Sv: takt och balans
Som sagt, halvhalterna blev det nog lite missförstånd om. Jag ser inte halvhalter som något negativt, jag har bara själv svårt att se ett egenvärde i det
just för det här, snarare mer eller mindre nödvändigt på en häst som lätt "rinner iväg" framåt att balansera om det värsta för att få till någon vettig kvalitet i annat jobb/andra övningar. Jag tror alltså inte att halvhalterna i sig i ett sånt skede räcker utan att grovjobbet behöver bestå av annat (också) för att ta sig till ett bättre utgångsläge.
När man har det bättre utgångsläget, att hästen börjat balansera om lite mer bakåt och därmed kan bli mer stabil i sin takt/sitt tempo och mer mottaglig för välanvända sitssignaler, DÅ kan man gå vidare och få till det där lilla extra tack vare övergångar och halvhalter.
Om en häst mer eller mindre behöver halvhalter ofta för att inte rinna iväg, då har den inte balanserat om tillräckligt för att gå i egen balans, vilket man såklart kanske inte prioriterar heller beroende på vart man befinner sig. Men i något skede måste man komma vidare med det just för att komma vidare.
Men som sagt - allt beror på ekipaget och hur man gör det. Precis som med det mesta annat så kan en sak innebära så otroligt olika saker när man går in och granskar i detalj, och ffa utföras med olika kvalitet. Min tanke är vad jag personligen tror är den ände att börja i där man lättast får ett långsiktigt resultat, på den häst jag
tror mig se i videoklippet och har målad i huvudet vid beskrivningarna (vilket såklart också påverkas av ens egna upplevelser/erfarenheter).
För mig har det varit övningar (i kombination med att inverka så bra som möjligt som utgångsläge då givetvis, övningarna funkar bättre ju bättre inverkan med sits och vikt och rätt fokus) i en viss ordning som gett bäst resultat.
*Fas 1:
balans. Så fri häst som möjligt (ffa från handen) med övningar upplagda för att man ska "hitta bakbenen" på hästen och trigga den flytta vikten bak. Ex. att jobba med vikten och göra små viktförändringar ofta som hästen ska följa - in på krumelurer, byta varv ofta, flytta inåt/utåt på volt, osv. Skolar ryttaren till att hålla koll på sin egen rakriktning och hästens delar (grovjobbet iaf) samtidigt som det är balanskrävande för hästen att ändra balanspunkt ofta (men såpass lite att hästen klarar att följa med). Då tänker jag en övergångsperiod för en häst (och ryttare) som varit van att gå med stöd och "utnyttjat" stödet till att skjuta på mot handen/ta femte ben och som lätt rinner iväg framåt. Tanken är att hästen triggas att hitta sin egen balans och börja flytta balanspunkten lite bakåt för att kunna hänga med i förändringarna. Även så brukar ryggen per automatik komma igång lite bättre om övningarna utförs väl.
*Fas 2:
avslappning/avspänning. Förhoppningsvis hade man det iaf delvis innan också men i detta läge är hästen mer mottaglig för att "släppa fram" sin hals och länga hela överlinjen, framåt nedåt blir lättare framåt/uppåt/nedåt, dessutom är man i ett bättre läge där hästen inte riskerar att rinna iväg åt något håll vid tydliga eftergifter = kan med fördel tränas i samband med att man förbättrar rakriktningen på böjda spår - holka ur insidan och ev. bygga på med lite svagare skolor då det vid ett senare skede inte behövs mothållande/kompenserande/stödjande hjälper i någon nämnvärd grad.
*Fas 3:
"förfining", mer fokus på formen. Övergångar är alldeles ypperligt! Det är ungefär i detta skede jag tror det är lättast att faktiskt få en "flytta över vikten bak"-effekt av repeterad övergångar. Inte att övergångar är "dåliga" i något annat skede heller om man utför dom på ett bra sätt - man klarar sig inte utan övergångar. I vissa enstaka undantagsfall/ i vissa skeden skulle jag dock faktiskt undvika det mer än de gånger man behöver byta gångart, för att inte förstärka "framåt/bakåt"-tänket (häst/ryttare som ännu inte är utbildade att svara annorlunda, häst som lätt får för mycket skjutkraft eller blir springig, häst i obalans - upprepade övergångar kan ha en uppväckande effekt och effekt av att få mer power framåt - vilket inte
alltid är önskvärt!) som sagt utan isf göra övningar där man kan tänka korta/länga med fokus uppåt/nedåt. Det kan man göra i övergångar också, och då särskilt om man utnyttjar hästens styrkor - har hästen/ekipaget lättare att svara bra på övningen i galopp t ex kan man med fördel öva övergångar mellan skritt/galopp t ex, medans hästen i klippet då t ex såg ut att ha mindre lätt att hålla ihop sig i traven - större risk att hästen försöker kompensera balansen med övergångar till/från trav tills man fått mer stabilitet, dock värt att korta/länga steget inom traven med måtta dvs hålla sig inom ramen där den kan hålla ihop kroppen (liten ram kanske till en början, större skillnad mellan korta/länga så småningom).
Den här mallen med faser är också bara en grov förenkling av hur man
kan tänka, hur man
kan gå tillväga, inte alls säkert den passar alla ekipage och den har inte alls tagit med alla detaljer. Steget med grovjobb i egen balans och därefter avslappning/avspänning tycker jag dock personligen är nr 1. resp nr. 2 i prio på häst som gärna tar ett femte ben, rinner iväg, och hamnar bakom hand/kortar ihop överlinjen iom det. Därefter kan man börja jobba!
Båda vägarna kanske leder till samma Rom om man är tillräckligt duktig på respektive väg?
Mycket troligt!
Det som känns mest effektivt för mig och som numera är så gott som självklart för mig behöver givetvis inte vara mest effektivt för någon annan.
För mig låter det förmodligen lika konstigt att rekommendera många övergångar (som huvudövning) till en häst som lätt rinner iväg och kortar ihop överlinjen/hamnar bakom hand, som det låter för er att höra någon rekommendera att man ska undvika det i det läget!