Håller helt med om att vi som samhälle borde vara intresserade av att veta varför fler och fler väljer "fel" mat ur hälsosynpunkt (oavsett i vilken utsträckning det leder till fetma). Men jag tror också att vi till stora delar vet det. Dels är det genetiskt att ha en preferens för näringstäta livsmedel - som TS var inne på så är det ju en ganska bra egenskap om man vill överleva svält eller äta upp sig inför tuffare tider - och dels är den typen av livsmedel väldigt lättillgängliga och ofta också rätt billiga. Och så lägger vi på lite socialt tryck på det ("klart att du ska ta en kaka till!") samt att när man väl vant sig vid en viss typ av livsmedel så är det den typen man tycker är gott. Är du uppvuxen på pommes så väljer du hellre pommes än broccoli, liksom! (och tvärtom - jag är t.ex. övertygad om att det faktum att det aldrig fanns smågodis hemma när jag växte upp är anledningen till att jag än idag inte gillar smågodis)
- Kropp & Själ
- Trådstartare ameo
- Startdatum
Fanns inte smågodis hos mig heller när jag var liten. Jag är världens sockerråtta och får kämpa för att inte köpa choklad o kakor. Någon dag i månaden faller jag alltid dit dock.
Choklad och kakor äter jag också!
Men just smågodis har jag aldrig förstått poängen med, tycker inte det är gott.
Tycker rökning är en rätt dålig liknelse. Dels är inte rökning genetiskt betingat och rökning orsakar väl även sjukdom (jämfört med öka risken för sjukdom?).
Vet dock inte hur det ser ut procentuellt. Hur många som röker får sjukdomarna som rökning kan bidra till jämfört med hur många med fetma som får sjukdomar där risken ökar? Min gissning är att det är högre procent för rökning, men kanske har fel.
För lite fett påverkar också hormoner och hormonbalansen och det pratas det inte lika mycket om. Man kan vara bmi-mässigt normalviktig men ha för lite fett på kroppen och därmed få stora problem. Det leder tex till benskörhet och fertilitetsproblem.
Ännu en fetmattråd...
Det är intressant att så många människor fortfarande tycker att det är jobbigt med feta människor och om de bara hade ätit rätt och motionerat hade de inte varit feta.
Det finns forskning som visar att det finns fetma som är genetisk. Det förklarar varför vissa människor har så svårt att gå ner i vikt- och varför vissa har så lätt att gå upp i vikt. Lägg där till hormoner som spelar in och vägrar samarbeta när man är fet, och har man varit fet i många år vill kroppen inte ändra på det i första taget.
För några veckor sedan läste jag att man kommit fram till att det finns gener för hjärtsjukdomar och typ stroke osv. Det innebär att om man är fet och inte har de generna har man MINDRE risk för de sjukdomarna än en smal har med de generna. Detta förklarar varför en del feta är friska. Detta är något läkare behöver ta till sig. Då kanske feta personer som jag slipper det förbannade tjatet vid nästan varje sjukbesök man gör, att man väger för mycket och behöver gå ner i vikt. Man kan kanske kolla på blodtryck (nej mitt är inte högt, det var under/direkt efter narkosen vid min viktoperation, men när jag väl kvicknat till gick det ner till 110/75, som jag anser är rätt normalt och normalt för mig) och blodprover (mina har alltid sett bra ut, något avvikande leverprov som visar på att jag är just fet, men inte skyhögt, varje ny vc-läkare har svårt att dölja förvåningen när de ser mina provsvar i relation till min vikt....) och hur personen fysiskt mår i kroppen annars istället för att tjata om hög vikt och för tidig död.
I Kanada har man för övrigt kommit längre i det här med vikt än i Sverige, enligt min dietist jag hade tidigare. Där satsar man på hälsosamt leverne istället för att gå ner i vikt, i Sverige är "gå ner i vikt" prio 1. Man har i Kanada märkt att man kan leva hälsosamt och bra trots ett för högt BMI och alltså minska riskerna för följdsjukdomar, trots sin fetma.
Det är inte vikten som är avgörande- det är hur man lever. Tycker att det forskats så mycket på det nu så varenda jäkla svensk borde ha fattat det vid det här laget. Och det är inte "bara att äta rätt osv" så blir det bra, forskning borde ha visat folk även på detta. Det är detta som gör fetma till en sjukdom. För det är det faktiskt i mina ögon. Kan man inte gå ner i vikt är det en sjukdom.
Det är intressant att så många människor fortfarande tycker att det är jobbigt med feta människor och om de bara hade ätit rätt och motionerat hade de inte varit feta.
Det finns forskning som visar att det finns fetma som är genetisk. Det förklarar varför vissa människor har så svårt att gå ner i vikt- och varför vissa har så lätt att gå upp i vikt. Lägg där till hormoner som spelar in och vägrar samarbeta när man är fet, och har man varit fet i många år vill kroppen inte ändra på det i första taget.
För några veckor sedan läste jag att man kommit fram till att det finns gener för hjärtsjukdomar och typ stroke osv. Det innebär att om man är fet och inte har de generna har man MINDRE risk för de sjukdomarna än en smal har med de generna. Detta förklarar varför en del feta är friska. Detta är något läkare behöver ta till sig. Då kanske feta personer som jag slipper det förbannade tjatet vid nästan varje sjukbesök man gör, att man väger för mycket och behöver gå ner i vikt. Man kan kanske kolla på blodtryck (nej mitt är inte högt, det var under/direkt efter narkosen vid min viktoperation, men när jag väl kvicknat till gick det ner till 110/75, som jag anser är rätt normalt och normalt för mig) och blodprover (mina har alltid sett bra ut, något avvikande leverprov som visar på att jag är just fet, men inte skyhögt, varje ny vc-läkare har svårt att dölja förvåningen när de ser mina provsvar i relation till min vikt....) och hur personen fysiskt mår i kroppen annars istället för att tjata om hög vikt och för tidig död.
I Kanada har man för övrigt kommit längre i det här med vikt än i Sverige, enligt min dietist jag hade tidigare. Där satsar man på hälsosamt leverne istället för att gå ner i vikt, i Sverige är "gå ner i vikt" prio 1. Man har i Kanada märkt att man kan leva hälsosamt och bra trots ett för högt BMI och alltså minska riskerna för följdsjukdomar, trots sin fetma.
Det är inte vikten som är avgörande- det är hur man lever. Tycker att det forskats så mycket på det nu så varenda jäkla svensk borde ha fattat det vid det här laget. Och det är inte "bara att äta rätt osv" så blir det bra, forskning borde ha visat folk även på detta. Det är detta som gör fetma till en sjukdom. För det är det faktiskt i mina ögon. Kan man inte gå ner i vikt är det en sjukdom.
Ja det anses ju också vara ett stort problem ur synvinkeln att föräldrarna som skjutsar skapar en osäker, stressad trafiksituation och kan skada barn
Men jag håller inte med om att det är väldigt normalt att cykla till jobbet. De flesta kör ju tydligen bil till jobbet även om det är under 5 km. (eller åker kollektivt vilket ju ger lite mer rörelse ibland). Så om en absolut majoritet kör bil och en minoritet cyklar så måste det nog anses mer normalt att köra bil till jobbet.
Sedan har jag uppfattat det som normalt och accepterat att tala illa om cyklister som gör det ena eller det andra men tala väl om bilister som tex kör för fort. Om man som bilist vid ett fikabord säger att man -följer trafikrytmen (och därmed kör 10-15 km i timman för fort) nickar alla välvilligt (har sagt det själv). Men om du som cyklist säger att du cyklar mot rött, när det är totalt bilfritt eftersom bilarna har rött för högersväng, för att undvika att bli överkörd av bilar som får grönt för högersväng samtidigt som du får grönt för din cykelöverfart så skulle nog folk bli ganska upprörda -men följ regler! spelar ingen roll med säkerhet (har dock inte testat det).
Likaså tycker man en cyklist som cyklar 20 km i timman på cykelvägen och kör om en cyklist, cyklar jättefort, medan en bilist som kör i 35 på 30 väg vid skola kör jättelångsamt och säkert.
Jo absolut men "vettigt" och "bra mat" tycker väl alla att de äter. Det är bara det att det inte alltid är det. Det är nog ganska få som ger "kass" och "dålig" mat till sina barn medvetet. Vi tycker vi äter jättebra och jättevettigt men ligger ändå lite i överkant i vikten. Medan tex ett mellanmål på 80-talet kunde vara chokladmjölk och 4 rostbrödsmackor med marmelad på fritids och ändå var barn lättare, kanske för att man fick en halv burk kålsoppa när man kom hem, vad vet jag.
Jo men vet jag? Väljer jag en sallad när jag äter ute kan jag få fler kalorier än från en hamburgare, läser jag ett hälsomagasin får jag så många olika nävar nötter och frön och bär och yoghurt och Smoothie att äta att det klart överstiger ett dagsbehov. Mina kollegor läser ögonen ur sig om vad som är bra och nyttigt och ena äter bara ägg och den andra äter gigantiska acai bowls. De säger att det värsta man kan äta är brödet Rasker, hur kan du! Det är typ värre än att äta frallor för dem, för om man äter frallor försöker man i alla fall inte, försöker man får man INTE göra FEL! när man trott det varit nyttigt. Visar sig när jag kollade nu att Rågkusar och pågen Levain eller ngt var det enda köpta bröd som "gick att äta".
Intressant! för folk brukar alltid säga om runda barn att de äter säkert massor av godis och socker och jag tycker då det verkar vara nära helt tvärtom.
Sorry att det blev lite babbligt. Men tror att om det hade varit lätt skulle det inte varit ett problem på befolkningsnivå.
Ja när min pappa fick hjärtinfarkt för flera år sedan sade de att det enbart var genetiskt i hans fall. Det fanns inga riskfaktorer i övrigt och ingenting som han kunde förändra för att minska risken, förutom blodförtunnande medicin då. Det verkade inte vara något nytt eller konstigt för de läkarna..
Nej de gräver inte på djupet. Man får ofta föra dagbok över vad man äter, får kostråd, givetvis uppmuntran osv, men någon djupare grävning görs inte.
När jag skulle opereras, gastric sleeve skrevs en remiss av min läkare. Eftersom jag redan tidigare har två omgångar med dietistkontakt behövde jag inte fler, efter ett år kallades jag till besök där jag vägdes och mättes, läkaren kollade om jag var opererad och lyssnade på hjärta och lungor, förklarade gastric sleeve och bokade tid. Jag fick fylla i en hälsodeklaration, en av frågorna var "har du ätstörning? Vi opererar inte ätstörda"- jag kryssade i nej. De har dietist där. "Ring om du undrar något".
Som opererad fick jag ett häfte om hur jag nu skulle äta och leva. Eller- hur jag INTE skulle äta och leva längre, det var väl där man fokuserade, tyckte jag. Sedan 3 minuters telefonuppföljning efter 2 veckor, 6 månader och nästan 1,5 år efter operationen. Där handlade det om det fysiska, viktnedgång, problem med magen osv... absolut inget om mat.
När remissen skickades bad jag om att få träffa dietisten på min vc för att lära mig äta rätt enligt hur man ska äta som opererad. Det är en bra dietist där, utöver det vanligt och jag har fått mycket hjälp i att resonera om, inte mina val av matvaror, utan om hur jag äter osv. Utan honom hade inte operationen fungerat så bra. Efter operationen skulle jag inte gå hos honom längre, det är inte vc som har ansvaret, men hans erfarenhet är att de opererande mottagningarna brister oerhört i omhändertagandet av patienterna- de opererar och så släpper de, färdigt liksom. Och jag håller med, jag har träffat honom regelbundet under det här året efter och det har varit bra. Hjälp som jag borde fått från de som opererade. Men tja, nu har de ju gjort sitt jobb, skurit i mig och så är det klart och så ska man klara sig själv.
Glöm det. Det gör man inte. Man behöver hjälp. Tyvärr får de flesta inte den dietisthjälpen jag fått, men han ville inte släppa det, han tycker systemet med att bara operera och inte gräva i grundorsaken och att följa upp är fel. Och hur får man resultat som är bestående om man inte ser till att de här nya "reglerna" och måltidsordningen verkligen sitter och ger hjälp med det?
Det nya är väl att bara för att man är fet betyder inte det att man behöver få de här sjukdomarna- att har man genetiska anlag för dem så är det större risk att få dem oavsett storlek. Alltså att en fet utan har mindre risk, trots sin fetma. Vilket ju är rätt nytt tänk eftersom alla kör med fet=ökad risk för hjärtproblem och stroke. Detta bevisar ju att det inte är fullt så enkelt som man tror.
Jag önskar rörelsen och idrottandet skedde genom att barnen var ute och lekte eller spelade fotboll tillsammans på eftermiddagen istället för att hälften sitter inne vid datorn och andra hälften är ute på aktiviteter arrangerade av vuxna. Och så transport till tex skolan för egen fot eller hjul.
De är ju också ganska publikfriande på hemkunskapen, på gott och ont. Lagar paj, eftrrättspajer, pannkakor och sådantMargarinkärleken minns jag också!
Det är ju tydligen visat att fatshaming generellt sett får folk känner sig träffade att gå upp i vikt.
Jag hade hoppats att du skulle svara, jag tycker detta känns som helt fel fokus från vårdens sida
Jag vill med minnas jag läst det men var inte säker så skrev det inte rakt av!
Alltså jag fattar ärligt talat inte hur man inte bara kan förenkla det till att när man själv inte mår bra vet ju typ 100% av oss att det är både svårare att göra bra val och att hälsosamt ändra beteenden. Hur kan man då tänka sig att det är produktivt att skylla så mycket som det görs på individen egna ansvar?
Som sagt. Är samhället faktiskt oroliga så skulle fokuset legat på annat än kostråd och skrämsel om risksjukdomar.
Jag brukar säga halvt på skämt och halvt allvar att mitt problem är jag kan överleva och leva helt ok näringsmässigt på en handfull ris och lite syrade grönsaker. Eftersom jag kommer från koreansk bondestock (med stor sannolikhet), där mina förfäder - antagligen från Mongoliet, har levt på det i generationer långt tillbaka i tiden. Generellt (obs) så lever etniska asiater på mindre kalorier, fett och proteiner än västerlänningar, särskilt från nordvästra Europa. Och det är absolut inte pga av att vissa individer behövde mindre mat eftersom den allmänna befolkningen var den första som dog av svält, vilket hände/händer med jämna mellanrum. Det är inte överraskande att övervikten/fetman i Asiatiska länder har drastiskt gått upp sedan snabbmat har introducerats.
Nu råkar jag bo i ett land där det är mycket gott om fett, snabba kolhydrater och socker och får kämpa som ett djur för att hålla vikten, och misslyckas med det.
Öht taget är det intressant att går du bara tillbaka till 1900-talet så var folk i allmänhet mindre överviktiga/feta. Men tittar man på livsstilen så var det mindre portioner och att man rörde sig mycket mer, inte genom att gymma utan att gå till och från jobbet eller cykla istället för att köra bil. Vilket var beroende av ekonomiska villkor. De flesta hade helt enkelt inte råd med bil. Tittar man i gamla kokböcker som Stora Kokboken (från 1950-talet) så är det stora mängder smör och grädde i nästan varje recept.
Alla följdsjukdomar som övervikt/fetma orsakar skulle jag till stor del säga är inte ett vikt utan ett livsstilsproblem. Dagens ungdomar kommer att ta ännu mer skada eftersom de från barndomen saknar grundläggande motion och att röra på sig, på ett naturligt sätt och stärka muskler och skelett, och det gäller även normalviktiga.
Övervikt och fetma tror jag är ett problem främst när det hindrar en person att leva ett sunt liv med näringsriktig mat. Med begränsat av snabba kolhydrater, socker och fett. Då spelar magfett och annat fett mindre roll.
Nu råkar jag bo i ett land där det är mycket gott om fett, snabba kolhydrater och socker och får kämpa som ett djur för att hålla vikten, och misslyckas med det.
Öht taget är det intressant att går du bara tillbaka till 1900-talet så var folk i allmänhet mindre överviktiga/feta. Men tittar man på livsstilen så var det mindre portioner och att man rörde sig mycket mer, inte genom att gymma utan att gå till och från jobbet eller cykla istället för att köra bil. Vilket var beroende av ekonomiska villkor. De flesta hade helt enkelt inte råd med bil. Tittar man i gamla kokböcker som Stora Kokboken (från 1950-talet) så är det stora mängder smör och grädde i nästan varje recept.
Alla följdsjukdomar som övervikt/fetma orsakar skulle jag till stor del säga är inte ett vikt utan ett livsstilsproblem. Dagens ungdomar kommer att ta ännu mer skada eftersom de från barndomen saknar grundläggande motion och att röra på sig, på ett naturligt sätt och stärka muskler och skelett, och det gäller även normalviktiga.
Övervikt och fetma tror jag är ett problem främst när det hindrar en person att leva ett sunt liv med näringsriktig mat. Med begränsat av snabba kolhydrater, socker och fett. Då spelar magfett och annat fett mindre roll.
Visst är det. Först vc som tjatar om vikten av att väga rätt, om kost, om motion, men inget händer liksom mer än tjat, ständigt tjat. Sedan kan man kanske få dietistbesök där det läggs upp tallriksmodell och kostschema osv. Och så operation. Så klart.Jag hade hoppats att du skulle svara, jag tycker detta känns som helt fel fokus från vårdens sida
Tänker att man kanske skulle börja med "Vill du jag bokar tid till dig till psykolog specialiserad på ätstörningsproblematik?" Tänker att det också borde vara krav att gå X antal gånger i terapi både innan och efter en viktoperation.
Kostnadsfråga, svårt med personal, jag köper det, men, samtidigt, jag tror viktproblemen hade minskat.
Exakt det här jag menade
!Jag hade många duster med min hemkunskapslärare. Jag har matlagningen med mig hemifrån.
Hemkunskapsläraren ville att vi skulle följa hennes recept till punkt och pricka. Då blev det både fel teknik och äckligt, för mig som var vad vid extremt bra och vällagad mat hemma.
Att lära sig laga nyttig mat GOD är nyckeln för att den sen faktiskt ska bli uppäten.
Verkligen!!
Det jag tycker är fel är att många är väldigt snabba med att säga att vi kraftigt överviktiga är fel och vi ska förändra oss. Man är väldigt bra på att peka finger.
Men- problemet är att man är inte alls speciellt bra på att lyssna på den gruppen som det handlar om. Jag tycker tex att kunskapen om tjocka och tjockas situation bland de som jobbar med träning och hälsa är extremt låg. Antagligen för att många av de som jobbar med dessa frågor tycker att det är så enkelt och naturligt.
För att ta konkreta exempel; När jag var hos dietist en gång pratade vi om träning och att få in det naturligt i vardagen. Tex promenader, cykling, skidåkning. Men- en stor anledning till att jag inte kunde promenera så mkt i alla fall på vintern var att jag inte kunde hitta vinterkläder och även skor är svårt då mina fötter är för breda. Fortfarande är det jättesvårt. Så om jag är ute på promenad så fryser jag allt. Hur många känner till att det finns viktgränser för många cyklar och skidor. När jag frågade i sportaffären så hade de inget som kunde klara min vikt. de ringde runt till leverantörer men hittade inget då. Samma sak med cyklar- det finns viktgränser och av de jag sett som inte har det så har det ändå inte funkat för mig att sitta på sadeln.
När man säger saker som detta till personer som tex är dietister eller jobbar med hälsa och träning är de ofta väldigt förvånade. De kan helt enkelt inte tjockas situation- nu pratar jag om oss som är rejält överviktiga alltså.
Så ja- första steget är att man måste börja lyssna på oss som det handlar om och man måste hitta lösningar utifrån den gruppen som det handlar om.
Sen är det viktigt att påpeka att lösningar är för de som vill. Det måste också finnas en acceptans för de som är överviktiga. Folk måste också få vara villiga att ta den risken på samma sätt som folk måste få hålla på med hästar eller elitidrott eller cykla i stan etc.
Jag är med i flera facebookgrupper för tjocka/ större personer. Och jag vet att det personer som är normen- normalviktiga skulle bli så förvånade över vad folk skriver där. Men jag önskar att alla fick ta det av det för det finns en så stor kunskap där som många skulle tjäna på att ta del av.
Och grejen är ju att folk som är tjocka ofta inte vill berätta om sin situation just för att man är rädd för bemötandet.
Men hur många normalviktiga är med om att tex;
Men- problemet är att man är inte alls speciellt bra på att lyssna på den gruppen som det handlar om. Jag tycker tex att kunskapen om tjocka och tjockas situation bland de som jobbar med träning och hälsa är extremt låg. Antagligen för att många av de som jobbar med dessa frågor tycker att det är så enkelt och naturligt.
För att ta konkreta exempel; När jag var hos dietist en gång pratade vi om träning och att få in det naturligt i vardagen. Tex promenader, cykling, skidåkning. Men- en stor anledning till att jag inte kunde promenera så mkt i alla fall på vintern var att jag inte kunde hitta vinterkläder och även skor är svårt då mina fötter är för breda. Fortfarande är det jättesvårt. Så om jag är ute på promenad så fryser jag allt. Hur många känner till att det finns viktgränser för många cyklar och skidor. När jag frågade i sportaffären så hade de inget som kunde klara min vikt. de ringde runt till leverantörer men hittade inget då. Samma sak med cyklar- det finns viktgränser och av de jag sett som inte har det så har det ändå inte funkat för mig att sitta på sadeln.
När man säger saker som detta till personer som tex är dietister eller jobbar med hälsa och träning är de ofta väldigt förvånade. De kan helt enkelt inte tjockas situation- nu pratar jag om oss som är rejält överviktiga alltså.
Så ja- första steget är att man måste börja lyssna på oss som det handlar om och man måste hitta lösningar utifrån den gruppen som det handlar om.
Sen är det viktigt att påpeka att lösningar är för de som vill. Det måste också finnas en acceptans för de som är överviktiga. Folk måste också få vara villiga att ta den risken på samma sätt som folk måste få hålla på med hästar eller elitidrott eller cykla i stan etc.
Jag är med i flera facebookgrupper för tjocka/ större personer. Och jag vet att det personer som är normen- normalviktiga skulle bli så förvånade över vad folk skriver där. Men jag önskar att alla fick ta det av det för det finns en så stor kunskap där som många skulle tjäna på att ta del av.
Och grejen är ju att folk som är tjocka ofta inte vill berätta om sin situation just för att man är rädd för bemötandet.
Men hur många normalviktiga är med om att tex;
- inte vilja gå hem till människor för man är rädd att deras stolar ska gå sönder för att man sätter sig på dem,
- när jag är på jobbet eller inom vården eller tom på ätstörningsmottagningen så är stolar för små för mig,
- att inte kunna göra aktiviteter för att utrustning, kläder inte funkar,
- jag har tex sagt nej till att åka med på skidresa för att det inte funkar med skidor etc och jag ville inte säga att det handlade om det så jag låtsades ha annat bokat
- inte följa med på semestrar för man vet att man inte får plats på stolen på flyget, tåget, eller inte på akttraktioner på Liseberg, teatrar etc.
- när en kollega frågade om jag ville följa med på teater så sa jag nej för att jag tror att stolarna är för små.
- i facebookgrupper är det många som också låter bli tex cellprov, besök hos gynekolog för det inte funkar med den stolen etc.
Så sorgligt att det är så illa
Liknande trådar
- Låst
Hundavel & Ras
Chansar och skriver in detta här och ser vilken respons jag får (misstänker dock att tråden inte ens får vara kvar men tänkte prova)...
Senast: Fetaost
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
”Är ridsporten en idrott?”
- Hästnyheter Jag har aldrig sett ridning som en idrott..sport är det ju om man tävlar men idrott har jag nog aldrig kallat ridning för. Fast på vissa...
- Grazing
- Svar: 1
- Visningar: 137
- Hästnyheter
-
Kim C Lundin: ”Skarpt läge för dressyrbedömningen av kontakt”- Hästnyheter Det er sant, avsnittet på norsk er best. Men de tar opp roten til problemet på engelsk, så det kan være verdt å høre på for de som ikke...
- co-SMAD4
- Svar: 40
- Visningar: 2 555
- Hästnyheter
Hästrelaterat
-
Evolve- Foder & Strö Men har hästen några magproblem eller liknande som tyder på att den behöver mer variation? Isf skulle jag köpt någon form av höpellets.
- MiniLi
- Svar: 14
- Visningar: 261
- Vård
-
"Rimligt" pris för en hobbyhäst- Hästmänniskan Fast det beror ju lite på ålder också.
- prinsessfeminist
- Svar: 26
- Visningar: 398
- Hästmänniska
-
Vi som letar häst II
- Hästmänniskan Vad ledsamt! Jag beklagar. :cry: Men visst är det mest ekonomiskt att hitta en häst som gärna också passar sadeln. :cool:
- prinsessfeminist
- Svar: 1 449
- Visningar: 184 665
- Hästmänniska
