Sv: trasiga märgben
De som inte riktigt tål kan man ofta ge såpass stora ben att de inte kan tugga sönder, då får de ju inte i sig så mycket att de blir dåliga, om de inte är jättekänsliga.
Äldre herrn kan inte äta 'småben', alltså de som är såpass att han tuggar i sig dem på nolltid, då kräks han och blir kass i magen. Däremot de stora som tar ett tag att tugga i sig (ett tag = dagar) de går prima. Min andra jag hade som var känslig brukade jag ta bort märgen för, det var den han inte tålde, och så fyllde jag med leverpastej istället.
Men i övrigt håller jag med, mina hundar har alltid fått ben, och de stora raserna har ätit upp dem med, över tid. Både älg och nöt. Vi får ½ älg varje höst, och jag brukar få benen från hela älgen, och styckaren brukar med flit vara väldigt 'slarvig' med att putsa dem, så mycket slamsor och grejer på dem. Mums. Senor kan man torka i ugnen så blir de superbra tugg sen, och slamsor och grejs kan man endera ge rått eller koka, kokar man så om man spar buljongen och häller på halvliter petflaskor kan man piffa upp smaken på vilka pellets som helst sen.
När jag var liten hade vi biffkouppfödning i liten skala. Hundarna fick huvud och ben, au naturel, bara kapade. Dvs med päls och hela kitet kvar. De älskade det (fast det vänder sig fortf i MIN mage när jag tänker på hur de kastade sig över ögonen först), och hade att göra länge länge innan det var helt renätet. (och sen såg det ut som en djurkyrkogård, besökare kunde bli en aning bleka om nosen när en hund kom med ett gammalt vitnat kohuvud..)
Jag ger aldrig någonsin kyckling, men ska erkänna att det har förekommit att det fuskats och getts små F-ben med..
