Traumatisk bindning

[Strumpann]

Jag förstår att det är jättetufft! Försök att börja ta in att den lyckliga versionen inte finns på riktigt, att det är en skenbild som han hela tiden lockar dig med, att du ska få den igen om du bara beter dig som han vill.

Jag försöker verkligen att lyssna på er och jag har tänkt på allt ni skrivit under hela dagen istället för att åka hem till honom

 

[Vinur]

Jag tror det beror på omständigheterna som varit och att han inte skulle ha varit så här annars
Och att jag borde ha ännu mer överseende osv osv

Fast taskiga omständigheter är inte en ursäkt att bete sig som ett as. Den mannen han låter skymta finns inte i verkligheten. Det är ytterligare ett sätt att manipulera dig.

 

[Strumpann]

Då är det mest troligt att han inte bara manipulerar dig utan även hela sin omgivning, i och med att de också påtalat det och försöker skydda dig för att de ser hur dåligt du mår.

Det är absolut inte enkelt men det är dags att avsluta relationen, för du kommer inte må bra så länge han finns med i bilden. Något du behöver ha i åtanke hela tiden är att det är inte ett fungerande förhållande så länge en part tar övertaget genom härskartekniker och det är nog som så att han inte kan eller vill se hur illa han gör dig. Det kan och ska inte du ta ansvar för, du förtjänar en relation som är fungerande och där du inte behöver axla någon annans mående på bekostnad av ditt.

Det känns inte alls som han någonsin har förstått hur dåligt jag har mått när han varit borta han har istället svarat att han haft fullt upp och inte hunnit svara och liknande förklaringar.

Förr när han mådde sämre hade han ingen direkt verklighetsuppfattning eller tidsuppfattning och var inte särskilt medveten om att han varit borta så länge men den här gången vet jag att han är här i vår värld.

 

[Trasten]

Jag tycker inte att du ska fundera så mycket över om han manipulerar dig eller om han förstår eller om han gör detta helt ofrivilligt. Det enda som spelar roll är om det är bra för dig, i längden, eller inte.

Om svaret är inte, så ska du ändra på situationen.

Jag tror inte att han är världens snällaste mest respektfulla person som gör sitt absolut bästa. Men även om han vore det, så hade det inte spelat någon roll. Du är huvudpersonen i ditt liv och om du inte mår bra av att vara med honom så ska du gå vidare.

Testa att varje gång du undrar varför han gör något, så ändrar du frågan till varför du står ut med det. Och om du undrar varför han mår som han gör, så ändra det till varför du mår som du mår. Och gör något åt det. Han får ta ansvar för sina egna känslor.

 

[tanten]

Jag vet ju hur rätt du och alla andra som säger samma sak har jag vet bara inte hur jag ska lyckas då jag försökt flera gånger men alltid misslyckats.

Kanske är en samtalskontakt vettig? Vården elelr jourhavande medmänniska. Elelr en diakon.

Du behöver prata dig ur det där. Det är för destruktivt.

 

[tanten]

Det känns inte alls som han någonsin har förstått hur dåligt jag har mått när han varit borta han har istället svarat att han haft fullt upp och inte hunnit svara och liknande förklaringar.

Förr när han mådde sämre hade han ingen direkt verklighetsuppfattning eller tidsuppfattning och var inte särskilt medveten om att han varit borta så länge men den här gången vet jag att han är här i vår värld.

HAN BEHÖVER INTE FÖRSTÅ!

Det är ett ack så vanligt misstag - man vill så innerligt att motparten ska begripa. Det tjänar inget till. Du måste ta hand om dig själv. Låt honom ta hand om sina bekymmer och du om dina.

 

[Monimaker]

HAN BEHÖVER INTE FÖRSTÅ!

Det är ett ack så vanligt misstag - man vill så innerligt att motparten ska begripa. Det tjänar inget till. Du måste ta hand om dig själv. Låt honom ta hand om sina bekymmer och du om dina.

Detta är så viktigt. Han är inte ditt projekt.

 

[Nytant]

Jag tycker inte att du ska fundera så mycket över om han manipulerar dig eller om han förstår eller om han gör detta helt ofrivilligt. Det enda som spelar roll är om det är bra för dig, i längden, eller inte.

Om svaret är inte, så ska du ändra på situationen.

Jag tror inte att han är världens snällaste mest respektfulla person som gör sitt absolut bästa. Men även om han vore det, så hade det inte spelat någon roll. Du är huvudpersonen i ditt liv och om du inte mår bra av att vara med honom så ska du gå vidare.

Testa att varje gång du undrar varför han gör något, så ändrar du frågan till varför du står ut med det. Och om du undrar varför han mår som han gör, så ändra det till varför du mår som du mår. Och gör något åt det. Han får ta ansvar för sina egna känslor.

Så bra skrivet!

 

[Javan]

Varför ska bara du anpassa dig? Var är hans anpassning! Får så ont i magen av att läsa och ändå tror jag du skönmålar till stor del att det är värre.

I ett bra förhållande har man inte sådana dalar en person styr inte allt.

 

[Strumpann]

Varför ska bara du anpassa dig? Var är hans anpassning! Får så ont i magen av att läsa och ändå tror jag du skönmålar till stor del att det är värre.

I ett bra förhållande har man inte sådana dalar en person styr inte allt.

Han har inte behövt anpassa sig mer än i vardagen under perioderna det är bra mellan oss och då är han som sagt snäll och rar men jag hinner i princip bara repa mig efter det förra uppbrottet innan nästa kommer.

Men när han försvinner är allt på hans villkor han kommer tillbaka när det passar honom för att han vet att han kan.

 

[Strumpann]

HAN BEHÖVER INTE FÖRSTÅ!

Det är ett ack så vanligt misstag - man vill så innerligt att motparten ska begripa. Det tjänar inget till. Du måste ta hand om dig själv. Låt honom ta hand om sina bekymmer och du om dina.

Ja så är det sannerligen jag vill så gärna att han ska förstå mig och hur jag upplever situationen men jag har faktiskt nästan slutat att försöka sista året för han har alltid en annan verision.

 

[Voeux]

Vännen, jag har varit i dina skor. Älskat någon så högt som varit så sjuk. Det tog allt jag hade att lämna, allt. Jag tror nästan jag dog och fick sen födas om igen. Mitt liv är innan och efter honom. Men vet du, hade jag stannat så vet jag knappt om jag hade levt alls. Jag var in och ut på akutpsykiatrin, proppad med mediciner. Jag älskade nästan ihjäl mig, bokstavligen.

Sju år sedan nu. Gift och har barn med en annan man, och har aldrig varit lyckligare. Jag älskar fortfarande mitt ex, men att man älskar någon behöver inte betyda att man ska ha en relation med. Jag önskar honom all lycka i livet, och den kom inte med oss två.

 

[Ramona]

Jag är beroende av honom så när vi är osams handlar hela mitt liv om att jag behöver bli sams med honom så blir allt bra vilket det också blir det är som ett drogmissbruk kan jag tänka mig.

Vad är det med honom som gör honom så viktig? Varför är han så beroendeframkallande?

Jag tänker att du ju är en stor och stark vuxen människa utan honom. Du klarar ju dig uppenbarligen själv i perioder så du existerar ju helt på egen hand, eller hur?

Så vad är det med denna mannen du finner så oemotståndligt?

 

[monster1]

Jag vill ju leva mitt liv ihop med honom i den lyckliga versionen av våran verklighet

Det är så tufft att ta in att jag kanske aldrig mer kan träffa honom att jag måste välja mellan oss och mig

Den lyckliga versionen är en fantasi, om du fortsätter leva med honom kommer det fortsätta precis som förut. Han är den han är och han själv verkar ju inte ha ett intresse av att förändra sig. Du beskriver det som att han mår ganska bra nu och ändå beter han sig på det här viset. Om detta är hur det är när det är bra, hur är det då när det är dåligt?

Istället för att tänka på ert förhållande och jaga honom varför inte ta den här tiden och se om ditt eget liv. Gör egna saker skit i honom, lev ditt liv. Just nu verkar hela ditt liv handla om honom, ditt liv ska handla om dig. Sluta foga dig efter hans stämningslägen, lev.

Sluta hoppas på den här relationen, den kommer inte bli mer än vad den är just nu. Saker är vad de ser ut att vara, stannar du med honom kommer det bara bli mer av samma sak, är det verkligen vad du vill?

Sen instämmer jag med alla andra, jag tycker att du ska söka hjälp för ditt mående. Du behöver stöd !

 

[tanten]

Det är alldeles för vanligt att hänga kvar i en relation för den hen skulle kunna vara.

Istället för att inse att man är i en relation med den hen är JUST NU.

 

[Strumpann]

Jag ska åka och hämta mina saker idag jag har fullständig panikångest och inser att jag kan bara inte leva såhär mera att inte kunna andas för att en man älskar omedvetet eller medvetet straffar en med tystnad.
Tystnaden tar kål på mig det går inte en omgång till

 

[athena_arabians]

Jag ska åka och hämta mina saker idag jag har fullständig panikångest och inser att jag kan bara inte leva såhär mera att inte kunna andas för att en man älskar omedvetet eller medvetet straffar en med tystnad.
Tystnaden tar kål på mig det går inte en omgång till

Har du någon som kan vara med dig när du åker dit?

 

[Strumpann]

Har du någon som kan vara med dig när du åker dit?

Nej men han kommer trots att jag kommer ensam vända ryggen till och inte ta mig på allvar så jag tror inte han kommer försöka bli tillsammans igen när han fortfarande är i sitt avknäppta tillstånd.

Jag har aldrig lämnat honom så han kommer inte bry sig.

 

[Strumpann]

Tänkte att jag skulle åka dit direkt efter jobbet

 

[athena_arabians]

Nej men han kommer trots att jag kommer ensam vända ryggen till och inte ta mig på allvar så jag tror inte han kommer försöka bli tillsammans igen när han fortfarande är i sitt avknäppta tillstånd.

Jag har aldrig lämnat honom så han kommer inte bry sig.

Var försiktig iaf, kanske ha en kompis i telefonen hela tiden? Eller avtala en tid du senast ska höra av dig till en kompis?