Traumatisk bindning

[Rosett]

Ja det är som du beskriver han stänger av och är alltid offret om vi blir oense eller bråkar och jag får dras med dåligt samvete.

I tidigare relationer har jag inget minne av att partnerna tagit så illa upp av ett bråk.

Jag kan bli riktigt arg på honom emellanåt vilket jag blev förra helgen då han malt på om sina saker och jag hade ett önskemål jag framfört under en veckas tid som han inte verkade ta in alls.

Dagen efter sa han till sin kompis att jag gjort slut vilket jag absolut inte hade gjort sen skrev han till mig att jag skulle hämta mina saker och vi skulle inte träffas mer.

Iskall och försvunnen igen och jag har panik och tänkte åka dit idag och blir sams.

Snälla åk inte dit. Kan du prova tänka att du ska vänta en vecka till att börja med? Och sen vänta en vecka till, osv. Tillåt dig själv att vara utan honom en längre tid och lägg energin på dig själv i stället.
Det är ju psykiskt våld han använder, när man läser hur han gör/gjort.
Du kunde kanske kontakta vårdcentralen i morgon och försöka få hjälp?

 

[Red_Chili]

En vän till mig har skickat nummer till en typ av kvinnojour där man kan gå och prata om psykisk misshandel men varje gång han kommer tillbaka tycker jag bara på axlarna och tänker det här var väl inte så farligt vad har jag varit så ledsen för allt är ju bra nu.

Då ringer du så snart som möjligt (idag om de har öppet på helger, annars imorgon). Vänta inte tills han kommer tillbaka. Ring innan det.

 

[orientalkatten]

Sett hur psykisk ohälsa smittar av sig. Bryt detta innan du dras ned helt.

 

[Verdandi]

Håller med, ta all hjälp du kan få för att ta dig ur detta. Det kommer att ta tid, men du kommer att må MYCKET bättre på sikt. Det är målet och DU är värd det!

I första läget, backa av mentalt från din partner, se honom för den han faktiskt är i relationen till dig. Tänk dig att du är din egen vän som får se allt som sker. Vad hade din vän sagt till dig?
Var snäll mot dig själv!

Generellt, du behöver inte känna igen dig i nedan men du har säkert något liknande scenario..
I många osunda relationer kan man applicera dessa:
1. Allt han gör, gör han för din skull.
2. Inget av det han gör mot dig, kan du göra mot honom.

Översatt från offerkoftespråk:
1. Du ska känna skuld, våga inte ifrågasätta någon som gör allt för dig.
2. Du ska känna skuld. Våga inte skapa samma drama som han gör, för då blir det ett jävla liv där du är "oförskämt självisk" och du får be om ursäkt.

 

[Strumpann]

Snälla åk inte dit. Kan du prova tänka att du ska vänta en vecka till att börja med? Och sen vänta en vecka till, osv. Tillåt dig själv att vara utan honom en längre tid och lägg energin på dig själv i stället.
Det är ju psykiskt våld han använder, när man läser hur han gör/gjort.
Du kunde kanske kontakta vårdcentralen i morgon och försöka få hjälp?

Ja varje gång han är borta så läser jag om psykisk misshandel och allt runt omkring detta och tycker det stämmer in på pricken men när han kommer tillbaka och allt är bra igen så tycker jag bara att jag inbillat mig allting.

Och jag tycker synd om honom.

Jag tror ju inte han medvetet vill vara elak men kanske är sanningen att han visst vill straffa mig med tystnad åtminstone nuförtiden när han själv inte är i lika dåligt skick som förr?

Han är ingen elak person annars utom tvärtom så är han av den enklare sorten att leva med och är omtänksam och snäll men så fort något går emot honom blir han iskall.

Jag har fått trycka undan mina egna känslor under alla år då jag vet att han kan reagera instinktivt och förändras på en sekund om jag tar upp något han upplever som jobbigt vilket har gjort att jag till slut får utbrott och så blir vi osams och han försvinner trots att jag säger förlåt.

 

[Strumpann]

Håller med, ta all hjälp du kan få för att ta dig ur detta. Det kommer att ta tid, men du kommer att må MYCKET bättre på sikt. Det är målet och DU är värd det!

I första läget, backa av mentalt från din partner, se honom för den han faktiskt är i relationen till dig. Tänk dig att du är din egen vän som får se allt som sker. Vad hade din vän sagt till dig?
Var snäll mot dig själv!

Generellt, du behöver inte känna igen dig i nedan men du har säkert något liknande scenario..
I många osunda relationer kan man applicera dessa:
1. Allt han gör, gör han för din skull.
2. Inget av det han gör mot dig, kan du göra mot honom.

Översatt från offerkoftespråk:
1. Du ska känna skuld, våga inte ifrågasätta någon som gör allt för dig.
2. Du ska känna skuld. Våga inte skapa samma drama som han gör, för då blir det ett jävla liv där du är "oförskämt självisk" och du får be om ursäkt.

Exempel nummer 2 stämmer in hos oss

Gör jag något som överhuvudtaget liknar det han själv regelbundet gör mot mig blir han så ledsen och besviken att han blockerar mig i veckor.

 

[Görel]

Ja varje gång han är borta så läser jag om psykisk misshandel och allt runt omkring detta och tycker det stämmer in på pricken men när han kommer tillbaka och allt är bra igen så tycker jag bara att jag inbillat mig allting.

Och jag tycker synd om honom.

Jag tror ju inte han medvetet vill vara elak men kanske är sanningen att han visst vill straffa mig med tystnad åtminstone nuförtiden när han själv inte är i lika dåligt skick som förr?

Han är ingen elak person annars utom tvärtom så är han av den enklare sorten att leva med och är omtänksam och snäll men så fort något går emot honom blir han iskall.

Jag har fått trycka undan mina egna känslor under alla år då jag vet att han kan reagera instinktivt och förändras på en sekund om jag tar upp något han upplever som jobbigt vilket har gjort att jag till slut får utbrott och så blir vi osams och han försvinner trots att jag säger förlåt.

Dina två sista stycken är klockrena exempel på manipulation. Att han är väldigt bra så länge du gör som han vill och att han reagerar negativt snabbt så fort det inte är hans vilja som gäller.

När du inte följer hans vilja utan din egen straffar han dig genom att försvinna.

Det är väldigt positivt att du reagerar på att relationen är sjuk. Jag säger som flera andra, sök professionell hjälp snarast. Du behöver hjälp med att bryta detta nu. Du är utsatt för en manipulativ man som styr och kontrollerar dig, som har brutit ner dig under en längre tid.

 

[Strumpann]

Jag tänkte åka dit nu på morgonen men tog en lång promenad istället och nu tänker jag att jag åker dit imorgon kväll så kanske jag kan skjuta upp det en dag till och på så vis skapa lite distans.

Jag har dåligt samvete för det var jag som blev arg den här gången men jag bad om ursäkt en timme senare och har skrivit flera kärleksfulla sms som han inte har besvarat utan bara skrivit tillbaka att ”jag ska hämta mina saker och att han inser att jag bara vill träffas ibland”.

Han tog mitt utbrott som att jag gjorde slut och att jag inte vill vara med honom han känner sig sårad nu och är fast i den känslan.

Han vill att vi ska bo tillsammans och han har stort behov av att vara tillsammans.

Det är allt eller inget för honom.

Men till och med hans kompisar avråder mig från att köpa hus med honom just nu vilket han vill att vi ska göra och då kommer han aldrig slänga ut mig säger han men jag tror att sålänge hans funktion att stänga av sig själv fungerar så kommer det fortsätta även om vi bara har en bostad.

 

[MiaMia]

Ja varje gång han är borta så läser jag om psykisk misshandel och allt runt omkring detta och tycker det stämmer in på pricken men när han kommer tillbaka och allt är bra igen så tycker jag bara att jag inbillat mig allting.

Och jag tycker synd om honom.

Jag tror ju inte han medvetet vill vara elak men kanske är sanningen att han visst vill straffa mig med tystnad åtminstone nuförtiden när han själv inte är i lika dåligt skick som förr?

Han är ingen elak person annars utom tvärtom så är han av den enklare sorten att leva med och är omtänksam och snäll men så fort något går emot honom blir han iskall.

Jag har fått trycka undan mina egna känslor under alla år då jag vet att han kan reagera instinktivt och förändras på en sekund om jag tar upp något han upplever som jobbigt vilket har gjort att jag till slut får utbrott och så blir vi osams och han försvinner trots att jag säger förlåt.

Nej, om det är nödvändigt att ständigt övervaka sig själv och styra sitt beteende för att inte straffas så är det inte någon som är omtänksam, snäll och enkel att leva med.

Det spelar ingen roll om det är medvetet från hans sida eller ej. Det skadar dig och du behöver söka hjälp för att rädda dig själv.

 

[Strumpann]

Dina två sista stycken är klockrena exempel på manipulation. Att han är väldigt bra så länge du gör som han vill och att han reagerar negativt snabbt så fort det inte är hans vilja som gäller.

När du inte följer hans vilja utan din egen straffar han dig genom att försvinna.

Det är väldigt positivt att du reagerar på att relationen är sjuk. Jag säger som flera andra, sök professionell hjälp snarast. Du behöver hjälp med att bryta detta nu. Du är utsatt för en manipulativ man som styr och kontrollerar dig, som har brutit ner dig under en längre tid.

Jag pratade med hans bror i helgen just om det här att jag tror att han manipulerar oss till någon form av lydnad att vi vet att han annars stänger av så vi blir oroliga.

Sen har han mått väldigt dåligt på riktigt med då han faktiskt behövt våran hjälp.
Men jag upplever inte att han är i så dåligt skick längre och vi har bott ihop i några månader nu och han har malt på om bekymmer till och från men mått helt okej.

Jag är nog en svag person med jag är ganska mjuk av naturen och har aldrig satt ner foten emot honom han har kunnat lämna mig och komma tillbaka i alla år han vet att jag inte lämnar honom.

Jag har åkt upp och ner i hans karusell av psykisk ohälsa utan att välja att kliva av och nu känns det som det är försent för även om jag inser hur fel det är i sämre perioder är han verkligen den personen jag aldrig vill lämna då allt är så bra när vi kommer överens och håller sams och jag önskar av hela mitt hjärta att han kunde sluta försvinna och istället prata med mig.

 

[Red_Chili]

Jag har åkt upp och ner i hans karusell av psykisk ohälsa utan att välja att kliva av och nu känns det som det är försent för även om jag inser hur fel det är i sämre perioder är han verkligen den personen jag aldrig vill lämna då allt är så bra när vi kommer överens och håller sams och jag önskar av hela mitt hjärta att han kunde sluta försvinna och istället prata med mig.

Det är inte för sent så länge du är vid liv, men det blir såklart jobbigare och jobbigare ju längre du väntar. Du behöver hjälp från proffs. Det finns hjälp att få. Börja med att ringa kvinnojouren som du hade fått nummer till. Det finns ingen anledning att vänta.

Att tro att han ska ändra sig är naivt och i det här läget även farligt för dig. Du hålls ju kvar av någon form av önskan att han ska bli bättre, att de här dåliga perioderna ska försvinna och att allt ska bli bra, men är det troligt att det blir så? Nej.

INGEN person är enbart dum, många som är dumma är inte medvetna om att de är det heller. Men, om man inte mår bra i en relation och det inte är troligt att det kommer ändras, då finns det ingen anledning att stanna kvar. Du ska leva DITT liv, inte finnas där som någon liten prydnad för honom att ha kontakt med när han tycker det känns roligt. Har du ingenting alls du vill göra på egen hand, utan honom?

 

[RedQueen]

Jag pratade med hans bror i helgen just om det här att jag tror att han manipulerar oss till någon form av lydnad att vi vet att han annars stänger av så vi blir oroliga.

Sen har han mått väldigt dåligt på riktigt med då han faktiskt behövt våran hjälp.
Men jag upplever inte att han är i så dåligt skick längre och vi har bott ihop i några månader nu och han har malt på om bekymmer till och från men mått helt okej.

Jag är nog en svag person med jag är ganska mjuk av naturen och har aldrig satt ner foten emot honom han har kunnat lämna mig och komma tillbaka i alla år han vet att jag inte lämnar honom.

Jag har åkt upp och ner i hans karusell av psykisk ohälsa utan att välja att kliva av och nu känns det som det är försent för även om jag inser hur fel det är i sämre perioder är han verkligen den personen jag aldrig vill lämna då allt är så bra när vi kommer överens och håller sams och jag önskar av hela mitt hjärta att han kunde sluta försvinna och istället prata med mig.

Har han sökt professionell hjälp för sina problem någon gång oavsett om du eller någon annan påtalat det eller inte?

 

[Görel]

Jag pratade med hans bror i helgen just om det här att jag tror att han manipulerar oss till någon form av lydnad att vi vet att han annars stänger av så vi blir oroliga.

Sen har han mått väldigt dåligt på riktigt med då han faktiskt behövt våran hjälp.
Men jag upplever inte att han är i så dåligt skick längre och vi har bott ihop i några månader nu och han har malt på om bekymmer till och från men mått helt okej.

Jag är nog en svag person med jag är ganska mjuk av naturen och har aldrig satt ner foten emot honom han har kunnat lämna mig och komma tillbaka i alla år han vet att jag inte lämnar honom.

Jag har åkt upp och ner i hans karusell av psykisk ohälsa utan att välja att kliva av och nu känns det som det är försent för även om jag inser hur fel det är i sämre perioder är han verkligen den personen jag aldrig vill lämna då allt är så bra när vi kommer överens och håller sams och jag önskar av hela mitt hjärta att han kunde sluta försvinna och istället prata med mig.

Det är aldrig för sent! Jag vet de som har lämnat efter många år och vuxna barn som lyckats ta tillbaka sitt eget liv.

Personer som beter sig som mannen du beskriver vill gärna bo ihop för då kan han kontrollera dig dygnet runt. Kan se till att du inte alls får inflöde från omvärlden utan hans medgivande. Får de partnern att gå med på att köpa hus brukar hans val falla på något som ligger ensligt eller långt borta från vänner och familj för att på så sätt isolera partnern ordentligt för att kunna kontrollera ännu mera.

Många av oss kvinnor har blivit uppfostrade av omgivningen till att vara mjuka och följsamma, anpassa oss, sätta andras behov före våra egna, möjliggöra för främst manliga partners att de får förverkliga sina drömmar och ambitioner medan vi stöttar och sköter markservice. Och många mår oerhört dåligt av att utplåna sin egen vilja och önskningar. Så jag tror inte alls att du är svag, men du har kanske aldrig blivit uppmuntrad till att stå upp för dig själv?

Han kommer aldrig att bli den där där personen du aldrig vill lämna, den som du hoppas att han ska vara jämt. Han visar upp den sidan ibland för att du ska få en glimt av hur bra han kan vara om du bara beter dig på rätt sätt mot honom. Men, vilket det du skrivit här visar, så fort du ber om bara lite tillbaka så reagerar han snabbt och hårt. Han är alltså inte beredd att ge tillbaka detsamma till dig som han kräver att du ska ge honom.

Sök professionell hjälp i morgon. Kontakta kvinnofridslinjen eller din lokala kvinnojour som hjälper dig att komma rätt.

 

[Strumpann]

Har han sökt professionell hjälp för sina problem någon gång oavsett om du eller någon annan påtalat det eller inte?

Ja han har haft proffesionell hjälp men jag tror den sattes in för sent båda tillfällen då det redan hade flippat totalt.
Första gången var något år innan vi träffades och andra gången var i vintras det var ambulans och inläggning på psyket och samtal efter det och jag har även varit på anhörigasamtal.

Nu går han inte och pratar med någon och jag upplever heller inte att han längre mår dåligt utan det mesta har ordnat upp sig och han är stabil sålänge han får som han vill och sålänge inte något oväntat inträffar för händer något exempelvis att vi blir lite osams då blir det så uppförstorat han tar illa vid sig känner sig sviken känner att jag inte vill vara med honom och sen försvinner.

Det blir en höna av en fjäder.

 

[Strumpann]

Det är inte för sent så länge du är vid liv, men det blir såklart jobbigare och jobbigare ju längre du väntar. Du behöver hjälp från proffs. Det finns hjälp att få. Börja med att ringa kvinnojouren som du hade fått nummer till. Det finns ingen anledning att vänta.

Att tro att han ska ändra sig är naivt och i det här läget även farligt för dig. Du hålls ju kvar av någon form av önskan att han ska bli bättre, att de här dåliga perioderna ska försvinna och att allt ska bli bra, men är det troligt att det blir så? Nej.

INGEN person är enbart dum, många som är dumma är inte medvetna om att de är det heller. Men, om man inte mår bra i en relation och det inte är troligt att det kommer ändras, då finns det ingen anledning att stanna kvar. Du ska leva DITT liv, inte finnas där som någon liten prydnad för honom att ha kontakt med när han tycker det känns roligt. Har du ingenting alls du vill göra på egen hand, utan honom?

Jag vill ju leva mitt liv ihop med honom i den lyckliga versionen av våran verklighet

Det är så tufft att ta in att jag kanske aldrig mer kan träffa honom att jag måste välja mellan oss och mig

 

[Nytant]

Tack jag är så väl medveten om att den här relation är så osund den kan bli och jag vet att jag borde ha lämnat den för länge sen men hjärtat och hoppet stretar hela tiden emot och för varje gång blir jag var svagare och mer desperat över att vi bara måste bli sams.

Första åren kan jag inte minnas var så här illa som nu för nu får jag verkligen panikångest.

En vän till mig har skickat nummer till en typ av kvinnojour där man kan gå och prata om psykisk misshandel men varje gång han kommer tillbaka tycker jag bara på axlarna och tänker det här var väl inte så farligt vad har jag varit så ledsen för allt är ju bra nu.

Ja jag tror att du är helt medveten om det Annars hade du inte startat tråden.
Förstår också att det känns omöjligt att förändra, men det är det inte. Dock behöver du hjälp och kontinuerligt stöd Du ska inte behöva känna dig ensam i detta. Kvinnojouren är en bra början.

 

[RedQueen]

Ja han har haft proffesionell hjälp men jag tror den sattes in för sent båda tillfällen då det redan hade flippat totalt.
Första gången var något år innan vi träffades och andra gången var i vintras det var ambulans och inläggning på psyket och samtal efter det och jag har även varit på anhörigasamtal.

Nu går han inte och pratar med någon och jag upplever heller inte att han längre mår dåligt utan det mesta har ordnat upp sig och han är stabil sålänge han får som han vill och sålänge inte något oväntat inträffar för händer något exempelvis att vi blir lite osams då blir det så uppförstorat han tar illa vid sig känner sig sviken känner att jag inte vill vara med honom och sen försvinner.

Det blir en höna av en fjäder.

Då är det mest troligt att han inte bara manipulerar dig utan även hela sin omgivning, i och med att de också påtalat det och försöker skydda dig för att de ser hur dåligt du mår.

Det är absolut inte enkelt men det är dags att avsluta relationen, för du kommer inte må bra så länge han finns med i bilden. Något du behöver ha i åtanke hela tiden är att det är inte ett fungerande förhållande så länge en part tar övertaget genom härskartekniker och det är nog som så att han inte kan eller vill se hur illa han gör dig. Det kan och ska inte du ta ansvar för, du förtjänar en relation som är fungerande och där du inte behöver axla någon annans mående på bekostnad av ditt.

 

[Görel]

Jag vill ju leva mitt liv ihop med honom i den lyckliga versionen av våran verklighet

Det är så tufft att ta in att jag kanske aldrig mer kan träffa honom att jag måste välja mellan oss och mig

Jag förstår att det är jättetufft! Försök att börja ta in att den lyckliga versionen inte finns på riktigt, att det är en skenbild som han hela tiden lockar dig med, att du ska få den igen om du bara beter dig som han vill.

 

[Luff]

Läs vad du själv skriver. Hade du varit din egen bästa vän så hade du packat åt dig och aldrig sett bakåt. Varför tror du det ska vara så här? Han kommer inte att ändra sig.

 

[Strumpann]

Läs vad du själv skriver. Hade du varit din egen bästa vän så hade du packat åt dig och aldrig sett bakåt. Varför tror du det ska vara så här? Han kommer inte att ändra sig.

Jag tror det beror på omständigheterna som varit och att han inte skulle ha varit så här annars
Och att jag borde ha ännu mer överseende osv osv