Träning, hälsa och kost 4

[Kakis]

Idag blev det en längre hundpromenad därefter 45 minuter spinning och 45 min rörlighetsträning

 

[MM]

Och var kommer musiken ifrån? Går det att ladda ner spellista fr Spotify tex?

Jag använder Deezer (typ samma sak) men finns för Spotify med

 

[Saigon]

Jag använder Deezer (typ samma sak) men finns för Spotify med

Går det att lägga in egna träningsprogram också?

Håller på att spåna lite över olika alternativ. Sambon har en smart watch som går att ringa med också. Det hade ju varit det ultimata! Då hade man verkligen inte behövt ha med sig ngt mer än klockan. Men den verkar tyvärr sakna att kunna lägga in egna träningsprogram (eller så har jag bara inte lyckats hitta ännu).

 

[bollen__]

Förra veckan blev superdålig träningsmässigt sett. Hunden opererades på tisdagen och sen var det inlämning av uppsatsen så jag satt från jag stigit upp till jag la mig. Men det borde gått att klämma in en joggingtur när maken är hemma med hunden som jag inte kan lämna själv nu. Den här veckan ska jag försöka få till minst 2 pass iaf!

 

[FengurLaugar]

Fick till en bra vecka förra veckan! Tre löppass av olika slag, ett styrkepass, sju ridpass och några promenader

Idag ska jag köra shettisen på lunchrasten, så inte så mycket motion för mig Men har halvt lovat äldsta dottern en tur runt sjön ikväll då hon cyklar och jag springer (eventuellt följer maken med också). Så det blir en mil i blandat tempo då hon inte kommer orka alla långa uppförsbackar utan att gå.

 

[FengurLaugar]

@Voeux Visst sprang du maraton i helgen? Du skulle inte vilja skriva lite om hur det var, hur du laddade inför loppet och hur ditt träningsupplägg var och om det med facit i hand var rätt upplägg? Du måste såklart inte men jag är nyfiken och intresserad av hur folk lägger upp sin träning osv

 

[MM]

Går det att lägga in egna träningsprogram också?

Håller på att spåna lite över olika alternativ. Sambon har en smart watch som går att ringa med också. Det hade ju varit det ultimata! Då hade man verkligen inte behövt ha med sig ngt mer än klockan. Men den verkar tyvärr sakna att kunna lägga in egna träningsprogram (eller så har jag bara inte lyckats hitta ännu).

Jag hittade en app som man verkar kunna göra det med. Står att man kan ha en träningskalender där man lägger upp allt själv. Den kostar dock men var inte speciellt dyrt. 9.99 US dollar för ett år eller 2.99 US dollar för en månad. Men den appen fanns för Garmin med stod det.

 

[Voeux]

@Voeux Visst sprang du maraton i helgen? Du skulle inte vilja skriva lite om hur det var, hur du laddade inför loppet och hur ditt träningsupplägg var och om det med facit i hand var rätt upplägg? Du måste såklart inte men jag är nyfiken och intresserad av hur folk lägger upp sin träning osv

Jag skulle kunna skriva en bok om det här loppet, så ska försöka hålla mig kort Sanningen är att jag inte tränade för maraton. Jag löptränade mycket under hösten, och köpte Szalkais träningsschema med måltiden 4.15. Jag har verkligen visualiserat lördagen den 1 juni 2019 sedan början av september förra året, sedan bröt jag stortån i mellandagarna och det blev en extremt utdragen process rent mentalt. Jag trodde först att det var en stukning, och fortsatte löpa på den ganska snabbt. Jag parerade och felbelastade på foten, och fick sluta. När det inte läkte under en normal tid för stukning så åkte jag in på röntgen och det visade sig vara en fraktur. Läkaren sa 10 veckors vila och jag blev knäckt, men bestämde mig för att det ändå skulle bli ett maraton så jag bosatte mig på gymmet med trappmaskin och styrketräning och allt annat som fungerade. Frakturen läkte dock inte, och efter återbesök i mars visar det sig att det ligger en benflisa i precis i leden.

Mars och april har varit som ett svart hål, jag vet inte varför det här tog så hårt på mig men all träningsglädje försvann och blev till en klump i magen av ångest. När sambon frågade om jag ville gå till gymmet så sa jag nej, släppte iväg honom ensam och låg sedan och grät under täcket tills han kom tillbaks. Så fort jag ens tänkte på träning så började alla mina demoner sväva över mig. Att jag är otränad, värdelös och inte kan fullfölja mål som jag satt upp. Ju närmare juni kom ju sämre mådde jag. Så jag slutade träna för att slippa ångesten, och började ta långpromenader med hunden varje dag för att ens få till någon rörelse i livet. Varje morgon kl. 6, för att rensa huvudet och känna lite att kroppen fortfarande lever. Efter en tid kändes det lite bättre, sambon föreslog att vi skulle börja gymma på morgonen eftersom jag verkar må som bäst då. När klockan ringer och träningskläderna ligger framme så hinner jag inte tänka, jag är inte i affekt. Det har fungerat bra.

Så jag ville starta i lördags. Känna endorfin-bomben och träningsglädjen som osar över stan. Springa halva loppet, bara för att neutralisera det hela för mig själv. Ta tillbaks makten, på något vis. Jag laddade upp med pizza och chips kvällen innan, äggmackor på morgonen. Det blev hela loppet, och det är det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. 2 mil gick bra, 2-3 mil var riktigt kämpigt, 3 mil till i mål är definitivt bland det värsta jag gjort. Allt gjorde ont, jag kunde inte tänka klart och det var så långt kvar. Fick frågan igår hur det kändes när jag insåg att jag skulle gå i mål, och ärligt talat kände jag aldrig så. Jag visste inte om nästa steg skulle bli mitt sista för att kroppen skulle ge vika helt. Men det gick, och jag känner att jag lyckades besegra alla mina demoner som talat om för mig vad jag inte klarar av. För jag kunde.

Mitt allra främsta tips är - spring inte maraton utan att ha tränat för det. Det var fullständigt genomvidrigt. Annars skulle jag säga att köp Szalkais träningsprogram, alla jag känner som har sprungit maraton har följt det och det har varit super. Är man helt nybörjare så kan man följa det helt, då slipper man tänka själv alls. Är man lite rutti så tycker jag man kan träna vad och hur man vill, men hålla sig till att springa 1 långlopp varje helg enligt hans schema. Upp till 2,5-3. Kan man långloppen så kan man maran. Inga problem, de är de allra viktigaste. Alkoholfritt minst 2 veckor innan och MYCKET mat dagen innan. Vet inte om jag skulle kolhydratuppladda på morgonen med en pizza, känns tungt som satan att springa på. Men på fredagskvällen absolut

Jag kan inte gå idag, men kommer definitivt springa nästa år igen. Det är verkligen det häftigaste jag gjort.

 

[Mineur]

Jag skulle kunna skriva en bok om det här loppet, så ska försöka hålla mig kort Sanningen är att jag inte tränade för maraton. Jag löptränade mycket under hösten, och köpte Szalkais träningsschema med måltiden 4.15. Jag har verkligen visualiserat lördagen den 1 juni 2019 sedan början av september förra året, sedan bröt jag stortån i mellandagarna och det blev en extremt utdragen process rent mentalt. Jag trodde först att det var en stukning, och fortsatte löpa på den ganska snabbt. Jag parerade och felbelastade på foten, och fick sluta. När det inte läkte under en normal tid för stukning så åkte jag in på röntgen och det visade sig vara en fraktur. Läkaren sa 10 veckors vila och jag blev knäckt, men bestämde mig för att det ändå skulle bli ett maraton så jag bosatte mig på gymmet med trappmaskin och styrketräning och allt annat som fungerade. Frakturen läkte dock inte, och efter återbesök i mars visar det sig att det ligger en benflisa i precis i leden.

Mars och april har varit som ett svart hål, jag vet inte varför det här tog så hårt på mig men all träningsglädje försvann och blev till en klump i magen av ångest. När sambon frågade om jag ville gå till gymmet så sa jag nej, släppte iväg honom ensam och låg sedan och grät under täcket tills han kom tillbaks. Så fort jag ens tänkte på träning så började alla mina demoner sväva över mig. Att jag är otränad, värdelös och inte kan fullfölja mål som jag satt upp. Ju närmare juni kom ju sämre mådde jag. Så jag slutade träna för att slippa ångesten, och började ta långpromenader med hunden varje dag för att ens få till någon rörelse i livet. Varje morgon kl. 6, för att rensa huvudet och känna lite att kroppen fortfarande lever. Efter en tid kändes det lite bättre, sambon föreslog att vi skulle börja gymma på morgonen eftersom jag verkar må som bäst då. När klockan ringer och träningskläderna ligger framme så hinner jag inte tänka, jag är inte i affekt. Det har fungerat bra.

Så jag ville starta i lördags. Känna endorfin-bomben och träningsglädjen som osar över stan. Springa halva loppet, bara för att neutralisera det hela för mig själv. Ta tillbaks makten, på något vis. Jag laddade upp med pizza och chips kvällen innan, äggmackor på morgonen. Det blev hela loppet, och det är det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. 2 mil gick bra, 2-3 mil var riktigt kämpigt, 3 mil till i mål är definitivt bland det värsta jag gjort. Allt gjorde ont, jag kunde inte tänka klart och det var så långt kvar. Fick frågan igår hur det kändes när jag insåg att jag skulle gå i mål, och ärligt talat kände jag aldrig så. Jag visste inte om nästa steg skulle bli mitt sista för att kroppen skulle ge vika helt. Men det gick, och jag känner att jag lyckades besegra alla mina demoner som talat om för mig vad jag inte klarar av. För jag kunde.

Mitt allra främsta tips är - spring inte maraton utan att ha tränat för det. Det var fullständigt genomvidrigt. Annars skulle jag säga att köp Szalkais träningsprogram, alla jag känner som har sprungit maraton har följt det och det har varit super. Är man helt nybörjare så kan man följa det helt, då slipper man tänka själv alls. Är man lite rutti så tycker jag man kan träna vad och hur man vill, men hålla sig till att springa 1 långlopp varje helg enligt hans schema. Upp till 2,5-3. Kan man långloppen så kan man maran. Inga problem, de är de allra viktigaste. Alkoholfritt minst 2 veckor innan och MYCKET mat dagen innan. Vet inte om jag skulle kolhydratuppladda på morgonen med en pizza, känns tungt som satan att springa på. Men på fredagskvällen absolut

Jag kan inte gå idag, men kommer definitivt springa nästa år igen. Det är verkligen det häftigaste jag gjort.


Visa bifogad fil 30780

Herregud! Jag såg att du skrev om det i någon annan tråd och kunde knappt tro att du sprungit trots allt! Snacka om pannbensträning, men jag förstår att det måste ha varit hemskt! Grymt jobbat!

 

[Voeux]

Herregud! Jag såg att du skrev om det i någon annan tråd och kunde knappt tro att du sprungit trots allt! Snacka om pannbensträning, men jag förstår att det måste ha varit hemskt! Grymt jobbat!

Tack! Ja, det har verkligen varit pannbensträning. Hela vägen från att tån bröts på den där djungelhajken i vintras till målgången i lördags. Jag skulle inte säga att jag är särskilt stolt över det här som någon form av fysisk prestation, jag är inte alls i särskilt bra form just nu. Men jag är stolt över alla mentala motgångar som jag lyckats övervinna, både mina egna demoner under våren och att jag lyckades fortsätta trots extrem trötthet och smärta i lördags. Det har lärt mig mycket nytt om mig själv, och så har jag lärt mig hur ett maraton känns och hur förbaskat långt det är under fötterna. Så nästa år tänkte jag göra det på rätt sätt, med ordentlig träning innan och kanske på en schysst tid. Det vore roligt! Det var trots allt för löpningens skull jag ville springa från början, att få följa ett utmanande träningsschema och LÖPA ett maraton, inte lufsa och halta igenom ett Så jag ser verkligen fram emot nästa år.

 

[FengurLaugar]

Jag skulle kunna skriva en bok om det här loppet, så ska försöka hålla mig kort Sanningen är att jag inte tränade för maraton. Jag löptränade mycket under hösten, och köpte Szalkais träningsschema med måltiden 4.15. Jag har verkligen visualiserat lördagen den 1 juni 2019 sedan början av september förra året, sedan bröt jag stortån i mellandagarna och det blev en extremt utdragen process rent mentalt. Jag trodde först att det var en stukning, och fortsatte löpa på den ganska snabbt. Jag parerade och felbelastade på foten, och fick sluta. När det inte läkte under en normal tid för stukning så åkte jag in på röntgen och det visade sig vara en fraktur. Läkaren sa 10 veckors vila och jag blev knäckt, men bestämde mig för att det ändå skulle bli ett maraton så jag bosatte mig på gymmet med trappmaskin och styrketräning och allt annat som fungerade. Frakturen läkte dock inte, och efter återbesök i mars visar det sig att det ligger en benflisa i precis i leden.

Mars och april har varit som ett svart hål, jag vet inte varför det här tog så hårt på mig men all träningsglädje försvann och blev till en klump i magen av ångest. När sambon frågade om jag ville gå till gymmet så sa jag nej, släppte iväg honom ensam och låg sedan och grät under täcket tills han kom tillbaks. Så fort jag ens tänkte på träning så började alla mina demoner sväva över mig. Att jag är otränad, värdelös och inte kan fullfölja mål som jag satt upp. Ju närmare juni kom ju sämre mådde jag. Så jag slutade träna för att slippa ångesten, och började ta långpromenader med hunden varje dag för att ens få till någon rörelse i livet. Varje morgon kl. 6, för att rensa huvudet och känna lite att kroppen fortfarande lever. Efter en tid kändes det lite bättre, sambon föreslog att vi skulle börja gymma på morgonen eftersom jag verkar må som bäst då. När klockan ringer och träningskläderna ligger framme så hinner jag inte tänka, jag är inte i affekt. Det har fungerat bra.

Så jag ville starta i lördags. Känna endorfin-bomben och träningsglädjen som osar över stan. Springa halva loppet, bara för att neutralisera det hela för mig själv. Ta tillbaks makten, på något vis. Jag laddade upp med pizza och chips kvällen innan, äggmackor på morgonen. Det blev hela loppet, och det är det vidrigaste jag gjort i hela mitt liv. 2 mil gick bra, 2-3 mil var riktigt kämpigt, 3 mil till i mål är definitivt bland det värsta jag gjort. Allt gjorde ont, jag kunde inte tänka klart och det var så långt kvar. Fick frågan igår hur det kändes när jag insåg att jag skulle gå i mål, och ärligt talat kände jag aldrig så. Jag visste inte om nästa steg skulle bli mitt sista för att kroppen skulle ge vika helt. Men det gick, och jag känner att jag lyckades besegra alla mina demoner som talat om för mig vad jag inte klarar av. För jag kunde.

Mitt allra främsta tips är - spring inte maraton utan att ha tränat för det. Det var fullständigt genomvidrigt. Annars skulle jag säga att köp Szalkais träningsprogram, alla jag känner som har sprungit maraton har följt det och det har varit super. Är man helt nybörjare så kan man följa det helt, då slipper man tänka själv alls. Är man lite rutti så tycker jag man kan träna vad och hur man vill, men hålla sig till att springa 1 långlopp varje helg enligt hans schema. Upp till 2,5-3. Kan man långloppen så kan man maran. Inga problem, de är de allra viktigaste. Alkoholfritt minst 2 veckor innan och MYCKET mat dagen innan. Vet inte om jag skulle kolhydratuppladda på morgonen med en pizza, känns tungt som satan att springa på. Men på fredagskvällen absolut

Jag kan inte gå idag, men kommer definitivt springa nästa år igen. Det är verkligen det häftigaste jag gjort.


Visa bifogad fil 30780

Alltså jag är impad! Jag minns att du bröt tån och var lite knäckt över det men visste inte att läkningen tog sån tid och egentligen förstörde hela din plan. Men som @Mineur skrev, jäkla pannben alltså! Jag har ju bara sprungit halvmara, första gången förra året, och är i träning just nu för att springa ett till i år på mycket bättre tid än ifjol. Förra året var det mest för att prova på och målet var att överleva. Nu vill jag prestera! Så jag förstår faktiskt att du vill springa även nästa år, trots att du inte kan gå idag, man blir lite taggad av tanken att göra på ett bättre sätt både innan och under loppet Det gjorde ont överallt av att springa en halvmara tyckte jag, så att springa dubbelt så långt är så himla imponerande!

Jag och maken pratade på Stockholm Marathon igår och det är imponerande att starta ett sånt lopp så pass tidigt på året. Tycker i alla fall vi som är mer motionärer, inga elitlöpare precis haha. Vi sprang ju i Oslo ifjol och gör även i år och det loppet är i september. Då har man hela våren och sommaren på sig att träna och slipper egentligen is och snö helt i träningsplanen

 

[Voeux]

Alltså jag är impad! Jag minns att du bröt tån och var lite knäckt över det men visste inte att läkningen tog sån tid och egentligen förstörde hela din plan. Men som @Mineur skrev, jäkla pannben alltså! Jag har ju bara sprungit halvmara, första gången förra året, och är i träning just nu för att springa ett till i år på mycket bättre tid än ifjol. Förra året var det mest för att prova på och målet var att överleva. Nu vill jag prestera! Så jag förstår faktiskt att du vill springa även nästa år, trots att du inte kan gå idag, man blir lite taggad av tanken att göra på ett bättre sätt både innan och under loppet Det gjorde ont överallt av att springa en halvmara tyckte jag, så att springa dubbelt så långt är så himla imponerande!

Jag och maken pratade på Stockholm Marathon igår och det är imponerande att starta ett sånt lopp så pass tidigt på året. Tycker i alla fall vi som är mer motionärer, inga elitlöpare precis haha. Vi sprang ju i Oslo ifjol och gör även i år och det loppet är i september. Då har man hela våren och sommaren på sig att träna och slipper egentligen is och snö helt i träningsplanen

Visst är det en härlig känsla, att liksom ha överlevt och få lite blodad tand! Jag tror också att man har bättre förutsättningar att prestera om man liksom har loppet i fötterna sen innan. Man vet lite mer om känslan, helt enkelt. Siktar du på någon specifik tid på halvmaran?

Visst är det så! Träningen för maran är många mil på is, MEN då är man också i hamn i början av juni och kan börja dricka rosé och lata sig resten av sommaren sen

 

[FengurLaugar]

Visst är det en härlig känsla, att liksom ha överlevt och få lite blodad tand! Jag tror också att man har bättre förutsättningar att prestera om man liksom har loppet i fötterna sen innan. Man vet lite mer om känslan, helt enkelt. Siktar du på någon specifik tid på halvmaran?

Visst är det så! Träningen för maran är många mil på is, MEN då är man också i hamn i början av juni och kan börja dricka rosé och lata sig resten av sommaren sen

Målet är 2:15 Vårens löpträning och vinterns styrketräning börjar ge resultat så får jag vara frisk och hel så ska bör jag fixa det.

Haha bra tänkt En halvmara är nog det längsta jag kommer försöka mig på och är loppet i september så kan jag dricka min kalla öl på helgerna ändå

 

[westernsuzie]

När jag tränade inför backlopp i januari gick det riktigt uselt inledningsvis. Jag tyckte jag hade styrka och kondition men så var det visst inte riktigt. Men efter fyra veckors off road- och backträning så klämde jag backarna som ingenting!

Så håll ut! Det går snabbt att få upp ”den rätta” formen!

Tack för pepp!!! Då ska jag också hålla ut och ge det några veckor så får vi se om det blir bättre!

Kl
Idag blev det hemmaträningspass med lite extra fokus på ben! Utfallssteg och tåhävningar bland annat. Tänker att ju starkare jag blir i mina små ben, desto bättre!! Sen kan backarna få vad de tål!

 

[FengurLaugar]

Tack för pepp!!! Då ska jag också hålla ut och ge det några veckor så får vi se om det blir bättre!

Kl
Idag blev det hemmaträningspass med lite extra fokus på ben! Utfallssteg och tåhävningar bland annat. Tänker att ju starkare jag blir i mina små ben, desto bättre!! Sen kan backarna få vad de tål!

Jag är klen i backar. När jag springer i skogen här hemma som är väldigt mycket uppför så är det svinigt jobbigt och backintervaller är pest och jag hatar det Men jag ska fasen kämpa på, det märks redan att det ger mycket när man tar ett vanligt vägpass sen med normala backar Vi får kämpa på ihop med de där backarna!

 

[westernsuzie]

Jag är klen i backar. När jag springer i skogen här hemma som är väldigt mycket uppför så är det svinigt jobbigt och backintervaller är pest och jag hatar det Men jag ska fasen kämpa på, det märks redan att det ger mycket när man tar ett vanligt vägpass sen med normala backar Vi får kämpa på ihop med de där backarna!

Hatar också backintervaller! Men du har rätt, det kommer ju ge superbra effekt även på de vanliga rundorna om man blir lite bättre på backar! Då kommer ju en normal backe kännas som ingenting vi får kämpa på och peppa varann med backträningarna och bara köra på med en dåres envishet i 4-5veckor så ser vi om det börjar ge effekt!

 

[Niyama]

Jag tänkte mig backträning uppför slalombacken i lördags kväll. Fy fan. Dels hade jag ätit dåligt hela dagen. Dels hade jag sprungit asfalt dagen innan, och mina ben är inte vana vid det. Fick inte ont eller så, men benen blev trötta märkte jag.

500 m upp i backen insåg jag att det kommer bli mest att gå upp. Och ändå var det så jävla jobbigt. Ville bara gå ner igen, det är ingen mening. Gick upp och tänkte att jag skulle springa när jag väl är uppe och det inte är lika brant iaf, men där var för mycket snö. Tyckte jag var så dålig, men det är ändå 3 km brant uppför. Man får ju ingen vila alls, det planar ut kanske 10-20 m ibland. Kör man backträning uppför en liten backe får man ju vila på nedvägen, men här fortsätter man ju uppför så pass länge. Mina andra rundor har rätt bra stigning men ändå långt från det här.

Nästa gång ska jag äta bättre innan, och inte sprungit asfalt dagen innan...

 

[FengurLaugar]

Hatar också backintervaller! Men du har rätt, det kommer ju ge superbra effekt även på de vanliga rundorna om man blir lite bättre på backar! Då kommer ju en normal backe kännas som ingenting vi får kämpa på och peppa varann med backträningarna och bara köra på med en dåres envishet i 4-5veckor så ser vi om det börjar ge effekt!

Ja envis beskriver mig rätt bra så detta fixar vi

 

[FengurLaugar]

Milen runt sjön med maken och så dottern på cykel blev det som planerat Tog längre tid än när man springer själv då det är en del backar som dottern inte orkade cykla uppför och så långt har hon aldrig cyklat nånsin i sitt liv så hon var trött på slutet Nu blir det rabarberpaj

 

[Kakis]

PT pass idag. Körde knäböj och äntligen har jag rörligheten att komma ner hela vägen på huk för att göra en korrekt knäböj utan att falla fram med ryggen Nu kan vi börja lägga på mer vikt på den