W var ju ytterst rädd att lyfta hovarna (pga behövde böja benen vilket gjorde superont). Såpass att hon varvade upp och blev nästan aggressiv och farlig i sina försök att slippa. Och det är ju normalt världens snällaste häst.
Jag bröt ner det. Berömde minsta sak i rätt riktning. Typ jag får lägga handen på baksidan av kotan som för att lyfta - superberöm och gå ur hela situationen (dvs ta bort handen, flytta mig därifrån osv). Nu gav jag godis också men beröm och kli mm går ju att ersätta godis med för många hästar. Med superberöm menar jag verkligen verbalt beröm a la hoppat OS.
Sen när lugn med tog på kotan göra om samma sak och be om lyft. Minsta tendens att lyfta tokberöm och ur situationen. Oavsett om lyftet var att kliva framåt och eg för att slippa men hoven lyfte ju.
Osv osv. Ett tag hade jag en häst som såfort jag ville göra något potentiellt obehagligt, typ tvätta sår, erbjöd mig hoven istället. "Här matte,den här brukar du gilla och bli glad av, kolla!"
Idag lyfter vi helt som vanligt. Eller oftast behöver jag bara böja mig för att be om hoven så kommer den. Men för sakens skull berömmer jag fortfarande även när hon i "fel" situation erbjuder mig hoven, och tar även gånger när jag bara ber om hoven och sen direkt släpper
Man kan ju på en häst med mindre trauma som anledning göra steg för steg greken i ett ganska snabbt svep vid samma tillfälle. Men just berömmet och att hela situationen släpper en stund innan nästa försök.
Det som kanske är svårt beroende på situationen är ju att inte bry sig om när det blir fel eller inte går? Det var i början fler dagar jag inte kunde kratsa hovarna än jag kunde det (men det fick vara så helt enkelt hellre än skapa mer trauma)