Jag är autistisk, så för min del blir det ingen större begränsning eftersom jag ändå inte uppfattar kroppspråk och allt som hör till särskilt bra irl. Men visst märker jag att många verkar väldigt beroende av det och därför gärna bygger en mental bild av en person som de sedan rättar sig efter när de interagerar med hen. Det är intressant att du nämner smileys; jag använder dem ofta för att min skrivstil annars lätt får andra att uppfatta mig som vassare än jag menar att vara. En sorts kompensation alltså.
En till grej, om vi nu ska diskutera hur funktionsvarianter påverkar ens interaktioner, är att jag varken minns namn eller ansikten särskilt bra men har otroligt röstminne. Ganska komiskt eftersom jag avskyr ljudet av min egen röst och undviker att använda den mer än nödvändigt. En talang med mycket begränsat användningsområde är det i vilket fall som helst. Skitbra med internet där man inte behöver se ansiktet, och namnet står bredvid meddelandet.
Själv föredrar jag alla gånger att kommunicera via text och tror absolut att man kan lära känna någon djupt den vägen, så länge man är öppen för det. Jag har ett par internetvänner som jag klickat med redan första gången vi chattat, eftersom vi är på samma våglängd. I och med att jag ändå är dålig på de fysiska delarna så är de väldigt lågt prioriterade när jag lär känna någon.