Träffat äldre man

[Witcher]

Vi pratade ut igår, eller försökte. Jag hade bestämt mig för att avsluta allt men blev velig sen. Sa jag inte kan ge upp barn. Sa också som ex tänk när han får barnbarn osv och jag sitter där helt själv. Han sa han gärna hade kunnat ha fosterbarn eller adoptera ett äldre barn men tanken på småbarn (eget) skrämmer honom. Hans ex som är mamma till hans barn blev tillsammans med en yngre man och hon sa hon ej ville ha fler. Endå blev hon gravid vid 45 års ålder.

han säger han tycker om mig väldigt mycket och vill inte vi tar ett förhastat beslut. Att vi ska fortsätta dejta och se vad de leder till. Detta tycker jag också är konstigt då han inte verkar vilja släppa mig.
Sen säger han på skoj jag kan säkerligen ändra mig sen och göra dig gravid om du tar huvudansvaret. Men så vill man heller inte ha de..

är kluven nu.

Nu har du ju svart på vitt att han inte vill ha barn. Det är väl bara att ta ställning till om du vill fortsätta även om det aldrig kommer att bli några barn med honom ?
Du kanske kan ha ett jätteschysst förhållande i ett par år utan att din biologiska klocka går ut. Men om du absolut vill ha barn så måste ni ju separera någon gång i framtiden. Så ett livslångt förhållande känns lite dömt på förhand så länge du vill ha barn.
Andra alternativet är ju att avsluta nu . 5 veckor är inte så lång tid så det är ju lättare att avsluta nu än om några år.

 

[Inte_Ung]

men tanken på småbarn (eget) skrämmer honom.

Exakt vad är problemet?
När du hittar det så har du svaret på om det går att lösa eller ej.

 

[Egonson_]

Jag är avundsjuk på det simpla i en vasektomi. Skulle gjort det imorgon om det var lika snorlätt för kvinnor.

Jag med, jag med!

 

[Ramona]

han säger han tycker om mig väldigt mycket och vill inte vi tar ett förhastat beslut. Att vi ska fortsätta dejta och se vad de leder till. Detta tycker jag också är konstigt då han inte verkar vilja släppa mig.
Sen säger han på skoj jag kan säkerligen ändra mig sen och göra dig gravid om du tar huvudansvaret. Men så vill man heller inte ha de..

är kluven nu.

Fast det är väl inte konstigt att man är egoistisk och vill fortsätta träffa någon man är förälskad i? Det är ju nästan självklart att man gör så.

Det är givetvis upp till var och en hur man vill leva sitt liv och vilka val man väljer, men jag tycker inte att det är konstigt med en ansvarskompromiss när det kommer till barnfrågan. Givetvis ska ju båda föräldrarna vara delaktiga, men är viljan olika hos föräldrarna så är väl en kompromiss väldigt bra tänker jag. Jag hade en kollega en gång i tiden som skaffade barn för att mannen ville, och han tog också huvudansvaret för dottern, medan frun hade en karriär som innebar mycket resor. Den tjejen är nu vuxen och blev välartad hon också.

 

[nilie]

Jag reagerade på att han redan i ditt första inlägg har sagt

Men 123 helt plösligt ringer han mig en kväll och berättar hur mycket han tycker om mig, tänker på mig, att jag är en helt fantastisk tjej. Men han vill inte ha fler barn och han vet att jag vill de. Han vill inte vara med om småbarns åldern igen. Så han tyckte jag skulle ta beslut om vi ska fortsätta eller ej.
Jag blev så ledsen.. jag är ju kär! Vet 5 veckor inte är lång tid men de sa bara klick och jag ser en framtid med honom.
Sen sa han också att han kanske ändrar sig men just nu vill han inte ha barn.

Det är så himla dubbelt redan från början. Han skapar ju en omöjlig situation.
Jag skulle vilja veta VAD det är med småbarnsåren som skrämmer. Det är ju dessutom en ganska kort period i barnens liv.

En bra ide´ för TS är att ställa den frågan. Utifrån svaret som TS får kan hon fundera på hur hon ska gå vidare. Det kan ha varit extra jobbigt pga en massa orsaker; sjukdom, jobbsituation, konflikter i parrelationen etc etc Det är inte alls säkert att det skulle bli lika jobbigt vid ev nästa barn.

 

[Mia_R]

En bra ide´ för TS är att ställa den frågan. Utifrån svaret som TS får kan hon fundera på hur hon ska gå vidare. Det kan ha varit extra jobbigt pga en massa orsaker; sjukdom, jobbsituation, konflikter i parrelationen etc etc Det är inte alls säkert att det skulle bli lika jobbigt vid ev nästa barn.

Nej, men är det någon idé att satsa på en karl som inte vill ha ungar om man vet att man själv vill det? Det finns ju inget som säger att han ändrar sig eller ens kommer att finnas där om hon blir gravid. Hur många ensamstående mammor finns det inte med ungar som knappt ser eller hör av sin far under hela sin uppväxt av olika anledningar, där de tom var överens om att skaffa barn?

 

[TinyWiny]

Fast det är väl inte konstigt att man är egoistisk och vill fortsätta träffa någon man är förälskad i? Det är ju nästan självklart att man gör så.

Det är givetvis upp till var och en hur man vill leva sitt liv och vilka val man väljer, men jag tycker inte att det är konstigt med en ansvarskompromiss när det kommer till barnfrågan. Givetvis ska ju båda föräldrarna vara delaktiga, men är viljan olika hos föräldrarna så är väl en kompromiss väldigt bra tänker jag. Jag hade en kollega en gång i tiden som skaffade barn för att mannen ville, och han tog också huvudansvaret för dottern, medan frun hade en karriär som innebar mycket resor. Den tjejen är nu vuxen och blev välartad hon också.

Det handlar om ett barn. En människa. Inte en hund, katt eller häst. Ett barn märker om hens ena förälder egentligen inte vill ha hen. Välartad kan man bli ändå men barn har rätt att bli det tack vare föräldrarna, inte trots föräldrarna.

 

[Ramona]

Det handlar om ett barn. En människa. Inte en hund, katt eller häst. Ett barn märker om hens ena förälder egentligen inte vill ha hen. Välartad kan man bli ändå men barn har rätt att bli det tack vare föräldrarna, inte trots föräldrarna.

Fast det är väl enormt få föräldrar som ångrar sina barn på det viset? Det är ju ändå ett medvetet val att skaffa detta barnet.

Jag hade kunnat tänka mig att skaffa barn ifall min man tog majoriteten av ansvaret, annars vill jag inga ha. Det handlar inte om att jag hatar barn och inga vill ha, utan jag vill inte kompromissa bort så mycket av min frihet och mitt liv. För mig är inte barn så viktig utan jag har helt enkelt valt att inga ha, men vill min man verkligen, verkligen skaffa barn, har jag ingenting emot det så länge jag inte hamnar i ett fängelse hemma, vilket jag upplever att många av mina vänner gjort.

 

[TinyWiny]

Fast det är väl enormt få föräldrar som ångrar sina barn på det viset? Det är ju ändå ett medvetet val att skaffa detta barnet.

Jag hade kunnat tänka mig att skaffa barn ifall min man tog majoriteten av ansvaret, annars vill jag inga ha. Det handlar inte om att jag hatar barn och inga vill ha, utan jag vill inte kompromissa bort så mycket av min frihet och mitt liv. För mig är inte barn så viktig utan jag har helt enkelt valt att inga ha, men vill min man verkligen, verkligen skaffa barn, har jag ingenting emot det så länge jag inte hamnar i ett fängelse hemma, vilket jag upplever att många av mina vänner gjort.

Det är många många fler än de flesta tror och att välja bort sitt barn som din kollega gjorde lovar jag sätter spår.

Delar man på ansvaret så hamnar ingen i något fängelse. Det är när ena parten inte tar sitt föräldraansvar man hamnar där och då oftast mamman.

 

[Ciccio]

Men vad är det för mysterium en del av er vill försöka lösa? Jag fattar inte.

Mannen i fråga har på ett tidigt stadium deklarerat att han inte vill ha fler barn. Det måste väl vara okej att tycka så? Varför fortsätta analysera och leta efter orsaken till varför han inte vill ha småbarn? Han vill inte!

 

[Vassi]

Exakt vad är problemet?
När du hittar det så har du svaret på om det går att lösa eller ej.

Åtminstone jag hade verkligen inte gillat att en dejt jag träffat i fem veckor skulle börja rota i min icke-barnönskan som om den vore ett problem som kanske kan lösas.

 

[Ciccio]

Åtminstone jag hade verkligen inte gillat att en dejt jag träffat i fem veckor skulle börja rota i min icke-barnönskan som om den vore ett problem som kanske kan lösas.

Instämmer!

 

[tott]

En bra ide´ för TS är att ställa den frågan. Utifrån svaret som TS får kan hon fundera på hur hon ska gå vidare. Det kan ha varit extra jobbigt pga en massa orsaker; sjukdom, jobbsituation, konflikter i parrelationen etc etc Det är inte alls säkert att det skulle bli lika jobbigt vid ev nästa barn.

Det kan också blir mycket värre.

 

[Inte_Ung]

Åtminstone jag hade verkligen inte gillat att en dejt jag träffat i fem veckor skulle börja rota i min icke-barnönskan som om den vore ett problem som kanske kan lösas.

Men det spelar ju ingen roll för den som rotar.
Eftersom den ju funderar på att dumpa.
Blir du sur och grinig av frågan så går personen bara vidare.
Så det är ju verkligen inget som den behöver ta hänsyn till.
Att du eventuellt blir arg stör ju inte den om den inte är där.

 

[Inte_Ung]

Varför fortsätta analysera och leta efter orsaken till varför han inte vill ha småbarn? Han vill inte!

Därför att ts vill ha ett förhållande med mannen i fråga och barn.
Om det går att lösa så skulle ts bli glad.
Om mannen skulle bli sur av frågorna så dör ju förhållandet och problemet upphör.

 

[Inte_Ung]

har jag ingenting emot det så länge jag inte hamnar i ett fängelse hemma, vilket jag upplever att många av mina vänner gjort.

Även om det skulle bli så illa att det blir som ett fängelse, så går det över med tiden.
Barnen blir ju äldre och kan hänga med eller gör annat på eget håll.
Dessutom så går de att packa in i bilen så att man kan dra iväg och göra annat.

 

[Roheryn]

Åtminstone jag hade verkligen inte gillat att en dejt jag träffat i fem veckor skulle börja rota i min icke-barnönskan som om den vore ett problem som kanske kan lösas.

Håller fullständigt med! Big no-no för mig! Om dessutom icke-barnfrågan hade varit så viktig för mig att jag tog upp den redan efter fem veckors dejtande, så hade jag blivit riktigt arg om inte min önskan togs på allvar, utan sågs som ett problem som kanske kan lösas.

 

[Inte_Ung]

Håller fullständigt med! Big no-no för mig! Om dessutom icke-barnfrågan hade varit så viktig för mig att jag tog upp den redan efter fem veckors dejtande, så hade jag blivit riktigt arg om inte min önskan togs på allvar, utan sågs som ett problem som kanske kan lösas.

Men då så hade ju saken varit klar.
Det hade inte blivit någon relation alls.
En helt okomplicerad situation.

För ts är situationen mer komplicerad och nyanserad än så.

 

[Sedna]

Hade det låtit likadant om det var kvinnan som sagt nej? Hade det också varit ett problem som kan gå att lösa? Jag undrar. Funderar på om det här tråden bara speglar en väldigt skev syn på föräldraskap. Att den äldre mannen kan ställa upp för att tillfredsställa den unga kvinnans barnlängtan. Han är ju ändå bara pappa.

 

[Lovisaleonora]

En bra ide´ för TS är att ställa den frågan. Utifrån svaret som TS får kan hon fundera på hur hon ska gå vidare. Det kan ha varit extra jobbigt pga en massa orsaker; sjukdom, jobbsituation, konflikter i parrelationen etc etc Det är inte alls säkert att det skulle bli lika jobbigt vid ev nästa barn.

Jag tycker det är en fullständigt värdelös idé. Varför hålla på och rota i det? Måste en förklara sig in absurdum för att en har den fasta inställningen? Jag hade blivit oerhört förbannad om någon efter fem veckors umgänge började komma och skulle psykologrota i varför jag inte vill ha barn.

Det kan ju också bli fruktansvärt mycket jobbigare med barn den här gången. T ex ett skadat barn.

Men vad är det för mysterium en del av er vill försöka lösa? Jag fattar inte.

Mannen i fråga har på ett tidigt stadium deklarerat att han inte vill ha fler barn. Det måste väl vara okej att tycka så? Varför fortsätta analysera och leta efter orsaken till varför han inte vill ha småbarn? Han vill inte!

Precis. Fruktansvärt respektlöst.

Åtminstone jag hade verkligen inte gillat att en dejt jag träffat i fem veckor skulle börja rota i min icke-barnönskan som om den vore ett problem som kanske kan lösas.

Håller med.