Ja det är ju det, men jag har så svårt att fatta att jag skulle vara i riskzonen. Utåt sett märks det ju inte. Allt går bra. Men så börjar jag tänka på hur det är. Tryck över bröstet, tankar snurrar konstant i skallen, outtalade krav på att klara femtielvatusen saker, andningen uppe i halsen. Blä.
Ta de där signalerna på allvar. Jag kände lite liknande för några veckor sen, men blev sjuk och var tvungen att tagga ner lite. Det var sjukt nyttigt för mig
Maken har varit hemma för utbrändhet sen i april och börjar äntligen må bra igen. Det har tärt mycket på oss båda och är inget vi vill uppleva igen om vi slipper - så som sagt, lyssna på din kropp!