Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Sol]

Nä, men även ett väluppfostrat barn tar mer plats och uppmärksamhet än en väluppfostrad hund.

Nej, verkligen inte och då har jag haft ett antal hundar också.

 

[Sol]

Fast oavsett om det gäller en hund eller ett barn så anser jag att man frågar om det går bra att man tar med sej sitt barn. Bjuder jag över vänner på middag tex så blir det oftast ganska stark mat och vad ska jag bjuda ett barn på om jag inte vet att det följer med?

Vet man inte att ett barn kommer och inte har något att bjuda på är det så. Det är inte ditt ansvar att mata andras barn, särskilt inte när du inte är medveten om att ett barn ska komma. Föräldrarna får fixa mat till sina barn.

Och jag håller med om att man bör fråga om det är okej att ta med sig barn. Jag har redan skrivit, flera gånger, att det uppenbarligen brast i kommunikationen mella TS och vännen. Olyckligt, men det är bara att vara tydligare mesta gång. Vill man inte ha hem barn säger man det.

 

[Vovve]

Vet man inte att ett barn kommer och inte har något att bjuda på är det så. Det är inte ditt ansvar att mata andras barn, särskilt inte när du inte är medveten om att ett barn ska komma. Föräldrarna får fixa mat till sina barn.

Och jag håller med om att man bör fråga om det är okej att ta med sig barn. Jag har redan skrivit, flera gånger, att det uppenbarligen brast i kommunikationen mella TS och vännen. Olyckligt, men det är bara att vara tydligare mesta gång. Vill man inte ha hem barn säger man det.

Jag brukar ju alltid vara tydlig om jag bjuder över någon och säger som det är att jag vill att det blir barnfritt och går inte det så är det bättre att jag kommer över till personen ifråga istället och det brukar aldrig bli några missförstånd

 

[MiniLi]

Igen, ett barn är inte en hund. De är öht inte jämförbara med varandra.

Vad har det ens med saken att göra? TS uppskattar inte barns sällskap. Det är ohyfsat att ta med oinbjudna gäster och visar på bristande perspektivförmåga om man inte inser att andra inte gillar ens barns sällskap lika mkt som man själv gör.
Jag fattar verkligen inte vad du är ute efter när du bara fortsätter gnälla pä att TS inte gillar barn?

 

[MiniLi]

Men då är det ju helt enkelt så att det är uppenbart att det brustit i kommunikationen. Jag håller ju med dig om att hon absolut borde kollat om det var ok innan, MEN för din egen skull så tycker jag att du i framtiden ska vara tydlig med att du inte vill ha hem barn (eller om du kan tänka dig det om du får förbereda dig- att du vill veta om det innan). Det här skriver jag ju inte för att vara taskig utan för att du uppenbarligen tyckte situationen blev så jobbig att du ska försöka undvika att den uppstår igen.

Hur kan det vara en kommunikationsmiss när ena parten beter sig ohyfsat?

Det skulle ju dessutom vara riktigt märkligt beteende att specificera vem som får och inte får komma när det för de allra flesta människor är uppenbart.

 

[stjarnhimmel]

Nej, verkligen inte och då har jag haft ett antal hundar också.

Har man en middag med en treåring så blir det en helt annan middag än utan treåringar om jag ska generalisera. Barnet hamnar i centrum och man kan inte prata ostört.
Tex
"Mamma.. varför är det si eller så?" Undrar treåringen och så ska man prata om tex bolibompa eller barnprogram.
"Nej Lisa du får inte leka med den blomkrukan och så ska mamma jaga barnet innan värdens blomkruka går sönder."
"Eller nej låt katten sova ifred. Dra inte i kattens svans."
Eller så hör man ett gallskrik. Barnet är trött eller hungrigt.
Samtliga ovanstående saker har hänt.

Jag tycker inte barn är motbjudande och de är välkomna till mig. Men vill veta innan om de kommer.
Vill jag få prata rejält och djupt med en vän passar det inte ihop med en treåring då vännen har mer fokus på barnet. Inte heller kul för barnet att gå på midda och vara tyst och inte märkas.

 

[astronaut]

Föredrar också att mina vänner kommer utan barn (och djur) även om jag kan umgås med dem utanför min dörr så att säga. Mest för att jag slipper den där extra kollen med att behöva hålla koll på vad de gör för litar inte riktigt på att föräldrarna har samma toleransnivå som mig så att säga. Hemma kanske de får göra ditten och datten men inte här.

Vill jag också ha en middag och pratstund med vännen skulle jag definitivt inte uppskatta att barnet var med för då kan man definitivt tänka på vad man bör säga o.s.v.
Ska barn och/eller djur med kräver jag åtminstone de frågar.

Mina syskonbarn umgås jag gärna med, sällan jag gärna umgås med andras barn dock. Finns några få undantag dock.

 

[Lobelia]

Angående att tycka att barn är motbjudande och göra jämförelsen med andra grupper: jag kan inte umgås med ett barn på samma sätt som med en muslim/dansk/läkare/pensionär/whatever. Jag kan inte föra en för mig givande diskussion med ett barn, jag kan inte ta med ett barn till mina nöjesaktiviteter, jag kan inte ha ett barn utan uppsyn i mitt hem, och så vidare.
Oavsett hur moget ett barn är kommer jag aldrig att kunna prata med det på samma sätt som jag gör med en vuxen människa och ett barns värld intresserar mig helt enkelt inte.

Vad har det med motbjudande att göra, menar du att barn är motbjudande för att de inte har gemensamma intressen med dig eller och du finner det svårt att tala med dem (barn är per definition 0-17 år)?

 

[Riru]

Jag kan inte prata med min makes familj och ingen av dem delar mina intressen. Ska jag finna dem motbjudande för det?

 

[Liran]

Är det ok att säga så om andra folkgrupper med?
"Att ogilla gamla människor/kvinnor/män/homosexuella/kineser/mörkhyade är ungefär samma sak som att inte gilla hundar"
Eller varför är det ok att säga så endast om gruppen barn?

Om allt går som det ska, kommer alla barn så småningom att lämna grupperingen barn. Barn kan inte definieras som en folkgrupp. Gamla människor, kvinnor, homosexuella, kineser och mörkhyade kommer inte lämna sina grupper utom som avlidna. Därför går inte allmän avoghet mot personer under tio år jämställas med rasism, ålders- och könsdiskriminering som du antyder.

Barn under tio år har sämre impulskontroll, sämre bordsskick, sämre motorik, sämre röstkontroll, sämre förståelse för hur världen fungerar och sämre immunförsvar (och är därmed oftare smittbärare) än människor som är tio år och äldre, så det finns många giltiga anledningar för att undvika barn om man störs av falsettskrik, stök, virusinfektioner eller stora känsloutbrott.

 

[Riru]

Om allt går som det ska, kommer alla barn så småningom att lämna grupperingen barn. Barn kan inte definieras som en folkgrupp. Gamla människor, kvinnor, homosexuella, kineser och mörkhyade kommer inte lämna sina grupper utom som avlidna. Därför går inte allmän avoghet mot personer under tio år jämställas med rasism, ålders- och könsdiskriminering som du antyder.

Barn under tio år har sämre impulskontroll, sämre bordsskick, sämre motorik, sämre röstkontroll, sämre förståelse för hur världen fungerar och sämre immunförsvar (och är därmed oftare smittbärare) än människor som är tio år och äldre, så det finns många giltiga anledningar för att undvika barn om man störs av falsettskrik, stök, virusinfektioner eller stora känsloutbrott.

Ingen har sagt att man inte får undvika barn. Det handlar fortfarande om att kalla dem äckliga och motbjudande bara för att, som du räknat upp här, de är sämre än en vuxen på många områden.

 

[Vogue]

Alltså jag förstår inte varför jag alltid får en massa skit så fort det skrivs om inredning? Är det avundsjuka?
En av mina närmsta ”hästvänner” bor på en stor gård i ett jättehus och har mer pengar i sin man än vad vi förmodligen någonsin kommer att ha.
Hon både föder upp hundar och hästar och har en galet häftig inredning, alltid snyggt och cleant trots djur.
Ingen personal som gör massa för dom!
Dock har dom valt bort barn till förmån för djuren och om dom lyckas hålla det så, varför inte vi?

Satt igår och tänkte vad härligt vi har det som kan sitta här i lugn och ro med alla ljus utan att behöva passa en unge som far runt.

Men samtidigt vet jag att vi båda längtar efter barn och jag tror på att barn blir som föräldrarna och är vi lugna och samlade samt skapar en miljö som tillåter lek och kreativitet på sin plats och sen lär ut bordsskick osv på sin plats så är det inga problem.
Se på Prinsessorna, de är givetvis barn med sina utspel men är samlade när dom måste för att föräldrarna är lugna och trygga och det ingår i uppfostran sen födseln att lära sig vett och etikett, inget konstigt.

Och varför är jag elak när jag inte vill att andras barn ska kladda i mitt hem eller springa i soffan?
Det skulle inte heller mina egna få, kommer alltid att ha våtservetter i högsta hugg efter maten osv.

 

[Kiwifrukt]

Ja, motbjudande är ett starkt ord. Men jag kan förstå vad TS menar även om jag själv inte skulle välja just det ordet. Man kan faktiskt tycka rätt så illa om små barn utan att man är en hemsk och konstig människa.
Jämförelsen som vissa här i tråden gör till religioner osv är ju bara absurd.

Det kan jag visserligen hålla med om, jag tycker som sagt själv inte att det är jättekul att umgås med andras småbarn.

 

[Lobelia]

Om allt går som det ska, kommer alla barn så småningom att lämna grupperingen barn. Barn kan inte definieras som en folkgrupp. Gamla människor, kvinnor, homosexuella, kineser och mörkhyade kommer inte lämna sina grupper utom som avlidna. Därför går inte allmän avoghet mot personer under tio år jämställas med rasism, ålders- och könsdiskriminering som du antyder.

Barn under tio år har sämre impulskontroll, sämre bordsskick, sämre motorik, sämre röstkontroll, sämre förståelse för hur världen fungerar och sämre immunförsvar (och är därmed oftare smittbärare) än människor som är tio år och äldre, så det finns många giltiga anledningar för att undvika barn om man störs av falsettskrik, stök, virusinfektioner eller stora känsloutbrott.

Nej 10-åringar har inte per automatik sämre bordsskick än andra och och angående sjukdomar så är snarare de som inte blir sjuka som kan vara dolda smittbärare. De med inte ännu utbyggt immunförsvar blir sjuka och det rör sig väl inte om att ta med sjuka barn?
Och falsettskrik? Det hör knappast till vanligheterna för 10-åringar, och heller inte stora känsloutbrott. Och impulskontrollen brukar vara tillräckligt bra när de är borta.

Har du någonsin träffat en 10-åring?

 

[Liran]

Nej 10-åringar har inte per automatik sämre bordsskick än andra och och angående sjukdomar så är snarare de som inte blir sjuka som kan vara dolda smittbärare. De med inte ännu utbyggt immunförsvar blir sjuka och det rör sig väl inte om att ta med sjuka barn?
Och falsettskrik? Det hör knappast till vanligheterna för 10-åringar, och heller inte stora känsloutbrott. Och impulskontrollen brukar vara tillräckligt bra när de är borta.

Har du någonsin träffat en 10-åring?

Problem med läsförståelsen? Jag uttalar mig om personer UNDER tio år. I åldersgrupperna 10 år och över är fenomenen jag räknar upp definitivt mycket sällsyntare än i gruppen under tio år, så där är vi överens!

 

[MiniLi]

Men snälla. Varför kommer det inlägg efter inlägg som ska bevisa att barn minsann inte alls måste vara si eller så. Vafan spelar det för roll för er om det finns människor som ogillar att ha barn omkring sig av olika anledningar?

Barn beter sig inte på samma sätt som vuxna. Punkt. De är barn. Beter sig en 10-åring exakt som en vuxen så är det extremt konstigt.
Sen finns det vuxna som beter sig som barn, och då ogillar man (i det här fallet; personer som inte uppskattar barns sällskap) förmodligen dem också sådär på ett generellt plan.

 

[Sol]

Har man en middag med en treåring så blir det en helt annan middag än utan treåringar om jag ska generalisera. Barnet hamnar i centrum och man kan inte prata ostört.
Tex
"Mamma.. varför är det si eller så?" Undrar treåringen och så ska man prata om tex bolibompa eller barnprogram.
"Nej Lisa du får inte leka med den blomkrukan och så ska mamma jaga barnet innan värdens blomkruka går sönder."
"Eller nej låt katten sova ifred. Dra inte i kattens svans."
Eller så hör man ett gallskrik. Barnet är trött eller hungrigt.
Samtliga ovanstående saker har hänt.

Igen så beror det på. Alla barn är inte sådana. Det handlar om både personlighet och om uppfostran. 3-åringar som alltid tillåts vara i centrum kommer vara det. De lär sig att de är världens mittpunkt och kommer bete sig därefter. Alla barn är dock inte sådana. Jag har haft två 3-åringar och jag känner inte igen något av det du skriver om även fast jag självklart vet att det är precis så för en del andra. Mer eller mindre ofta.

Visst får middagen en annan karaktär när barnen är med, men hos mig lämnar de bordet när de har ätit färdigt och sedan fortsätter middagen i den stil de (i det här fallet vuxna) som sitter kvar önskar. Jag har inte behövt jaga efter mina barn på det sätt som du beskriver vilket antagligen beror dels på deras personligheter men även på uppfostran och socialisering.

Jag tycker inte barn är motbjudande och de är välkomna till mig. Men vill veta innan om de kommer.
Vill jag få prata rejält och djupt med en vän passar det inte ihop med en treåring då vännen har mer fokus på barnet. Inte heller kul för barnet att gå på midda och vara tyst och inte märkas.

Och för trehundrasjuttiofjärde gången är det ingen som säger emot dig. De flesta verkar eniga om att det är lämpligt att fråga om det är okej att ta med sig barn, men i just det aktuella fallet har inte det hänt. Antagligen för att det inte är självklart för TS vän. Om det beror på att hon har en annan kulturell bakgrund eller rent av med vett och vilje är oförskämd vet vi inte. Därför är det viktigt att tänka på att alla inte är som jag och därför vara tydlig i sin kommunikation. Vill man ha barnfritt säger man det, i synnerhet om man tycker att barn är irriterande, äckliga, motbjudande eller vilket annat otrevligt epitet man kan komma på. För allas skull.

 

[Sol]

Men snälla. Varför kommer det inlägg efter inlägg som ska bevisa att barn minsann inte alls måste vara si eller så. Vafan spelar det för roll för er om det finns människor som ogillar att ha barn omkring sig av olika anledningar?

Nej, jag skiter i om folk inte vill ha barn runt omkring sig men man behöver inte kalla barn för äckliga, irriterande och motbjudande för det. Det räcker väl gott med att berätta för sina bekanta med barn att man inte vill ha barn hemma hos sig.

 

[Riru]

Men snälla. Varför kommer det inlägg efter inlägg som ska bevisa att barn minsann inte alls måste vara si eller så. Vafan spelar det för roll för er om det finns människor som ogillar att ha barn omkring sig av olika anledningar?

Barn beter sig inte på samma sätt som vuxna. Punkt. De är barn. Beter sig en 10-åring exakt som en vuxen så är det extremt konstigt.
Sen finns det vuxna som beter sig som barn, och då ogillar man (i det här fallet; personer som inte uppskattar barns sällskap) förmodligen dem också sådär på ett generellt plan.

Det är väl ingen här som bryr sig över att någon inte vill ha barn omkring sig...

Och jag uppskattar barn men verkligen inte vuxna som beter sig som barn. Skulle dock aldrig kalla en sådan människa för motbjudande och äcklig utan snarare omogen.

 

[ako]

Hur kan det vara en kommunikationsmiss när ena parten beter sig ohyfsat?

Det skulle ju dessutom vara riktigt märkligt beteende att specificera vem som får och inte får komma när det för de allra flesta människor är uppenbart.

För att det i den här tråden det har visat sig att folk ser olika på detta med att ta med barn eller ej, och att om TS verkligen vill vara säker på att någon av hennes vänner inte gör den fadäsen igen så förenklar det för alla att hon är tydlig. Det är ju jättetrist om TS får kvällen så förstörd, liksom.