Sv: Tiggar-läger
Om man ska lägga ett historiskt perspektiv på frågan: Under perioden 1850-1930 utvandrade 1,5 miljoner svenskar, varav majoriteten till Nordamerika (källa: SCB). Anledningen var att de hade svårt att klara försörjningen i Sverige, som då var ett mycket fattigt land. Hur skulle välståndet i Sverige sett ut om denna utvandring inte skett? Eller om vi som Svea nämner ovan blivit indragna i något av världskrigen?
Vi har haft tur. När vår befolkning växte så att landet inte kunde försörja alla under 1800-talets första hälft, eller under extremmissväxten i Europa vid samma århundrades mitt, fanns Nordamerika där dit människor kunde bege sig för att i bästa fall få ett bättre liv. Vi slapp 1900-talets största europeiska katastrofer. Vi kunde blivit en del av vansinniga diktaturer, beroende på krigsutgången och vi bidrog inte direkt aktivt till att demokratin segrade. Och nu slår vi oss för bröstet och tycker vi är för mer än andra. Empatin tycks vara halvdöd, för även om man tycker att p-platser ska användas till sådana, hur kan man låta bli att känna med människor som är så desperata att de beger sig till ett svinkallt, okänt land i syfte att tigga? Tydligen är det inget konstigt (trots att jag absolut inte fattar hur det är möjligt). Folk ger sig på utsatta människor som gjort samma val som fattiga svenskar på 1800-talet och gett sig av i förhoppning om ett bättre liv. Och sedan gnäller de om att Sverige kommer att gå under. Ja, Sverige kommer att gå under. Om inte empatin återinförs är det Sverige jag kände en gång borta med vinden!
[...]Jag missunnar absolut inte din mamma ett bra boende med god omvårdnad och aptitlig mat. Men jag tycker att den här "Sverige åt svenskarna"-mentaliteten som glimrar till i tråden är så oaptitlig. En gräns är bara ett streck på ett papper, och största anledningen till att vi har det bättre än andra människor är att vi har haft tur. Om några krig hade gått lite annorlunda hade vi också kunnat vara en fattig provins av det forna Sovjet.
Jag tror inte att vi har det bättre för att vi är värda mer.
Om man ska lägga ett historiskt perspektiv på frågan: Under perioden 1850-1930 utvandrade 1,5 miljoner svenskar, varav majoriteten till Nordamerika (källa: SCB). Anledningen var att de hade svårt att klara försörjningen i Sverige, som då var ett mycket fattigt land. Hur skulle välståndet i Sverige sett ut om denna utvandring inte skett? Eller om vi som Svea nämner ovan blivit indragna i något av världskrigen?
Vi har haft tur. När vår befolkning växte så att landet inte kunde försörja alla under 1800-talets första hälft, eller under extremmissväxten i Europa vid samma århundrades mitt, fanns Nordamerika där dit människor kunde bege sig för att i bästa fall få ett bättre liv. Vi slapp 1900-talets största europeiska katastrofer. Vi kunde blivit en del av vansinniga diktaturer, beroende på krigsutgången och vi bidrog inte direkt aktivt till att demokratin segrade. Och nu slår vi oss för bröstet och tycker vi är för mer än andra. Empatin tycks vara halvdöd, för även om man tycker att p-platser ska användas till sådana, hur kan man låta bli att känna med människor som är så desperata att de beger sig till ett svinkallt, okänt land i syfte att tigga? Tydligen är det inget konstigt (trots att jag absolut inte fattar hur det är möjligt). Folk ger sig på utsatta människor som gjort samma val som fattiga svenskar på 1800-talet och gett sig av i förhoppning om ett bättre liv. Och sedan gnäller de om att Sverige kommer att gå under. Ja, Sverige kommer att gå under. Om inte empatin återinförs är det Sverige jag kände en gång borta med vinden!
Senast ändrad: