NotlikeI
Trådstartare
Vill uppdatera i tråden lite! Söker fortfarande tips angående min hunds rädsla för barn. MEN förutom rädslan för barn är jag så stolt över min lilla hund
Det har verkligen skett många framsteg som jag knappt trodde skulle vara möjliga på så kort tid (3 månader)
1. Hon verkar betydligt bekvämare och mer nyfiken på personer vi går förbi ute, från att först velat vända och springa ifrån, till att sedan gå förbi med ökat avstånd, till att nu bara traska förbi och ibland till och med försöka "luckta" vad det var för typ som gick förbi.
2. Hon är väldigt bekväm och trygg hemma hos min syster och hennes sambo, dricker ur skålen på golvet, busar med dem, tar för sig (tar deras hunds leksaker, hoppar självmant upp bredvid dem på soffan osv) ligger och sträcker ut sig på soffan, beteer sig som "hemma" och bästa av allt är att hon springer fram till min syster med sin stump viftande i 190 (av glädje, ej nervöst) om min syster t ex ropar på hunden.
3. Klarar av att åka buss mycket mer avslappnat, hon blir dock stressad/orolig om någon sätter sig precis bredvid och pratar/skrattar högljutt, då plockar jag upp henne i famnen och hon kan stanna kvar i famnen även om hon fortfarande känner visst obehag inför de okända människorna. Innan försökte hon fly även om jag hade henne i famnen, vilket ledde till att hon ville sitta intryckt mot rutan/bakom min rygg/mellan min rygg och sätet.
4. Hängt med i ett helt nytt hem, min syster, hennes sambo, jag och två gemensamma vänner samlades hemma hos de gemensamma vännerna. De bor bara 5 min promenad från mitt så tanken var att jag helt enkelt fick gå hem om det blev för mycket för min hund. Men trots nytt ställe, två nya personer och katt (vilket hon nog aldrig träffat) så var det inga problem att stanna flera timmar hon satt med oss på soffan mellan mig och min syster, de nya personerna lät henne vara och då kunde hon känna sig bekväm, tror absolut upplevelsen var positiv och kommer ta med henne igen om liknande tillfälle uppkommer.
5. Kommer på inkallning, kan känna mig väldigt trygg med att hon inte skulle springa ifrån mig om inget extremt händer (typ flygplan störtar i närheten eller annat sådant som normalt sätt inte skulle hända)
6. Vågar nu röra sig i hela lägenheten, förutom in under soffa/tv-bänk eller under fönster brädet, där tror hon fortfarande att saker ska falla ned på henne
Mycket fungerar alltså bra nu med lilla vovven, hon kommer nog aldrig bli en modig och framåt hund när det kommer till främlingar. Men det gör inget heller Jag behöver inte ha en hund som vill hälsa på folk, bara en som inte är livrädd.
Dock är barn fortfarande ett stort problem, bara hon hör barn skrika (även om det är skrik av lek och skratt) så får hon fullständig panik ser hon barn/barnvagnar osv så vill hon helst vända och fly. Till och med ungdomar är hon osäker runt. Där behöver jag fortfarande tips och idéer på hur jag ska få henne mer bekväm.
Det har verkligen skett många framsteg som jag knappt trodde skulle vara möjliga på så kort tid (3 månader)
1. Hon verkar betydligt bekvämare och mer nyfiken på personer vi går förbi ute, från att först velat vända och springa ifrån, till att sedan gå förbi med ökat avstånd, till att nu bara traska förbi och ibland till och med försöka "luckta" vad det var för typ som gick förbi.
2. Hon är väldigt bekväm och trygg hemma hos min syster och hennes sambo, dricker ur skålen på golvet, busar med dem, tar för sig (tar deras hunds leksaker, hoppar självmant upp bredvid dem på soffan osv) ligger och sträcker ut sig på soffan, beteer sig som "hemma" och bästa av allt är att hon springer fram till min syster med sin stump viftande i 190 (av glädje, ej nervöst) om min syster t ex ropar på hunden.
3. Klarar av att åka buss mycket mer avslappnat, hon blir dock stressad/orolig om någon sätter sig precis bredvid och pratar/skrattar högljutt, då plockar jag upp henne i famnen och hon kan stanna kvar i famnen även om hon fortfarande känner visst obehag inför de okända människorna. Innan försökte hon fly även om jag hade henne i famnen, vilket ledde till att hon ville sitta intryckt mot rutan/bakom min rygg/mellan min rygg och sätet.
4. Hängt med i ett helt nytt hem, min syster, hennes sambo, jag och två gemensamma vänner samlades hemma hos de gemensamma vännerna. De bor bara 5 min promenad från mitt så tanken var att jag helt enkelt fick gå hem om det blev för mycket för min hund. Men trots nytt ställe, två nya personer och katt (vilket hon nog aldrig träffat) så var det inga problem att stanna flera timmar hon satt med oss på soffan mellan mig och min syster, de nya personerna lät henne vara och då kunde hon känna sig bekväm, tror absolut upplevelsen var positiv och kommer ta med henne igen om liknande tillfälle uppkommer.
5. Kommer på inkallning, kan känna mig väldigt trygg med att hon inte skulle springa ifrån mig om inget extremt händer (typ flygplan störtar i närheten eller annat sådant som normalt sätt inte skulle hända)
6. Vågar nu röra sig i hela lägenheten, förutom in under soffa/tv-bänk eller under fönster brädet, där tror hon fortfarande att saker ska falla ned på henne
Mycket fungerar alltså bra nu med lilla vovven, hon kommer nog aldrig bli en modig och framåt hund när det kommer till främlingar. Men det gör inget heller Jag behöver inte ha en hund som vill hälsa på folk, bara en som inte är livrädd.
Dock är barn fortfarande ett stort problem, bara hon hör barn skrika (även om det är skrik av lek och skratt) så får hon fullständig panik ser hon barn/barnvagnar osv så vill hon helst vända och fly. Till och med ungdomar är hon osäker runt. Där behöver jag fortfarande tips och idéer på hur jag ska få henne mer bekväm.