takt och balans

Sv: takt och balans

Det spelar väl visst roll att den förstår?
När hästen förstår vad som förväntas av den så kommer det krävas mindre och mindre stöttning. Allt händer ju inte på en gång men lite i taget åt rätt håll. Färre och färre halvhalter för exakt samma resultat.
Om hästen tar en halvhalt som ett femte ben så har man nog gjort någonting fel :crazy:
Egentligen undrar jag hur en halvhalt ens KAN bli ett femte ben? Du rätar upp dig i sadeln - hästen kommer tillbaka. I tygeln har det inte hänt mycket alls. Vart kommer det femte benet in?
(För den termen brukar användas för att förklara hästar som hänger i handen)
 
Senast ändrad:
Sv: takt och balans

Är hästen inte i balans till det (framvikt) så spelar det ingen roll hur bra den förstår. Får den inget femte ben som stödjer upp den (det kunde räcka med några grams stöd så jag pratar inte om halva hästen i handen utan stöd = femte ben öht).
Den kan lära sig på så vis att den skärper till sig och anstränger sig för att behålla balansen (lär sig flytta över vikten bakåt) men det är knappast något man kan ta för givet utan att lägga upp träningen till att hjälpa hästen med det.
Alla hästar uttrycker inte obalanser på samma sätt, och ffa kan de uttrycka det väldigt olika beroende på hur man själv rider.


Men totola helt ärligt undrar jag hur du tror att vi som skriver om det gör halvhalter och övergångar. :confused: Varifrån får du dina slutsatser om hur det "blir"?

Ang övergångar så håller jag helt med Line:n och solis det är ju det som behövs:eek:

Samma fråga här, vad grundar du allt på??

Om hästen "hamnar" i framvikt är det något du måste göra annorlunda:eek:
Att det inte fungerar är ett bevis för att du behöver jobba på det. Det är inga stora krav att ställa. Börja om från skritt tex. Skritt - halt.

Och jo hästar lär sej snabbt och förstår men slarvar du ett par gånger lär dom sig det också...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: takt och balans

:confused:
Har aldrig någonsin förut hört någon påstå att man ska vara försiktig med övergångar.
Just genom att rida enormt mycket övergångar (och se till att dessa blir bra!) så tränar man bort just det som du tar upp.
Men såklart, om man inte kan rida övergångar bra utan bara hafsar runt så blir det väl inte så mycket förbättring. :cool:
Med hjälp av en duktig tränare tror jag dock att de flesta kan få in känslan för hur de ska göra för att få till riktigt fina och nyttiga övergångar.
(Jag har fått ägna många träningspass åt skritt-trav-skritt-trav-skritt-trav osv ändå tills tränaren ansåg att jag gjorde det bra nog. Först då, när vi behärskade de övergångarna fick vi gå vidare till galopp :idea:)

Jag personligen har undvikit övergångar när det inte känts som att de går att få till med någon bra kvalitet och sparsamt därefter när hästen redan fått lite bättre balans. Utifrån vad man klarar utan att det blir för svårt/jobbigt så hästen faller fram igen.
Men som du säger, allt beror på hur man gör det. Om man inte först gör upp en plan och en förändring i ridningen i det här fallet tror jag inte övergångarna ger något.
Om man däremot gör just det så kan övergångar vara mycket nyttiga. Som sagt - allt beror på hur man gör det. :)
Sen finns det olika grader av allt. När jag skriver undvika övergångar så menar jag om man i träningssyfte rider övergång på övergång många gånger repeterat. Gör man dom inte bra så kan kvantiteten i sig försämra snarare än tvärtom, och då särskilt i ett sånt här fall, enligt min erfarenhet.
 
Sv: takt och balans

Men totola helt ärligt undrar jag hur du tror att vi som skriver om det gör halvhalter och övergångar. :confused: Varifrån får du dina slutsatser om hur det "blir"?

Ang övergångar så håller jag helt med Line:n och solis det är ju det som behövs:eek:

Samma fråga här, vad grundar du allt på??

Om hästen "hamnar" i framvikt är det något du måste göra annorlunda:eek:
Att det inte fungerar är ett bevis för att du behöver jobba på det. Det är inga stora krav att ställa. Börja om från skritt tex. Skritt - halt.

Och jo hästar lär sej snabbt och förstår men slarvar du ett par gånger lär dom sig det också...

Vad jag grundar det på? Självklart mina egna erfarenheter trial and error ihoplagt med flera tränares teorier för att lösa just min och min hästs problem i den situationen. Inte en tränare utan flera. Därför blir det såklart knas om man säger "gör så!"/"gör INTE så!" därför att det är väldigt förenklat medans i praktiken kan små nyanser göra stor skillnad på resultatet.
Jag personligen hade ingen tvekan whatsoever på att övergångar inte var rätt för oss, det pga andra orsaker också och att hästen var väldigt tydlig med vad som funkar/inte funkar. Men det är ett helt annat ekipage det är frågan om som inte nödvändigtvis har samma utgångsläge, så jag kan såklart inte veta att samma gäller för dom. Dock är "huvudproblemen" på ett ungefär samma.

Jag är mycket väl medveten om att konsekvens kan lösa massor. Även att försöka ändra små nyanser så det blir så "korrekt" man kan få till, dock inser jag ändå när jag blir överbevisad i praktiken. Vilket alla uppenbarligen inte blivit! ;) Hästar är olika och uttrycker sin/sin ryttares brister olika.
Om du däremot ber hästen om att svara "rätt" på något som den inte har tekniken eller balansen eller kanske styrkan att utföra, än, då är det rätt logiskt att det är större risk att man repeterar in något felaktigt än att man repeterar in något bra.
 
Sv: takt och balans

Det spelar väl visst roll att den förstår?
När hästen förstår vad som förväntas av den så kommer det krävas mindre och mindre stöttning. Allt händer ju inte på en gång men lite i taget åt rätt håll. Färre och färre halvhalter för exakt samma resultat.
Om hästen tar en halvhalt som ett femte ben så har man nog gjort någonting fel :crazy:
Egentligen undrar jag hur en halvhalt ens KAN bli ett femte ben? Du rätar upp dig i sadeln - hästen kommer tillbaka. I tygeln har det inte hänt mycket alls. Vart kommer det femte benet in?
(För den termen brukar användas för att förklara hästar som hänger i handen)

Om du har en häst i obalans med vikten för mycket fram kommer den (beroende på hur just den hästen/det ekipaget fungerar) inte kunna svara endast för den hjälpen. Den är inte mottaglig.
Du kommer få förstärka med tygeln och är det riktigt illa kanske man får ta ett "bestämt" tag om den riktigt flyter iväg för att fånga upp sin balanspunkt.
Klart det har med lydnad att göra också, de allra flesta hästar skulle det ändå räcka att vara konsekvent med för att den själv iom det ska räkna ut hur den måste använda sin kropp för att följa det, att man lassar över det ansvaret på hästen sas.

Man märker ju själv om man är uppmärksam och har känsla nog - hamnar hästen i framvikt eller klarar den av att balansera om vid halvhalten? Klarar den att "följa sitsen"? Gör den det - kanon! Då har man inte problemet i scenariot jag beskriver och då är halvhalter mycket användbara. Om man pga ryttarens eller hästens brister inte klarar av det, då känns det som fel ordning. Att man hade behövt jobba på annat innan för att klara av halvhalterna på ett bra sätt - vare sig det är ändra detaljer hos ryttaren eller teknik/balans öht hos hästen det är frågan om.
 
Sv: takt och balans

Sen finns det olika grader av allt. När jag skriver undvika övergångar så menar jag om man i träningssyfte rider övergång på övergång många gånger repeterat. Gör man dom inte bra så kan kvantiteten i sig försämra snarare än tvärtom, och då särskilt i ett sånt här fall, enligt min erfarenhet.

Men varför rekommenderar du TS att undvika övergångar? Råkar du veta att hon är dålig på att rida övergångar?
Dessutom - man måste träna för att bli bättre. Ju fler övergångar du rider desto bättre bör du bli. Framförallt om du har en tränare som övervakar då och då.
 
Sv: takt och balans

Där får vi nog enas om att tycka olika.
Kvalitet går alltid före kvantitet för mig, och då menar jag att om en - ett par försök av en sak per pass blir mer kvalitativa än 15-20 försök då gör man hellre en-ett par försök än att öva för övandets skull.
En annan sak såklart om man gör det för en tränare där man då också har fördelen av att det blir lättare för tränaren att instruera små detaljer att rätta till om man får repetitioner på sig att dels visa dessa detaljer och dels få några försök på sig att förbättra det innan man måste tänka på ytterligare detaljer. Sen bör man såklart alltid följa tränarens direktiv under träningen för att kunna utvärdera resultatet innan man ratar det, är man inte villig att göra det bör man leta annan tränare.

Jag har själv beskrivit att jag tycker att vissa "tänk" och vissa tempoväxlingar ex. absolut kan bli bra, och även vissa övergångar (galoppfattningar) jag kan inte heller med säkerhet säga att något annat är fel eller kommer utföras fel.
Däremot kan jag säga att om den hästen som jag misstänker utifrån klippet har liknande problem som min, då kommer det krävas otroligt mycket mer av henne som ryttare att få samma resultat av övergångar som av en del andra övningar (observera många "om" här, dock är det samma för alla som postar svar - man kan inte veta vad som ger rätt resultat, man kan bara svara utifrån sin egen syn/erfarenhet på det hela.)
Och då med huvudargument att hästen kan i det läget inte bara följa sitsen, den är för framstupa/"i handen" för det, kan man göra det och få rätt svar då är det inte ens en diskussion.

Är ni uppriktigt intresserade av mer info och bakgrund till råden och synpunkterna jag skrivit så go ahead, fråga på.
Dock tycker jag kommentarerna och frågorna blir mer och mer papegoja och ifrågasättanden som tyder på att det skulle vara "fel". För mig är det inte fel, då skulle jag inte ha skrivit det, jag har motiverat in i detaljnivå, jag anser att mina åsikter och erfarenheter också "räknas" även om var och en i slutändan måste välja vilka råd man ska lyssna på och sen testa + utvärdera själv. Jag har gett råden i tråden för att det är så jag själv till slut hittade en lösning på ett problem som inte jag heller i samma grad hade stött på innan i praktiken och efter kanske 7-8 olika tränares råd och genom testande + utvärderande under en längre tid till slut kom fram till i praktiken.
Jag har inte gett råden för att rata andras råd eller för att säga det enda rätta. Utan för att jag uppriktigt vill bespara andra samma långa procedur om man kan hitta rätt "nycklar" snabbare OM det här är det som fungerar för dom också. Vilket alltså jag personligen tror att det gör om man kan översätta det rätt i praktiken. Precis som du tror stenhårt på att dina halvhalter gör -om man kan översätta det i praktiken.
 
Senast ändrad:
Sv: takt och balans

Så du menar att om hästen är i obalans och framvikt kan den av en halvhalt hamna ännu mer i framvikt. Framförallt om halvhalten inte går igenom enbart för sitsen utan du måste använda tygel. Så när du tar en förhållning i tygeln hamnar hästen i framvikt?
 
Sv: takt och balans

Har följt tråden med intresse men nu måste jag be att få ett förtydligande. Om man inte kan ta en halvhalt eller göra en övergång nedåt på en häst som är i framvikt, hur gör man då? Man kan ju inte fortsätta rakt fram fortare och fortare ända tills hästen har lärt sig balansera om?

Jag har ju en del med mig från körningen och där gör man ju mycket med tömmarna (av naturliga skäl ;)) så jag förstår inte heller hur en halvhalt kan bli ett femte ben - det är för mig i eftergiften som följer förhållningen som bärigheten kommer och hur kan bärighet bli ett femte ben :confused:?

Uppenbart finns det olika tekniker såväl som innebörder i orden så jag hoppas att du inte tar mitt inlägg som negativt - jag förstår bara inte hur du menar och hoppas du kan förklara utifrån mina tankar ovan.
 
Sv: takt och balans

Om du har en häst i obalans med vikten för mycket fram kommer den (beroende på hur just den hästen/det ekipaget fungerar) inte kunna svara endast för den hjälpen. Den är inte mottaglig.

Jo om du lär den att förstå och svara för dina hjälper. Du behöver ju inte börja med galopp.... Du kan lugnt och stilla lära hästen att svara för dina säteshjälper i halt -skritt -halt och växla tempo i skritten. Tills du känner att hästen förstår vad du vill, och svarar. Använd sittbenen och magen som hjälper, samt skänkeln. Inte sjutton kan den väl tappa balansen och trilla framåt i skritt:eek:

I övrigt så förstår jag inte hur du resonerar a ng framvikt halvhalter mm alls :crazy: och jag tycker bara du skulle ha jättestor hjälp av att se lite vidare och hitta fler möjligheter i ridningen.

Ja jag tycker du har fel, det gör jag, i dina antaganden och tänket runt hur man grundrider en häst på ett sätt som leder framåt. Det är ju helt upp till dej själv givetvis att hålla kvar vid det du har valt att gå efter, eller att se dej omkring och ta in mer kunskap från andra håll. Du skulle kunna få mycket bra hjälp. Önskar att du fick några lektioner för en riktigt bra tränare (som ex miagis i den tråden som är uppe nu eller andra som kan förmedla lika bra) Jag tror du skulle kunna få många aha-upplevelser och sen kan vi diskutera:idea:

Jag tror att du kanske blir irriterad på det jag skriver, men jag tycker så, och du är fri att tycka jag har fel:p
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: takt och balans

Jag har då inte ratat dina tips mer än att jag ifrågasatte hur du menar när du säger att man ska undvika övergångar?
Sedan poängterade jag också att hästar lär sig fort om man är konsekvent.

Om jag inte förstår vad du menar måste jag väl få fråga?

Ang kvantitet och kvalitet.
Kvalitet går alltid först hos mig. Men det betyder inte att jag ser något fel med att upprepa en så basic övning som övergångar ganska många gånger.
Öva för övandets skull? Om övergångarna inte är bra behöver man ju uppenbarligen öva. Och eftersom just övergångar löser väldigt många problem så går man i princip alltid med vinst.
Jag håller med dig ang att det är mycket bra med en tränare som kan förändra småsaker, det kan hjälpa väldigt mycket. Och när man sedan rider hemma dagen därpå så kan man fortsätta i samma tänk och öva ännu mer.
 
Senast ändrad:
Sv: takt och balans

Förtydligande eftersom jag uppenbarligen blev otydlig:
Som jag ser det är halvhalt/övergång i grova drag samma sak hjälpgivningsmässigt dock är en halvhalt snäppet mindre krävande och kan även användas på mindre krävande sätt och ändå få önskat resultat, just då. Den kan även utföras olika och i olika syften.
Halvhalter/avstämningar = mer eller mindre ett måste för att kunna få något vettigt gjort. Att man kommer kunna göra en kvalitativt riktigt bra halvhalt och endast för sitsen är jag dock skeptisk till i ett begynnande skede med motiveringen att hästen får svårt att bli mottaglig för endast sits i ett framtungt/obalanserat läge.
Men halvhalter är inget jag avrått ifrån, utan övergångar och då träning av övergångar = repeterade många gånger under samma pass. I ett av de tidigare inläggen beskrev jag dock min syn på att använda halvhalter/avstämningar som lösning till problemet på längre sikt - jag tror inte halvhalten i sig räcker (men däremot är ett krav för att få till något vettigt i övningarna man nu väljer att göra) utan att de är mer av en hjälp under tiden. En övergång använder man inte som "hjälp under tiden" då det inte är något man på samma sätt använder för att hjälpa hästen att "vara kvar" och att behålla takten/tempot utan isf för att försöka sätta hästen mer på rumpan.

Och jag personligen tycker inte att man ska behöva använda frekventa halvhalter/avstämningar för att förebygga att hästen rinner iväg, skulle då se hästens behov av halvhalter som ett kvitto på att den ännu inte är i balans. Skulle den vara i egen balans så skulle den klara av att gå kvar ett längre tag (tills man som ryttare sabbar det) utan halvhalter. Precis som jag skulle se det som ett kvitto på att övergångar inte ger något i sig om hästen lättare och lättare hamnar framstupa eller "ber om stöd i handen" för varje övergång.


För att förhoppningsvis reda ut lite angående halvhalter vs. övergångar.
 
Sv: takt och balans

Alla övergångar är korta repriser som stärker.
Ta bara galoppfattninen på unghästen- nu galopperar inte du pga svårigheter, men ingår i de flestas träning- här.
Man väntar inte o tror att hästen inte kan galoppera:p utan tränar o stärker även galoppen- helheten- hästens kropp.

Övergångarna är ju det som avslöjar ryttarens noggrannhet.
 
Sv: takt och balans

jag känner att jag inte alls har läst allt till hundra utan bara skummat igenom men jag fattar verkligen inte hur du menar??
om jag har en häst som gärna rinner iväg i för snabb takt får jag inte göra halvhalter eller övergångar? hur ska jag få honom att vänta om jag inte får be honom vänta?
 
Sv: takt och balans

skulle då se hästens behov av halvhalter som ett kvitto på att den ännu inte är i balans

Ja där är jag helt med, så ser jag också på det - på ett sätt. För jag skulle nog inte gå så långt som att säga att om hästen är i balans behövs inga halvhalter? Det skulle för min del per automatik innebära att jag inte vill göra mer än en sak vilket är en omöjlighet om jag inte vill sitta på hästen tills jag dör ;)

Jag tänkte medan jag läste om ett av dina tidigare inlägg att om jag byter ut halvhalt mot samling (som arbetsform) så betyder det du skriver något jag förstår. Att jag kan inte rida hästen i samling med sätet i ett läge där hästen är framtung för den kommer inte att var i stånd att genomföra det. Men jag gissar att det ändå inte var det du menade utan just halvhalt.

Jag börjar fundera lite om det här gränsar till diskussionen om huruvida hästen ska anpassa sig till ryttaren eller ryttaren till hästen? Det klart att om hästen rinner iväg kan man ju lägga den i sidvärts etc men kan man göra det utan halvhalt? När jag kör är halvhalten det enda verktyg jag har - får jag inte igenom halvhalten så kommer jag inte att kunna få vare sig rätt böjning, tempo, form, inget alls. Där är ju svårigheten snarare att stämma av - ju tyngre hästen drar desto olämpligare att hejda framfarten mer än nödvändigt. Tar jag en för stor halvhalt så stannar lasten upp för mycket och hästen måste då dra igång den igen just under bärighetsfasen av eftergiften. Det är väldigt bra att använda som styrketräning men kan lika gärna få hästen att inte ta halvhalten eftersom den vill undvika tyngden som uppstår bakom den. Men utan halvhalt har jag ingen kontroll så att helt utesluta dem är heller ingen väg att gå.

Sorry, TS, känns som om vi hamnar långt på sidan nu. Själv drar jag gärna ner på tempo inledningsvis för att jag tycker det är lättare att etablera en mental kontakt med hästen där, och hitta balans. Dock kan jag se den uppenbara risken att det går så bra att man fortsätter på den inslagna vägen längre än man egentligen borde - men i mitt fall kan jag inte uttala mig om huruvida slutresultatet egentligen borde påverkas. Båda vägarna kanske leder till samma Rom om man är tillräckligt duktig på respektive väg?
 
Sv: takt och balans

Som sagt, halvhalterna blev det nog lite missförstånd om. Jag ser inte halvhalter som något negativt, jag har bara själv svårt att se ett egenvärde i det just för det här, snarare mer eller mindre nödvändigt på en häst som lätt "rinner iväg" framåt att balansera om det värsta för att få till någon vettig kvalitet i annat jobb/andra övningar. Jag tror alltså inte att halvhalterna i sig i ett sånt skede räcker utan att grovjobbet behöver bestå av annat (också) för att ta sig till ett bättre utgångsläge.
När man har det bättre utgångsläget, att hästen börjat balansera om lite mer bakåt och därmed kan bli mer stabil i sin takt/sitt tempo och mer mottaglig för välanvända sitssignaler, DÅ kan man gå vidare och få till det där lilla extra tack vare övergångar och halvhalter.
Om en häst mer eller mindre behöver halvhalter ofta för att inte rinna iväg, då har den inte balanserat om tillräckligt för att gå i egen balans, vilket man såklart kanske inte prioriterar heller beroende på vart man befinner sig. Men i något skede måste man komma vidare med det just för att komma vidare.

Men som sagt - allt beror på ekipaget och hur man gör det. Precis som med det mesta annat så kan en sak innebära så otroligt olika saker när man går in och granskar i detalj, och ffa utföras med olika kvalitet. Min tanke är vad jag personligen tror är den ände att börja i där man lättast får ett långsiktigt resultat, på den häst jag tror mig se i videoklippet och har målad i huvudet vid beskrivningarna (vilket såklart också påverkas av ens egna upplevelser/erfarenheter).
För mig har det varit övningar (i kombination med att inverka så bra som möjligt som utgångsläge då givetvis, övningarna funkar bättre ju bättre inverkan med sits och vikt och rätt fokus) i en viss ordning som gett bäst resultat.

*Fas 1: balans. Så fri häst som möjligt (ffa från handen) med övningar upplagda för att man ska "hitta bakbenen" på hästen och trigga den flytta vikten bak. Ex. att jobba med vikten och göra små viktförändringar ofta som hästen ska följa - in på krumelurer, byta varv ofta, flytta inåt/utåt på volt, osv. Skolar ryttaren till att hålla koll på sin egen rakriktning och hästens delar (grovjobbet iaf) samtidigt som det är balanskrävande för hästen att ändra balanspunkt ofta (men såpass lite att hästen klarar att följa med). Då tänker jag en övergångsperiod för en häst (och ryttare) som varit van att gå med stöd och "utnyttjat" stödet till att skjuta på mot handen/ta femte ben och som lätt rinner iväg framåt. Tanken är att hästen triggas att hitta sin egen balans och börja flytta balanspunkten lite bakåt för att kunna hänga med i förändringarna. Även så brukar ryggen per automatik komma igång lite bättre om övningarna utförs väl.


*Fas 2: avslappning/avspänning. Förhoppningsvis hade man det iaf delvis innan också men i detta läge är hästen mer mottaglig för att "släppa fram" sin hals och länga hela överlinjen, framåt nedåt blir lättare framåt/uppåt/nedåt, dessutom är man i ett bättre läge där hästen inte riskerar att rinna iväg åt något håll vid tydliga eftergifter = kan med fördel tränas i samband med att man förbättrar rakriktningen på böjda spår - holka ur insidan och ev. bygga på med lite svagare skolor då det vid ett senare skede inte behövs mothållande/kompenserande/stödjande hjälper i någon nämnvärd grad.

*Fas 3: "förfining", mer fokus på formen. Övergångar är alldeles ypperligt! Det är ungefär i detta skede jag tror det är lättast att faktiskt få en "flytta över vikten bak"-effekt av repeterad övergångar. Inte att övergångar är "dåliga" i något annat skede heller om man utför dom på ett bra sätt - man klarar sig inte utan övergångar. I vissa enstaka undantagsfall/ i vissa skeden skulle jag dock faktiskt undvika det mer än de gånger man behöver byta gångart, för att inte förstärka "framåt/bakåt"-tänket (häst/ryttare som ännu inte är utbildade att svara annorlunda, häst som lätt får för mycket skjutkraft eller blir springig, häst i obalans - upprepade övergångar kan ha en uppväckande effekt och effekt av att få mer power framåt - vilket inte alltid är önskvärt!) som sagt utan isf göra övningar där man kan tänka korta/länga med fokus uppåt/nedåt. Det kan man göra i övergångar också, och då särskilt om man utnyttjar hästens styrkor - har hästen/ekipaget lättare att svara bra på övningen i galopp t ex kan man med fördel öva övergångar mellan skritt/galopp t ex, medans hästen i klippet då t ex såg ut att ha mindre lätt att hålla ihop sig i traven - större risk att hästen försöker kompensera balansen med övergångar till/från trav tills man fått mer stabilitet, dock värt att korta/länga steget inom traven med måtta dvs hålla sig inom ramen där den kan hålla ihop kroppen (liten ram kanske till en början, större skillnad mellan korta/länga så småningom).

Den här mallen med faser är också bara en grov förenkling av hur man kan tänka, hur man kan gå tillväga, inte alls säkert den passar alla ekipage och den har inte alls tagit med alla detaljer. Steget med grovjobb i egen balans och därefter avslappning/avspänning tycker jag dock personligen är nr 1. resp nr. 2 i prio på häst som gärna tar ett femte ben, rinner iväg, och hamnar bakom hand/kortar ihop överlinjen iom det. Därefter kan man börja jobba! :)

Båda vägarna kanske leder till samma Rom om man är tillräckligt duktig på respektive väg?

Mycket troligt! :bow:
Det som känns mest effektivt för mig och som numera är så gott som självklart för mig behöver givetvis inte vara mest effektivt för någon annan.
För mig låter det förmodligen lika konstigt att rekommendera många övergångar (som huvudövning) till en häst som lätt rinner iväg och kortar ihop överlinjen/hamnar bakom hand, som det låter för er att höra någon rekommendera att man ska undvika det i det läget! ;)
 
Senast ändrad:
Sv: takt och balans

Jag tänkte medan jag läste om ett av dina tidigare inlägg att om jag byter ut halvhalt mot samling (som arbetsform) så betyder det du skriver något jag förstår. Att jag kan inte rida hästen i samling med sätet i ett läge där hästen är framtung för den kommer inte att var i stånd att genomföra det. Men jag gissar att det ändå inte var det du menade utan just halvhalt.

Samling och balans bakifrån är ju eg. samma sak, bara i olika grad. Har du en häst som per automatik lätt "dyker" på bogarna och går med låg framdel, pga tidigare träning (femte ben) och/eller kroppsbyggnad, då kanske det förhållandevis krävs samling för att den ska hamna i stabil egen balans bakifrån. Jämfört med en häst med bättre förutsättningar där det blir en mycket mindre skillnad mot för utgångsläget.

Men det jag tänkte på i huvudsak var alltså just en häst som hamnat bakom hand i ett framtungt läge. Hästen är per automatik låst i framdelen och får svårt att svara för enbart sitsen i vad jag ser som en samlande åtgärd (halvhalt) medans den hästen med största sannolikhet kommer få mer ut av halvhalten och övergångarna när man får den att föra över vikten bak såpass att den kan släppa fram halsen = inte längre låst fram.
Halvhalter som mer fungerar som avstämningar blir mer eller mindre nödvändigt som sagt, t ex kan man ju utnyttja sig av dom för att göra hästen mer mottaglig för sitsen (lite omvänt tänk) eller förbereda inför annat.

Jag börjar fundera lite om det här gränsar till diskussionen om huruvida hästen ska anpassa sig till ryttaren eller ryttaren till hästen? Det klart att om hästen rinner iväg kan man ju lägga den i sidvärts etc men kan man göra det utan halvhalt?

Svar på det senare : ja, och det är då (alt. om man genom att bara stabilisera upp sig med magen kan förvarna hästen) som övningarna ger mest balansmässigt, tänker jag iaf. Samtidigt är det en avvägning av hur mycket (lite) man kan göra och råkar man gå över gränsen för vad man som ekipage klarar av just då så kommer man ganska troligt ändå behöva halvhalter/avstämningar, ger liksom inget att hästen yr iväg i det läget heller.


Tack för intressanta synpunkter! :)
 
Sv: takt och balans

Att undvika övergångar helt funkar såklart inte. Man behöver kunna bestämma gångart! ;)
Dock tror jag som sagt på att för att verkligen få ut något av övergångarna behöver man ha lärt bort (sig själv och hästen...) det där kompenserande "dyket" fram där hästen vill avlasta i handen, vare sig det är med två gram eller med ett kilo. Sure- du kan få t ex intervallträning och lydnadsträning ändå, men nu var det inte det som var i fokus från min sida iaf! :)
Det är ett ganska stort (som i att det kan bli långdraget om man inte kommer åt det) grundfel som gör just det - att man inte får nytta av sina tempoväxlingar och övergångar. Ryttaren måste lära sig att tänka om och i en övergångsperiod tror jag det är lättare att undvika uppenbara fällor där det är lätt för hästen att dyka för att kompensera. Hur man gör det spelar egentligen mindre roll för min del så länge det funkar.
Som t ex då övergångar skritt - galopp ett par språng - skritt som förmodligen skulle vara mindre triggande till "på näsan" för ekipaget än ex trav-halt-trav, skritt -trav - skritt. Bl a för att det blir mer naturligt med framåt/uppåt-tänk för att få igång motor nog till en bra skrittfattning = hjälper ryttaren, underlättar också om det är en gångart där hästen redan har lite lättare att hålla ihop sig.
 
Senast ändrad:
Sv: takt och balans

Tack för ditt långa och utförliga svar! Efter att ha läst det förstår jag precis hur du menar och jag upptäcker att jag jobbar i samma ordning, med samma faser. Dock går jag inte till väga på samma sätt i fas 1, där inriktar jag mig istället på ett jämnt lugnt tempo som jag använder halvhalter för att bibehålla både takt, tempo och rakhet i. Så länge hästen håller sig inom ramen har jag bara kontakt och begär inget ytterligare. När det är etablerat och hästen avslappnad är den också mottaglig för vidare arbete i dina faser 2 och 3 och där någonstans lägger jag in mitt sidvärtsarbete, efter att hästen blivit avslappnad nog att kunna ta drivning på ett bakben (nu tänker jag huvudsakligen på tömkörning). I ridningen använder jag samma skala men där går det ofta lättare eftersom jag har fler sätt att kommunicera med hästen, men det kan också vara svårare just därför - det finns fler tillfällen för motstridiga hjälper :angel:

Jag tror jag är med på det där om att vara utan halvhalter också. I mitt fall har jag bara förvånat konstaterat att jag nog gör halvhalter på ett nytt sätt ibland, när man bara tycks rida så att rörelserna glider över i varandra... Fast det kommer för mig först när alla faser är genomgångna och fungerande.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Islandshäst Ville så gärna börja rida igen, typ som medryttare. Såg en annons, bara 5 min hemifrån. Long story short- de har 2 islänningar. Back...
2
Svar
22
· Visningar
5 590
Senast: Boj
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag var lite fräck i mitt sista blogginlägg och stack ut näsan och skrev att det skulle bli svårt att toppa den riddagen. Men det gick...
Svar
0
· Visningar
247
Senast: cassiopeja
·
Ridning Sammanfattar situationen kort; Jag har en ridtravare ca 167cm, 16 år (riden sen hon var 4år), "ridhäst/halvblodsmodell", utb. LA...
Svar
15
· Visningar
2 530
Senast: Akiros
·
H
Hästhantering Jag ägnade mitt projektarbete till att träna NH med min medryttarhäst Geronimo. Min handledare ville att jag skulle skriva ihop en liten...
Svar
5
· Visningar
2 244
Senast: anyberg
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp