Tränare och hårda händer

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

Utan att lägga mig i efterföljande debatt tror jag mycket av funderingarna kring olika tränare kan bottna i vilket primärt fokus de har för stunden: HÄSTEN eller RYTTAREN.

Jag har exempelvis min "grundtränare" som jag ridit för i flera år och som min veterinär skickade mig till då hästen behövde "komma igång". Han hade under flera år (antagligen så lång tid eftersom jag är ganska talanglös) ENBART min häst i fokus. Han skulle ridas så att han började aktivera sig bak, lossas i nacken och gå rund och låg för att börja hålla och sluta dra på sig frambenshältor. Inga snygga sitsar här inte, jag satt som en krummande fågelskrämma med händerna lååååga och breda och en frenetiskt drivande skänkel susandes runt med manken som högsta punkt och i övertempo. Rasslande bett och förböjningar, kraftiga utåtställningar på raksidor, tvära stopp och kvicka igångsättningar osv. Inte snyggt någonstans och inte tävlingsmässigt överhuvudtaget. Men nu, efter några år av uppbyggnad får jag min beskärda del av kakan. Jävlar vad jag får åthutningar nu om jag blir för stum, drar för mycket, lägger honom för lågt osv eller rider för okänsligt. Det har helt enkelt inte funnits utrymmer för MIG innan i utbildningsgången, totalt fokus dock på att få min häst hållbar och igång.

Och tusen ggr hellre en häst som är aktiverad och jobbar genom kroppen på ett iaf skapligt sätt än en häst som lufsar runt oengagerad och rids "fint" vilket jag tycker att man ofta ser bland ryttare vars tränare fokuserar mer på RYTTAREN. Är ju trots allt inte särskilt många ryttare på lättklassnivå som klarar att både tänka på sits och hand och SIN ridning samtidigt som man får hästen så aktiv som man bara kan. Tror jag iaf. Men så är jag säkert skadad av fuleridningen som norm också, stora ledande tygeltag på innertygeln är en stor favorit hos mig exempelvis.

 

[bliss]

Sv: Tränare och hårda händer

Svarar även om du hoppar över den efterföljande debatten

När jag letar tränare tänker jag att sits och hand inte tillhör grunderna mindre än att "få hästen aktiv", som du skriver. Så klart får man rätta kraven efter var häst och ryttare befinner sig. Jag har svårt att tänka mig att så många (bra?) tränare riktar in sig på antingen hästen eller ryttaren. Och på lätt nivå behöver man väl verkligen tragga grunder som sits och hand? För många är det jättesvårt att bryta ovanor som exempelvis att inte sluta handen, lärkvingar till skänklar, uppdragna axlar och annat man lägger sig till med hemma i paddocken

(Om du hade varit till allvarligt hinder för din häst med "fulridningen" hade säkert din tränare varit på dig?)

Och tusen ggr hellre en häst som är aktiverad och jobbar genom kroppen på ett iaf skapligt sätt än en häst som lufsar runt oengagerad och rids "fint" vilket jag tycker att man ofta ser bland ryttare vars tränare fokuserar mer på RYTTAREN.

Fast detta skulle lika gärna kunna kallas fokus på HÄSTEN (?): "bara den kröker på nacken så går den fint" Vilket jag håller med om att man ser ganska mkt av.

 

[mackan]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag har exempelvis min "grundtränare" som jag ridit för i flera år och som min veterinär skickade mig till då hästen behövde "komma igång". Han hade under flera år (antagligen så lång tid eftersom jag är ganska talanglös) ENBART min häst i fokus. Han skulle ridas så att han började aktivera sig bak, lossas i nacken och gå rund och låg för att börja hålla och sluta dra på sig frambenshältor. Inga snygga sitsar här inte, jag satt som en krummande fågelskrämma med händerna lååååga och breda och en frenetiskt drivande skänkel susandes runt med manken som högsta punkt och i övertempo. Rasslande bett och förböjningar, kraftiga utåtställningar på raksidor, tvära stopp och kvicka igångsättningar osv. Inte snyggt någonstans och inte tävlingsmässigt överhuvudtaget. Men nu, efter några år av uppbyggnad får jag min beskärda del av kakan. Jävlar vad jag får åthutningar nu om jag blir för stum, drar för mycket, lägger honom för lågt osv eller rider för okänsligt. Det har helt enkelt inte funnits utrymmer för MIG innan i utbildningsgången, totalt fokus dock på att få min häst hållbar och igång.

Och tusen ggr hellre en häst som är aktiverad och jobbar genom kroppen på ett iaf skapligt sätt än en häst som lufsar runt oengagerad och rids "fint" vilket jag tycker att man ofta ser bland ryttare vars tränare fokuserar mer på RYTTAREN. Är ju trots allt inte särskilt många ryttare på lättklassnivå som klarar att både tänka på sits och hand och SIN ridning samtidigt som man får hästen så aktiv som man bara kan. Tror jag iaf. Men så är jag säkert skadad av fuleridningen som norm också, stora ledande tygeltag på innertygeln är en stor favorit hos mig exempelvis.

Men varför ska det ena utesluta det andra?
Jag har svårt att tänka mig att det hade gått sämre att utbilda/forma din häst om tränaren samtidigt jobbat lite samsidigt med hur du själv inverkade med hjälp av hållning, sits, hand osv.

Tycker som Bliss säger, att det är det vanligaste man ser i sverige, dvs tränare som på ngt för mig mysterium artat sätt, separerat ryttaren från hästen i fråga om undervisning, och som sagt "bara fokuserar på hästen". Blir väldigt märkligt i min värld.

 

[flashlight]

Sv: Tränare och hårda händer

Tycker det där låter väldigt märkligt, antingen missförstod du eller så var det en dålig tränare som hade hjälpt er snabbare på annat sätt.

Jag har ibland ursäktat mej själv med att jag ridit unghästar i perioder tex och då krånglat till sitsen i onödan.

Jag förstår ärligt talat inte hur man kan rätta till det du beskriver utan att rätta till ryttaren. Det är ju troligt att ryttarens brister i sin sits och ridning orsakat problemen.

Även om det handlar om ren korrigeringsridning så inverkar ju din sits och din kropp precis lika mycket, eller hur menar du egentligen Ska man kompensera brister i din inverkan med kraftiga, överdrivna tygeltag mm.

 

[malinsky]

Sv: Tränare och hårda händer

KL

att rida fint har inget med sits att göra tycker jag

Ingen sits - ingen ridning (om man ska dra det till dess ytterlighet)

 

[bobo]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att hade din tränare arbetat med hur du sitter på hästen och lärt dig hur man inverkar, då hade antagligen din häst gått bättre mycket tidigare.
Hur ryttaren sitter på hästen återspeglar sig direkt på hästen, det är inte två separata enheter. I annat fall kunde du lika gärna ha arbetat din häst från marken.

Ryttare i balans på häst i balans, annars kommer man aldrig någonstans. Fokus borde läggas mycket mer på ryttarens sits och inverkan av alla tränare på alla nivåer.

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag kan nästan våga Garantera att om även denna tränare (liksom de jag anlitade tidigare) försökt korrigera mig i det läget vi var i då hade min häst inte levt idag. Att lära mig rida på en häst som inte var redo att arbeta slet alltför mycket på min häst och den plan min/mina tränare haft har gått ut på att få Honom stark och hållbar. Sedan har jag fått "hänga med" på kuppen och idag får jag verkligen min beskärda del av kakan. Att jag krummade med ryggen och inte hade en buren stilla hand var långt ifrån prioritet och jag är helt övertygad faktiskt om att ni har fel.
Kan tillägga att jag inte satt ner i varken trav eller galopp överhuvudtaget första året, lättridning i trav och lätt sits i galopp.

Ville bara lämna en åsikt färgad av helt andra glasögon än de helt klassiska då det faktiskt visat sig fungera. Vi är inte något msv-ekipage idag men å andra sidan är hästen välmusklad och mår bra. Den klassiska skolan att forma ryttaren först misslyckades kapitalt med mig iaf, kanske är jag den enda men det tror jag inte faktiskt.

Självklart är ekipaget på sikt en enhet men tills man lyckats hitta den enheten (hittar den sällan mer än kanske 30% av tiden ens riktigt lyckade träningspass idag heller) föredrar jag att det är hästen och dennes välbefinnande som är i fokus, inte arbete med ryttaren.
Så många tränare har arbetat med mig och min sits på en häst som inte var igång. Han slets ut och jag lärde mig "sitta fint" på gångarter som var så usla att jag idag inte har något av det jag lärt mig att luta mig tillbaks på när hästen faktiskt börjat arbeta med rygg och bakdel och stundtals kanske tom lyfter över lite vikt från sina utsatta framben, även om det troligtvis sker sällan...

Inte heller idag får jag sitta ner i traven när hästen inte är så loss i kroppen som mina tränare önskar, min sits får jag arbeta på de stunder då hästen är i balans och däremellan rider jag lätt.

Tror det finns fler vägar än en till Rom.

 

[mackan]

Sv: Tränare och hårda händer

jag gillar ditt väl motiverade utförliga svar och motivering, och i det sken du belyser det hela i så är jag, (trots tidigare kommentar då jag nu sett din kontring som som sagt är väl motiverad) benägen att hålla med dig, att visst finns det flera vägar till Rom.


.

 

[Malinigbg]

Sv: Tränare och hårda händer

Men då menar du egentligen korrigeringsridning?
I så fall är jag med i ditt resonemang.

På en häst som är "rätt" riden, eller till och med oriden, måste du väl tycka att man ska jobba med hela ekipaget?

/Malin

 

[btw]

Sv: Tränare och hårda händer

Kan man inte sitta ordentligt är man inte duktig nog för att korrigeringsrida hästen på rätt sätt. Ska man ta till "skarpare" metoder krävs en stor känsla och precision.

Jag tror inte man kommer till någon äkta form och samling med rasslande bett och förböjningar och allt vad du skriver om.

Var inne och kikade på din blogg och bilderna där bekräftar att det inte är den sortens ridning jag vill hålla på med.
(hoppas du inte tar det personligt, var mer kritik mot den "ridstilen" än mot dig och din häst).

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

Tja, korrigeringsridning låter i mina ögon för kompetent, även om det ju givetvis var det mina tränare sysslade/sysslar med när de red/rider honom. Jag fick helt enkelt några grovt tillyxade handgrepp att nyttja för att förhoppningsvis komma på rätt köl igen.

btw: Du har full rätt att inte tycka att det passar dig, för mig har det varit den bästa av tillgängliga vägar och hästen mår antagligen bättre nu än förr då han faktiskt hållt sig ifrån ledhältor nästan oroväckande länge...
Jag köper dock inte ditt resonemang, sitta "ordentligt" tror jag det är få "vanliga dödliga" som någonsin lär sig göra, jag kommer definitivt aldrig lära mig det i alla fall. Trots det har inte min häst tagit någon skada upptäckbar av mig (eller veterinär, tränare, osteopat, tandläkare osv) av den ridning som han "utsatts" för.

Och som sagt, kan garantera att jag inte tar illa upp, jag bjussar gärna på våra tillkortakommanden.

 

[mariannesv]

Sv: Tränare och hårda händer

Helt OT, men jag skrev ditt protokoll i går

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

haha... då får jag tacka, det var ju både väldigt prydligt och läsligt!

Dessutom snälla ord och siffror, men det antar jag att du inte kunde påverka så mycket. Måste ha varit den jämnaste uppvisning någon sett på den banan... Eller inte. Men det var kul ändå.

 

[Malinigbg]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag köper dock inte ditt resonemang, sitta "ordentligt" tror jag det är få "vanliga dödliga" som någonsin lär sig göra, jag kommer definitivt aldrig lära mig det i alla fall.

Fast det innebär väl inte att man inte kan göra tappra försök?
Sitsens inverkan är ju rätt elementärt...
Kan man inte ratta runt på sin häst på ett snyggt sätt?

 

[mariannesv]

Sv: Tränare och hårda händer

Britt är guld som domare, men *liiite* jobbig att skriva för... Skrivkramp!! Men jätteroliga protokoll att få!

Ursäkta trådkap!!

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

Tja, det är ju inte som att någon uppmuntrar mig att sitta FULARE, även om det visserligen känns så ibland när de tvingar mig att gasa upp under lättridning och sedan släppa handbromsen och sätta mig ner. Ser INTE snyggt ut kan jag intyga.

Och självklart Försöker jag, men min tränare tror jag (och jag resonerar bara utifrån vad jag TROR var planen) tyckte att det där fick jag ta hemma själv, han fick betalt för att "fixa" hästen. Och det fanns ju minst sagt...en del att fixa.

Den dag jag lyckas ratta runt min häst på ett snyggt sätt, då jävlar. Min sits kommer alltid vara en akilleshäl och snygg till häst lär jag aldrig bli. Självklart försöker vi dock slipa till mina kanter. Numer. Men det gör ont.

/Sara som sitter med krampande ryggmuskler efter en genomkörare idag

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

haha... kan tänka mig det. Skrev för henne på en programträning där ekipagen fick ta med sig egen protokollförare och hade nästan hjärtklappning och definitivt kramp i handen efteråt. Efter ETT ekipage.

Men, som sagt, otroligt nyttiga protkoll att få, kul när typ ALLA bedömningspunkter har kommentarer!
Mest gillar jag henne för att hon är så snäll, vill nog bara rida för henne i fortsättningen faktiskt.

 

[Malinigbg]

Sv: Tränare och hårda händer

Tränaren gör väl bedömningen att det är bättre att fixa hästen först så kan du sitta fint sen

Bara man inte fastnar i ett "fult" beteende utan alltid jobbar på att göra mindre hjälper och rida mer effektivt så förstår jag vad du menar.

Men du verkar ju ganska insiktsfull så det fixar du säkert

 

[SaraMara]

Sv: Tränare och hårda händer

Det vete tusan (om jag fixar det alltså), men jag försöker iaf. Är dock betydligt mer insiktsfull och begåvad intellektuellt sätt än som ryttare, men shit happends.

Jag fastnar lätt i "fulridning" skall jag erkänna, blir lite att jag alltid letar efter den där känslan när det känns som att allt stämmer och övergör därför ofta saker. Tack och lov har jag tränare som tar som sin uppgift att rycka mig i håret ibland och väcka mig. Annars hade jag nog fortfarande suttit där med manken som högsta punkt och armarna breeeeda och låååga. Är rätt bekvämt när man väl vant sig ju.

 

[Pallas]

Sv: Tränare och hårda händer

Min spontana tanke är: men varför rida en skadad häst som inte kan jobba? En ryttare som sitter som en.. vad var det du skrev - fågelskrämma nånting - stör ju hästens balans och lägger därmed sten på bördan. Fanns det inga andra alternativ till att rida igång hästen? För mig känns det avigt att rida så som du beskriver, även om jag förstår syftet helt.