Sv: Timing mellan hand och skänkel
En tanke jag får av ditt inlägg är hur mycket ryttare tränar teknik, versus hur mycket ryttare "tränar" känsla och timing...
Förstå mig rätt nu.
Spelar du tex gitarr och enbart tränar teknik, så kan du bli teknisk ekvilibrist, men aldrig en musiker/musikant, som fungerar i band. (Miles Davis sa en gång att han hellre hör Chet Baker missa tre toner, än han lyssnar på Freddie Hubbard pricka femtio toner)Fokuserar du på samarbetet och kommunikationen med de andra musikerna, så kommer tekniken efter hand.
Ett spann mellan gehör och teknik.
Här på Buke verkar de flesta leta efter teknik för att hantera de svårigheter som dyker upp i ridandet, och det är väl bra, men ibland kan jag tänka att man kanske skulle fokusera mer på känslan och kommunikationen, för att lösa problem.
Jag har jobbat med konstnärligt utvecklingsarbete i många år, och kan säga att jag är säker på att man också kan utveckla det vi kallar "känsla". Om man problematiserar och intresserar sig för fenomenet, så följer en medvetenhet. Och utifrån den medvetenheten väljer man på olika vis vägar för sin utveckling (teknik som sådan är inte av ondo, men alltför många tror att det ska lösa allt och ge framgång). Känslighet kan alltså övas upp, enligt min mening.
Timing däremot är något som vissa verkar ha lätt för, och andra svårare, åtminstone då det gäller rytm. Men, det är väl som med allt annat - övning ger färdighet...
Om man kunde få en definition av vad som menas med uttrycket "mellan hand och skänkel" så skulle det vara lättare att både tänka, diskutera och rida.
Kanske är det den poetiska dimensionen, och den har ingen lyckats fånga eller beskriva på ett sätt som ringar in essensen...