Heja
@Speedway
Vi var också modiga idag o red vår första jakt! Det hör väl nästan hit?
Tiger är inte van att gå med andra hästar och är väldigt rädd för andra hästar överlag (han är suuuperlåg i rang och innerst inne rädd) så jag har inte riktigt känt att jag velat bli instängd mellan sparkande, okontrollerade galningar med min stackars lilla räddhare. Nåväl, vi valde en jakt som jag bara hört gott om o verkade lagom lång o lagom svår. Valde den "snabba" gruppen o hoppades att det var flest folk med koll på sina hästar i den. På plats lokaliserade vi snabbt ett ekipage i framre delen av fältet som såg säkert ut (vilket lyckades bra, de hade ridit 2*
) och lyckades håll oss bakom dem i princip hela rundan vilket var en stor trygghet att det inte var någon som flaxade omkring hela tiden. Eftersom vi var ganska långt fram såg vi dessutom mastrarna typ hela tiden och det var lättare att anpassa tempot då, blev lätt tvärstopp helt plötsligt i kön. Supernöjd med min planeringsinsats faktiskt
Vad man inte kunde påverka var ju dock de som red bakom. Och det är ju det som Tiger tycker är läskigt. Vi började med att orda upp oss i typ "par" i skritt bort över nåt fält, sedan var det galopp hela vägen tillbaka innan vi kom in i skogen. Jag tror seriöst det var de värsta minuterna i Tigers lilla liv någonsin. Alla hästar var ju supertaggade (Tiger var lugn o fin hela tiden innan, den där första "bortaspänningen" lyser oftast med sin frånvaro numera
) o ville ju springa som galningar och det är precis det som Tiger är så jäkla rädd för, andra hästar som blir sådär att de håller på att koka över. Och självklart fick vi en frustande häst bakom oss som iaf enligt Tigers mått mätt var på tok för nära. Han trodde seriöst att han skulle bli nermejad, översprungen och sprang helt blint för sitt liv...
Tur han är så lydig och lätt att hålla...
Nåja, efter den pärsen var både jag o Tiger helt skakiga o jag var säker på att minst en sko flugit av i farten så vi bara skulle få köra hem igen. Eller köra hem bara för att hästen fått ett psykiskt sammanbrott. Skorna satt dock kvar och vi kom in i skogen.
Sen var det bara kul!! Tiger fattade jättesnabbt att de faktiskt inte skulle meja ner honom (så stolt matte
) även om vi hade en stökig häst bakom oss ganska mycket. Då slickade han bak öronen och gav den onda ögat under luggen samtidigt som han drog in baken så mycket han kunde för att hålla sig undan. Himla skönt att inte känna en enda sparktendens. Han fattade också jättesnabbt att det fina stoet framför oss var helt trygg att galoppera bakom och gick helt lugnt över i galopp o rullade på mjukt o fint alla galopperna. Och så himla skönt att hoppa efter någon som hade koll på grejerna! Kunde helt koppla bort henne o se vårt avstånd. Det var ju det jag var mest orolig för, att det skulle vara femtioelva st som knödde ihop sig på varje hinder o hästar som vägrade o hade sig o att vi skulle blir skrämda bakifrån.
Hindren hoppade han utan att blinka, till och med när en snabb häst råkade hoppa förbi oss på sidan på en bred häck så gjorde han klart sitt jobb även om han blev väldigt fundersam. Några hinder var utan marklinje men vi kom bra fram till dem ändå och en palissad med dike bakom (jag är normalt livrädd för trakhener!) hoppade han utan problem. Där var jag rätt stolt över mig själv oxå faktiskt, insåg några språng innan vad det var för hinder och att de landande på lite väl mjuk mark men jag smackade på så han hoppade till lite mer istället för att fega (då hade vi ju landat nere i bäcken
)
Den lilla oinbjudande vattenpölen (som visade sig vara jättedjup, haha) klev han snällt ner i också lilla findjuret
Extremt psykiskt trött häst efteråt men med en väldigt lugn o bra känsla
Så himla lärorikt!