Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[MiniLi]

För att det i den här tråden det har visat sig att folk ser olika på detta med att ta med barn eller ej, och att om TS verkligen vill vara säker på att någon av hennes vänner inte gör den fadäsen igen så förenklar det för alla att hon är tydlig. Det är ju jättetrist om TS får kvällen så förstörd, liksom.

Det var väl någon som räknade i tråden och det var ett väldigt litet antal (1? 2?) som tyckte att det var skälvklart att barnen följde med. Resten har ju varit överens om att man frågar först. Det lär representera en större grupp också, så då känns det bara märkligt att lägga ansvaret på TS kommunikation.

 

[MiniLi]

Det är väl ingen här som bryr sig över att någon inte vill ha barn omkring sig...

Och jag uppskattar barn men verkligen inte vuxna som beter sig som barn. Skulle dock aldrig kalla en sådan människa för motbjudande och äcklig utan snarare omogen.

Nej, jag skiter i om folk inte vill ha barn runt omkring sig men man behöver inte kalla barn för äckliga, irriterande och motbjudande för det. Det räcker väl gott med att berätta för sina bekanta med barn att man inte vill ha barn hemma hos sig.

Men oavsett hur folk känner kring barn så kan vi väl alla vara överens om att gruppen små barn kommer med beteenden och förutsättningar kring umgänge som inte gäller för de flesta vuxna. Att då fortsätta hävda att barn minsann är olika osv blir ju bara konstigt?

 

[em-pirre]

Men samtidigt vet jag att vi båda längtar efter barn och jag tror på att barn blir som föräldrarna och är vi lugna och samlade samt skapar en miljö som tillåter lek och kreativitet på sin plats och sen lär ut bordsskick osv på sin plats så är det inga problem.
Se på Prinsessorna, de är givetvis barn med sina utspel men är samlade när dom måste för att föräldrarna är lugna och trygga och det ingår i uppfostran sen födseln att lära sig vett och etikett, inget konstigt.

Och varför är jag elak när jag inte vill att andras barn ska kladda i mitt hem eller springa i soffan?
Det skulle inte heller mina egna få, kommer alltid att ha våtservetter i högsta hugg efter maten osv.

Förlåt men Hahahahahaha

 

[Sol]

Men oavsett hur folk känner kring barn så kan vi väl alla vara överens om att gruppen små barn kommer med beteenden och förutsättningar kring umgänge som inte gäller för de flesta vuxna. Att då fortsätta hävda att barn minsann är olika osv blir ju bara konstigt?

Det är inte ett dugg konstigt att hävda att barn är olika. En 3-åring kommer inte delta i några politiska diskussioner eller komma med goda råd gällande en relation i kris, men hen behöver ju inte heller bete sig som världens mittpunkt och förstöra för alla andra. I den här tråden beskrivs verkligen worst case scenario hela tiden och jag tror aldrig att jag har råkat ut för det i verkligheten. Men självklart blir det ju så att barn inte kan uppföra sig på "vuxentillställningar" om de aldrig får följa med. Vill man att barn ska kunna uppföra sig bland folk måste de ut bland folk.

Och vill man inte ha barn hemma hos sig säger man det.

 

[MiniLi]

Det är inte ett dugg konstigt att hävda att barn är olika. En 3-åring kommer inte delta i några politiska diskussioner eller komma med goda råd gällande en relation i kris, men hen behöver ju inte heller bete sig som världens mittpunkt och förstöra för alla andra. I den här tråden beskrivs verkligen worst case scenario hela tiden och jag tror aldrig att jag har råkat ut för det i verkligheten. Men självklart blir det ju så att barn inte kan uppföra sig på "vuxentillställningar" om de aldrig får följa med. Vill man att barn ska kunna uppföra sig bland folk måste de ut bland folk.

Och vill man inte ha barn hemma hos sig säger man det.

Fast om man inte tycker om barn så ÄR det annorlunda att ha barn med, oavsett hur väluppfostrat barnet är.

 

[ako]

Det var väl någon som räknade i tråden och det var ett väldigt litet antal (1? 2?) som tyckte att det var skälvklart att barnen följde med. Resten har ju varit överens om att man frågar först. Det lär representera en större grupp också, så då känns det bara märkligt att lägga ansvaret på TS kommunikation.

Fast det är ju även jag helt överens om, ifall du läser mina inlägg. Dock tänker jag att om man själv blir så besviken som TS så är det väl bra att gardera att det inte händer något liknande igen (många andra hade nog tyckt det var lite trist men ändå inte känt att hela glädjen med att ses gick förlorad). För visst är det klumpigt att ta med barn eller hund eller sambo utan att fråga, absolut, men det är ju knappast någon dödssynd heller och det skulle ju faktiskt kunna hända igen.

Att uttala sig om barn i allmänhet som ”motbjudande” tycker jag inte känns okej oavsett.

 

[stjarnhimmel]

Igen så beror det på. Alla barn är inte sådana. Det handlar om både personlighet och om uppfostran. 3-åringar som alltid tillåts vara i centrum kommer vara det. De lär sig att de är världens mittpunkt och kommer bete sig därefter. Alla barn är dock inte sådana. Jag har haft två 3-åringar och jag känner inte igen något av det du skriver om även fast jag självklart vet att det är precis så för en del andra. Mer eller mindre ofta.

Visst får middagen en annan karaktär när barnen är med, men hos mig lämnar de bordet när de har ätit färdigt och sedan fortsätter middagen i den stil de (i det här fallet vuxna) som sitter kvar önskar. Jag har inte behövt jaga efter mina barn på det sätt som du beskriver vilket antagligen beror dels på deras personligheter men även på uppfostran och socialisering.



Och för trehundrasjuttiofjärde gången är det ingen som säger emot dig. De flesta verkar eniga om att det är lämpligt att fråga om det är okej att ta med sig barn, men i just det aktuella fallet har inte det hänt. Antagligen för att det inte är självklart för TS vän. Om det beror på att hon har en annan kulturell bakgrund eller rent av med vett och vilje är oförskämd vet vi inte. Därför är det viktigt att tänka på att alla inte är som jag och därför vara tydlig i sin kommunikation. Vill man ha barnfritt säger man det, i synnerhet om man tycker att barn är irriterande, äckliga, motbjudande eller vilket annat otrevligt epitet man kan komma på. För allas skull.

Och jag tycker inte man behöver ens säga att man vill ha barnfritt. Att ta med barn, partner, hund utan att fråga tycker jag är ohyfsat och respektlöst

 

[Riru]

Men oavsett hur folk känner kring barn så kan vi väl alla vara överens om att gruppen små barn kommer med beteenden och förutsättningar kring umgänge som inte gäller för de flesta vuxna. Att då fortsätta hävda att barn minsann är olika osv blir ju bara konstigt?

Vad har det med de citerade inläggen att göra? Är ju två helt olika diskussioner i tråden.

 

[Lingon]

Jag kan inte prata med min makes familj och ingen av dem delar mina intressen. Ska jag finna dem motbjudande för det?

Nä, men fullständigt ointressanta om det är så extremt som du säger.

 

[Riru]

Nä, men fullständigt ointressanta om det är så extremt som du säger.

Så då är man alltså ointressant när man talar olika språk. Bör ju i så fall gälla även barn gällande biten att man inte kan kommunicera. Eller är det ändå skillnad bara för att de är barn? Kan man inte säga att barn bara är ointressanta istället för att dra till med äcklig och motbjudande?

 

[Sunshine]

Förlåt men Hahahahahaha

Nejdå, inte alls! Jag har en kompis som växte upp precis så som Vogue beskriver. Minns hur urbota tråkigt det var hemma hos henne där man inte fick röra någonting, inte springa och inte skrika/ropa/höja rösten. Om man satt på sängen och reste sig, så var kompisen där och slätade till överkastet direkt. Hon lärde sig tidigt.
Lägenheten var vit och alltid perfekt, som ett show Home.

Kungliga familjer har barnflickor, antagligen även på nätterna, plus hela team av städerskor, kockar osv.
Inte så svårt att hålla ordning då...

 

[Vogue]

Nejdå, inte alls! Jag har en kompis som växte upp precis så som Vogue beskriver. Minns hur urbota tråkigt det var hemma hos henne där man inte fick röra någonting, inte springa och inte skrika/ropa/höja rösten. Om man satt på sängen och reste sig, så var kompisen där och slätade till överkastet direkt. Hon lärde sig tidigt.
Lägenheten var vit och alltid perfekt, som ett show Home.

Kungliga familjer har barnflickor, antagligen även på nätterna, plus hela team av städerskor, kockar osv.
Inte så svårt att hålla ordning då...

Ja nä massa personal förutom hemstäd lär inte vi heller ha, men hur svårt är det att hålla fint egentligen? Jag pysslar lite varje dag ock kör rejält så fort det behövs. När maten ändå puttrar passar jag på att torka av lite osv..

Och ang din kompis, varför var det så tråkigt? Måste man skrika för att ha det roligt? Vi tänker förövrigt ha ett lekrum utanför barnens sovrum där dom kan röja loss, i resten av huset för man sig lugnare

 

[Lingon]

Så då är man alltså ointressant när man talar olika språk. Bör ju i så fall gälla även barn gällande biten att man inte kan kommunicera. Eller är det ändå skillnad bara för att de är barn? Kan man inte säga att barn bara är ointressanta istället för att dra till med äcklig och motbjudande?

Om du inte kan prata med dem och ingen av dem delar något av dina intressen. Vad finns det för något med dem kan göra dem intressanta? För det första så är det svårt att ha något utbyte med en person som man inte kan prata med. Och har personen man inte kan prata med dessutom helt andra intressen än en själv så förstår jag inte hur jag ska kunna få något intressant utbyte med den personen. Nä, jag tycker att barn som är så små att man inte kan kommunicera med dem är rätt ointressanta. Barn blir inte intressanta i mina ögon förrän man kan prata med dem. Bebisar är jättetråkiga. Söta men tråkiga.

Jag har aldrig sagt att barn är motbjudande. Däremot är de rätt ointressanta för min del. Jag är helt enkelt inte så intresserad av barn.

 

[Sol]

Förlåt men Hahahahahaha

Och om vi ska fortsätta jä

Ja nä massa personal förutom hemstäd lär inte vi heller ha, men hur svårt är det att hålla fint egentligen? Jag pysslar lite varje dag ock kör rejält så fort det behövs. När maten ändå puttrar passar jag på att torka av lite osv..

Och ang din kompis, varför var det så tråkigt? Måste man skrika för att ha det roligt? Vi tänker förövrigt ha ett lekrum utanför barnens sovrum där dom kan röja loss, i resten av huset för man sig lugnare

Hur svårt det är beror väl på hur mycket tid man har över till det tänker jag. När man får barn får man direkt mindre tid över för sådant. Behovet av att städa ökar generellt sett, tiden till det blir mindre. Så länge man är hemma med barnet funkar det väl, men många av oss börjar jobba någon gång och då brukar man märka av att tiden inte alltid räcker till.

Och lekrum kan funka om man inte har barn som jag har (de är inte de enda), barn som vill vara där vi andra är. Just när de är som minst och stökigast. Barn blir ju inte helt enkelt vad man gör dem till, de är olika personligheter. Det kan vara mer eller mindre lätt att få dem att föra sig lugnt beroende på hur de är som personer.

 

[Lobelia]

Problem med läsförståelsen? Jag uttalar mig om personer UNDER tio år. I åldersgrupperna 10 år och över är fenomenen jag räknar upp definitivt mycket sällsyntare än i gruppen under tio år, så där är vi överens!

Det är mest vanligt i åldersgruppen runt 3 år och ganska vanligt upp till 5. Över den åldern uppför sig de flesta, åtminstone när de är borta. Vad har du för syn på barn egentligen? Och du skrev upp till 10, annars hade jag givetvis skrivit 9 och inte 10, ingen större skillnad.

 

[Sunshine]

Ja nä massa personal förutom hemstäd lär inte vi heller ha, men hur svårt är det att hålla fint egentligen? Jag pysslar lite varje dag ock kör rejält så fort det behövs. När maten ändå puttrar passar jag på att torka av lite osv..

Och ang din kompis, varför var det så tråkigt? Måste man skrika för att ha det roligt? Vi tänker förövrigt ha ett lekrum utanför barnens sovrum där dom kan röja loss, i resten av huset för man sig lugnare

Barn vill oftast leka där de vuxna är. Lekrum brukar bli förvaringsplatser. Jag talar av egen erfarenhet, mina barn har alltid haft lekrum med än idag (de fyller 10 denna månad) så är vardagsrumsgolvet fyllt med legokreationer som har burits in dit från lekrummet.
Och när man har (små) barn så hinner man ofta inte putsa på hemmet medan grytan puttrar, därför att då tar man hand om barnet på ena eller andra sättet. Eller passar på att borsta håret. Eller tänderna, eller vad man nu ännu inte hunnit med den dagen.

Jag rekommenderar personal - det kommer att underlätta storligen.

 

[Lobelia]

Men snälla. Varför kommer det inlägg efter inlägg som ska bevisa att barn minsann inte alls måste vara si eller så. Vafan spelar det för roll för er om det finns människor som ogillar att ha barn omkring sig av olika anledningar?

Barn beter sig inte på samma sätt som vuxna. Punkt. De är barn. Beter sig en 10-åring exakt som en vuxen så är det extremt konstigt.
Sen finns det vuxna som beter sig som barn, och då ogillar man (i det här fallet; personer som inte uppskattar barns sällskap) förmodligen dem också sådär på ett generellt plan.

Folk får ogilla barn bäst de vill, problemet ligger inte i gillandet utan att gruppera ihop barn som en enhetlig grupp och omtala dem som äckliga mm. Det är lika illa som att göra likadant om vilken annan grupp som helst.

 

[Riru]

Om du inte kan prata med dem och ingen av dem delar något av dina intressen. Vad finns det för något med dem kan göra dem intressanta? För det första så är det svårt att ha något utbyte med en person som man inte kan prata med. Och har personen man inte kan prata med dessutom helt andra intressen än en själv så förstår jag inte hur jag ska kunna få något intressant utbyte med den personen. Nä, jag tycker att barn som är så små att man inte kan kommunicera med dem är rätt ointressanta. Barn blir inte intressanta i mina ögon förrän man kan prata med dem. Bebisar är jättetråkiga. Söta men tråkiga.

Jag har aldrig sagt att barn är motbjudande. Däremot är de rätt ointressanta för min del. Jag är helt enkelt inte så intresserad av barn.

Tror du missade min poäng.
Vilken var att om man nu kallar vuxna människor för ointressanta (och inte äckliga och motbjudande) av anledningen att man inte kan föra ett samtal med dem, så borde samma gälla för barn.
Du har kanske inte sagt det men det är mig du svarar och det är just det som jag diskuterar.
Det finns många människor jag finner ointressanta så det är inget jag säger att man inte kan tycka.

 

[Vogue]

Barn vill oftast leka där de vuxna är. Lekrum brukar bli förvaringsplatser. Jag talar av egen erfarenhet, mina barn har alltid haft lekrum med än idag (de fyller 10 denna månad) så är vardagsrumsgolvet fyllt med legokreationer som har burits in dit från lekrummet.
Och när man har (små) barn så hinner man ofta inte putsa på hemmet medan grytan puttrar, därför att då tar man hand om barnet på ena eller andra sättet. Eller passar på att borsta håret. Eller tänderna, eller vad man nu ännu inte hunnit med den dagen.

Jag rekommenderar personal - det kommer att underlätta storligen.

Förstår poängen men om barnen inte får ha legot i vardagsrummet så får dom ju inte. Bara att bära tillbaka
Men absolut, gäller att optimera tiden

 

[athena]

Förstår poängen men om barnen inte får ha legot i vardagsrummet så får dom ju inte. Bara att bära tillbaka
Men absolut, gäller att optimera tiden

Jag får verkligen cravings efter att få vara en fluga i taket om du får barn .