Trasigt mammahjärta

[Korven]

Sv: Trasigt mammahjärta

Alla verkar förstå utom du.

 

[vallhund]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag vill inte strö salt i sår, men i mina ögon låter hela historien mycket märklig.
det är nog mycket som fattas i redogörelsen för att den skall bli begriplig.

På den tiden jag hade problem med sonens pappa efter separationen så hade vi bara muntligt avtal. X et vägrade en gång att låta mig hämta sonen som avtalat, jag ringde Polisen som var på plats inom 20 minuter o såg till att jag fick med mig sonen.
Efter det hade jag inga fler större problem, åtminstone inga formella.

 

[Petruska]

Sv: Trasigt mammahjärta

Alla verkar förstå utom du.

Nej, jag håller med Mammas. Jag fattar inte heller på vilket sätt du tror dig hjälpa TS genom att berätta hur mycket bättre du hade klarat av det som har drabbat henne, och hur fel hon har gjort.

 

[Diplomaten]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag kan bara tänka mig hur hemskt det måste vara att inte få vara en del av sitt barns liv. Att vara totalt utesluten under två års tid. Tyvärr är ju detta en tid man aldrig, aldrig får tillbaka.

Helt ärligt, jag reagerar också över dina inlägg. Speciellt i beskrivningen om vad du gjort för att få kontakt med barnet och pappan. De har flyttat till ny ort ja, men din beskrivning visar ju att ditt barn har rätten att också träffa dig. Finns det någon speciell anledning att du inte tog detta vidare direkt när de flyttade?

Som ensamstående mamma till en liten dotter, med en far som tyvärr inte engagerar sig - blir jag förvirrad över din beskrvning. Hur har du visat för barnet, att du engagerar dig?

Ja, det är olyckligt att pappans handlande skall göra så att det drabbar dig och barnet. Men, du har inget val! Du måste agera! NU

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Då har man varit där 2 dagar och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Första dagen bröt jag ihop totalt, mötte mitt barn på parkeringen utanför, han kände igen mig och började springa mot mig, men hans pappa ropade argt på honom så han stannade upp. Jag ropade på min son att han skulle komma och vi kramades en lång stund.
Min son ställde fråga "hur mår du" o jag bröt ihop. Pappan och hans fru kom, tog min son i armen och gick iväg.
Min son kollade bakåt flera gånger och hans blick sa "kom mamma"

Pappan och hans fru pratade inte med mig, höll inte upp dörrarna åt mig när jag kom bakom och satte sig längst in vid ett bord med 3 stolar. Jag satte mig i soffan och försökte samla mig.

Vi blev upphämtade av barnpsykologen och fick komma in i ett rum där vi satte oss. Min son satte sig bresvid mig och tog min hand och sa "va inte ledsen mamma"

Vi fick en enkät på 180 frågor och pappans fru tog kommandot och började fylla i. Jag ifrågesatte hennes svar några ggr, men fick bara blickar tillbaka.
Jag kände inte igen mitt barn i hennes svar, pappan satt bara tyst och höll med!
Efter att vi hade fyllt i frågorna fick vi gå igenom alla svar, frun tog kommandot och avbröt mig gång på gång. Till slut blev jag bara så less och bad henne lämna rummet, vilket hon då gjorde och smällde igen dörren.
Pappan blev sur och vägrade prata med både mig och psykologen och svarade bara ja, jo!
Jag ställde frågan "vad är det som händer och varför har det blivit såhär?"
Fick svaret att det är jag som har valt att vara utanför, att inte ha någon kontakt med sonen osv. Han satt och ljög inför mig och psykologen rakt upp i ansiktet för sin egen vinning.

Psykologen hade gjort några läs och skrivtester med sonen och mitt barn hade klarat testerna galant. Psykologen frågade pappan vad han tyckte vad problemet med min son var och pappan svarade, "han kan inte ta på sig flera uppgifter samtidigt. När man ber honom att ta av sig skorna, tvätta händerna, komma och äta, gå och tvätta händerna och munnen och sen ta fram läxorna så springer han och gör nånting annat där i mellan"
Men jösses sa jag, han är ett 9åringt barn, ingen robot och vad gör det om han springer in på sitt rum före han kommer och äter?
Fick inget svar.

När vi gick ut så tog frun min son i handen och drog iväg honom till bilen. Jag ropade på min son som vände sig om och ville komma, men frun knuffade honom framåt och sa att dom hade bråttom. Jag ropade igen på min son att han skulle komma och han fintade bort frun och sprang fram till mig. Jag kramade om honom och sa att han var en duktig pojke, att jag var stolt över honom och att vi ses i morgon. Sen hoppade han in i bilen igen och dom for.

Dag 2
Samma sak igen, möts på parkeringen, min son skiner upp när han ser mig, vill komma med dom tar honom i handen och går snabbt iväg. Efter kommer jag och får dörr på dörr igensmälld framför näsan. Samma sak i väntrummet, dom pratar inte med mig, hälsar inte på mig och är riktigt otrevliga. Jag säger hej O, hur mår du idag och han svarar att han mår bra.
Vi blir uppropade och vi går iväg, frun tar då ett snabbt steg mellan mig och min son och knuffar till mig som att hon ville säga "flytta på dig"
Sonen fick göra lite huvudräkning och några tester som han än en gång klarar galant. Lämnar rummet och pappan, frun och min soon försvinner snabbt iväg. Jag kommer ut på parkeringen och ser att deras bil är kvar så jag bestämmer sig för att sätta mig ner och vänta på dom. Dom kommer ut, jag hör min son ropa "mamma" och kommer springandes mot mig. Frun ryter då till och skriker att han har inte tid för att prata med mamma och att han skulle hoppa in i bilen på en gång. Jag ropar till min son att komma och han kommer och sätter sig bredvid mig. Jag visar några bilder på telefonen, berättar lite om mormor, moster och om mina djur. Vi pratar på tills dom kommer framför oss med bilen och skriker att O ska hoppa in omg! Jag kramar om O och säger hej då och dom gasar iväg.

Imorgon är det dags för att träffa skolan och jag vet inte vad jag ska säga. Det är ju ganska tydligt att frun inte vill att jag har umgänge med honom, det är tydligt att pappan är hunsad efter hennes taktpinne och jag förstår inte varför vi går igenom detta. Det är inget fel på min son, han gör det han ska, han sitter lugnt och stilla på stolen och klarar sina uppgifter ua!

Jag är kluven och ledsen för att jag vet att i morgon är det sista dagen jag får träffa min son. För sen kommer det att vara samma visa igen...

Att kontakta familjerätten och att driva detta till en rättsak är nånting som jag nu funderar över.

Jag har inte fått träffa min son på 2 år och frun och pappan kan inte ens ge mig 10 min med mitt barn.

 

[lillsmurfagirl]

Sv: Trasigt mammahjärta

jag förstår hur du känner.. men jag tycker det var fel av dig att säga till ditt barn att springa till dig.. du gör det väldigt dramatiskt både för hans pappa, dig själv och för din son..(endast mina åsikter..)

Du har inte funnits i hans liv under två år.. pappans fru har antagligen varit som en mamma för honom under denna tiden, du påstår att du tycker hennes svar på vissa frågor är felaktiga, men hon har antagligen umgåts mer med honom än vad du har under dessa två år..

Låter kanske hård.. men vore kanske bra att skynda långsamt med umgänget?

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag har väldigt svårt och tro att min son har förändrat så pass mkt som hon kryssade i. Att en 9 åring skriver slarvigt är väl fult normalt i pressade situationer? Att en 9 åring glömmer bokstäver i engelskan? Hon hade fruktansvärda höga krav när hon fyllde i, det hon klarade av men inte han, var han dålig på.

Jag kommer fortsätta ropa på honom när jag ser att han vill komma till mig.

Jag kommer inte acceptera att dom gömmer sig för mig, knuffar honom, säger åt honom att det inte finns tid för mamma, att dom har bråttom, att dom inte hälsar, smäller igen dörrarna framför näsan på mig.

Det handlar om folkvett. Är man vuxen så hälsar man på folk, speciellt på barnets mamma när det har blivit som det har blivit. Vad ger dom för signaler till barnet?

Jag är inte dum och fattar att hon har tagit på sig en mammaroll, men hon borde väl ändå nånstans förstå att hon inte är den riktiga mamman och att hon inte bör hålla barnet borta från sin riktiga mamma, när man väl träffas - jag anser att hon då borde backa och ge utrymme?!

Hon markerade på en gång att hon inte gillade att jag var där, hon styrde, ställde och förde pappans talan. Hon tom knuffade undan mig (?)

Orsaken till att jag inte har funnits är att dom från första början flyttade 6 mil utan min tillåtelse. Dom svarade inte i telefonerna, öppnade inte dörren. När man väl fick tag i dom var dom otrevliga o la på luren.
Jag tycker att jag har tagit det passivt med att inte dra in någon rättshjälp i hopp om att det ska lösa sig, men tydligen inte.

Hårt mot hårt. Dom vill inte sammarbeta, jag vill. Då får det bli rättshjälp.
Jag har rätt till umgänge då vi har delad vårdad. Jag ska ha min rätt, så är det bara.

 

[Mirre]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men alltså, nu kommer jag låta hård men varför har du låtit det gått två år innan du ens kontaktat någon rättshjälp?
Hade mitt ex flyttat med min son utan min vetskap och medgivande så hade han haft besök samma dag och ett brev från advokat på väg till sig.

Varför låter du dem köra med dig såhär?
Vad sänder det för signaler till sonen?

 

[Lottch]

Sv: Trasigt mammahjärta

Om jag vore du skulle jag kontakta en familjerättsadvokat nu och ta tag i umgänget, såhär har de inte rätt att hålla på. Uppenbarligen så kommer inte pappan till barnet att ta något initiativ till att du får träffa sonen och inte dyker upp till familjerätten, då finns det inte många fler alternativ än en tvist i tingsrätten.

 

[ameo]

Sv: Trasigt mammahjärta

Att kontakta familjerätten och att driva detta till en rättsak är nånting som jag nu funderar över.

Jag tycker absolut att du ska läsa Görels tidigare inlägg några gånger till!
Du ska kontakta en jurist som är specialist på familjejuridik som ska hjälpa dig.

Familjerätten är INGEN rättslig instans, det är inte dit du ska vända dig längre!

Det är ju uppenbart att det är pappans nya kvinna som styr och ställer och det finns bannemig ingen anledning att en UTOMSTÅENDE människa, som inte ens har några blodsband med barnet, ska kunna hindra dig att träffa ditt barn.
Det är, som jag ser det, snarare så att du har stor chans att få enskild vårdnad om barnet eftersom fadern inte på något sätt har underlättat ert umgänge utan snarast sysslat med umgängessabotage på högsta nivå.
Det är dags att du sätter ner båda fötterna, HÅRT! Så här får det inte vara!

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Tack för ditt svar!

Ja, jag kan erkänna att jag har varit vek, jag har accepterat deras bortförklaringar, lögner och trott att det löser sig med tiden.

Jag har varit emot rättshjälp då jag själv tycker att det inte ska behövas. Men jag har provat allt och det finns ingen annan utväg.

I morgon kommer hela dan gå åt att sitta på möten med skolan och psykolog.
Jag ska höra mig för, ensam om frun inte kan vara tyst, vad problemet är. Jag SKA ha svar på vad problemet är.

På måndag kontaktar jag jurist som kan familjejuridik. Nu får det räcka!
så länge min son inte far illa av det, kommer jag köra stenhårt.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men alltså, nu kommer jag låta hård men varför har du låtit det gått två år innan du ens kontaktat någon rättshjälp?
Hade mitt ex flyttat med min son utan min vetskap och medgivande så hade han haft besök samma dag och ett brev från advokat på väg till sig.

Varför låter du dem köra med dig såhär?
Vad sänder det för signaler till sonen?

Jag har inte bara låtit det gå 2 år utan att jag har gjort nått. Jag har försökt via familjerätten 2 ggr, socialen och polisen, dom har inte kunnat hjälpa mig. Jag valde att inte ta till juridisk hjälp då jag ansåg att det ska inte behövas, vi är vuxna människor som ska kunna lösa detta, men tydligen inte.

Jag har varit vek och trott att det löser sig, dom borde väl inse att det inte funkar i längden att stänga mig ute.
Jag tror mkt väl att min son tror att mamma inte vill ha han, pappan och frun har garanterat sagt det till honom också, sant eller inte det vet jag inte. Men med tanke på deras uppförande mot mig så känns det så.

Jag har försökt...på ett snällt sätt, men det är ingen ide och vara snäll längre.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag har försökt...på ett snällt sätt, men det är ingen ide och vara snäll längre.

Märkligt att vara så snäll när det gäller ens barn. Två år är lång tid att vara snäll.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Märkligt att vara så snäll när det gäller ens barn. Två år är lång tid att vara snäll.

jo jag håller med dig

 

[Pacita]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men herregud !!! Du får ursäkta mig men har du hört talas om egenmäktigt förfarande med barn ??? Den dag som ditt barn inte lämnades över till dig som avtalat är när du borde ha anmält din fd direkt...hur kan du ha väntat i två ÅR!!! Jag förstår inte !!! Förlåt mig jag vill inte vara dömande eller få dig att må dåligt men såhär får dom ju inte göra !!! Det vet du väl ??

Det du ska göra är att anmäla ditt ex för egenmäktigt förfarande av barn till polisen och dessutom söka ensam vårdnad och se till att få ett umgänge skrivet av jurister i en tingsrätt.
Då kan exet inte göra ett skit åt ert umgänge sen för du har det på papper, minsta lilla avsteg så sätter du juristen upp i röven på honom. Ursäkta mig men jag hade nog tagit den nya kvinnan i hans liv en dans runt parkeringen. Puuuuhh nu är jag känslosam men jag är skitförbannad nu.

Men du ska kräva att ha ett umgänge med ditt barn, punkt slut !! Han har ingen som helst rätt att göra såhär mot barnet, han agerar ju direkt mot barnets intresse. Tom knarkare o mördare får ju ha umgänge med sina barn på fängelse för att barnens rätt till föräldern är så stark. Herregud, se till att ge idioterna en stor spark i röven, o sen en till från mig.

 

[cirkus]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tycker det är en förfärlig situation och begriper inte hur det kan ha pågått så länge.

Exakt vad är motivet till att barnet inte får träffa dig ? Vad är haken ? Att pappan och frun är "dumma" endast köper inte jag, det måste ju finnas något de tror om dig som de anser vara helt oförlåtligt som säkerligen är osant, men ändå finns där i deras hjärnor, för man gör bara inte så utan anledning

Varför har inte polisen hjälpt dig när du begärt handräckning ?
Pappan har ju direkt saboterat umgänget - det ses inte lätt på i regel.

Jag undrar alltså vad är haken ?

Dessutom - vad har nya frun med på möten att göra ? Känns också lite udda om jag får säga vad jag tycker.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Jag tycker det är en förfärlig situation och begriper inte hur det kan ha pågått så länge.

Exakt vad är motivet till att barnet inte får träffa dig ? Vad är haken ? Att pappan och frun är "dumma" endast köper inte jag, det måste ju finnas något de tror om dig som de anser vara helt oförlåtligt som säkerligen är osant, men ändå finns där i deras hjärnor, för man gör bara inte så utan anledning

Varför har inte polisen hjälpt dig när du begärt handräckning ?
Pappan har ju direkt saboterat umgänget - det ses inte lätt på i regel.

Jag undrar alltså vad är haken ?

Dessutom - vad har nya frun med på möten att göra ? Känns också lite udda om jag får säga vad jag tycker.

Det finns inget motiv eller någon hake till varför jag inte får umgänge med mitt barn. Och eftersom dom vägrar prata med mig så har jag inte fått veta vad dom har för orsak. Nånting är det, men dom vägrar berätta.
Dom flyttade utan min vetskap och bröt kontakten med mig helt, före det flöt allting på.

Polisen här där jag bor är underbemannade och dom hänvisade mig till FR och vidare till jurist. Jurist kostar pengar och dom pengarna fanns inte för 2 år sen. Min vardag ser mkt bättre ut nu och det får kosta vad det vill.

Varför frun är med vet jag inte, hon tar sig förbi och fram som någon hövding och tar för sig. Jag har sagt att hon inte ska vara med, att hon inte har nånting med saken och göra, men hon trotsar!
Pappan är inte direkt någon talare när det handlar om att tala bland folk, så hon har väl tagit på sig den uppgiften så allt blir på hennes sätt.

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Men herregud !!! Du får ursäkta mig men har du hört talas om egenmäktigt förfarande med barn ??? Den dag som ditt barn inte lämnades över till dig som avtalat är när du borde ha anmält din fd direkt...hur kan du ha väntat i två ÅR!!! Jag förstår inte !!! Förlåt mig jag vill inte vara dömande eller få dig att må dåligt men såhär får dom ju inte göra !!! Det vet du väl ??

Det du ska göra är att anmäla ditt ex för egenmäktigt förfarande av barn till polisen och dessutom söka ensam vårdnad och se till att få ett umgänge skrivet av jurister i en tingsrätt.
Då kan exet inte göra ett skit åt ert umgänge sen för du har det på papper, minsta lilla avsteg så sätter du juristen upp i röven på honom. Ursäkta mig men jag hade nog tagit den nya kvinnan i hans liv en dans runt parkeringen. Puuuuhh nu är jag känslosam men jag är skitförbannad nu.

Men du ska kräva att ha ett umgänge med ditt barn, punkt slut !! Han har ingen som helst rätt att göra såhär mot barnet, han agerar ju direkt mot barnets intresse. Tom knarkare o mördare får ju ha umgänge med sina barn på fängelse för att barnens rätt till föräldern är så stark. Herregud, se till att ge idioterna en stor spark i röven, o sen en till från mig.

oj...aldrig hört talas om egenmäktigt förfarande. Vad innebär det?

 

[Skogstrollet]

Sv: Trasigt mammahjärta

oj...aldrig hört talas om egenmäktigt förfarande. Vad innebär det?

Kontakta en jurist, det finns gott om ställen där man kan få rådgivning gratis, så kan den personen förklara för dig vad egenmäktigt förfarande är och hur du ska gå till väga för att få tillbaka din son.

Av alla de människor du säger att du har pratat med, är det INGEN som har sagt något om detta...?

 

[Lipsy]

Sv: Trasigt mammahjärta

Av alla de människor du säger att du har pratat med, är det INGEN som har sagt något om detta...?

nää, detta har ingen berättat för mig, så det här ska jag kolla upp