Tränare och hårda händer

[Emeizing]

Sv: Tränare och hårda händer

Kom på en sak till. Var länge sedan jag red för riktigt tränare nu, men när jag gjorde det minns jag att det var väldigt olika vad som var att rida för mycket med handen. Min ridlärare på ridskolan t.ex., som red rikigt bra själv och som jag lyckades få ihop de flesta hästar för och som utveckalde mig enormt, pratade mycket om halvhalter just och ledande tygeltag och så. Alltså egentligen plockande i munnen men inte hårt. När jag sedan var på ett ridläger fick jag absolut inte göra så för man skulle inte röra munnen alls (ungefär). Och även senare när jag hade min egen ponny var det väldigt olika vad olika tränare sa. Det en del kallade såga kallade en del rätt och de kunde tycka att det den andra tyckte var rätt istället var helt fel och sågande och för mycket i handen och så vidare.

Handlar nog helt enkelt om att hitta någon man funkar med. För mig funkade det supersuperbra med ovan nämnda ridlärare med halvhalterna och de ledande tygeltagen, och skulle jag välja en tränare att rida för igen skulle det vara henne.

 

[malinsky]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag har ridit för lite olika och det är stor skillnad på vad som lärs ut - kanske för att de har olika fokus på vad de tycker är viktigast (mest akut för mig att jobba med.)

Nu är jag på en låg basicnivå, så kanske inte detta är applicerbart. Men min nuvarande tränare är den enda som är på mig att lätta av i handen, våga lita på att hästen bär sig själv och överlämna lite "ansvar" till hästen och rida mer med sätet.

Annars är det inte så många som har haft åsikter om hur kontakten med hästens mun ska vara.

Det är kanske lättare att be någon dra i tygeln än hitta muskler i magen

 

[Kratus]

Sv: Tränare och hårda händer



Nu är jag inte och tittar på så mycket träningar, men det jag sett har inte varit så illa, mest då att mycket trixande i munnen tillåts inte att det uppmuntras.

Det jag dock märkt av egna erfarenheter från ett antal olika tränare är att jag inte får hjälp att rida hästen från en tung hand. Alla jag ridit för har tyckt att det är ok att han är där nu för lättheten i handen kommer så småningom. Hur då om jag får fråga? Om ingen talar om hur jag ska rida ur det hur ska jag då kunna få ett lätt stöd på tygeln? (Kan ju säga att jag har haft hästen i 12 år. :smirk: )

Och ska påpeka att jag har inte ridit honom alla dessa år hängandes i handen.
Det är bara en reflektion jag har. Det är när jag påpekat under träning att: "Oj, vad tung han blev i handen nu..." som det helt enkelt tillåtits vara på det sättet.

 

[Jardina]

Sv: Tränare och hårda händer

Kan ju säga att ingen av mina tränare skulle tillåta ridning med hård och stum hand, eller sågande.
Båda två berättar precis hur handen ska användas och när den ska användas och tillsammans med vilka hjälper.
Detta har resulterat i oerhörda framsteg för mig och min ponny.

 

[Thrill]

Sv: Tränare och hårda händer

Samma här. Skulle aldrig rida för en tränare som uppmuntrade sågning.

Ridläraren jag har nu är jättebra, vi tränar mycket på att ha en stilla hand.

 

[traloppan]

Sv: Tränare och hårda händer

Absolut måste man ju möta ekipaget där de är.
Men detta var i överkant, verkligen. Och jag tittade på flera grupper efter varandra. Men just det här att uppfordra till att dra och plocka, ställa igenom till höften - för att hästen inte böjer på nacken och halvhalterna inte går igenom. Jag satte absolut ut med föresatsen att titta mer än en gång, men den ena tränaren gav verkligen inte mersmak (och det var han med högst meriter ...)

Däremot har jag tänkt att kika lite till på den andra för där reagerade jag bara på att hon "släppte igenom" detta sågande, inte uppfordrade till det. Många tycker hon är ganska bra på att möta ekipaget där de är.

Att en ryttare inte kan hålla handen still är ju en helt annan sak, tänker jag. Du har rätt i att man inte ska skälla på någon för brister man jobbar med. Det här var något annat - utan överdrift, och ingen tvekan om att de här tjejerna visste vad de höll på med. Därför jag blev lite frågande om sådant har blivit mer vanligt.

Men sedan fungerar jag så att jag helst ser att tränaren korrigerar mig, utan att ta hänsyn till känslor. Men givetvis utifrån vår utb.ståndpunkt. Jag tror att jag kan komma att behöva vara tydlig med det.

Det är alltid en positiv överraskning när man ser att någon utvecklats till det bättre. Det håller jag fullständigt med om.

Hmm.. fast den här eleven höll verkligen inte handen stilla.. det var faktiskt så man slog sig för pannan ibland.. Men som sagt, det blev ju bättre..

Vissa tränare är ju helt enkelt inte i ens smak o det är väl bara att inse, ibland kan jag verkligen undra vad vissa vill ha ut av vissa saker. Jag tror nog det finns både hästutbildare, tränare, veterinärer o hovslagare som arbetar som de gör med någon svagt dold sadistisk baktanke.. Fast jag har svårt att tro att någon ryttare skulle köpa en häst enbart för att plåga den, men ibland undrar man..

Ang att ställa igenom till höften så är det faktiskt något som jag mycket väl skulle kunna göra eller uppmana till i vissa situationer med vissa hästar. Allt beror ju på situationen, ekipaget o hästen. Vissa hästar jag varit dum nog(?) att sitta upp på har varit raka motsatsen till eftergivna.. Då tar jag hellre igenom ordentligt så att jag sedan kan ge en rejäl eftergift så det blir någon skillnad för häststackaren o den får en susning om var jag vill ha den. Givetvis får man inte glömma sits, skänklar o mage men om man inte ska använda tyglarna så kan man ju lika gärna ta av dem..

Sen finns det elever man får be att "försiktigt krama tygeln" (för annars kommer de att slita den stackars hästen i stycken) andra får man be ta i för kung o fosterland (o då blir det en yttepytte förhållning), mao tar man direktiv olika..

Nu traggar jag på i största allmänhet här och jag har förstått att du tittat på flera träningar av dessa tränare det jag vill komma fram till är bara att man inte ska dömma hunden efter håre så att säga..

Jag tycker det är en svår balansgång ibland på vad man ska säga till ett ekipage. Ibland kommer det elever som man skulle villja ge ett kok stryk bara på grund av bettslingen de lagt på eller attityden de har mot sin häst (den är dum, den vill inte, den är si o så) men om man säger rakt ut vad man egentligen tycker så lär man inte få se ekipaget igen..
Om man försöker på ett så pedagogiskt sätt man förmår hålla en lektion med dessa ekpage så kanske man har en schans att gör den hsätens liv lite mindre jobbigt?
Fast ibland - när nackhåren ställer sig rakt upp- lyser det igenom för mycket vad man egentligen tycker o tänker..

 

[jacko]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag gillar verkligen din filosofi! Man får väl, i rollen som tränare, fundera över på vilket sätt man hjälper hästen _mest_. Ponera att man får ryttare som faktiskt rider ganska illa som sina elever. Precis som du säger kan det röra sig om attitydproblem, balansproblem och bara "allmänt dålig ridning". (Även vanlig hobbyridning kan faktiskt vara rätt plågsam för hästar, jag tror jag främst tänker på detta, inte på GP-ryttare...). Om du då som du säger, skäller ut eleven och eleven aldrig mer kommer till dig utan letar efter annan tränare som är lite mer "blind" - vem är då mest hjälpt? Ryttaren eller hästen?

Det är ju hästens bästa man får ha för ögonen.

Många hästar som tillhör ryttare som rider direkt illa har ju kapslat in sig (precis som många ridskolehästar gör) för att slippa ta del av ridningen allt för mycket. Vilket är en jävligt bra strategi. Om de skulle gå "på hjälperna" med sin ryttare skulle alla skänklingar, alla ryck, alla dunser kännas sju resor värre. Alltså gör sig hästen lite styv och stel och blir mer tillåtande. Hästen kanske inte ens "lider", MEN den skulle onekligen kunna må bättre och utvecklas om ryttaren hade fått lite mer guidning.

(Nu sa jag lite emot mig själv, men det var för att inte få det att framstå som att hobbyhästar "lider")

 

[klabbarparn]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag vill inte kunna rida en hel lektion med t ex fel handställning utan tillsägelser.

Nej eller hur!? Man vill ju höra om man gör fel, det är ju därför man är där...
Jag har också tänkt på detta. Ibland blir man nästan förbannad på tränaren som inte säjer till när ryttaren gör så uppenbara fel så vem som helst kan peka dom! Och särskilt då när det gäller tex sågning i munnen, sparkar med sporrar, folk som tar ut sin ilska genom att skrika på hästen osv... helt otroligt vad man kan få se.
Det värsta är att folk inte vågar ifrågasätta sin tränare! Och det kan ju hända att man faktiskt inte förstår bättre just då heller...typ unga ponnyryttare, dom litar ju såklart på sin tränare! Och det ska man ju kunna göra oxå tycker man.... men men...:smirk:

 

[traloppan]

Sv: Tränare och hårda händer

Fast det är nog tyvärr en hel del som gör det, lider alltså, det tråkiga är att jag tror många av deras hussar o mattar absolut inte menar något illa eller är medvetna om det.. Förvånansvärt många intelligenta mäniskor verkar totalt sakna logiskt tänkande när det gäller sina hästar.

Jag upplever också att framförallt många ungdomar behandlar sina hästar illa i frustration över att det inte går bra, sedan skäms de o ångrar sig..
När jag stöter på ryttare som jag misstänker tillhör denna skara brukar jag börja med att berätta att jag aldrig rider när jag är på dåligt humör.. Och OM jag skulle missa att det är en sådan dag så händer det att jag avbryter och hoppar av istället..

Kvalitet framför kvantitet, hellre att hästen får vila några dagar än att jag sitter o gör mig olycklig på grund av dåligt humör. (fast ibland hinner det dåliga humöret rinna av mig om jag mockar först så då kan jag om inte annat rida ut en sväng, då vänder ridningen på humöret istället!).

Nu kanske jag är lite of topic dock..

 

[tuaphua]

Sv: Tränare och hårda händer

Väldigt bra skrivet.

Jag håller med om att skrämmande många nog gör illa sina djur av okunskap. Trots att de vill väl. Jag har själv varit en av dem. Och är tyvärr inte felfri nu heller.

Men jag tror att alltför få funderar igenom "vad vill jag med den här hjälpen?Vad händer i min och hästens kropp och varför?, "gick det igenom, hände det jag ville?". Och om det inte hände får man se till att driva igenom det så man kan ge eftergift och berömma. Istället för att hamna i något evigt gnetande och tjatande som i slutändan gör att hästen skärmar av sig.

Håller även med om att man måste variera sitt språk beroende på vem man pratar med. Och man måste ju också prioritera. Man kan inte ta allt på en gång. Man får ta det som är viktigast och lägga upp en plan.
Dock kan jag tycka att en hel del tränare är för snälla. Man berömmer och berömmer vad som helst. Ser det förjäkligt ut när jag rider så vill jag höra det. Men jag vill också få beröm om det är bra.

För att utbilda någon måste man ju pressa dem en del. Det är en svår avvägning hur mkt press en individ fixar. Och hur mycket pepp den behöver. Man måste inte bara vara bra på hästar som tränare, utan också på människor. Svårt jobb!

 

[Taana]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag skulle aldrig rida för sådana tränare. Jag har själv ett problem med stadigheten i handen, men det är ju något jag vill jobba bort, inte uppmuntra eller ignorera. Mina tränare som jag ridit för, både hopp och dressyr har alltid varit på mig om det och nu har det börjat lossna. Så... Det går att finna bra tränare (beroende på vart du bor...?) Lycka till!

 

[Domenico]

Sv: Tränare och hårda händer

Att hitta en tränare som man trivs med är inte det lättaste. Det gäller att hitta en som har lite samma ridfilosofi som man själv (obs sågande händer är aldrig rätt).

Tycker generellt att många tränare fokuserar alldeles för lite på ryttarens sits. Ryttaren får sitta som en hösäck utan ens en tillsägelse.

Även grundridningen hoppas över lite så man kan göra alla roliga saker direkt (problemet är ju bara att det aldrig kommer fungera bra om inte grunden sitter). Man blir ju något skeptisk när ryttare på LB-nivå kommer jätteglada och säger att de övat piruetter och det gick jättebra....
Ofta fokuseras det mycket på tävling. Om inte grunden fungerar är det kanske inte läge att sitta och rida tusen repriser ur ett dressyrprogram.

I många fall skrämmer mig även de bristande tekniska kunskaperna. Ex. en ryttare övar byten och i princip alla är orena. Tränaren (som också är domare) berömmer och tycker ekipaget skall starta MSV .

Personligen tycker jag många tränare är för snälla. Jag vill ha någon som skriker på mig. Jag vill inte betala massa pengar för att någon står och säger att det ser bra ut när jag känner att det är allt annat än bra.
Men det är väl kanske tränarens uppgift att känna av eleven lite. Det finns många ryttare med dålig självinsikt eller de som inte vill lära sig rida på riktigt utan mest är ute efter en trevlig upplevelse. Är tränaren ärlig så slutar det kanske ofta med att eleven byter till en annan tränare som lindar in det hela lite...

Till ts: ge inte upp! Jag har klagat länge att jag inte hittat någon jag trivs att rida för (förrutom en som bor >100 mil bort). Nu har jag äntligen hittat en i närheten och denna tränare är verkligen kanon . Är på mig hela tiden och är mycket noggrann! Jättestor skillnad redan efter första träningen.

 

[Pallas]

Sv: Tränare och hårda händer

Det finns många ryttare med dålig självinsikt eller de som inte vill lära sig rida på riktigt utan mest är ute efter en trevlig upplevelse. Är tränaren ärlig så slutar det kanske ofta med att eleven byter till en annan tränare som lindar in det hela lite...

Jag är seriös med min ridning, men jag fungerar inte så att jag blir bättre och skärper till mig för att jag blir skriken på. En sträng tränare - javisst. En förolämpande gaphals - nej tack!

 

[sweet_knorven]

Sv: Tränare och hårda händer

Håller med dig. Tränare som bara skriker på en att man rider uruselt och så vidare hjälper ju ingen att bli bättre. Jag vill ha en tränare som är snäll men samtidigt säger till om något är helt åt pipsvängen, men på ett trevligt sätt som gör att jag kan ändra på det som var fel. Bara för att någon står och skriker att det ser för j*vligt ut så rider man inte bättre. Man måste veta vad man ska ändra på och hur.

 

[Kratus]

Sv: Tränare och hårda händer

I många fall skrämmer mig även de bristande tekniska kunskaperna. Ex. en ryttare övar byten och i princip alla är orena. Tränaren (som också är domare) berömmer och tycker ekipaget skall starta MSV .

Detta är jag ett bra exempel på... (Bortsett från att tränaren inte var domare.)
För mig var det dock inte bara orena byten, den MSV-formen/-samlingen fanns inte heller. Men ingen sa något till mig. Jag trodde verkligen att min häst gick bra och att vi bara behövde fixa till bytena lite. Men sen jobbade jag två månader hos en inridare/beridare som sa till mig att h*n inte ens skulle släppa i väg mig på en LB. *Hugg i hjärtat*
När jag kom hem därifrån så bytte jag tränare och fick en tränare som inte bara skrek "Bra" hela tiden. På den första lektionen, som bestod av hundratals halter och igångsättningar, utvecklades vi mer än vi gjort under flera år innan.

 

[bliss]

Sv: Tränare och hårda händer

*kl*

Intressant att ta del av era erfarenheter

Jag har tankar på att jag själv måste vara tydlig med att jag förväntar mig att bli ordentligt tjatad på. Är ju van vid att tränare är auktoriteter som är på en utan att jag har bett om det
men här kommer det ju fram att flera har stött på "för snälla" tränare.
Tränare som kanske sitter inne med precis den hjälp jag behöver, men inget säger.

Tas det väl emot att man talar om för tränaren vad man förväntar sig? (Utöver det vanliga: vad kan hästen , vad kan jag och att vi "vill utvecklas" eller sikta på den lr den nivån)

 

[Pallas]

Sv: Tränare och hårda händer

Tränare som bara skriker på en att man rider uruselt och så vidare hjälper ju ingen att bli bättre.

Jodå, det finns de som sporras av att höra att de är usla och inte borde få lov att gå i närheten av en häst. Men jag hör definitivt inte till dem. Jag behöver inte en mesig tränare - jag vill höra om det är dåligt - men jag har träffat få som kunnat läsa av eleven (mig) för att kunna ge mig råd som passar min inlärningsstil (eller för den delen anpassa sig till direkta önskemål gällande utlärningsstil). Det är synd.

 

[jacko]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag håller helt med dig, och så vill jag bara tillägga att jag tror det beror lite på vilken typ av "hobbyhäst" det rör sig om. Den 20-åriga valacken som Gertrud Bengtsson haft i 12 år och aldrig kommer att tävla på, som får stå ut med dunsar och slit i käften, eller det 7-åriga finstammade dressyrstoet som ägaren försöker tävla på, utan att ha någon djupare kunskap om mekanik eller hur muskler arbetar? (Om du förstår min jämförelse?)

De personer jag har svårast för är de som rider "hårt" - utan att rida sina hästar "bra" eller stärkande. Där man ser hur hästen för varje dag rids "hårdare" och för varje år blir sämre och sämre. Hur gången försämras, hur mankhöjden minskar, hur den musklar sig helt tokigt. Allt för att ryttaren tycker sig kunna rida och minsann inte ridit lätt på 14 år. (True story).

 

[traloppan]

Sv: Tränare och hårda händer

*kl*

Intressant att ta del av era erfarenheter

Jag har tankar på att jag själv måste vara tydlig med att jag förväntar mig att bli ordentligt tjatad på. Är ju van vid att tränare är auktoriteter som är på en utan att jag har bett om det
men här kommer det ju fram att flera har stött på "för snälla" tränare.
Tränare som kanske sitter inne med precis den hjälp jag behöver, men inget säger.

Tas det väl emot att man talar om för tränaren vad man förväntar sig? (Utöver det vanliga: vad kan hästen , vad kan jag och att vi "vill utvecklas" eller sikta på den lr den nivån)

Jag tror det ligger i alla tränares intresse att veta vad eleven är ute efter! Sen handlar det ju om personkemi, o inte bara det, tränaren ska fungera med hästen också. Och det är ju eleven som betalar så den får väl ställa vilka krav den vill.

Träningen ser ju också olika ut beronde på vad eleven vill med sin ridning. Min elev med de ostyriga händerna tex- hon ville inte tävla och ville inte ha någon press på sig att göra krumelurer, hon ville lära sig sitta bättre o kunna manövrera sin häst (den drog rätt mkt pennor med henne.. ).

Jag kan bara komma på två elever under årns lopp som jag faktiskt själv "sagt upp", de var fullkomligt likgiltiga vilket nog är det värsta som finns..

Själv vill jag inte heller ha en mes, absolut inte, men den måste vara snäll och förstående mot hästarna, och inte vara så aktoritär att jag inte klarar av att rida avspänt. Jag vill också kunna ha en dialog med min tränare. Och den måste vara positiv till min häst!

Den jag har nu är jag mycket mer än nöjd med!!! Hon ser till att vi jobbar som svin men är alltid snäll mot min häst. Hon har bra lösningar på problem, är petig med aktivitet, är både domare o ryttare så hon vet vad som krävs o så åker vi ofta på samma tävlingar så då händer det att man får lite hjälp även på framridningen, pluss att hon kan komma med värdefulla kommentarer efteråt när hon både sett ritten o sen ser poängen. O hon är brutalt ärlig!

 

[Vita_N_6520]

Sv: Tränare och hårda händer

Jag har sällan träffat på en ridlärare som faktiskt varit BRA på att lära ut och samtidigt bra på att säga ifrån.
Mina tränare på ridskolan har varit mer eller mindre bra. Ingen har sagt ifrån mot alla(!) hårda och även sågande händer, men vissa har varit bra på att lära ut till folk som lyssnar.
Mina 3 år på gymnasieskola fick jag genomlida med en tränare som ansåg att man skulle använda handen först - benen sen, och gick hästen fram för mkt/inte släppte efter så skulle man använda mer hand.
Vilket slutade med att jag sista terminen slutade rida dressyr på min häst eftersom jag höll på att förstöra henne.
(Skolans hästar var stenhårda i munnen - min hand blev hård.)

Efter detta så har jag slutat rida regelbundna lektioner och kommer inte göra det igen förrän jag hittar en tränare som är snäll mot hästarna, sträng mot ryttarna och bra på att lära ut.
Jag har utvecklats betydligt mer av mig själv, än med någon av dessa tränare jag haft.
De saker som brister tränar jag lika bra på själv, och får jag några olösliga problem så ber jag om hjälp då isf.