klarar något annat än att bara fortsätta hänga med i svängarna, men sanningen är att det finns fast mark alldeles precis bredvid och att det går att bara ta ett steg åt sidan så är man där. Man ser det inte, men det är så.

Jag tycker det låter bra om du klarar att ta kontakt med kvinnojour eller liknande. Du behöver hjälp att hitta fast mark, att få vägledning dit och hjälp att bryta tunnelseendet där du endast lever för nästa varv i karusellen.

Det finns så mycket mer liv för dig än det du har nu!

Kram från mig, som levt i 20 år med en borderlineman och hittat ut till slut!

 

[Strumpann]

Strumpann, du skriver att du nog är svag, att du är en mjuk människa, att du böjer dig - men det är precis tvärtom. Du är stark! Att kunna ge av sig och sitt, att vara empatisk och följsam, allt det förutsätter styrka.
Det är din partner som är svag, det du beskriver och det som skymtar mellan raderna är en osjälvständig person som inte har eget kapital att gå in med i en relation, utan som behöver suga i sig näring från dig för att kunna hanka sig fram. Han är en emotionell parasit som bollar dig hit och dit allt efter hur hans behov ser ut. Om han tex. stänger dig ute känner han sig tillfälligt stark, styrkt av vetskapen att du står pall, att du inte kommer lämna honom fastän han beter sig svinigt, att han därigenom kan inbilla sig för en stund att han är någon, har makt, kontroll.

Det är synd om honom, såklart, han har det säkert svårt, MEN det är hans liv, hans problem, inget som någon annan människa varken kan eller bör ta ansvar för.

Du är inne i medberoendekarusellen, du har börjat känna av sviter av den eviga berg-och-dalbanan, du känner att du förändrats och att du inte mår bra, och du förstår att du inte tänker rationellt på situationen längre. Det är antagligen bland det svåraste som finns att förmå sig kliva av den karusellen, den snurrar så fort att det blir svårt att se det som finns utanför klart, man tycker att man inte klarar något annat än att bara fortsätta hänga med i svängarna, men sanningen är att det finns fast mark alldeles precis bredvid och att det går att bara ta ett steg åt sidan så är man där. Man ser det inte, men det är så.

Jag tycker det låter bra om du klarar att ta kontakt med kvinnojour eller liknande. Du behöver hjälp att hitta fast mark, att få vägledning dit och hjälp att bryta tunnelseendet där du endast lever för nästa varv i karusellen.

Det finns så mycket mer liv för dig än det du har nu!

Kram från mig, som levt i 20 år med en borderlineman och hittat ut till slut!

Jag känner igen varenda ord du skriver

Just nu tycker jag synd om honom att han är sårad och ledsen för att jag blev arg på honom förra helgen men samtidigt försöker jag tänka på att ett bråk kan man förlåta och prata om istället för att försvinna och blockera sin partner.
(Jag sa förlåt till honom samma natt)

Jag var inte bråkig mot honom första åren utan mina utbrott har kommit med tiden och förmodligen för att jag också fått en skopa psykisk ohälsa genom dom här åren.

Han hade malt på om sina problem hela veckan fastän jag sagt åt honom att nu är jag trött nu orkar jag inte höra på det här mera efter att ha hört samma meningar hundratals gånger.

Jag lyssnar på honom när jag orkar men när man hört samma sak så många gånger och det är något som ändå inte kan lösas där och då så går det bara in genom en örat och ut genom andra och till slut blir jag stressad och arg då jag såklart också oroar mig för honom men jag har inget behov av att älta problem dygnet om

Jag ville se framåt istället

 

[nejlica]

Jag ville se framåt istället

Och vilken fantastisk möjlighet du har att göra det nu, utan honom!

Har inga bra råd eller så utan ville bara skriva och säga lycka till!

 

[tanten]

Jag känner igen varenda ord du skriver

Just nu tycker jag synd om honom att han är sårad och ledsen för att jag blev arg på honom förra helgen men samtidigt försöker jag tänka på att ett bråk kan man förlåta och prata om istället för att försvinna och blockera sin partner.
(Jag sa förlåt till honom samma natt)

Jag var inte bråkig mot honom första åren utan mina utbrott har kommit med tiden och förmodligen för att jag också fått en skopa psykisk ohälsa genom dom här åren.

Han hade malt på om sina problem hela veckan fastän jag sagt åt honom att nu är jag trött nu orkar jag inte höra på det här mera efter att ha hört samma meningar hundratals gånger.

Jag lyssnar på honom när jag orkar men när man hört samma sak så många gånger och det är något som ändå inte kan lösas där och då så går det bara in genom en örat och ut genom andra och till slut blir jag stressad och arg då jag såklart också oroar mig för honom men jag har inget behov av att älta problem dygnet om

Jag ville se framåt istället

Vet du, det här inlägget handlar om han han han.
Du har dina tankar kretsande runt honom. Det toxiska mönstret måste du bort från

 

[Monimaker]

Jag känner igen varenda ord du skriver

Just nu tycker jag synd om honom att han är sårad och ledsen för att jag blev arg på honom förra helgen men samtidigt försöker jag tänka på att ett bråk kan man förlåta och prata om istället för att försvinna och blockera sin partner.
(Jag sa förlåt till honom samma natt)

Jag var inte bråkig mot honom första åren utan mina utbrott har kommit med tiden och förmodligen för att jag också fått en skopa psykisk ohälsa genom dom här åren.

Han hade malt på om sina problem hela veckan fastän jag sagt åt honom att nu är jag trött nu orkar jag inte höra på det här mera efter att ha hört samma meningar hundratals gånger.

Jag lyssnar på honom när jag orkar men när man hört samma sak så många gånger och det är något som ändå inte kan lösas där och då så går det bara in genom en örat och ut genom andra och till slut blir jag stressad och arg då jag såklart också oroar mig för honom men jag har inget behov av att älta problem dygnet om

Jag ville se framåt istället

Faktumet att han inte ens respekterar en sådan tydlig gränsdragning att du säger ifrån är en tydlig signal på hur lite han verkar bry sig om hur han får dig att känna genom sitt agerande. För att kunna känna den empati som du förmodligen skulle må bra av (plus mycket annat!) krävs känslomässig resonans – att känna andras känslor, kognitiv förståelse – att föreställa sig andras situation och dess mening samt en empatisk bekymmersamhet – att bry sig om andras välbefinnande. Han verkar totalt sakna empati för din situation som medberoende och den sviktande hälsa som rollen innebär.


Relationer kretsar mycket kring hur vi delar information och energi sinsemellan och den information han är beredd att delge verkar bristfällig när han stänger av och försvinner. Den energi han verkar bidra med känns inte heller bra för dig – det verkar otroligt självcentrerat och negativt.


Medlidande, hur vi känner andras lidande och tänker på sätt att minska detta för att verkställa är väldigt nobelt, men du måste vara vänlig, medkännande och intonande emot dig själv. Det är att arbeta framåt emot en bättre mental hälsa. Jag tror vi är många som gärna stöttar dig, så använd din tråd för att hitta den stöd och support som han inte ger dig och som du är värd.

 

[RedQueen]

Jag håller med @tanten här, du har fortfarande hans bästa i åtanke när du faktiskt behöver ha ditt bästa i åtanke. Har du haft möjlighet till att ta kontakt med kvinnojouren eller psykolog/terapeut/kurator ännu?

 

[Red_Chili]

Jag känner igen varenda ord du skriver

Just nu tycker jag synd om honom att han är sårad och ledsen för att jag blev arg på honom förra helgen men samtidigt försöker jag tänka på att ett bråk kan man förlåta och prata om istället för att försvinna och blockera sin partner.
(Jag sa förlåt till honom samma natt)

Jag var inte bråkig mot honom första åren utan mina utbrott har kommit med tiden och förmodligen för att jag också fått en skopa psykisk ohälsa genom dom här åren.

Han hade malt på om sina problem hela veckan fastän jag sagt åt honom att nu är jag trött nu orkar jag inte höra på det här mera efter att ha hört samma meningar hundratals gånger.

Jag lyssnar på honom när jag orkar men när man hört samma sak så många gånger och det är något som ändå inte kan lösas där och då så går det bara in genom en örat och ut genom andra och till slut blir jag stressad och arg då jag såklart också oroar mig för honom men jag har inget behov av att älta problem dygnet om

Jag ville se framåt istället

Det är helt onödigt att tycka synd om honom nu. Du blev arg (vilket troligen var fullt rimligt), han hanterade det dåligt och ni hamnar i bråk för att ni båda mår dåligt och för att han inte gör ett smack för att ens försöka få dig att må bättre. Du försöker uppenbarligen kommunicera, han lyssnar inte och försöker inte.

Han behöver inte heller, han har ju fått bevisat för sig varje gång att han kan behandla dig hur som helst, du stannar. Och när han blir osäker på om du stannar eller inte, då visar han snälla sidor och försöker en stund att vara värd att stanna hos, så att du ska bli mer och mer osäker på om det är rätt eller inte att känna och tänka som du gör.

Men vet du, du behöver inte följa hans regler och leva för honom. Du har full möjlighet att leva för din skull, göra sådant som får dig att må bra, umgås med personer som ger energi och välbefinnande istället för motsatsen. Ta hand om dig! och kontakta kvinnojouren. Nu.

 

[monster1]

Jag känner igen varenda ord du skriver

Just nu tycker jag synd om honom att han är sårad och ledsen för att jag blev arg på honom förra helgen men samtidigt försöker jag tänka på att ett bråk kan man förlåta och prata om istället för att försvinna och blockera sin partner.
(Jag sa förlåt till honom samma natt)

Jag var inte bråkig mot honom första åren utan mina utbrott har kommit med tiden och förmodligen för att jag också fått en skopa psykisk ohälsa genom dom här åren.

Han hade malt på om sina problem hela veckan fastän jag sagt åt honom att nu är jag trött nu orkar jag inte höra på det här mera efter att ha hört samma meningar hundratals gånger.

Jag lyssnar på honom när jag orkar men när man hört samma sak så många gånger och det är något som ändå inte kan lösas där och då så går det bara in genom en örat och ut genom andra och till slut blir jag stressad och arg då jag såklart också oroar mig för honom men jag har inget behov av att älta problem dygnet om

Jag ville se framåt istället

Sluta tycka synd om honom han är en vuxen person inte en treåring, han bör kunna hantera en konflikt bättre än så här. Han fryser ut dig, det är en mobbingteknik en mycket effektiv sådan. Det här är otroligt ohälsosamt för dig, han har all makt och du har ingen.

 

[Strumpann]

Och vilken fantastisk möjlighet du har att göra det nu, utan honom!

Har inga bra råd eller så utan ville bara skriva och säga lycka till!

Ja jag får verkligen försöka men mitt hjärta stretar fortfarande emot jag vill ju vara tillsammans med honom.

Vet du, det här inlägget handlar om han han han.
Du har dina tankar kretsande runt honom. Det toxiska mönstret måste du bort från

Ja jag inser det att jag måste kämpa emot nu en gång för alla.

 

[Strumpann]

Sluta tycka synd om honom han är en vuxen person inte en treåring, han bör kunna hantera en konflikt bättre än så här. Han fryser ut dig, det är en mobbingteknik en mycket effektiv sådan. Det här är otroligt ohälsosamt för dig, han har all makt och du har ingen.

Jag håller med dig jag är bara så van vid det här mönstret att jag anpassat mig efter det.

Hans bror försökte få tag i honom igår när jag var där och han inte öppnade dörren och han hade bara svarat lite kort senare på kvällen att han varit upptagen.

 

[Strumpann]

Faktumet att han inte ens respekterar en sådan tydlig gränsdragning att du säger ifrån är en tydlig signal på hur lite han verkar bry sig om hur han får dig att känna genom sitt agerande. För att kunna känna den empati som du förmodligen skulle må bra av (plus mycket annat!) krävs känslomässig resonans – att känna andras känslor, kognitiv förståelse – att föreställa sig andras situation och dess mening samt en empatisk bekymmersamhet – att bry sig om andras välbefinnande. Han verkar totalt sakna empati för din situation som medberoende och den sviktande hälsa som rollen innebär.


Relationer kretsar mycket kring hur vi delar information och energi sinsemellan och den information han är beredd att delge verkar bristfällig när han stänger av och försvinner. Den energi han verkar bidra med känns inte heller bra för dig – det verkar otroligt självcentrerat och negativt.


Medlidande, hur vi känner andras lidande och tänker på sätt att minska detta för att verkställa är väldigt nobelt, men du måste vara vänlig, medkännande och intonande emot dig själv. Det är att arbeta framåt emot en bättre mental hälsa. Jag tror vi är många som gärna stöttar dig, så använd din tråd för att hitta den stöd och support som han inte ger dig och som du är värd.

Även i ditt inlägg känner jag igen mig i varje ord

Jag kan inte tillägga något mer än att ni sätter huvudet på spiken i inlägg efter inlägg och jag är så tacksam för att ni får mig att öppna ögonen

 

[Strumpann]

Jag håller med @tanten här, du har fortfarande hans bästa i åtanke när du faktiskt behöver ha ditt bästa i åtanke. Har du haft möjlighet till att ta kontakt med kvinnojouren eller psykolog/terapeut/kurator ännu?

Jag skulle kontaktat kvinnojouren igår men min energi tog slut efter att jag varit och knackat på hos honom

Ska göra ett nytt försök ikväll.

 

[Strumpann]

Det är helt onödigt att tycka synd om honom nu. Du blev arg (vilket troligen var fullt rimligt), han hanterade det dåligt och ni hamnar i bråk för att ni båda mår dåligt och för att han inte gör ett smack för att ens försöka få dig att må bättre. Du försöker uppenbarligen kommunicera, han lyssnar inte och försöker inte.

Han behöver inte heller, han har ju fått bevisat för sig varje gång att han kan behandla dig hur som helst, du stannar. Och när han blir osäker på om du stannar eller inte, då visar han snälla sidor och försöker en stund att vara värd att stanna hos, så att du ska bli mer och mer osäker på om det är rätt eller inte att känna och tänka som du gör.

Men vet du, du behöver inte följa hans regler och leva för honom. Du har full möjlighet att leva för din skull, göra sådant som får dig att må bra, umgås med personer som ger energi och välbefinnande istället för motsatsen. Ta hand om dig! och kontakta kvinnojouren. Nu.

Tack

Ja jag skrev förlåt redan samma natt för att jag blivit arg men fick bara depp-sms tillbaka under dagen om hur nere han var bland annat att jag sagt att vi inte behöver varandra(vilket jag aldrig sagt)

Han hade även kontaktat sin vän och sagt att jag gjort slut(vilket jag inte heller gjort)

Efter det skickade han några sms om att jag skulle jag hämta mina saker och timmen efter var jag blockerad och har nu varit i över en vecka

Ja antagligen räknar han med att jag alltid finns kvar när han ändrar sig och kommer till sans men jag kan bara inte stanna en omgång till jag klarar inte en gång till med all den här ångesten.

Jag måste förstå en gång för alla att han inte kommer att ändra på dig det är bara sån han är medvetet eller omedvetet

 

[Strumpann]

Jag ska chatta med kvinnojouren ikväll dom har öppet till 21 och då kan jag förhoppningsvis boka in en tid för samtal i veckan eller nästa.

Ni hjälper mig mer än någon annan gjort innan.
Tack alla

 

[Red_Chili]

Tack

Ja jag skrev förlåt redan samma natt för att jag blivit arg men fick bara depp-sms tillbaka under dagen om hur nere han var bland annat att jag sagt att vi inte behöver varandra(vilket jag aldrig sagt)

Han hade även kontaktat sin vän och sagt att jag gjort slut(vilket jag inte heller gjort)

Efter det skickade han några sms om att jag skulle jag hämta mina saker och timmen efter var jag blockerad och har nu varit i över en vecka

Ja antagligen räknar han med att jag alltid finns kvar när han ändrar sig och kommer till sans men jag kan bara inte stanna en omgång till jag klarar inte en gång till med all den här ångesten.

Jag måste förstå en gång för alla att han inte kommer att ändra på dig det är bara sån han är medvetet eller omedvetet

Fördelen med allt det här är ju att det verkar bli "lätt" att lämna, så sett att han kanske inte kommer anstränga sig speciellt mycket för att få tillbaka dig. Om du vill ha dina saker, kolla om någon gemensam vän kan kontakta honom och säga åt honom att ställa ut dina saker utanför hans hem, så kan du gå dit och hämta dem utan att ni har kontakt.

Försök inte kontakta honom mer. Blocka honom och se det som att det är över nu. Han vill uppenbarligen inte ha kontakt och det är faktiskt det bästa för er båda.

Har du några vänner, släktingar eller kollegor du kan umgås med nu, så att du inte är ensam? Har du någonting att sysselsätta dig med på dagarna för att lättare få fokus tillbaka på dig istället för på honom?

 

[Strumpann]

Fördelen med allt det här är ju att det verkar bli "lätt" att lämna, så sett att han kanske inte kommer anstränga sig speciellt mycket för att få tillbaka dig. Om du vill ha dina saker, kolla om någon gemensam vän kan kontakta honom och säga åt honom att ställa ut dina saker utanför hans hem, så kan du gå dit och hämta dem utan att ni har kontakt.

Försök inte kontakta honom mer. Blocka honom och se det som att det är över nu. Han vill uppenbarligen inte ha kontakt och det är faktiskt det bästa för er båda.

Har du några vänner, släktingar eller kollegor du kan umgås med nu, så att du inte är ensam? Har du någonting att sysselsätta dig med på dagarna för att lättare få fokus tillbaka på dig istället för på honom?

Jag blockerade honom precis nu och känner för tillfället att jag struntar i sakerna då vårat förhållande är förlust nog för mig.

Han är min stora kärlek trots att omständigheterna varit som dom varit har vi verkligen haft kärleken när allt varit bra.

Ja precis han kommer antagligen inte försöka få kontakt med mig nu så du har rätt i att det är bäst men det gör så ont i hela kroppen att han inte bryr sig om mig.

Ja jag har både djur och människor att träffa men är helt förlamad av sorg just nu så går bara och lägger mig på kvällen men jag hoppas att jag inom kort jag kan finna en annan källa än honom att tanka energi ifrån

 

[tanten]

Jag blockerade honom precis nu och känner för tillfället att jag struntar i sakerna då vårat förhållande är förlust nog för mig.

Han är min stora kärlek trots att omständigheterna varit som dom varit har vi verkligen haft kärleken när allt varit bra.

Ja precis han kommer antagligen inte försöka få kontakt med mig nu så du har rätt i att det är bäst men det gör så ont i hela kroppen att han inte bryr sig om mig.

Ja jag har både djur och människor att träffa men är helt förlamad av sorg just nu så går bara och lägger mig på kvällen men jag hoppas att jag inom kort jag kan finna en annan källa än honom att tanka energi ifrån

Det går över.

 

[RedQueen]

Jag blockerade honom precis nu och känner för tillfället att jag struntar i sakerna då vårat förhållande är förlust nog för mig.

Han är min stora kärlek trots att omständigheterna varit som dom varit har vi verkligen haft kärleken när allt varit bra.

Ja precis han kommer antagligen inte försöka få kontakt med mig nu så du har rätt i att det är bäst men det gör så ont i hela kroppen att han inte bryr sig om mig.

Ja jag har både djur och människor att träffa men är helt förlamad av sorg just nu så går bara och lägger mig på kvällen men jag hoppas att jag inom kort jag kan finna en annan källa än honom att tanka energi ifrån

För att vara ärlig så har du nog aldrig tankat energi från honom, du har bara blivit snabbare dränerad när han kört sin silent treatment på dig p.g.a. att du varit i ett konstant katastrofläge vid de tillfällena. När du sen inte behövt vara det så dräneras din ork mer normalt. Så han har inte varit en positiv källa till energi utan snarare varit en enorm energidränerare.

Jag hoppas innerligt att du väljer dig själv och tar hand om dig ordentligt, för det är precis det du behöver nu. Och det är helt okej och naturligt att sörja, vilket du också behöver. ❤