Takten och andra tankar.

[axel]

Sv: Takten och andra tankar.

Fast igen.... samling är inte korta steg.

På en sdn häst som du har kan det behövas minskas ibland, men det har med takten att göra. Först när den är OK kan den börja få schwung som är så viktigt.

Förresten är en tillfällig minskning bra för alla, men att man har hästens eget naturliga tempo som utgångspunkt där den är bäst i balans.

Upprepade fattningar har man alltid använt som ett gymverktyg- om hästen har svårt för sig eller om ryttaren inte kan hjälpa hästen att kunna fortsätta mer än 4-5 språng i bra balans. Gör om- gör bättre.

KL Sen har vi det där med "sättandet av takten" som är viktigt i synnerhet på hästar som har det svårt.

Att då börja med ngn slags avlastningssits.. gärna i framvikt, är inget som underlättar för hästen.

Man måste ju försöka att hjälpa hästen istället för att stjälpa för den. Jo jag anser att många sätter hästen på Pottkanten för att man tycker att den ska vara självbärig innan den ens har ngn förutsättning att vara sdn.

 

[fio]

Sv: Takten och andra tankar.

Nej, jag generaliserar inte. Jag delger en uppfattning jag skaffat mig genom att ha sett ganska många ekipage, inklusive Bent, såväl i verkligheten, på kurs, på plats på Stengården och på video. Faktum är att majoriteten av dem saknar den sammanhållning i kroppen jag vill se och som för mig är vital för att nå de riktigt höga nivåerna. Då, när jag var på kurserna och red för Bent tyckte jag också det var helt rätt, det var av en slump jag fick upp ögonen och började se på AR på ett nytt sätt.

Jag har förstått att jag av somliga fortfarande uppfattas som akademisk, det kan bero på att jag valt att vara relativt tyst med vad jag tänkt för det lär inte bero på att man sett mig rida på sistone. En orsak till att jag valt att vara tyst har varit att jag vill bli trygg med det jag gör idag, en annan att jag inte är intresserad av att bråka. Men av det jag sett i de senaste diskussionerna fick mig att till slut faktiskt börja säga vad jag tycker. Det blir allt tydligare för mig att det är stor skillnad mellan AR och klassisk dressyr och jag blir väldigt frustrerad när den insikten fattas hos somliga här inne. Man hävdar sedan att kritikerna inte kan uttala sig för de har inte ridit för någon tränare eller läst böckerna. Men jag har gjort allt det och ändå kommit till samma slutsats: Det finns bra saker att hämta men det finns också stora luckor och brister för att det ska bli riktigt bra (anser jag).

Det har varit uppe tidigare, det är inte fel att det är annorlunda. Men låt det vara annorlunda, försök inte få det att det är samma sak och har samma mål.

Ditt sista stycke förstår jag inte riktigt, jag kanske är lite för trött.

Jag känner att jag vill åt ditt inlägg, för har vi en som verkligen har gjort hela resan med AR som såmånga i tråden efterfrågat men eftersom din erfarenhet inte är vad dessa vill ha som svar så ignoreras ditt inlägg lite tycker jag.

Så därför vill jag lyfta fram det med tusen

 

[Jegra]

Sv: Takten och andra tankar.

Jag känner att jag vill åt ditt inlägg, för har vi en som verkligen har gjort hela resan med AR som såmånga i tråden efterfrågat men eftersom din erfarenhet inte är vad dessa vill ha som svar så ignoreras ditt inlägg lite tycker jag.

Så därför vill jag lyfta fram det med tusen

Jo, jag har noterat att det blir lite så.

Jag försöker nu bidra med något mer konstruktivt till C_L's tråd som jag tycker är ett strålande alternativ men jag sitter fast med en 22 månaders dotter som vill ha mig aktivt tittande på I drömmarnas trädgård, för den som vill ha en djupare analys av nämnda barnprogam rekommenderas läsning här:

http://scriptorium.se/josh/2010/06/03/i-drommarnas-tradgard/

 

[malinsky]

Sv: Takten och andra tankar.

hmm... vem var det som sa detta? Jag har läst det nånstans...

Ingen aning, men min tränare sa det när jag inte tyckte att jag kom någonstans med min ridning.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Takten och andra tankar.

Rent generellt, alltså om man bortser från att det finns avvikelser (positiva sådana i det här sammanhanget) så t ex:

*Jämför man med franska stilen så är det ganska "tung" ridning det är frågan om. Sen blir det bättre och bättre ju längre ekipagen kommer, men det ligger inte så mycket prio på den punkten i början tycker jag utan handlar mer om hur man vill få hästen använda kroppen. Med "lätt" ridning menar jag att man i första hand lär hästen hur den ska svara på signalen, använder vältajmade hjälper som hästen får en ärlig chans att svara på, aldrig använder motsägande signaler, aldrig inverkar mer än när man vill få till en förändring (även i sitsen). Kontrasten däremellan blev ganska tydlig för vissa tränare.
Ändå var det lindrigt jämfört med riktiga rötägg till tränare inom andra discipliner, så man får ta det med en nypa salt!

*Ungefär som ovanstående men ur sits-aspekt: det är mer fokus på att få hästen göra som man vill än att lära ryttaren inverka rätt för att underlätta för hästen. De flesta tränare säger till om de ser något som verkligen motverkar, vissa hade nog gärna sagt till mer, men inser att det inte är någon större idé pga i vissa fall sadeln/för långt mellan träningarna, det är något som behöver övas på hemma eller på annat vis. Detta reagerade jag på ganska tidigt. Jag pratade då med min AR tränare om detta och hon sa då att det var mest fokus på hästen (hon själv hade ingen bra sits och när hon rider för Bent så är han på henne om sitsen konstant). Men på min begäran så fick hon då och då checka av min sits. Min häst har så lätt för att skjuta över mig när jag siter (få se nu vart vade nu) jo höger sittben och han då vill skjuta över mig, detta känner jag ju oftast men det var bra att hon påminde mig ibland. När jag red andra hästar så kommenterade hon aldrig sitsen. Efter att ha ridit på ridskola i massor med härrans år så vet jag att varenda en av dessa fröknar så något om min sits som de ville ändra på, det kunde vara en liten grej, men endå. En lärare sa tex. till mig att "håll inte i en atlaskarta, tänk POCKET!" Detta var verkligen klockrent. Jag som tyckte att jag inte höll mina händer brett isär men det visade sig att ibland blev mina händer verkligen det. Och vilken tur att läraren kommenterade det. Detta va visst flera år sedan, 7 år sen kanske? Men det sitter än idag .

*Inom AR tänker många att ridningen är friskvård för hästen. Själv tycker jag aldrig att ridning kan ersätta friskvård (eller sjukvård givetvis). Jag kan sträcka mig så långt som att inom AR kan man få hästen att känna mindre obehag av sina gamla skavanker än inom många andra discipliner, för att man är duktig på att anpassa kraven. Men inte "rida bort" problem som redan finns.
Egentligen skulle jag inte vilja se detta som något typiskt för AR, men procentuellt är det iaf klart fler som tänker så än inom andra discipliner.
Detta tycker jag är intressant. Och det funkar ju tydligen för vissa hästar som haft såna enorma problem inom andra dicipliner och som nu blivit mer harmoniska och lättridna.
*Samma sak kommer åter en gång till - eftersom fokus ligger på att jobba hästen så tycker jag många tränare går för fort fram med rörelser och övningar utan att ryttaren hänger med. Det är ju trots allt ryttaren det tar längst tid att skola. Vissa tränare kan jag köpa att ryttarna faktiskt blir bättre också av övningarna, det behövs utmaningar för att ta sig vidare, och att man måste öva på det man ska göra för att bli bättre.
Men i vissa fall är det ganska tydligt att tränaren vill få hästen att göra ditt och datt när det är ryttaren som till 99% sätter begränsningarna, eller i vissa fall helt andra omständigheter.
För höga tekniska krav skulle man kunna sammanfatta det. (Inte hos alla, bör tilläggas.)
Men så är det ju alltid. Jag vet ju hur jag själv är som behöver tid på mig att tänka igenom ett nytt moment. Hästen min tröttnar då och tänker väl i stil med "återkom när du tänkt klart jag skiter i vilket". Ha, ha. Nä, men så är det verkligen. Sen när jag gör rätt så provar min häst att skita i uppgiften iaf. Då blir jag osäker och tänker, gjorde jag nu fel eller? istället för att begära mer och öka trycket då han bara testar. Men den lilla osäkerheten är så lång i en hästs värld att då är ögonblicket redan förbi och innan jag då fattar att jag gjorde rätt och hästen inte, ja då är det ju försent. Nä då är det nog bättre att sätta sig på en helt nu häst som har gjort övningen/momentet/stegen x antal gånger, en läromästare helt enkelt. Ibland behöver tom jag tid på mig att tänka . Sen sitter jag upp på min häst igen och då känner han att "härejävlar hon menar allvar, bäst att göra som hon säger". Så det kan ta en stund innan det sker saker .
Sen är det självklart att olika tränare är olika duktiga på att guida ekipagen inom olika områden. Antingen har jag inte kommit så långt än att jag hunnit stöta på mer, eller så kanske jag hade en del bitar själv utifrån som jag inte släppt, eller så är just "min" tränare såpass duktig att se till helheten att jag inte stött på några större problem där vi är just nu. Tvärtom går det snabbare än någonsin i utvecklingen!
(Det finns fler brister också, men inte så inriktningsbetonade att jag bryr mig om att ta upp det här.)

Skrev med röd text .

 

[malinsky]

Sv: Takten och andra tankar.

Alltså, detta är ju lite lustigt. Hur menar man att man får till formen då? Är det hästen som bjuder på den eller är det ryttaren som sas 'sätter hästen' i formen? Oj, va luddigt detta låter, men jag hoppas det är förståeligt vad jag vill mena. Hur skapas den formen?

Jag upplever att min unghäst (som nog inte räknas som unghäst) först nu börjar bjuda på bra form i skritt och inte bara krullar nacken, men det har ju o göra med att han blivit starkare är min tro.

Jag har ingen erfarenhet av unghästutbildning. Men de jag tänker på har fått gå i en kort form från tidig ålder.. Tror inte att skritten utvecklas av sådan typ av ridning.

Vad jag antar att de hade behövt var att få gå i en lång unghästform, när man börjar ställa krav och korta hästen vet jag inte.. kommer väl med balans och styrka antar jag, men jag vågar inte spekulera för jag kan för dåligt.

 

[malinsky]

Sv: Takten och andra tankar.

Jo, jag har noterat att det blir lite så.

Jag försöker nu bidra med något mer konstruktivt till C_L's tråd som jag tycker är ett strålande alternativ men jag sitter fast med en 22 månaders dotter som vill ha mig aktivt tittande på I drömmarnas trädgård, för den som vill ha en djupare analys av nämnda barnprogam rekommenderas läsning här:

http://scriptorium.se/josh/2010/06/03/i-drommarnas-tradgard/

Allvarligt, de som kom på det där programmet måste ju ha rökt på...
Men barnen tycker de är så sööööööta..

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

Citat:
När hästen rör sig taktmässigt, är lösgjord och går med eftergift i nacken och stöd på bettet kan man utveckla schwung, dvs. spänst, elasticitet och muskelkraft i samverkan.
Schwung kännetecknas av att hästen med aktiva, engagerade bakben energiskt skjuter på framåt och att energin obehindrat färdas genom ryggen, halsen och nacken fram till ryttarens uppfångande hand samtidigt som hästen ”fjädrar av” i alla leder. Energin förs då över i gångarten och i varje del av den framåtgående rörelsen.

För att det ska bli riktig schwung måste det finnas en stor del av rörelse över ryggen, det man kallar för "swinging back". Schwung är därför inte samma sak som bakbensengagemang, som enbart handlar om hur lederna i bakbenen vinklas och pressas ihop för att kunna skjuta på framåt.

Om takt och lösgjordhet är de mentala förutsättningarna för arbete är schwung den fysiska. Först när hästen går med schwung kan man rida i en avspänd rytm med kontakt, mjukhet, rakhet och samling.

Det kan finnas schwung utan samling men aldrig samling utan schwung, därför måste hästen först utveckla sin påskjutskraft — förmågan att producera kraft med bakbenen — innan man kan börja med samling.

Detta var bra skrivet och nu undrar jag hur många har schwunget i sin häst innan man börjar med det samlande arbetet?

Ännu en fråga till er: Blir många AR ridna hästar utan en ordentlig påskjutsfraft bakifrån ändå ridna i samlande rörelser och att man då kallar detta god ridning???

Man kan inte komma till bärkraft utan att gå via skjutkräft - DÄR tycker jag BB helt har missförstått Podhajsky. Så nej det är inte samling i Klassisk bemärkelse

och det är också frågn vad är Klassisk - jag tycker faktiskt den termen är förbehållen insitituten dvs personalen - den anställda - inte de som gått och tagit ridlektioner i 2 år där (Bent tex.)

Om Spanska ridksolans uppgift sedan 600 år ÄR Att bevara den klassiska Dressyren då borde den finnas där - och inte ute i en avart ngnstans på bygden

Funnes den överallt så vore SRS vara överflödiga - tror inte någon tycker det

varifrån kommer ditt citat i ditt inlägg? det som du kursiverade, men som inte syns eftersom allt nu är kursiverat

MVH SUS

 

[Ponnytant]

Sv: Takten och andra tankar.

..//Man hävdar sedan att kritikerna inte kan uttala sig för de har inte ridit för någon tränare eller läst böckerna..//

Eftersom det var jag som skrev detta kommenterar jag eftersom det annars ser ut som det är någon av AR-utövarna som sagt så. Det var det alltså inte.

Detta kom sig utav en "diskussion i diskussionen". Jag ställde en fråga utifrån en av böckerna (som behandlar utbildningstrappan och där också har källhänvisningar och referenslitteratur) och fick då till svar att personen inte var intresserad av att läsa om det eftersom hon redan gjort sitt val (som är den klassiska utbildningsskalan). Jag frågade då om hon läst BB:s böcker öht eller deltagit på några clinics med AR-träning. Hon svarade att hon inte ville eller behövde det eftersom hon visste tillräckligt utifrån vad hon sett på YT, läst på hemsidor + hört och sett IRL.

Jag svarade då att - ja, resten vet du.....

Ju mer påläst man är om det man kritiserar ju mer respekterar och förstår jag kritiken. Har man varit där blir kritiken också konkret eftersom man har gjort aktiva val. Förstår du hur jag menar?

.....så lurades jag in i detta igen...... Men, jag kände att det var orättvist om AR-utövarna "fick skulden" för något jag skrivit.

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

eller så har de läst på vad små barn gillar?

alternativt blri man som ett litet barn när man röker på?

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

jag är bara i tråden i periferin

jag vill vara påpeka att jag noterat att du inte är AR utövare, liksom en hel del adra som skriver här. Jag vet precis hur buke fungerar ibland söks det kombatanter och man hamnar i en roll man själv inte valt

been there, done that, got the T - shirt

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

Ett litet tillägg, en betraktelse som åskådare

utifrån ser det ut i min värld som om någon användare kanske gjort lite obetänksamma inlägg.

HAR DET HÄNT MIG?
Svar JA

Minns jag hur det känndes när man skulle sättas dit och naglas fast på kroken
Svar JA förfärligt

Var det obehagligt
Svar Mycket

Njuter jag av att se andra genomlida samma sak
SvarNej


Can we please let them out off the hook????

Jag har inte mött någon i hela livet som under press tillstår
- förlåt allihopa jag har misförstått allt, jag ger mig, jag var dum - jag kan inte rida - jag är värdelös, varsågod kasta er över mig -. slit mig i stycken - jag förtjänar det

jag tror inte det kommer hända här heller

Peace folks

 

[Susan]

Sv: Takten och andra tankar.

det var detta med blinkande ord - som jag vile du skulle utveckla

och ja det som blinkar för mig är som du skriver Klassiskt

Typ; Gör vad du vill så länge inte hästen lider - men kalla det inte klassiskt

 

[jacko]

Sv: Takten och andra tankar.

Så du hade inte velat lära dig av en f d OSryttare som nu är 80 år gammal och slutat rida t ex?

 

[Totola]

Sv: Takten och andra tankar.

Angående att "rida hästen frisk": Tar man Hugin t ex så tycker jag det är riktigt nedvärderande kommentarer som sagts i tråden. För den hästen hade aldrig kunnat göra det den gör öht med en ryttare som lagt mindre fokus på att dressyren är för hästens kropp och knopp, anpassa det till något som hästen kan utföra trots gamla skavanker och t o m brist på syn (nu vet jag dock inte om den blev helblind före eller efter videoklippen på youtube).

Men, jag vet också andra som försökt men som helt enkelt mer lyckats gå runt de fysiska problemen och fått hästen att kunna utföra rörelser ändå, men för mig som tränat i åratal på att lägga märke till avvikelser skär det i ögonen, och jag suckar och tänker "oj, vad mycket bättre det hade kunnat gå för denna skickliga ryttare efter allt detta jobb, om hästen först fått bättre fysiska förutsättningar". Med det menar jag inte att man rider halta hästar, men att man kanske har lite övertro till vilka snedheter/stelheter man kan rida/gymnasticera bort. (Långt ifrån alla, men troligen fler som sagt än inom andra discipliner, med tanke på Bent som idol.)
Sånt här beror säkert på hur man ser det också. Är det bättre att rida omkring på ett vis som fortfarande är bekvämt allra största delen av tiden för hästen och öht rida, eller hade det varit bättre att döma ut hästen och börja om med en ny? Eller låta den stå i en hage och skrota för att man inte lyckas hitta eller få bukt med gamla skavanker? OM man ska rida så tycker jag iaf många AR-ryttare är inne på ett bättre spår.
Jag märker själv att hästen blir rätt bortskämd av all AR-träning. Träningarna är tuffa, särskilt som kusen går två pass istället för ett, och tränaren alltid brukar kräva ett eller flera snäpp mer än jag gjort hemma.
Men det blir rätt tydlig skillnad om jag är med på en dressyrträning, nästan så jag om några år knappt skulle våga eftersom pålle då är gammal och snabbare slits om man plötsligt lägger om träningsmodellen.
Dels blev träningen mer ensidig fysiskt, statisk, (ex. 20 minuter av 30 minuters-träningen i trav utan vila emellan, utan att jobba dynamiskt utan mest rulla på i samma tonus) dels blev pållen mer och mer avtrubbad för kommunikationen då han är van att det händer mycket mer och även att han får vara med och kommunicera mer. (Med en nypa salt igen, det här är ju bara jämfört med EN "vanlig" tränare. Dock kan jag tänka mig att upplägget inte är så ovanligt, man utgår ju ifrån hästar som bör tåla en del om de ska ut och tävla.)

Angående sitsen så vet jag att min tränare har en bra sits, bland eleverna är det lite blandat men iaf hälften ungefär har bra sits ändå, och det utgår jag ifrån att de har tagit ansvar för själva.
Om man tränar 4-5 gånger per år, vilket ju är rätt vanligt om man tränar för bra tränare, då är det ingen idé att sitta och tjata om sitsen.
För att återgå till den "vanliga" tränaren så var denne väldigt inne på sitsen och fast besluten om att förbättra den under ridpasset. Men även denne tränare kommer ut max 8 ggr/år. Hur mycket får man ut av sina dyra lektioner om man ska nyttja nästan hela passen till sitsträning, vilket man snabbt glömmer efter en vecka om man inte tar ansvar för det själv till vardags? Och om man ändå behöver ta ansvar för det själv (eller kanske leta annan tränare som kan hjälpa till oftare att hålla koll) hade man då inte kunnat nyttja tiden till något mer långsiktigt konstruktivt under själva träningen? Eller bara inflika då och då för att eleven ska ha koll på vilket fel man gör sas (det brukar en del AR-tränare göra).

Nä, jag har iaf accepterat att yes, det behövs en god sits för att kunna rida bra. Och det krävs massor för att få till och underhålla en god sits (själv har jag bara glimtar av det periodvis än så länge). Men det är på mitt ansvar, inget jag kan begära av tränaren jag rider för 4-5 ggr/år.
Dock testade jag att rida mycket oftare för en tränare som var blandat AR/CR/VD, periodvis varje vecka, annars varannan vecka. Denne la in mycket mer fokus på sitsen. Lustigt nog upplevde jag ändå inte att jag fick bättre sits-resultat under den tiden. Därför la jag till slut ner det och strukturerade om planen i väntan på nya alternativ.

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

Det kanske låter konstigt för den som inte tänker på det i ridningen. Precis som det för mig kan låta konstigt att man fokuserar på takten, när takten liksom ex. huvudposition i mitt huvud är ett kvitto på att något annat inte står rätt till (och då blir det "något annat" man fokuserar på för att rätta till det). Det betyder ju eg. inte att man inte bryr sig om takten utan att man tar in och försöker rätta till orsaken.

Det låter konstigt för att takten är regelbundenhet och balans. Om man har det varför skulle man ändra på det När hästen är taktmässig är den i balans, ökar du takten tappar du i balans. Det händer på de flesta hästar ändå utan att man behöver åstadkomma det Ryttarens jobb är att hjälpa hästen att bibehålla balansen.

Och jag vet inte vad du menar med den första meningen? JAG tänker i alla mycket på det i ridningen dvs balansen.

 

[flashlight]

Sv: Takten och andra tankar.

Jag använder mig mycket av samlingen (vad det nu betyder för det verkar ju betyda olika för alla) just för att få fram sviktet och bjudningen. Men som jag förstår det så verkar jag vara unik här. Jag blir alltid uppäten när jag säger sånthära nämligen Men det skiter jag i, jag har en häst som sitter ihop, kanske blir lite spänd ibland, men han sitter ihop. Han använder själv sin kropp och jag bara säger hur jag vill ha det. Klart det inte är perfekt hela tiden, men jag är oerhört nöjd när han själv lyckas hitta sina muskler och verkligen bjuder till.

Samla är ett väldigt missbrukat ord. Du kan aldrig "samla" för att få svikt och bjudning. Det andra kommer först. Att korta steget och hålla igen hästen, oavsett om det är med hand eller säte är inte att samla.

Säg hellre att du kortar steget eller att du minskar tempot. Det sista fick jag laborerera med för att min häst skulle hitta sin balans. På den funkade inte rida bara på framåt. Tvärtemot 5-åringen jag red igår tex som har en bra egen balans och som rids mycket framåt. Helt olika fast samma grundsystem, samma väg. Men metoden skiljer. Det kan vara helt befogat att minska tempot ibland. Men det är inte samling.

Hur vet du att din häst "sitter ihop"? Alltså hur märker du det?

 

[C_L]

Sv: Takten och andra tankar.

Samla är ett väldigt missbrukat ord. Du kan aldrig "samla" för att få svikt och bjudning. Det andra kommer först. Att korta steget och hålla igen hästen, oavsett om det är med hand eller säte är inte att samla.

Säg hellre att du kortar steget eller att du minskar tempot. Det sista fick jag laborerera med för att min häst skulle hitta sin balans. På den funkade inte rida bara på framåt. Tvärtemot 5-åringen jag red igår tex som har en bra egen balans och som rids mycket framåt. Helt olika fast samma grundsystem, samma väg. Men metoden skiljer. Det kan vara helt befogat att minska tempot ibland. Men det är inte samling.

Hur vet du att din häst "sitter ihop"? Alltså hur märker du det?

Vill bara understryka inläggets riktighet

 

[bigganl]

Sv: Takten och andra tankar.

Om jag uppfattat BB rätt i hans böcker så har han tagit upp mycket av ridningen vid de ridakademier som fanns förr så ridkunskapen var större än idag. Detta har han fört samman med dagens vetenskap, forskning och erfarenhet.

Jag har inte läst/hört om någn annan trappa än den klassiska så jag vet inte vad den skulle vara det samma som?

 

[bigganl]

Sv: Takten och andra tankar.

För AR ska ju ge plats för egna metoder, handlar ju mer om en övergripande filosofi -tycker jag.

Det är så jag ser det också.

Jag uppskattar tränare som har såpass bra bredd i sin träning att de kan anpassa den till hästen (och ekipaget) utan att för den skull tappa tråden, och som ger utrymme för egna tankar och idéer.

Så vill jag också ha det. (vad de kallar det spelar mindre roll)

Att det kan blandas hoppryttare, islandsryttare, "NH-ryttare", gamla dressyrryttare och skogsmullar på samma träning och tränaren lyckas ändå anpassa det till varje individuellt ekipage och få alla uppleva resultat tycker jag är ett gott tecken.

absolut!!