Tips för att få min Dansk/Svenska Gårdshund tryggare i närheten av andra människor.

[Gnist]

Jag skulle nog inte göra så mycket alls med hunden kommande halvår, låta henne mest "bara vara" utan några större krav eller upplevelser, ensamhetsträna lite och bygga självförtroende och trygghet.

Därefter -när du känner att hon har en grundtrygghet i sig själv, med dig, i det liv hon har nu- så sakteliga börja "utsätta" henne för saker och ting gradvis.

 

[Viva]

Jag kan rekommendera Jessica Manns bok Blygerhundar.

 

[kolblakkur]

Värsta är att hon avlat fram denna själv och visste att hanen hade lite "rädslor" och att hennes tik också hade det men "typ hoppades att valparna inte skulle ärva det" eller något
Men det här temperamentet är ju verkligen inget att avla på, hunden har inte mer än precis blivit godkänd och kollat HD med intyg. Sen var det bara till att ta valpar, hunden verkar ju inte bott inomhus innan typ och min bekanta sa att hundarna verkade bo som på ett hundstall. Vilket ju nödvändigtvis inte måste betyda att de inte har det bra, men i detta fall har det nog inneburit att hunden inte blivit socialiserad som hon borde.

Om du vill så får du gärna PM:a mig vilken uppfödare det rör sig om. Jag bor i Skåne och har DSG, skulle vi köpa en tredje så vill jag gärna undvika denna uppfödare.

 

[Mia_R]

Kan man anmäla en sån här "uppfödare" till SKK, ger det något?

 

[NotlikeI]

Jag kan rekommendera Jessica Manns bok Blygerhundar.

Den här jag läst! följer även på insta
Tyvärr är denna vovve lite klurigare än de jag unna haft då hon som sagt inte motiveras av lek, leksaker, godis osv
Men fanns mycket i bilen som hjälpte mig med min förra hund

 

[NotlikeI]

Om du vill så får du gärna PM:a mig vilken uppfödare det rör sig om. Jag bor i Skåne och har DSG, skulle vi köpa en tredje så vill jag gärna undvika denna uppfödare.

PM:ar dig strax

Jag skulle nog inte göra så mycket alls med hunden kommande halvår, låta henne mest "bara vara" utan några större krav eller upplevelser, ensamhetsträna lite och bygga självförtroende och trygghet.

Därefter -när du känner att hon har en grundtrygghet i sig själv, med dig, i det liv hon har nu- så sakteliga börja "utsätta" henne för saker och ting gradvis.

Jo får försöka med det, svårt dock för livet är ju inte så enkelt att man kan stanna hemma med hunden 24/7 i ett halvår och aldrig ta med henne någonstans. Men sätter ingen "onödig" press på henne. Får försöka undvika läskiga situationer tills hon verkligen landat och hoppas att hon iaf kan leva ett värdigt liv utan att bli rädd var och varannan dag.

 

[NotlikeI]

Kan man anmäla en sån här "uppfödare" till SKK, ger det något?

Tror inte det hade gett något, det blir ju ord mot ord och säkert hade uppfödaren menat på att hunden inte var sådan innan och det är min hantering av hunden som gjort den rädd för allt. Så tror inte skk blandar sig i sådant "tjaffs".

 

[Blandrastik]

Det här med att plocka upp små hundar skulle vara en big no no är en skröna. Går lätt att jämföra med att man inte ska plocka upp bäbisar när de gråter. Är man rädd så blir man tryggare i en famn. Sen ska man inte ömka men det är en annan sak.
En hund som TS beskriver hade jag närmast kört "tvångsgos"på. Lär hunden att; "Det här var vad du vann i mattelotteriet, så gilla läget, jag släpper inte dig". Din famn ska vara stark och trygg, kommer något i närheten, ett läskigt barn till exempel, så ska hunden veta att "matte låter mig slippa detta hemska". Man lämnar aldrig en sån hund åt sitt öde.
Så plocka upp du bara, ofta.

 

[NotlikeI]

Det här med att plocka upp små hundar skulle vara en big no no är en skröna. Går lätt att jämföra med att man inte ska plocka upp bäbisar när de gråter. Är man rädd så blir man tryggare i en famn. Sen ska man inte ömka men det är en annan sak.
En hund som TS beskriver hade jag närmast kört "tvångsgos"på. Lär hunden att; "Det här var vad du vann i mattelotteriet, så gilla läget, jag släpper inte dig". Din famn ska vara stark och trygg, kommer något i närheten, ett läskigt barn till exempel, så ska hunden veta att "matte låter mig slippa detta hemska". Man lämnar aldrig en sån hund åt sitt öde.
Så plocka upp du bara, ofta.

Har ju gjort det om jag möter någon i trapphuset t ex, där blir hon ju "trängd" och då har jag kännt att det bästa är att plocka upp henne. Hon blir gärna buren! Så hon har nog inget emot om jag skulle bära runt på henne förbi läskiga barn Som tur är så är det ju en liten hund så är ju inget problem fysiskt att bära henne. När hon blir rädd och om hon inte kan springa iväg så vill hon ju gömma sig "i min armhåla" eller börjat typ klättra på mig, så ska väl börja plocka upp henne istället och se om hon "lugnar ned sig" snabbare om hon blir skrämd.

 

[AlmostEasy]

När hon blir rädd och om hon inte kan springa iväg så vill hon ju gömma sig "i min armhåla" eller börjat typ klättra på mig, så ska väl börja plocka upp henne istället och se om hon "lugnar ned sig" snabbare om hon blir skrämd.

Där tycker jag det är stor skillnad på befogad och obefogad rädsla/oro. För att hunden så småningom ska kunna skilja på dessa tror jag inte att det är en bra idé att ha för vana att skydda (i detta fallet bära) hunden så fort den blir rädd.

Är hunden utsatt för hot exempelvis i form av ett barn/en vuxen eller en annan hund som beter sig inskränkande så ja, skydda alla gånger men vid övriga tillfällen tycker jag det är bättre att hunden får ta sig igenom situationen med uppmuntran snarare än beskydd.
Där är det viktigt att anpassa svårighetsgraden gällande miljö och avstånd, alltså att börja på en rimlig nivå för att sedan successivt trappa upp. Ge hunden goda förutsättningar att lyckas.

För övrigt, har du sökt hjälp hos en professionell tränare för det här? Även om det finns gott om nyttiga tips och råd att få över internet eller per telefon kan det vara problematiskt att börja tillämpa dessa på just den specifika hund en har där hemma. Oavsett kunskapsnivå är det direkt omöjligt att på distans avgöra vilka justeringar just du och din hund är i behov av.

Varmt lycka till med lilla vovven!

 

[linnsan]

Där tycker jag det är stor skillnad på befogad och obefogad rädsla/oro. För att hunden så småningom ska kunna skilja på dessa tror jag inte att det är en bra idé att ha för vana att skydda (i detta fallet bära) hunden så fort den blir rädd.

Är hunden utsatt för hot exempelvis i form av ett barn/en vuxen eller en annan hund som beter sig inskränkande så ja, skydda alla gånger men vid övriga tillfällen tycker jag det är bättre att hunden får ta sig igenom situationen med uppmuntran snarare än beskydd.
Där är det viktigt att anpassa svårighetsgraden gällande miljö och avstånd, alltså att börja på en rimlig nivå för att sedan successivt trappa upp. Ge hunden goda förutsättningar att lyckas.

Fast är det verkligen det? Det är lite som att jag skulle jämföra blandisen med schäfern och säga att hans skotträdsla är obefogad för det är ju inget som egentligen är farligt. Men i hans ögon så är det ju det. Likaså människor. Det är ju egentligen inte "befogat" att bli rädd för vänliga människor, kan man tycka. Men är man rädd så är man ju rädd. Oavsett hur obefogat någon annan tycker att det är.

Som jag förstod det så ska hunden tas upp i famnen just i situationer den inte klarar av men som de tyvärr kanske måste möta. Och det är ju mycket bättre om hunden får trycka in sig och finna trygghet i mattes famn än att den ska få panik i kopplet.

 

[Skjøldur]

Jag är absolut inte proffs men jag undrar om du ändå inte skulle kunna få henne att leka mer? Först inne och sen ute. Försök med klickerträning också och lär henne till ex att räcka vacker tass. Hon kan nog också lära sig att leta godis inomhus, gör ett litet hinder som hon kan skutta över, hoppa från en stol till en annan och vad som helst bara hon får känna sig duktig. (Jag har inte läst boken blygerhundar.).

 

[AlmostEasy]

Fast är det verkligen det? Det är lite som att jag skulle jämföra blandisen med schäfern och säga att hans skotträdsla är obefogad för det är ju inget som egentligen är farligt. Men i hans ögon så är det ju det. Likaså människor. Det är ju egentligen inte "befogat" att bli rädd för vänliga människor, kan man tycka. Men är man rädd så är man ju rädd. Oavsett hur obefogat någon annan tycker att det är.

Som jag förstod det så ska hunden tas upp i famnen just i situationer den inte klarar av men som de tyvärr kanske måste möta. Och det är ju mycket bättre om hunden får trycka in sig och finna trygghet i mattes famn än att den ska få panik i kopplet.

Om syftet är att hunden så småningom ska bli fri ifrån sina rädslor och inte bara få lindring där obehaget uppstår så ja, då menar jag att dessa två behöver hållas isär.

Det är skillnad på att som sin hunds beskyddare freda den ifrån ovälkomna närmanden i dess personliga space (oavsett om det är ett barn som ”bara vill klappa” eller en angripande hund) och att skydda den ifrån den bullriga trafiken, den fladdrande påsen, de högljudda fotbollslaget som har träning hundra meter bort eller vad det nu än kan tänkas vara som en otrygg hund instinktivt reagerar på med rädsla. Där det finns ett skyddsbehov skyddar du och där det finns ett vägledningsbehov vägleder du.

 

[Trissa]

Där tycker jag det är stor skillnad på befogad och obefogad rädsla/oro. För att hunden så småningom ska kunna skilja på dessa tror jag inte att det är en bra idé att ha för vana att skydda (i detta fallet bära) hunden så fort den blir rädd.

Är hunden utsatt för hot exempelvis i form av ett barn/en vuxen eller en annan hund som beter sig inskränkande så ja, skydda alla gånger men vid övriga tillfällen tycker jag det är bättre att hunden får ta sig igenom situationen med uppmuntran snarare än beskydd.
Där är det viktigt att anpassa svårighetsgraden gällande miljö och avstånd, alltså att börja på en rimlig nivå för att sedan successivt trappa upp. Ge hunden goda förutsättningar att lyckas.

För övrigt, har du sökt hjälp hos en professionell tränare för det här? Även om det finns gott om nyttiga tips och råd att få över internet eller per telefon kan det vara problematiskt att börja tillämpa dessa på just den specifika hund en har där hemma. Oavsett kunskapsnivå är det direkt omöjligt att på distans avgöra vilka justeringar just du och din hund är i behov av.

Varmt lycka till med lilla vovven!

Jag förstår inte vad du menar med befogad och obefogad rädsla, du får gärna utveckla det lite.

 

[linnsan]

Om syftet är att hunden så småningom ska bli fri ifrån sina rädslor och inte bara få lindring där obehaget uppstår så ja, då menar jag att dessa två behöver hållas isär.

Det är skillnad på att som sin hunds beskyddare freda den ifrån ovälkomna närmanden i dess personliga space (oavsett om det är ett barn som ”bara vill klappa” eller en angripande hund) och att skydda den ifrån den bullriga trafiken, den fladdrande påsen, de högljudda fotbollslaget som har träning hundra meter bort eller vad det nu än kan tänkas vara som en otrygg hund instinktivt reagerar på med rädsla. Där det finns ett skyddsbehov skyddar du och där det finns ett vägledningsbehov vägleder du.

Får erkänna att jag inte förstår hur du menar. Hundens sk sfär eller avstånd till hur nära den vill ha saker som är obehagliga är helt individuellt. Det är liksom inget som du kan sitta och bestämma. Om det är 100 m eller 50 cm är liksom helt upp till hunden.

Om hunden är trygg i famnen är det ju bättre än att den får panik på backen.

 

[AlmostEasy]

Jag förstår inte vad du menar med befogad och obefogad rädsla, du får gärna utveckla det lite.

Obefogad rädsla menar jag då rädslan inte står i samklang med vad som verkligen finns att vara rädd för eller hur rädd det är rimligt att vara för det som väcker rädsla, så att du på ett obefogat sätt begränsas.

 

[mackan]

Obefogad rädsla menar jag då rädslan inte står i samklang med vad som verkligen finns att vara rädd för eller hur rädd det är rimligt att vara för det som väcker rädsla, så att du på ett obefogat sätt begränsas.

Fast återigen - det som är rimligt eller befogat är utifrån hundens perspektiv i läget med en sådan beskriven hund. Inte ditt eller någon människas.

 

[Trissa]

Obefogad rädsla menar jag då rädslan inte står i samklang med vad som verkligen finns att vara rädd för eller hur rädd det är rimligt att vara för det som väcker rädsla, så att du på ett obefogat sätt begränsas.

Vem är det som bedömer den rimligheten? Du eller hunden?

 

[NotlikeI]

Jag är absolut inte proffs men jag undrar om du ändå inte skulle kunna få henne att leka mer? Först inne och sen ute. Försök med klickerträning också och lär henne till ex att räcka vacker tass. Hon kan nog också lära sig att leta godis inomhus, gör ett litet hinder som hon kan skutta över, hoppa från en stol till en annan och vad som helst bara hon får känna sig duktig. (Jag har inte läst boken blygerhundar.).

Jag försöker och inne går det ganska okej med hennes favorit enhörning. Brukar kunna springa runt och busa lite ute på fältet men det är ungefär så långt det sträcker sig. Klicker är hon inte intresserad av, går liksom inte att klicka in henne när hon har noll intresse för godis/leksaker. Godis inne går inte att gömma, hon kan lämna godis fullt synligt utan att bry sig.

 

[AlmostEasy]

Får erkänna att jag inte förstår hur du menar. Hundens sk sfär eller avstånd till hur nära den vill ha saker som är obehagliga är helt individuellt. Det är liksom inget som du kan sitta och bestämma. Om det är 100 m eller 50 cm är liksom helt upp till hunden.

Om hunden är trygg i famnen är det ju bättre än att den får panik på backen.

Första stycket är ju väldigt självklar och jag är inte det minsta oenig där så vi kanske har missförstått varandra någonstans?

Det jag däremot inte nödvändigtvis håller med om är tillvägagångssättet att rutinmässigt lyfta upp hunden då den upplever rädsla. Som problematiken är beskriven låter det inte som att TS kommer få göra annat än att bära omkring på sin hund och jag ser inte hur bärandet ska kunna hjälpa TS hund att övervinna sina rädslor.