Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[ako]

På ett sätt en utveckling på trådens ämne. Jag hade inte reagerat allt för negativt på ett barn, men en annan sak som jag (faktiskt) tycker är värre är de som envisas med att släpa med sig sin partner varje gång. Även om kompisen inte känner partnern. Partnern är ju en vuxen individ som borde klara av att vara ensam ett par timmar?

Jag hade en kompis för några år sen som alltid hade sin partner med sig. Alltid. Jag vet inte om han bara var blyg, eller om han var urtrist, för han sa absolut inte ett enda ord mer än hej, och han såg inte ut att ha speciellt trevligt heller. Vi träffades dessutom i nio fall av tio i stallet, och det var svårt även med en trevlig människa att ha hen på släp på ridturen när det inte finns en ridhäst till den personen också. Och eftersom det skedde varenda gång så blev det en kort skrittrunda för att partnern skulle hinna med (de bodde för övrigt ihop, så det var inte så att de inte sågs annars) och så pratade de ändå bara med varandra. Den bekantskapen rann ut i sanden av den anledningen. Jag fattar väl att hon älskade sin sambo och ville umgås med honom, men dels ville inte jag behöva umgås med honom jämnt och dels ville jag ju faktiskt umgås med HENNE.

Och han hade definitivt överlevt att inte vara med de där typ två timmarna vi skulle träffats, men en treåring hade inte klarat sig själv under samma tid.

Men fy vad trist! Själv fattar man ju inte vad de fick ut av att göra så?

 

[Riru]

På ett sätt en utveckling på trådens ämne. Jag hade inte reagerat allt för negativt på ett barn, men en annan sak som jag (faktiskt) tycker är värre är de som envisas med att släpa med sig sin partner varje gång. Även om kompisen inte känner partnern. Partnern är ju en vuxen individ som borde klara av att vara ensam ett par timmar?

Jag hade en kompis för några år sen som alltid hade sin partner med sig. Alltid. Jag vet inte om han bara var blyg, eller om han var urtrist, för han sa absolut inte ett enda ord mer än hej, och han såg inte ut att ha speciellt trevligt heller. Vi träffades dessutom i nio fall av tio i stallet, och det var svårt även med en trevlig människa att ha hen på släp på ridturen när det inte finns en ridhäst till den personen också. Och eftersom det skedde varenda gång så blev det en kort skrittrunda för att partnern skulle hinna med (de bodde för övrigt ihop, så det var inte så att de inte sågs annars) och så pratade de ändå bara med varandra. Den bekantskapen rann ut i sanden av den anledningen. Jag fattar väl att hon älskade sin sambo och ville umgås med honom, men dels ville inte jag behöva umgås med honom jämnt och dels ville jag ju faktiskt umgås med HENNE.

Och han hade definitivt överlevt att inte vara med de där typ två timmarna vi skulle träffats, men en treåring hade inte klarat sig själv under samma tid.

Låter som en partner med kontrollbehov. Behöver ju inte vara men har själv haft en sådan och jag fick inte åka till stallet/affären/hälsa på kompis själv utan att han skulle hålla koll (antingen genom att vara med eller ständigt ringa).
Har även sett andra par som har det så där partnern som ska hälsa på kompis måste dra med sig den andre.

 

[ako]

Låter som en partner med kontrollbehov. Behöver ju inte vara men har själv haft en sådan och jag fick inte åka till stallet/affären/hälsa på kompis själv utan att han skulle hålla koll (antingen genom att vara med eller ständigt ringa).
Har även sett andra par som har det så där partnern som ska hälsa på kompis måste dra med sig den andre.

Så kan det ju tyvärr vara och det är ju inga roliga grejer...

 

[Kiwifrukt]

Men fy vad trist! Själv fattar man ju inte vad de fick ut av att göra så?

Nej, jag fattar inte heller, och av den lilla kontakt jag har med tjejen idag via Facebook så verkar hon enbart umgås med gemensamma vänner idag och ingen som hon kände innan, så jag lär inte ha varit den enda som fick umgås med honom varenda gång. Tror att det delvis har att göra med det @Riru skriver, men det är så jäkla svårt att komma under skalet på en sån person/en sån relation, särskilt när vi egentligen bara hade en vänskapsrelation via hästarna och träffades i stallet.

 

[em-pirre]

Åh jag har en kollega som brukar bjuda in till vinkväll för kollegorna. Det brukar gå någon halvtimme och så dyker hennes särbo upp. Oavsett var vi än är. Det är liksom ingen annan som nånsin skulle tänka tanken på att ta med partner eftersom det är så självklart att vi pratar jobb och inside-grejer.

Han verkar vara väldigt kontrollerande. Messar konstant och frågar vad vi gör och var vi är och berättar hur trååååkigt han har och hur ensam han är. Usch.

 

[nightcrawler]

Bästa vännen var nästan sån. Inte så att hon släpa med exet men allt hon gjorde eller ville göra var hon tvungen att fråga honom om. Alla åsikter hon kom med vår hans. Hon umgicks nästan bara med honom och hans kompisar. Men i hennes fall så var det inte en kontrollerande partner utan det var hon som var så blåst rent ut sagt. Hon ville släppa allt för sin partner. Han skulle bestämma för han tjäna mest pengar osv. Helt hennes egna idéer. Sen tyckte ju han så klart att det var jättebekvämt med en flickvän som aldrig krångla. Jag sade upp kontakten med kompisen. Snubben var dessutom mytoman och det fatta inte hon förrän dom gick isär. Alla kompisar droppade av en efter en. Vi fattade att han ljög ganska tidigt. För henne tog det 10år. När dom sedan gick isär så tog hon upp kontakten med mej igen. Idag fattar hon hur hon kunde vara så korkad. Tyvärr så skaffade dom barn ihop åxå. Barnets äldre syskon vill inte vara hos pappa. För han ljuger.

 

[MiniLi]

Jag hade också blivit upprörd och känt att kvällen blev ”förstörd” om en vän dykt upp med oinbjudet barn. Tycker inte alls att du överreagerar.

Ni som tycker TS överreagerar delar ju uppenbarligen inte TS känslor kring att umgås med barn. Lätt att säga att ngn överreagerar om man själv tycker att det är ok och lugnt att umgås med barn. Men så verkar det ju inte vara, och utifrån TS upplevelse så känns det väl som en rätt så adekvat reaktion.

Jag tycker inte om att umgås med små barn, undantaget några få barn som jag har en nära relation med. Oavsett hur heterogen gruppen barn är så kommer barn generellt med vissa gemensamma nämnare som jag inte uppskattar att ha i mitt liv hur som helst. Framförallt inte om jag trott att jag ska träffa en vän över mat och det helt plötsligt finns en 3-åring med i bilden. Nej tack.
Då vill jag få chans att planera och kanske överväga om vi ska boka om till annat tillfälle eller om vi kör ändå men på annat sätt.

Jag hade förövrigt inte velat få med en oinbjuden vuxen person heller. Mitt hem är definitivt inte ”öppet för alla” utan jag vill själv välja vilka jag umgås med och när.

 

[Görel]

Om man bortser från alla avvikningar om i vilka åldrar barn fungerar på ett visst sätt etc så handlar situationen om att kvällen blev helt annorlunda än den TS tänkt sig p g a att kompisen tog med sig sitt barn utan att kolla med TS om det var okej.

TS hade förväntat sig middag och vin ihop med trevligt samtal, oavsett om det kallas tjejkväll eller att supa skallen i bitar eller något annat. Detta blev något helt annorlunda utan att TS hade någon möjlighet att påverka situationen. Om barn är med vill de allra flesta inte dricka så mycket alkohol som man skulle gjort utan barns närvaro, och man pratar inte om vad som helst. Att föräldern dessutom måste hålla koll på sitt barn är självklart, vilket gör att samtalen blir avbrutna hela tiden.

Jag hade blivit så stressad av hela situationen att jag bett personen komma tillbaka en annan gång utan barn. Både för att föräldern flyttade uppmärksamhet från mig till barnet hela tiden och för att barnet inte var still och skulle kunna skada sig på något i mitt icke barnsäkra hem.

 

[Kiwifrukt]

Jag hade också blivit upprörd och känt att kvällen blev ”förstörd” om en vän dykt upp med oinbjudet barn. Tycker inte alls att du överreagerar.

Ni som tycker TS överreagerar delar ju uppenbarligen inte TS känslor kring att umgås med barn. Lätt att säga att ngn överreagerar om man själv tycker att det är ok och lugnt att umgås med barn. Men så verkar det ju inte vara, och utifrån TS upplevelse så känns det väl som en rätt så adekvat reaktion.

Jag tycker inte om att umgås med små barn, undantaget några få barn som jag har en nära relation med. Oavsett hur heterogen gruppen barn är så kommer barn generellt med vissa gemensamma nämnare som jag inte uppskattar att ha i mitt liv hur som helst. Framförallt inte om jag trott att jag ska träffa en vän över mat och det helt plötsligt finns en 3-åring med i bilden. Nej tack.
Då vill jag få chans att planera och kanske överväga om vi ska boka om till annat tillfälle eller om vi kör ändå men på annat sätt.

Jag hade förövrigt inte velat få med en oinbjuden vuxen person heller. Mitt hem är definitivt inte ”öppet för alla” utan jag vill själv välja vilka jag umgås med och när.

Jag tycker generellt inte att det är jättetrevligt att umgås med barn, mer än några få utvalda. Men jag hade inte blivit så upprörd för att ungen var med att jag hade skrivit att barn är motbjudande på ett forum på nätet. Många som har protesterat mot TS första inlägg, däribland jag, förstår nog både att TS inte ville ha barnet där och hade föredragit att träffa mamman ensam, och att mamman hade kunnat förvarna om att barnet skulle behöva bli med. Det är just delen med att barn (generellt) är motbjudande som gör att folk reagerar. Alla barn är inte hemska, lika lite som alla vuxna är det. Nu kanske just det här barnet är en liten sadist som förstör allt som kommer i hens väg, det vet inte vi, men att uttala sig om att alla barn är motbjudande (av alla ord) är en lite väl kraftig reaktion.

 

[MiniLi]

Jag tycker generellt inte att det är jättetrevligt att umgås med barn, mer än några få utvalda. Men jag hade inte blivit så upprörd för att ungen var med att jag hade skrivit att barn är motbjudande på ett forum på nätet. Många som har protesterat mot TS första inlägg, däribland jag, förstår nog både att TS inte ville ha barnet där och hade föredragit att träffa mamman ensam, och att mamman hade kunnat förvarna om att barnet skulle behöva bli med. Det är just delen med att barn (generellt) är motbjudande som gör att folk reagerar. Alla barn är inte hemska, lika lite som alla vuxna är det. Nu kanske just det här barnet är en liten sadist som förstör allt som kommer i hens väg, det vet inte vi, men att uttala sig om att alla barn är motbjudande (av alla ord) är en lite väl kraftig reaktion.

Ja, motbjudande är ett starkt ord. Men jag kan förstå vad TS menar även om jag själv inte skulle välja just det ordet. Man kan faktiskt tycka rätt så illa om små barn utan att man är en hemsk och konstig människa.
Jämförelsen som vissa här i tråden gör till religioner osv är ju bara absurd.

 

[Terese]

Vilken intressant diskussion! Jag tycker inte att TS överreagerar. Självklart tar man inte med sig ett barn utan att fråga först. Det är ju superirriterande att försöka föra ett vuxet samtal med någon som hela tiden flyttar fokus och konstant måste ingripa då ett mindre barn är med.

Som barnlös får man sällan förståelse för att man inte är så förtjust i ungar och att det finns en anledning till att man valt att inte skaffa barn. Heja TS!

 

[Vovve]

Jag själv skulle bli väldigt besviken om en bekant eller nära vän tog med sitt/sina barn hem till mej utan att fråga först då jag har väldigt svårt för barn och hittills finns det bara ett barn jag mer än gärna umgås med och det är pojkvännens 4 åriga son men det beror på att han är väluppfostrad, springer inte runt och skriker, han sitter stilla vid bordet när han äter eller dricker, han springer inte efter djuren, han klättrar inte på saker och han förstör inget. Vill man sitta ostört och prata så slänger man igång en film och då sitter han i soffan helnöjd och märker inte ens att man går förbi. Vänners barn gör mej bara enormt stressad då dom springer runt, skriker, slänger mat och dricka överallt, jagar djuren och att fråga en enkel fråga som "hur går det med huset?" utan att bli avbruten 100 gånger är omöjligt och dom klättrar på saker så ska jag umgås med mina vänner när deras barn är med så blir det hemma hos vännerna för då slipper mina djur bli dragna i pälsen och jag slipper uppfostra andras barn för att deras föräldrar tycker att "ja men se så gulliga dom är".

 

[Zinfernia]

Minns inte vem som frågade hur inbjudan hade sett ut (och nu hittar jag inte inlägget, hopplöst att surfa från mobil...) men jag skickade inte en skriftlig inbjudan utan vi snackade om det öga mot öga. När det först kom på tal var det till och med hon som sa att hon var i behov av en tjejkväll med vin så för mig är det fortfarande ett mysterium att hon tog med sin dotter. Varken snack eller vindrickande var det ju därmed tal om.

 

[Zinfernia]

@Zinfernia
Jag håller absolut med om att det hör till god ton att kolla om det är ok att barnet följer med! Det håller jag helt klart med om att väninnan borde ha gjort!

Samtidigt var ju grundfrågan om vi tyckte du överreagerade, och det tycker jag. Att bli så besviken över en treårings närvaro att man får hela kvällen förstörd och behöver starta en tråd på Buke känns för mig ganska odd. Många andra hade nog kanske blivit förvånade, tyckt det hade varit bra att få frågan innan etc men ändå sett glädje i att träffa kompisen och haft en shysst kväll tillsammans ändå.

Alltså, eftersom det tydligen är en så pass stor grej för dig att det förstör hela nöjet med att ses så tycker jag verkligen för din egen skull ska vara tydlig med att kommunicera att barn inte är välkomna. Enklast för alla liksom tänker jag.

Ja, jag tycker att barnet förstörde hela kvällen. Jag och min bekant fick kanske tio minuter sammanlagt under hela kvällen ifred, om ens det.
För mig som inte tycker om barn överhuvudtaget var det en helt bortkastad kväll.

Överreaktion eller inte, den här tråden är ju uppenbarligen lite av en vattendelare. Du tycker att jag överdriver, många här i tråden tycker tvärtom.

Nu i efterhand tycker jag mer och mer att det var rent oförskämt av henne, faktiskt. Jag skulle aldrig ta med min hund till någon jag inte kände så bra och förvänta mig att det var okej.

 

[Sol]

Ja, jag tycker att barnet förstörde hela kvällen. Jag och min bekant fick kanske tio minuter sammanlagt under hela kvällen ifred, om ens det.
För mig som inte tycker om barn överhuvudtaget var det en helt bortkastad kväll.

Överreaktion eller inte, den här tråden är ju uppenbarligen lite av en vattendelare. Du tycker att jag överdriver, många här i tråden tycker tvärtom.

Nu i efterhand tycker jag mer och mer att det var rent oförskämt av henne, faktiskt. Jag skulle aldrig ta med min hund till någon jag inte kände så bra och förvänta mig att det var okej.

Igen, ett barn är inte en hund. De är öht inte jämförbara med varandra.

 

[Zinfernia]

Angående att tycka att barn är motbjudande och göra jämförelsen med andra grupper: jag kan inte umgås med ett barn på samma sätt som med en muslim/dansk/läkare/pensionär/whatever. Jag kan inte föra en för mig givande diskussion med ett barn, jag kan inte ta med ett barn till mina nöjesaktiviteter, jag kan inte ha ett barn utan uppsyn i mitt hem, och så vidare.
Oavsett hur moget ett barn är kommer jag aldrig att kunna prata med det på samma sätt som jag gör med en vuxen människa och ett barns värld intresserar mig helt enkelt inte.

 

[Lingon]

Igen, ett barn är inte en hund. De är öht inte jämförbara med varandra.

Nä, men även ett väluppfostrat barn tar mer plats och uppmärksamhet än en väluppfostrad hund.

 

[Vovve]

Igen, ett barn är inte en hund. De är öht inte jämförbara med varandra.

Fast oavsett om det gäller en hund eller ett barn så anser jag att man frågar om det går bra att man tar med sej sitt barn. Bjuder jag över vänner på middag tex så blir det oftast ganska stark mat och vad ska jag bjuda ett barn på om jag inte vet att det följer med?

 

[Zinfernia]

Igen, ett barn är inte en hund. De är öht inte jämförbara med varandra.

För oss som hellre har hund som vi betraktar som familj än barn, vad är skillnaden? Min hund hade alla gånger varit lättare att släpa med till diverse vänner än ett barn som behöver ständig passning.

 

[ako]

Ja, jag tycker att barnet förstörde hela kvällen. Jag och min bekant fick kanske tio minuter sammanlagt under hela kvällen ifred, om ens det.
För mig som inte tycker om barn överhuvudtaget var det en helt bortkastad kväll.

Överreaktion eller inte, den här tråden är ju uppenbarligen lite av en vattendelare. Du tycker att jag överdriver, många här i tråden tycker tvärtom.

Nu i efterhand tycker jag mer och mer att det var rent oförskämt av henne, faktiskt. Jag skulle aldrig ta med min hund till någon jag inte kände så bra och förvänta mig att det var okej.

Men då är det ju helt enkelt så att det är uppenbart att det brustit i kommunikationen. Jag håller ju med dig om att hon absolut borde kollat om det var ok innan, MEN för din egen skull så tycker jag att du i framtiden ska vara tydlig med att du inte vill ha hem barn (eller om du kan tänka dig det om du får förbereda dig- att du vill veta om det innan). Det här skriver jag ju inte för att vara taskig utan för att du uppenbarligen tyckte situationen blev så jobbig att du ska försöka undvika att den uppstår igen.