Tid över

[Manji]

Har ni tid med några hobbies, och i så fall, hur hittar ni den? Mellan barn, hus och hund hinner jag med lite träning men efter det är tiden verkligen slut. Jag saknar att vara kreativ, och tänker fortfarande 8 år senare att jag någon dag ska skriva klart min bok men vi får väl se, en dag går jag väl i pension och hinner med den

Ni som har främst små barn, hittar ni tid för hobbies?

Nej.

Har en ettåring och en femåring. Livet är ganska intensivt just nu så ingen av oss föräldrar gör något kul för sig själv just nu.

 

[jeennnnyy]

Har ni tid med några hobbies, och i så fall, hur hittar ni den? Mellan barn, hus och hund hinner jag med lite träning men efter det är tiden verkligen slut. Jag saknar att vara kreativ, och tänker fortfarande 8 år senare att jag någon dag ska skriva klart min bok men vi får väl se, en dag går jag väl i pension och hinner med den

Ni som har främst små barn, hittar ni tid för hobbies?

Har två ganska små barn, tycker mig inte hinna med nån hobby. Min man är bättre på det och är iväg på mer grejer än mig. Skulle alltså kunna om jag hade lust, inget jätteavancerat kanske men nån dag i veckan skulle säkert funka. Men jag ”orkar” inte, prioriterar att chilla när jag ev får en stund över. Men vilket år som helst får jag säkert både mer energi och tid

 

[Piaff]

Jag kom på en sak som hjälpt mig mycket, och det är att INTE göra måsten som städ, tvätt, disk etc. när barnet sover, det gör jag när hon är vaken och så får hon följa med och hjälpa till, alternativt leka med sitt. Leka i köket när man fixar disken, hjälpa till att stoppa i tvätt etc. När hon sover är det fritt fram att göra roliga saker för min egen skull. Brukar också passa på att få undan mycket av hushållsarbetet när jag jobbar hemma, och min sambo jobbar inte kontorstider så han fixar likadant när han är ledig/hemma.

 

[Voeux]

Jag kom på en sak som hjälpt mig mycket, och det är att INTE göra måsten som städ, tvätt, disk etc. när barnet sover, det gör jag när hon är vaken och så får hon följa med och hjälpa till, alternativt leka med sitt. Leka i köket när man fixar disken, hjälpa till att stoppa i tvätt etc. När hon sover är det fritt fram att göra roliga saker för min egen skull. Brukar också passa på att få undan mycket av hushållsarbetet när jag jobbar hemma, och min sambo jobbar inte kontorstider så han fixar likadant när han är ledig/hemma.

Jag brukar tänka liknande, men tänker vad som går att göra tillsammans med barnen och vad som verkligen inte går. Tvätt, städ och till och med träning går ofta även om man får vara beredd på att bli avbruten. Att ta en promenad i syfte att varva ner eller redigera bilder går inte, så då sparar jag det tills de sover.

 

[Kaching]

Brukar prioritera häng med vänner framför hobbies just nu när det är tight med tid (har en ettåring), så blir väl häng med kompisar varje eller varannan vecka. Utöver det spelar vi brädspel en gång i veckan, och jag försöker gymma en gång i veckan. Tycker det är lättast att få till grejer om de är återkommande samma tid och dag varje vecka.

 

[Piaff]

Jag brukar tänka liknande, men tänker vad som går att göra tillsammans med barnen och vad som verkligen inte går. Tvätt, städ och till och med träning går ofta även om man får vara beredd på att bli avbruten. Att ta en promenad i syfte att varva ner eller redigera bilder går inte, så då sparar jag det tills de sover.

Absolut! Jag tänker likadant, går det att göra när barnen är med är det dumt att ”slösa” tiden de sover på den sysslan.

 

[Förgätmigej]

Hästen är min hobby och därefter kommer läsning. Turligt nog har sambon fotbollsträningen och matcher så vi ser till att vi båda har möjlighet att utöva våra hobbies under vintersäsongen tränar han 2ggr i veckan. Sommaren detsamma men då är det även match nästan varje helg vilket kan bli många timmar borta om det är bortamatch. Hästarna tar mer tid så jag brukar anpassa mig så han kan träna/tävla. Läsa gör jag när barnen somnat eller när det passar skulle vilja återuppta akvarellmålandet men just nu finns inte tiden.

 

[BernT]

Gymma är min hobby och det gör jag på arbetstid + på lunchen. Äter inte lunch så därför hinner jag. Men 3-4 dagar i veckan är det på arbetstid och sen 2 dagar i veckan på lunch. Gymmar alla dagar utom lördag. Har en annan hobby som dock övergått till en business till viss del och som jag lägger kanske 2 timmar/dag på i snitt. Men vårt barn är ju snart 8 och leker själv med sina kompisar osv så tid finns i överflöd. En gång i veckan rider hon på sin medryttarponny också. Det gör vi hela familjen ihop, supermysigt.

Just ja renovera är vår hobby också så det gör vi tillsammans och har hittills (1 år in) inte blivit osams en enda gång. Både jag och min man tycker verkligen det är roligt och vi är rätt duktiga. Så där får vi tillsammans greja med vår hobby.

 

[Bexzor]

Har 4 barn varann vecka, de övriga veckorna går mest ut på att vila, reda ut samtal och ta nya möjligheter på jobbet. Försöker få in vandring, serie-tittande, måla möbler, fixa hemma osv. I skrivande stund dricker jag vin och målar köksstolar under pågående seriemaraton. En barnledig lördag. Tidigare idag vandrade jag på ett stenbrott.

 

[Voeux]

Alltså... bor någon under mitt tak är det en familjemedlem. Om en sedan åker på utställningar (katt) eller tränar agility (hund) så är den delen en hobby. Men en ren sällskapskatt eller -hund? Nej, det är en familjemedlem.

Så jobbigt med Bruce, hoppas han mår bättre när ni nu fått landa i huset och i allt annat

Tack!

Spoiler: Lång utläggning om Bruce bara för att han kom på tal

Bruce blev ju sjuk hösten innan dottern föddes till den grad att jag förstod att hans tid med oss skulle vara över om vi inte fick bukt på hans sjukdom. Men efter lång tids medicinering och nytt foder och tillskott så har han hållit sig ganska stabil. Det har verkligen varit en utmaning att ha barn som kastar mat och en hund som inte får äta minsta smula av människomat. Han blir hänvisad till sin bädd när vi äter och vi torkar golvet innan vi lämnar köket varje gång. Lyckas han sno åt sig något så kräks han ofta samma kväll. Men vi har rutiner som fungerar. Utöver det blir han stressad när barnen skriker och går undan. Det är en sorg. Jag har vänt och vridit tusen gånger i mitt huvud om det skulle vara bäst för alla inblandade om Bruce fick ett nytt, lugnare hem. Jag skulle gärna se honom få en lugn pension hos någon som kan lägga tid på honom, i ett hem utan små barn. Men vem skulle ta sig an en gammal sjuk hund, och utöver det litar jag inte på att andra förstår vidden och vikten av hans restriktiva kost. Nu står vi även inför en dyr tandoperation. Skulle någon annan betala så mycket för att hans tänder ska vara bra om något händer igen? Nej, jag landar hela tiden i att han är min. Min hund. Min första bebis. Mitt ansvar. Det var bara han och jag i så många år. Vi gjorde allt tillsammans. Han söker sig fortfarande till mig som om jag är den enda för honom. Så jag ser honom som mitt tredje barn. Han ska få sin vård om det så ruinerar mig, han ska få leva symptomfri från sin sjukdom om det så kräver alla utredningar som existerar. Han ska få vad han behöver i den här familjen och han ska få sin plats. Det är tufft. Vi skyddar honom från den vilda 1,5 åringen, bäddar på platser där hon inte når, går emellan dem när hon springer runt med någon frukt, pressar in tid för gos och promenader. Han har kanske 3-5 år kvar om vi har tur, jag vill veta att jag gjorde det bästa för honom.

Nu börjar dottern bli lite lugnare kring honom. Lärt sig att man ska klappa fint och han har börjat ligga kvar ibland i stället för att gå undan. Sonens skrik verkar han inte bry sig lika mycket om länge. Har vi tur så går det åtminstone åt rätt håll. Och huset, det var mycket för hans skull också. Nu får han vara lös i trädgården så mycket han vill. Ibland beklagar jag mig inför min mamma, att jag vill ge honom mer. Då säger hon bara ”Äsch, han är ju med sin flock.” Och så är det ju faktiskt. Han är med sin flock, är alltid med och sällan ensam. Det är det viktigaste.

 

[Eurydome]

Jag är lite förvånad över svaren i tråden, genom åren har det varit mängder av trådar om hur lätt det är att ha kvar hästar och träna och tävla trots barn. Tonen här är helt annorlunda.

För egen del, när jag hade ett barn och levde med barnens pappa så tränade och tävlade jag en del med hunden och var mycket ute i skogen med henne.

Vi fick lämna bort henne till mina föräldrar när vi fick ett barn till, hann helt enkelt inte med.

Sen fram till att vi separerade så försökte jag få till regelbunden träning (simning/gym/löpning) och det funkade periodvis när jag inte var för trött och utarbetad. Läste en del också, träffade vänner väldigt sporadiskt.

 

[Kilauea]

Jag har hästarna som hobby och brukar vara där själv någon dag i veckan. Ofta har jag sonen med mig men det brukar vara mest mysigt. Skönt att göra det helt själv ibland dock.
Sambon spelar onlinespel med sina syskon och vänner en dag i veckan.

Jag saknar dock träning och ibland tävling med hund. Har funderat på om jag skulle satsa på det istället för hästarna, för bägge hinner jag inte med.

 

[Eurydome]

Jag är lite förvånad över svaren i tråden, genom åren har det varit mängder av trådar om hur lätt det är att ha kvar hästar och träna och tävla trots barn. Tonen här är helt annorlunda.

För egen del, när jag hade ett barn och levde med barnens pappa så tränade och tävlade jag en del med hunden och var mycket ute i skogen med henne.

Vi fick lämna bort henne till mina föräldrar när vi fick ett barn till, hann helt enkelt inte med.

Sen fram till att vi separerade så försökte jag få till regelbunden träning (simning/gym/löpning) och det funkade periodvis när jag inte var för trött och utarbetad. Läste en del också, träffade vänner väldigt sporadiskt.

Ska tillägga att båda mina barn har både adhd och autism så det har gjort det lite svårare.

De senaste åren har jag kunnat lämna dem hemma själva när jag sticker ut och springer eller åker och simmar. Men det hade aldrig funkat att ta med dem till stallet eller på vandring eller så.

 

[Elisha]

Jag har haft hästar under hela tiden barnen varit små. När de var 0-4 år var det mest med i stallet och hängde runt där med pappan, sen efter det har de haft ponnyer som de ridit och pysslat med. Så vi har alltid haft stallet och hästarna som gemensamma intressen.

Vidare är även fotboll (att kolla på på plats) ett stort intresse och där går jag och maken tillsammans medan mor- eller farföräldrarna passar dem.

Är även intresserad av hundträning och har en malle som kräver mycket, men de är ofta båda barnen och pappan/maken med på. Har inget behov av egentid på de sättet, tycker det är kul att dela stallet med barnen.

 

[miumiu]

Nu har ju jag bara ett barn och han är ju inte jätteliten längre (8 år) men behöver ju fortfarande hämtas/lämnas/skjutsas när han ska iväg nånstans, hjälp med läxor osv. Hemma är han dock ganska självgående nu och jag kan lätt sitta och pyssla med mitt medan han leker på sitt rum (med vissa avbrott för att han kommer och ska säga nånting iofs men ändå).

Försökte ha häst i några år när han var yngre men det blev ohållbart till slut. Då hade jag heller inget körkort så busspendlade överallt, hade två olika jobb för att få ekonomin att gå runt dvs mer än heltid. På slutet hade min medryttare hästen 4 dagar/vecka och jag kände liksom att för vem gör jag det här? Var en befrielse att sälja även om det såklart var en stor sorg också att drömmen dog där.

Var hästlös ett par år innan jag kände att jag ville ge det ett försök till. Då var sonen typ 6 och jag hade tagit med mig vissa lärdomar från mina tidigare upplevelser. Visste att jag ville ha ett föl/unghäst dom första åren iom att just tiden för ridning och aktivering av hästen har varit svårast att få till. Greja med saker i stallet kan vi göra tillsammans men han tycker inte det är jätteskojigt att sitta och titta på mig medan jag rider. Visste också att jag ville ha en ponny som vi kan dela på.

Nu har vi haft vår 2-åring i över ett år och det funkar faktiskt över förväntan! Har lyckats skaffa körkort under tiden vilket såklart underlättar massor, och hästen står på lösdrift där det är minimalt med arbete. Iom sambons arbetstider är det alltid jag som hämtar på fritids men tar ibland stallet sent på kvällen eller tidigt på morgonen innan jobbet för att sonen ska få en stalledig dag.

Nu har jag dock som du börjat känna att jag vill göra nånting mer kreativt på min fritid och ska försöka pressa in en skrivarkurs på 50% i schemat också Får se hur det går, går det så går det, annars så kommer väl den tiden senare i livet tänker jag.

 

[Lingon]

Jag är lite förvånad över svaren i tråden, genom åren har det varit mängder av trådar om hur lätt det är att ha kvar hästar och träna och tävla trots barn. Tonen här är helt annorlunda.

För egen del, när jag hade ett barn och levde med barnens pappa så tränade och tävlade jag en del med hunden och var mycket ute i skogen med henne.

Vi fick lämna bort henne till mina föräldrar när vi fick ett barn till, hann helt enkelt inte med.

Sen fram till att vi separerade så försökte jag få till regelbunden träning (simning/gym/löpning) och det funkade periodvis när jag inte var för trött och utarbetad. Läste en del också, träffade vänner väldigt sporadiskt.

Det är klart att det går alldeles utmärkt att ha hobbys medan man har småbarn. Men det kräver ju att man utöver barnen inte har en massa åtaganden som tar tid. Det kräver att man prioriterar just sina hobbys. Det är ju inte alltid man känner att det är värt det. Men känner man att det är det så går med rätt prioriteringar.

 

[WildWilma]

Hundarna och trädgården är min hobby. Jag får se till att jag eller mannen tar oss tid att aktivera hundarna några gånger i veckan. Helt klart svårare nu med två barn än det var med ett barn men vi får lära oss att natta båda barnen ensamma. I trädgården blir det oftast något litet gjort de flesta dagarna.

Egen träning blir jogging med hundarna och ev. springvagnen med det minsta barnet i. Styrketräning (utan vikter och maskiner) gör jag oftast på mattan i barnrummet medan barnen leker.

Utöver det hinner vi inte särskilt mycket mer än att laga mat och ta hand om huset.

 

[Hippocampus]

Jag är lite förvånad över svaren i tråden, genom åren har det varit mängder av trådar om hur lätt det är att ha kvar hästar och träna och tävla trots barn. Tonen här är helt annorlunda.

För egen del, när jag hade ett barn och levde med barnens pappa så tränade och tävlade jag en del med hunden och var mycket ute i skogen med henne.

Vi fick lämna bort henne till mina föräldrar när vi fick ett barn till, hann helt enkelt inte med.

Sen fram till att vi separerade så försökte jag få till regelbunden träning (simning/gym/löpning) och det funkade periodvis när jag inte var för trött och utarbetad. Läste en del också, träffade vänner väldigt sporadiskt.

Det är väl väldigt olika. Jag har inga barn men har växt upp med skilda föräldrar. Såklart de hade hobby. Jag har en kompis som hade runt 10 hästar och två småbarn när mannen jobbade heltid. Det funkade. Jag har vänner som har ett barn som inte anser sig ha tid till att göra annat. Intressant att det kan vara så olika tycker jag.

 

[Lingon]

Det är väl väldigt olika. Jag har inga barn men har växt upp med skilda föräldrar. Såklart de hade hobby. Jag har en kompis som hade runt 10 hästar och två småbarn när mannen jobbade heltid. Det funkade. Jag har vänner som har ett barn som inte anser sig ha tid till att göra annat. Intressant att det kan vara så olika tycker jag.

I en del fall tror jag att frasen "jag har inte tid" betyder "jag prioriterar inte det just nu".

 

[Bexzor]

I en del fall tror jag att frasen "jag har inte tid" betyder "jag prioriterar inte det just nu".

Precis, och säkert andra faktorer som påverkar som tex barnens behov, hur mycket man arbetar, vart man arbetar, hur man bor och ekonomin.