Tjat...

[Fraggel_Tess]

Jag tror den här tråden hör hemma här. I alla fall så undrar jag hur ni gör med era barnlösa bekanta? Frågar ni ständigt "När ska ni skaffa barn" eller "Nu ni ju dom enda som inte har några barn".

Sambon och jag har varit ett par i 7 år snart och vill ha barn men tillfället har inte blivit rätt i och med min arbetslöshet bland annat. I alla fall så börjar jag bli så trött på tjatet kring att jag och sambon inte har några barn trots att jag inget hellre vill egentligen.

Vad säger man? Det är påfrestande att höra det att man "ligger efter" och andra kommentarer som är ständigt återkommande.

En tanke som poppade upp i huvudet är hur svårt det måste vara för dom som inte kan få barn men vill att tex höra det ständiga prat.

 

[Basilika]

Sv: Tjat...

Nej, det är verkligen respektlöst att ställa sådana frågor. Iaf om man inte har en riktigt nära relation eller så. Men jag förstår däremot inte vad ni väntar på men det är ju en annan diskussion

 

[Girasol]

Sv: Tjat...

Vi hade jättesvårt att bli med barn. *s* svårt att tro idag, 4 barn senare. Men de två första tog låååång tid att tillverka, sedan blev nr 3 direkt och fyran var ju inte beställd.

Men vi har kört med öppna kort. När folk "tjatade" på oss så sa vi som det var -det vill inte bli några och vi håller på med utredning. Kan lugnt påstå att det fick tyst på i princip alla. Kändes även skönt att folk visste. Men då när vi var mitt uppe i det så var det ganska jobbigt att berätta emellanåt.
När vi väl fått till första så var det ju inte hälften så jobbigt, för då var vi ju inte barnlösa på samma vis.
Men ack vilken sorg då tvåan lät dröja på sig och vi inte visste om det ens skulle bli syskon. Den sorgen var ungefär lika stark som innan första blev till. Låter kanske konstigt, men så var det för oss. Längtar man hett efter något så gör man.

Eftersom vi körde med öppna kort så slapp vi ju tjatet....


Gira

 

[Ramona]

Sv: Tjat...

Vad säger man?

Man säger som det är. Att barn kommer förhoppningsvis att komma, men inte just nu. Den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge.

 

[ameo]

Sv: Tjat...

Jag har aldrig varit utsatt för detta tjat, men jag skulle nog ha kunnat tänka mig att snoppa av folks tjatande med något typ:
"Jag tycker det är okänsligt av dig att tjata, VAD vet du om vad som döljer sig bakom att vi ännu inte har några barn??" Sen hade jag nog också frågat tillbaka om vi har barnalstringsplikt i detta land och kanske också upplysningsplikt gentemot släkt, vänner ochj bekanta?

 

[CillaW]

Sv: Tjat...

Jag frågar aldrig. Det kan ligga miljoner anledningar bakom att ett par inte har barn, men det är deras ensak.

Förslag på svar: "Men vad säger du? Barn? Vilken skoj idé! Det har vi aldrig tänkt på."

 

[Snurrfian]

Sv: Tjat...

Jag har frågat av "misstag" en gång, jag kom på mig själv nästan samtidigt som frågan ramla ur munnen... Men det var i en situation där personen i fråga var väldigt intresserad av mina barn och frågan kändes naturlig... Sen har jag diskuterat det med några av mina närmsta vänner, men där har det varit ett givande och tagande, jag berättade ganska omgående när det visade sig trögt med att tvåan skulle bli till...

Vi har en del bekanta som har haft svårt att bli med barn, en del har varit öppna med det, en del har berättat i förtroende. Dock blev jag något grinig när en av de som hade berättat i förtroende att de hade haft det svårt att bli gravid, frågade mig vid en större middag varför inte vi skaffade en till...

 

[Björk]

Sv: Tjat...

Jag hatar verkligen sånt "tjat" eller insinuationer! Så; det skulle aldrig falla mig in att uttrycka mig på det sättet själv gentemot någon annan.

I vissa sammanhang anser jag dock sådana privata frågor kan vara helt okej. Det beror på HUR det framförs, VAR och NÄR. Jag har själv ställt frågan till en person i min närhet om varför hon och hennes man inte har barn (de är långt över 50 år numera). Men då ställdes frågan i ett förtroligt samtal mellan bara oss två och jag själv var väldigt öppen med hur jag kände och tänkte kring saken.

Just det där när någon i fikarummet slänger ur sig "När är det dags för er att skaffa barn då!?" inför 10 andra eller när någon på en släktmiddag säger "jaha, Björk; då väntar vi bara på er nu då... *blink blink*". Det tycker jag är riktigt oförskämt faktiskt. De har ingen aning om vad anledningarna till att jag/vi inte har barn ännu är. Kanske har vi fått flera missfall som vi inte vill tala om, kanske har vi försökt i flera år utan att lyckas mm mm. Och det är inte säkert man vill ta upp det i "stora samlingar" ...

//nyligt gravid, 37 år fyllda.

 

[CillaW]

Sv: Tjat...

*påhak*

En av mina allra bästa vänner träffade för 7-8 år sedan Mannen i sitt liv, en helt underbar kille. De passar så bra ihop och är så himla trevliga och gulliga båda två. Jag har många gånger tänkt att de där två borde verkligen bli föräldrar. De gifte sig för några år sedan.

I vintras pratade jag med henne på telefon och hon sa att hon skulle berätta något. Jag hörde nästan på hennes röst att hon skulle berätta att de väntade barn... och det gjorde de!!!

Hon sa att hon var så tacksam att jag (som en av väldigt få) aldrig hade tagit upp det, eftersom de verkligen hade försökt och haft stora problem, men att de problemen nu var lösta. Det var så många som hade tänkt precis som jag, att det vore slöseri på så underbara människor att inte ett barn skulle kunna få dem till föräldrar, och de hade fått massor av frågor och antydningar, speciellt efter bröllopet. Vi pratade om det en stund; hon hade varit väldigt ledsen över alla tanklösa frågor och inte riktigt vetat hur hon skulle svara eftersom hon dels var ledsen över det och dels tyckte att frågan var oerhört privat, likaså anledningen att de inte hade "skaffat barn" än.

Nu kommer bebin snart och min vän ser ut som ett lyckligt mumintroll.

 

[voltis]

Sv: Tjat...

Känner igen mig.. får höra det oftare och oftare...
Jag och sambon har varit ett par i 9,5 år... och båda fyller 28 år i år.
Klart man kan förstå om folk undrar varför man inte skaffat barn ännu, men det är jäkligt irriterande! De vet väl inte varför vi valt att vänta så länge?
När de frågar säger jag bara: innan vi är 30 och det är ju nästan 3 år kvar... Ja för det är ju sant, innan eller runt 30 är väl iaf mitt mål. Sambon börjar väl bli lite mer sugen vartefter åren går. Jag känner som så att båda måste vara helt med på det och redo, det finns så mkt som vi fortfarande vill göra innan det är "dags". Båda känner oss för unga, och då väljer vi att vänta.
Men de flesta verkar tycka att det är jääättekonstigt...
"ni har ju stort radhus" "ni båda har ju bra fasta jobb"... etc. Men det räcker inte tycker jag, man måste ju vara redo inombords först..

 

[nDian]

Sv: Tjat...

Har aldrig och kommer inte göra det heller. Varför ska man tjata för. Alla är ju olika. En del vill inte ha barn och andra så har det inte varit tillfälligt än. Så jag förstår inte varför man ska tjata om det.

 

[Björk]

Sv: Tjat...

Har aldrig och kommer inte göra det heller. Varför ska man tjata för. Alla är ju olika. En del vill inte ha barn och andra så har det inte varit tillfälligt än. Så jag förstår inte varför man ska tjata om det.

Ja, man kan ju undra..

Men jag tror det finns psykologiska förklaringar till det där. Vi människor vill ju gärna att alla ska "följa med flocken". Vi vill kunna "ruta in världen" i ett relativt förutbestämt mönster; ofta ett mönster som stämmer med just MIG och hur JAG tycker/tänker. Och därför blir det "tjat" eller nyfikna frågor.

Utan att direkt rikta mig till dig; utan en allmän fundering:
Jag upplever att en del som "tjatar" eller fäller dumma kommentarer i stilen "nu är det väl dags för sig snart!" egentligen inte alls är personer som är genuint intresserade av mig/oss. Kommentarerna kommer inte ifrån personer som bryr sig om mig; som känner mig nära och vill mig väl. Utan ofta personer lite i periferin som bara har något slags behov av att slänga ur sig floskler... eller något.

Det är inte många som "tjatat" på mig men "dumkommentarer" har jag fått höra av speciellt en person. Det lustiga är att nu när jag är gravid så är det inte alls något intresse längre kring frågan. :smirk: Och för mig är det i och för sig inte helt oväntat heller; personen vill gärna "styra in" andra i "rätt mönster", men har inget genuint intresse eller omtanke om mig/oss och mitt/vårt liv.

 

[Ylva86]

Sv: Tjat...

Skulle aldrig drömma om att tjafsa om något så dumt. Jag var själv barnlös under en mycket lång period av mitt liv (ofrivilligt en stor del) och tog mycket illa upp när korkade människor ställde sina idiotiska frågor.

 

[pollipop]

Sv: Tjat...

Som bekant så har man ju aldrig roligare än man gör sig. Jag brukade roa mig med att hitta på fyndiga svar för att täppa till truten på folk när de betedde sig så korkat som du beskriver, mot mig. Typ:

(till oerhört tävlingsinriktad kompis 1, aspirerar på "mest lyckade livet-priset"): "Nämen, hörru, den här kroppen är verkligen för dyr för att förstöra med en graviditet!! (Svar, ledset: "Men jag har inte hängtuttar!!!")

(till oerhört tävlingsinriktad kompis 2, som troligtvis aspirerar på "mest-fåniga-julkort-på-barn-i-tomtekläder-priset" varenda år): "Hörredu, jag ligger inte efter. Du och jag tävlar i olika grenar!" (Svar: Tystnad)

(till vem som helst i största allmänhet): "Öhm, nej, få se.... Nehej du, jag kollar här i kalendern och det ser inte ut som att jag har något inbokat framöver!"

Alternativt: "Nej, vi har bestämt att vi köper varsin kajak i år istället"

Osv. Man får förstås se till att man har några på lager, och inte vara rädd för att vara riktigt elak tillbaka. För det får man när folk frågar sådana saker som de verkligen inte har att göra med.

 

[Björk]

Sv: Tjat...

Osv. Man får förstås se till att man har några på lager, och inte vara rädd för att vara riktigt elak tillbaka. För det får man när folk frågar sådana saker som de verkligen inte har att göra med.

Vilka underbart roliga och drypande elaka svar!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Tjat...

Underbara

Till alla: Tack för gensvaret på min fråga. Man blir trött på att höra eviga pratet. Sedan får man ju höra ibland att man är ju nästan konstig när man varit ett par i 7 år och inte har barn. Sambon blir 32 och jag blir 26 i år så det känns som tid finnes men även så är ju min längtan till en liten rejäl ibland men jag vill ha en stabil tillvaro först...

 

[mino]

Sv: Tjat...

Det är inte många som "tjatat" på mig men "dumkommentarer" har jag fått höra av speciellt en person. Det lustiga är att nu när jag är gravid så är det inte alls något intresse längre kring frågan. :smirk: Och för mig är det i och för sig inte helt oväntat heller; personen vill gärna "styra in" andra i "rätt mönster", men har inget genuint intresse eller omtanke om mig/oss och mitt/vårt liv.

Det här är väldigt intressant. Det var vissa som var otroligt intresserade och engagerade när jag var gravid, av själva graviditeten alltså. När sen bebisen kom så tappade de intresset. Det var som att de mest var intresserade att få se mig förändras eller nåt. Väldigt obegripligt.

 

[No1]

Sv: Tjat...

Vad säger man?

Den dagsfärska Sanningen?

Att man inte vill ha?
...och att man hoppas, den dagen man ev ändrar sig, att båda faktiskt KAN bli producenter?!

Det är helt fantastiskt vad denna fråga anses vara omgivningens ensak.

Jag chockade en gång omgivningen med att deklarera kärleken till min sambo men att han inte uppfyllde mina kriterier för en pappa och därför skulle vi inte skaffa några barn.

Idag är jag singel och chockar omgivningen med att säga att OM jag verkligen vill ha barn så kommer inte mitt civilstånd vara ett hinder för då skaffar jag barn på egen hand.

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Tjat...

Det brukar inte räcka med att säga sanningen som i detta fall "Vi vill vänta" då kommer saker som jamen ni är ju de enda som inga har eller ni blir ju jättegamla om ni ska hålla på och vänta.

 

[Sara-Ida]

Sv: Tjat...

Som bekant så har man ju aldrig roligare än man gör sig. Jag brukade roa mig med att hitta på fyndiga svar för att täppa till truten på folk när de betedde sig så korkat som du beskriver, mot mig. Typ:

(till oerhört tävlingsinriktad kompis 1, aspirerar på "mest lyckade livet-priset"): "Nämen, hörru, den här kroppen är verkligen för dyr för att förstöra med en graviditet!! (Svar, ledset: "Men jag har inte hängtuttar!!!")

(till oerhört tävlingsinriktad kompis 2, som troligtvis aspirerar på "mest-fåniga-julkort-på-barn-i-tomtekläder-priset" varenda år): "Hörredu, jag ligger inte efter. Du och jag tävlar i olika grenar!" (Svar: Tystnad)

Fantastiskt bra svar!!

Avskyr verkligen båda de personlighetstyperna du nämner där...

I övrigt:
Jag håller med Cilla, jag frågar aldrig om barn. Det är inte min business och det kan som sagt finnas massor av skäl. Man måste ju inte skaffa barn heller, men det är det många som inte fattar, som jag skrev i Unisextråden.

Min andra regel är att aldrig fråga om någon är gravid, utan jag väntar tills personen i fråga säger det själv, trots att det putar lite. Man vet aldrig...