Sv: takt och balans
Jag menar alltså inte att det rent allmänt blir så, utan att det blev så för oss. Och då bör det tilläggas att det också var en häst som gärna tog ett femte ben pga hur den tidigare var inlärd, vilket såklart också gör att hästen är mer benägen att "ta" ett femte ben om den får chans till det. Alt. i extremfall lägga sig lite i handen och ta det som ursäkt för att skjuta på mer än den har balans till (skjuta mot handen). Det blir lite av en ond cirkel eftersom för mycket påskjut i förhållande till balansen gör att hästen får svårt att svara bra på tygeltagen utan blir lätt lite "på näsan" = vill ha ett stöd, mer stöd = mer häst "på näsan" och sämre utnyttjad kraft + ännu mindre benägen att kunna svara bra på halvhalter/förhållningar och tydligare signaler krävs. Ergo = man vill bryta trenden och få en positiv spiral istället.
Skänkelvikningen hjälpte inte i att omvandla den där kraften, snarare kunde hästen gå i ett mer stabilt läge MED lite för mycket skjutkraft = benägenhet att ta stöd "mot handen" (inget hårt stöd, men lite stöd är lite för mycket om det är något icke-önskvärt). På ett sätt omvandlades det och till något bättre, men på ett annat i lite fel riktning för att nå sitt slutmål.
Lägga sig på bogen är en annan grej, visst har vi fått jobba väldigt mycket med rakriktningen också men det är inte det jag tänker på här. Blir självklart lättare att rida i takt/balans på en mer rakriktad häst men samtidigt räckte det inte för att få hästen i "egen" balans och inte rinna iväg för minsta lilla när den inte får något stöd i handen. Även om det rör sig om ett steg eller några steg innan man får tillbaka det igen är ju det optimala att hästen har balans nog att gå kvar "själv" inte genom att man måste förebygga genom att rida "safe" med onödiga hjälper eller att få hitta tillbaka till balansen igen och igen och igen om än snabbare för varje gång.
Genom att då förbättra teknik och självbärighet (och även få till bättre rakriktning genom voltövningen, iom att du ändå nämnde det! Kommer på köpet!) så blev resultatet att hästen vågar släppa fram halsen och man behöver inte sitta och förebygga alls lika mycket för att hästen är i balans till uppgifterna man ber om. Styrkan är såklart viktigt också, men i mitt fall var det rätt tydligt att jodå, styrkan borde ha räckt till.
Jag menar alltså inte att det rent allmänt blir så, utan att det blev så för oss. Och då bör det tilläggas att det också var en häst som gärna tog ett femte ben pga hur den tidigare var inlärd, vilket såklart också gör att hästen är mer benägen att "ta" ett femte ben om den får chans till det. Alt. i extremfall lägga sig lite i handen och ta det som ursäkt för att skjuta på mer än den har balans till (skjuta mot handen). Det blir lite av en ond cirkel eftersom för mycket påskjut i förhållande till balansen gör att hästen får svårt att svara bra på tygeltagen utan blir lätt lite "på näsan" = vill ha ett stöd, mer stöd = mer häst "på näsan" och sämre utnyttjad kraft + ännu mindre benägen att kunna svara bra på halvhalter/förhållningar och tydligare signaler krävs. Ergo = man vill bryta trenden och få en positiv spiral istället.
Skänkelvikningen hjälpte inte i att omvandla den där kraften, snarare kunde hästen gå i ett mer stabilt läge MED lite för mycket skjutkraft = benägenhet att ta stöd "mot handen" (inget hårt stöd, men lite stöd är lite för mycket om det är något icke-önskvärt). På ett sätt omvandlades det och till något bättre, men på ett annat i lite fel riktning för att nå sitt slutmål.
Lägga sig på bogen är en annan grej, visst har vi fått jobba väldigt mycket med rakriktningen också men det är inte det jag tänker på här. Blir självklart lättare att rida i takt/balans på en mer rakriktad häst men samtidigt räckte det inte för att få hästen i "egen" balans och inte rinna iväg för minsta lilla när den inte får något stöd i handen. Även om det rör sig om ett steg eller några steg innan man får tillbaka det igen är ju det optimala att hästen har balans nog att gå kvar "själv" inte genom att man måste förebygga genom att rida "safe" med onödiga hjälper eller att få hitta tillbaka till balansen igen och igen och igen om än snabbare för varje gång.
Genom att då förbättra teknik och självbärighet (och även få till bättre rakriktning genom voltövningen, iom att du ändå nämnde det! Kommer på köpet!) så blev resultatet att hästen vågar släppa fram halsen och man behöver inte sitta och förebygga alls lika mycket för att hästen är i balans till uppgifterna man ber om. Styrkan är såklart viktigt också, men i mitt fall var det rätt tydligt att jodå, styrkan borde ha räckt till.
Senast ändrad: