Takten och andra tankar.

[Jegra]

Sv: Takten och andra tankar.

Oj oj, snacka om att generalisera.

Jag måste säga att jag är besviken på att någon som i ena andetaget säger sig ha mycket att tacka AR för, är så snabb med att skärma av sig ifrån "allt" som har med det att göra och att påpeka bristerna.

Det vore väldigt intressant att höra vilka enskilda tränare som verkligen har "allt" och hur gemene man skulle lyckas ta till sig nog av detta för att få en helhet.
Vart den magiska gränsen går där ryttaren inte längre behöver ta ansvar för att söka olika inspirations- och kunskapskällor, eller gå vidare när den befintliga tränaren inte längre kan ge ekipaget mer.

Nej, jag generaliserar inte. Jag delger en uppfattning jag skaffat mig genom att ha sett ganska många ekipage, inklusive Bent, såväl i verkligheten, på kurs, på plats på Stengården och på video. Faktum är att majoriteten av dem saknar den sammanhållning i kroppen jag vill se och som för mig är vital för att nå de riktigt höga nivåerna. Då, när jag var på kurserna och red för Bent tyckte jag också det var helt rätt, det var av en slump jag fick upp ögonen och började se på AR på ett nytt sätt.

Jag har förstått att jag av somliga fortfarande uppfattas som akademisk, det kan bero på att jag valt att vara relativt tyst med vad jag tänkt för det lär inte bero på att man sett mig rida på sistone. En orsak till att jag valt att vara tyst har varit att jag vill bli trygg med det jag gör idag, en annan att jag inte är intresserad av att bråka. Men av det jag sett i de senaste diskussionerna fick mig att till slut faktiskt börja säga vad jag tycker. Det blir allt tydligare för mig att det är stor skillnad mellan AR och klassisk dressyr och jag blir väldigt frustrerad när den insikten fattas hos somliga här inne. Man hävdar sedan att kritikerna inte kan uttala sig för de har inte ridit för någon tränare eller läst böckerna. Men jag har gjort allt det och ändå kommit till samma slutsats: Det finns bra saker att hämta men det finns också stora luckor och brister för att det ska bli riktigt bra (anser jag).

Det har varit uppe tidigare, det är inte fel att det är annorlunda. Men låt det vara annorlunda, försök inte få det att det är samma sak och har samma mål.

Ditt sista stycke förstår jag inte riktigt, jag kanske är lite för trött.

 

[Jegra]

Sv: Takten och andra tankar.

Hmm... Intressant! Vet du när man började rida på stång och bridong? Kom det senare i historien?

Minns jag rätt nu så var det Gueriniere som först introducerade träns parallellt med stång men det fick inte fäste förrän på 1800-talet och som det verkar har den på Steinbrechts tid blivit kutym.

Det finns kanske någon ridläre-bitare som har bättre koll...

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

Nu för tider säger jag oftast att jag rider klassisk ridkonst eller helt enkelt klassisk dressyr. Det är enklare och jag är inte alls säker på att jag rider renodlat AR. Jag har min dressyrbakgrund som är lika viktig för mig. Den släpper jag inte, men jag har ett bredare spektra på träningen nu. Jag har helt släppt tävlingsbiten och det är den stora skillnaden för mig. Mitt sätt att träna förut stämde bättre in på tävling.

Det du säger då att du rider är helt olka saker, Ser du inte det?

Kan du svara på mina tidigare frågor till dej ang hur du med ett AR-tänk (eller har du inte det heller längre?) förenar det med den klassiska dressyrens grunder. HUr ser du på kvalitéerna och den ordning de kommer i kopplat till den gång som Bent själv beskriver i den länk jag la in i tråden från en av hans sidor?? Eller har du valt att inte heller öppna såna länkar - för säkerhets skull Den som inte har sett något behöver ju inte ha någon åsikt, eller hur? Nu vill du knappt ens kännas vid Bent längre

FÅr jag ställa en ofin fråga? Hur insatt är du i vad den klassiska utbildningsskalan innehåller? Jag undrar eftersom du bla i tidigare taktdiskusssioner var rätt förvirrad ang det när det kom till det mera konkreta. Bla trodde du att man medvetet sitter och varierar takten på samma sätt som tempo .Halvhalter visste du inte riktigt vad det var heller, som exempel. Tror du minns den tråden? Jag ska inte ens gå in på bildtråden och missupfattningarna där....

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

Minns jag rätt nu så var det Gueriniere som först introducerade träns parallellt med stång men det fick inte fäste förrän på 1800-talet och som det verkar har den på Steinbrechts tid blivit kutym.

Det finns kanske någon ridläre-bitare som har bättre koll...

Jag är absolut inte nån sån, och har inte sån koll alls, men Gustav Steinbrecht förnyade ju i alla fall en hel del bla ang sits och sadlar så kanske var det under hans (ganska långa) tid, jag kan nog få fram det men orkar inte leta just nu Ska ha stallet imorgon också...= upp tidigt.

Till ts som frågade:

Han menade att den gamla tidens ridning var utifrån den typen av stridshästar med tung utrustning och att den nyare tidens hästar krävde annan ridning och annan utrustning. Han utvecklade väl grunden till den modernare dressyren tror jag man kan säga.

Jag la in ett citat ang vad han ansåg om stången utan bridong tidigare i tråden, att sån ridning på en hand kräver så stor skicklighet att det inte är realistiskt eftersom man inte uppnår det som man avser. (ungefär) Man kan söka om man vill det finns en hel del skrivet om honom och återgivande av innehållet i hans bok, Das Gymnasium des Pferdes.

(Det är väl f ö det här med att han ändrade ridstilen och var en förnyare, och talade om "de moderna hästarna" som gör att Sjef Janssen anser sig ha honom som förebild - han plockar precis som Bent, det som passar HANS syften i sitt system och "glömmer" liksom Bent att Stenibrecht sannerligen stod för den klassiska utbildningsvägen och knappast skulle ha velat ta med tång i varken AR eller HF - gissar jag - för att de för mycket frångår det han stod för.)

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Det har varit uppe tidigare, det är inte fel att det är annorlunda. Men låt det vara annorlunda, försök inte få det att det är samma sak och har samma mål.

Ditt sista stycke förstår jag inte riktigt, jag kanske är lite för trött.

Det håller jag med om. Att det är olika saker.
Och även håller jag med om att AR har sina "fällor" och brister, bara av det jag upplevt hittills. Precis som vilken annan inriktning som helst.
Det var lite det som var poängen, nackdelarna tas upp väldigt starkt här som en generalisering för en inriktning. När det finns minst lika många brister och "fällor" inom andra inriktningar om man ska börja ta till generaliseringar.

Någonstans måste man ju börja, och någonstans måste man själv vara delaktig i processen och våga se en större bild än en eller ett par enstaka tränare kan ge. Jättebra att vara medveten om "fällor", för då kan man ju faktiskt förebygga att falla i dom, eller lättare bli medveten om sina brister. Annars kommer man troligen ta många omvägar, oavsett disciplin.

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Bla trodde du att man medvetet sitter och varierar takten på samma sätt som tempo .

Det kanske låter konstigt för den som inte tänker på det i ridningen. Precis som det för mig kan låta konstigt att man fokuserar på takten, när takten liksom ex. huvudposition i mitt huvud är ett kvitto på att något annat inte står rätt till (och då blir det "något annat" man fokuserar på för att rätta till det). Det betyder ju eg. inte att man inte bryr sig om takten utan att man tar in och försöker rätta till orsaken.

Hursomhelst så ett exempel som jag själv använder mig av i nästan varje ridpass är skolskritt. För att hamna i skolskritt ändrar man med flit takten till en mer diagonal skritt (mer två-takt än vanlig fyrtaktig skritt). Där är det iofs inte heller så mycket takten man fokuserar på, men resultatet blir att takten i skritten ändras. Blir ytterligare en taktändring om man försöker gå över direkt i trav från skolskritten. Ett par fler situationer kan jag också tänka mig att med flit ändra takten. Tänker man taktändring vid övergångar snarare än gas = trav, mer gas =galopp (vilket jag inte tror många på detta forum tänker! ) så blir det ju en taktändring vid en övergång.


Hade jag haft en islänning hade jag nog fokuserat ännu mer på takten i den bemärkelsen under ett ridpass.

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Är AR även det som har blandat Bents trappa och hans ideér med någonting annat?

För mig är AR synonymt med Bent.

Mja, det vete sjutton. Finns ju tränare som ridit för bent men som inte ens själva kallar sin väg för AR. Men ska man hårddra det tycker jag det säger emot sig själv lite grann. För AR ska ju ge plats för egna metoder, handlar ju mer om en övergripande filosofi -tycker jag.

Annars kan jag inte kalla mig själv för AR-ryttare. Särskilt när jag bevisligen har svårare för att rida för tränare ju mer strikta de är att följa Bent-trappan, eller någon trappa öht för den delen. Jag uppskattar tränare som har såpass bra bredd i sin träning att de kan anpassa den till hästen (och ekipaget) utan att för den skull tappa tråden, och som ger utrymme för egna tankar och idéer.
Att det kan blandas hoppryttare, islandsryttare, "NH-ryttare", gamla dressyrryttare och skogsmullar på samma träning och tränaren lyckas ändå anpassa det till varje individuellt ekipage och få alla uppleva resultat tycker jag är ett gott tecken.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Det kanske låter konstigt för den som inte tänker på det i ridningen. Precis som det för mig kan låta konstigt att man fokuserar på takten, när takten liksom ex. huvudposition i mitt huvud är ett kvitto på att något annat inte står rätt till (och då blir det "något annat" man fokuserar på för att rätta till det). Det betyder ju eg. inte att man inte bryr sig om takten utan att man tar in och försöker rätta till orsaken.

Hursomhelst så ett exempel som jag själv använder mig av i nästan varje ridpass är skolskritt. För att hamna i skolskritt ändrar man med flit takten till en mer diagonal skritt (mer två-takt än vanlig fyrtaktig skritt). Där är det iofs inte heller så mycket takten man fokuserar på, men resultatet blir att takten i skritten ändras. Blir ytterligare en taktändring om man försöker gå över direkt i trav från skolskritten. Ett par fler situationer kan jag också tänka mig att med flit ändra takten. Tänker man taktändring vid övergångar snarare än gas = trav, mer gas =galopp (vilket jag inte tror många på detta forum tänker! ) så blir det ju en taktändring vid en övergång.


Hade jag haft en islänning hade jag nog fokuserat ännu mer på takten i den bemärkelsen under ett ridpass.

Och för mig låter det konstigt att man kan låta bli att inte fokuserar på takten. Oavsätt om jag rider en femgångare eller en tregångare så är takten lika viktigt och de finns ju även de stora bruna som tappar takten ibland. För mig kommer takten först sedan kan man börja fokusera på annat.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Mja, det vete sjutton. Finns ju tränare som ridit för bent men som inte ens själva kallar sin väg för AR. Men ska man hårddra det tycker jag det säger emot sig själv lite grann. För AR ska ju ge plats för egna metoder, handlar ju mer om en övergripande filosofi -tycker jag.

Annars kan jag inte kalla mig själv för AR-ryttare. Särskilt när jag bevisligen har svårare för att rida för tränare ju mer strikta de är att följa Bent-trappan, eller någon trappa öht för den delen. Jag uppskattar tränare som har såpass bra bredd i sin träning att de kan anpassa den till hästen (och ekipaget) utan att för den skull tappa tråden, och som ger utrymme för egna tankar och idéer.
Att det kan blandas hoppryttare, islandsryttare, "NH-ryttare", gamla dressyrryttare och skogsmullar på samma träning och tränaren lyckas ändå anpassa det till varje individuellt ekipage och få alla uppleva resultat tycker jag är ett gott tecken.

Och jag tycker att detta gör saken än mer förvirrande. Det som är AR för Y är inte AR för X.

Vad är det som skilljer sig från den klassiska ridningen/ridkonsten och AR och vem bestämmer vad som är vad?

Jag trodde jag viste men nu vet jag värken ut eller in...

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Det håller jag med om. Att det är olika saker.
Och även håller jag med om att AR har sina "fällor" och brister, bara av det jag upplevt hittills. Precis som vilken annan inriktning som helst.
Det var lite det som var poängen, nackdelarna tas upp väldigt starkt här som en generalisering för en inriktning. När det finns minst lika många brister och "fällor" inom andra inriktningar om man ska börja ta till generaliseringar.

Någonstans måste man ju börja, och någonstans måste man själv vara delaktig i processen och våga se en större bild än en eller ett par enstaka tränare kan ge. Jättebra att vara medveten om "fällor", för då kan man ju faktiskt förebygga att falla i dom, eller lättare bli medveten om sina brister. Annars kommer man troligen ta många omvägar, oavsett disciplin.

Var tycker du AR brister?

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Var tycker du AR brister?

Rent generellt, alltså om man bortser från att det finns avvikelser (positiva sådana i det här sammanhanget) så t ex:

*Jämför man med franska stilen så är det ganska "tung" ridning det är frågan om. Sen blir det bättre och bättre ju längre ekipagen kommer, men det ligger inte så mycket prio på den punkten i början tycker jag utan handlar mer om hur man vill få hästen använda kroppen. Med "lätt" ridning menar jag att man i första hand lär hästen hur den ska svara på signalen, använder vältajmade hjälper som hästen får en ärlig chans att svara på, aldrig använder motsägande signaler, aldrig inverkar mer än när man vill få till en förändring (även i sitsen). Kontrasten däremellan blev ganska tydlig för vissa tränare.
Ändå var det lindrigt jämfört med riktiga rötägg till tränare inom andra discipliner, så man får ta det med en nypa salt!

*Ungefär som ovanstående men ur sits-aspekt: det är mer fokus på att få hästen göra som man vill än att lära ryttaren inverka rätt för att underlätta för hästen. De flesta tränare säger till om de ser något som verkligen motverkar, vissa hade nog gärna sagt till mer, men inser att det inte är någon större idé pga i vissa fall sadeln/för långt mellan träningarna, det är något som behöver övas på hemma eller på annat vis.

*Inom AR tänker många att ridningen är friskvård för hästen. Själv tycker jag aldrig att ridning kan ersätta friskvård (eller sjukvård givetvis). Jag kan sträcka mig så långt som att inom AR kan man få hästen att känna mindre obehag av sina gamla skavanker än inom många andra discipliner, för att man är duktig på att anpassa kraven. Men inte "rida bort" problem som redan finns.
Egentligen skulle jag inte vilja se detta som något typiskt för AR, men procentuellt är det iaf klart fler som tänker så än inom andra discipliner.

*Samma sak kommer åter en gång till - eftersom fokus ligger på att jobba hästen så tycker jag många tränare går för fort fram med rörelser och övningar utan att ryttaren hänger med. Det är ju trots allt ryttaren det tar längst tid att skola. Vissa tränare kan jag köpa att ryttarna faktiskt blir bättre också av övningarna, det behövs utmaningar för att ta sig vidare, och att man måste öva på det man ska göra för att bli bättre.
Men i vissa fall är det ganska tydligt att tränaren vill få hästen att göra ditt och datt när det är ryttaren som till 99% sätter begränsningarna, eller i vissa fall helt andra omständigheter.
För höga tekniska krav skulle man kunna sammanfatta det. (Inte hos alla, bör tilläggas.)

Sen är det självklart att olika tränare är olika duktiga på att guida ekipagen inom olika områden. Antingen har jag inte kommit så långt än att jag hunnit stöta på mer, eller så kanske jag hade en del bitar själv utifrån som jag inte släppt, eller så är just "min" tränare såpass duktig att se till helheten att jag inte stött på några större problem där vi är just nu. Tvärtom går det snabbare än någonsin i utvecklingen!
(Det finns fler brister också, men inte så inriktningsbetonade att jag bryr mig om att ta upp det här.)

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Och för mig låter det konstigt att man kan låta bli att inte fokuserar på takten. Oavsätt om jag rider en femgångare eller en tregångare så är takten lika viktigt och de finns ju även de stora bruna som tappar takten ibland. För mig kommer takten först sedan kan man börja fokusera på annat.

Jag insåg i efterhand hur förvirrat det där inlägget blev.
För jag menar två olika "takt".
En "takt" är ju renheten och den optimala takten så att säga utifrån den gångart man rider i just nu.
Det kommer så automatiskt för mig att se det som ett symptom, där fokuset snarare ligger i åtgärden (hitta bättre balans, avslappning, rakriktning osv - felsökning helt enkelt och åtgärd utifrån vad som brister) medans nästa blir mycket mer medvetet:

En annan "takt" är just taktändringar, när man med flit ändrar takten till att bli en annan gångart (eller ändring inom gångarten, som i fallet mellan skritt - skolskritt, eller galopp - terre a terre, om man ens kan jämföra de två).

Men jag håller med, känner man att takten i en gångart är dålig då är det ett stort symptom på att något måste rättas till om man ska komma vidare med träningen.
Ibland kan det lite beroende på häst och situation mer vara ett kvitto på att man "kom åt" hästen precis på gränsen till/över gränsen för vad den klarar av, om det blir en tillfällig mindre taktbrist. Ex, hästen börjar belasta svaga bakbenet mer än vanligt, då blev det hackigt ett steg för att sen hitta tillbaka till rätt takt (i mitt fall ser jag det som positivt eftersom hästen kan komma igång och jobba jämnare efter att ha kommit över den tröskeln i hur den tror sig kunna använda sin kropp, men det känns tydlig skillnad på när det var pga att man "ligger på gränsen" eller pga att något felar). Då får man såklart tänka på det och inte kräva mer.

 

[mackan]

Sv: Takten och andra tankar.

Men det är ju exakt så det ser ut. Alla har sina egna erfarenheter som spelar in och sin bakgrund. Det är självklart att två instruktörer inte blir likadana. En röd tråd finns (hos de flesta), men tränarna är mer olika än man kan ana. Lika mycket inom AR som inom tävlingsdressyren, western eller vilken disciplin som helst. Ta ett gäng instruktörer utbildade på STrömsholm. De är hur olika som helst. Så ser det ut. Bra kanske det inte är men man får ju inse att det är så.
(därför skiljer jag hellre på bra och dåliga tränare istället för att blanda in vilken inriktning de representerar)

Du missar essensen i det jag skrivit. Även om man som tränare GIVETVIS skiljer sig som individ och tillvägagångs sätt en del, så hittar man inte på sin egen skola, eller annammar en skola enligt ett etablerat namn men gör ngt helt annat fast man fortsätter kalla det för den skolan.
Gör man det är man ute och cyklar.

 

[Ponnytant]

Sv: Takten och andra tankar.

Sk "Akademisk ridkonst" är en skapelse av BB, ergo talar vi om BB när man pratar om AR, annars är det Klassisk dressyr eller Ridkonsten enligt de klassiska mästarna. Det gäller att sortera ut begreppen.

Delvis KL.
Tittar in på väg till jobbet..... (fast det regnar ju idag, så OK då...). Ser att vi lämnat takt, mål m m och nu är tillbaka till klassisk dressyr vs AR.

Jag skrev i ngt tidigare inlägg om "blinkande ord". För mig är det "klassisk dressyr" som är det blinkande ordet - inte AR. Ovanstående citat (som utbrutet ur sitt sammanhang så här troligen är missvisande för vad som menades - sorry Trix) är ett exempel.

"Om det inte är AR så är det Klassisk Dressyr" blir för mig som är uppväxt med "Dadde" (Dag Nätterqvist) jättekonstig. Mycket av dressyrdiskussionerna känner jag igen från "tiden före AR". Ni som följt den diskussionen (Modern Dressyr vs Klassisk Ridkonst) förstår precis vad jag menar.

http://www.jakobslund.se/dadde/mill.htm

Ovanstående är ett exempel ut artikelserien på hemsidan (det finns mycket intressant läsning).

Dag Nätterqvist är den som mest påverkat min syn på vad som är Klassisk Ridkonst. Och inte.

 

[mackan]

Sv: Takten och andra tankar.

Fast vänta nu lite....

vem har sagt "Om det inte är AR så är det klassisk dressyr?"

Det är ju just det vi sitter och gafflar om, att folk använder en skolas namn, utan att det för den skull verkar finnas någon stark förankring i den skolan visar det sig sen. Flera som svarat här vill ju inte kännas vid BB tex, men vill ändå kalla det "AR-fast-en-mix-av-annat-också-som-inte-definieras".

Det är ju där det blir luddigt. Den enda frågan som väl ställts där är VAD isåfall är det? Inte: det är endera det ena eller det andra!

 

[Ponnytant]

Sv: Takten och andra tankar.

Äsch. Jag kände själv att det utklippta citatet "haltade"......

Men det SKULLE kunna tolkas som "antingen är det det ena eller andra och aldrig mötas de två" och ibland drivs verkligen diskussionen som om det verkligen vore så (som om "klassisk ridkonst" vore ETT). Så är det ju inte. Det räcker med att passera ett par gränser så hittar man större skillnader än mellan ex vis en svensk västgöte som tränare för AR-tränare och en dito som tränar för en bokstavstränare. Sedan är det också personligt hur man tar till sig och tolkar det man lär sig/upplever/studerar.

Jag tycker också det blir "orättvist". Om AR-utövaren plockar fram ett YT-klipp på någon som tävlar och lägger ut det som exempel på hur man INTE vill ha det finns det liksom ingen adressat. Och det jag uppskattar med AR är i många stycken "negationer" - vad man INTE gör. Och många av dessa känns igen hos Nätterqvist.........

 

[Kookaburra]

Sv: Takten och andra tankar.

För att citera Nuño Oliviera: "L'art équestre commence par la perfection des choses simples." Översatt ungefär: "Konsten att rida börjar med fulländandet av de enkla sakerna"

Rakriktning enl NO är när hästen behåller takten, man inte har mer i ena tygeln än den andra och hästen från medellinjen kan göra en 6 meters volt lika lätt åt ena hållet som åt andra.

Hur uppnås takt? Jag har fått det förklarat för mig som att det gäller att först få en positiv, alert häst som svarar snabbt på hjälper, energisk utan att vara springig och när man väl är där hittar hästen sin takt (hmm undrar om någon fattar det där? ). Utan schwung (energi) ingen takt och utan takt ingen schwung.

TACK för dom orden!

 

[Kookaburra]

Sv: Takten och andra tankar.

Egentligen är ridning bara grunder.

Framåtdrivande
Förhållande
Sidförande
Vändande

Sen är det "bara" att lägga ihop

hmm... vem var det som sa detta? Jag har läst det nånstans...

 

[Kookaburra]

Sv: Takten och andra tankar.

Har sett det på vissa unga hästar som inte tränas i AR också. Det blir inte bra Det ska alltid skrittas i form på unga hästar som en del av utbildningen...

Alltså, detta är ju lite lustigt. Hur menar man att man får till formen då? Är det hästen som bjuder på den eller är det ryttaren som sas 'sätter hästen' i formen? Oj, va luddigt detta låter, men jag hoppas det är förståeligt vad jag vill mena. Hur skapas den formen?

Jag upplever att min unghäst (som nog inte räknas som unghäst) först nu börjar bjuda på bra form i skritt och inte bara krullar nacken, men det har ju o göra med att han blivit starkare är min tro.

 

[Kookaburra]

Sv: Takten och andra tankar.

Detta var bra skrivet och nu undrar jag hur många har schwunget i sin häst innan man börjar med det samlande arbetet?

Ännu en fråga till er: Blir många AR ridna hästar utan en ordentlig påskjutsfraft bakifrån ändå ridna i samlande rörelser och att man då kallar detta god ridning???

Ja, nu hänger jag ut strupen här då... Men jag är å andra sidan inte AR. Så jag kanske ska låta bli...

Jag vet inte om det är 'rätt' eller 'fel', men det har varit funktionellt för oss. Vi fick börja smaka på det kortare steget hyffsat tidigt, för att locka fram påskjutet/bjudningen som i princip var obefintligt (mycket spring och bock o bus). Vi använde oss av hästens egna önskan om att skjuta på som avlastning efter det lite krävande korta stegen. Vi jobbade mycket med självbehärskning, något både han och jag behövde. Jag kan inte säga att de korta stegen var skitsnygga till en början, men de gav bannemig en trav som inte dök upp bara genom att 'harva på'. Så den såg ut och kändes just i början var en fröjd, och något jag hela tiden strävar mot - för i början var han verkligen maxad i allt han gjorde. Ung och vild och stor och odödlig Idag är han mer självbehärskad och har bättre koll på hur mycket energi han behöver använda för olika grejer. Han tokkör inte slut sig i början av passet, utan vet att spara sig lite.

Jag använder mig mycket av samlingen (vad det nu betyder för det verkar ju betyda olika för alla) just för att få fram sviktet och bjudningen. Men som jag förstår det så verkar jag vara unik här. Jag blir alltid uppäten när jag säger sånthära nämligen Men det skiter jag i, jag har en häst som sitter ihop, kanske blir lite spänd ibland, men han sitter ihop. Han använder själv sin kropp och jag bara säger hur jag vill ha det. Klart det inte är perfekt hela tiden, men jag är oerhört nöjd när han själv lyckas hitta sina muskler och verkligen bjuder till.

Jag är ganska säker på att det samlas utan att odla påskjut, iaf av vad jag har sett av det lilla AR jag sett. Men jag gissar att det ändå funnits någon tanke bakom vad som görs, annars skulle det väl göras annorlunda?