Sv: Timing mellan hand och skänkel
Tänkte på del 3, mer axakt detta; (om det ej är tillåtet får moderator radera...)
***När ryttaren låter sina framåtdrivande hjälper verka sättes rörelse framåt i gång. Detta sker genom att hästen för huvud och hals (främre hävarmen) framåt - nedåt samtidigt som korsets muskler genom att sträcka lårleden - skjuter bålen framåt (fig C). Denna framåtskjutning förstärks genom sträckning av knä- och hasleder. Även kot- och hovleder medverkar.
Alla dessa muskler är sträckare, och det är dessa som utför det "tunga" arbetet. Böjarna utför inget tungt arbete, då de endast för fram kroppsdelar som befinner sig i luften och är obelastade. Filétmuskulerna är de enda böjare där större styrka krävs. De ska föra bäckenbenet mot lodplanet och böja länden. Särskilt vid samling under trav kräver detta stor styrka och uthållighet.
Det bildas nu en sammanhängande "muskelkedja" av sträckare från bakfoten, genom bakbenet, korset, länden, ryggen, de dorsala halsmusklerna och nackmusklerna. "Strängen" är nu satt på bågen, som därmed är beredd att spännas.
Ryttarens hand, som genom tyglarna har kontakt med hästens nos (bettet) använder nu hästens huvud som hävstång där "vridpunkten" är nacken. Handen verkar nu som en "böjare" till hästens sträckare - den sammanhängande muskelkedjan från bakfoten till nosen.
"Bågen är spänd." "Hästen är på tygeln." "Hästen är på hjälperna." "Hästen är mellan skänkel och hand." Det här är några av de uttryck som tidigare användes för denna situation. Observera att det är hästens energi i den bakre hävarmen som skapar förutsättningen för att det hela ska bli ett fungerande system.***