Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Riru]

Och det är ju just det som är poängen. Att komma och säga att det inte är äckligt funkar inte, för det är det.

Vem säger det då?

 

[TygerTyger]

Själv utgår jag alltid från att en inbjudan är just personlig om det inte uttryckligen står något annat och vill jag ha med någon eller något så frågar jag värden, jag dyker inte bara upp med partner/hund/farmor etc.

Nej precis. Det blir inte alltid rätt på så vis heller, men jag tror allt att det blir mindre fel när det blir fel. En äldre släkting fyllde jämt och när jag dök upp undrade hon var min dåvarande sambo var. Hemma, eftersom endast mitt namn stod i inbjudan. Jag tyckte det var lite tråkigt när inbjudan kom men respekterade att de kanske t ex hade platsbrist och hade alltså inte hört av mig för att kolla upp ifall han fick följa med - det hade kunnat bli obekvämt för värdinnan. Vi hade jättetrevligt på festen hur som helst. Hellre en för lite än tvärtom.

 

[Lobelia]

Fast i MITT hem är det väl just MINA känslor som borde styra om vem och vad som är välkommen dit? Gillar jag inte hundhår så får folk inte ta med sina hundar. Är jag bacillfobiker så kom inte dit om du är sjuk. Gillar jag inte barn så ta inte med barn. Är jag rädd för oberäkneliga människor, ta inte med senildementa släktingar osv...

Och som många skrivit är det bra att göra klart vem man bjuder in. Svårare är det inte. Dyker någon upp med barn (eller sin senila chinchilla) trots att du klargjort att endast den inbjudan är välkommen så släpp inte in dem alls om det inte funkar för dig. Du kan göra det på ett artigt vis utan att kalla dem motbjudande.

 

[Lobelia]

Själv utgår jag alltid från att en inbjudan är just personlig om det inte uttryckligen står något annat och vill jag ha med någon eller något så frågar jag värden, jag dyker inte bara upp med partner/hund/farmor etc.

Var det en frågan om en skriftlig personlig inbjudan till en tjejkväll? Det framgick inte av trådstarten. Formella skriftliga inbjudningar är normalt lättare att undvika missförstånd med än "kom över vid 17 på en bit mat".

 

[SiZo]

However är det inte ok att kalla folk för motbjudande hur som helst
,

Och det har jag inte gjort heller.

 

[SiZo]

Vem säger det då?

Typ alla här?

 

[Lobelia]

Och det har jag inte gjort heller.

Nej TS gjorde det och sedan dess har det diskuterats.

 

[Tonto]

Jag tycker inte att man tar med sig barn oanmält.

 

[Riru]

Typ alla här?

Nej det är ingen som sagt att snor inte är äckligt.

 

[Viva]

Jag har sett 2-åringar som kan äta själv och som man kan samtala med och andra som inte kan det. Och tänka sig, tvååringar har fler egenskaper än att kunna äta själv och föra ett samtal med. Alla är inte som din brorsas unge, jag lovar. De är individer och lika lika/olika som du och alla andra födda samma år som dig.

Jag håller inte med även om jag är medveten om att alla inte är lika enkla att ha med sig som min brorson och om du läser mitt inlägg skulle du se att han är ett och inte två.

 

[Viva]

Det är väl ingen som säger att det inte är okej att inte gilla att umgås med 2-åringar eller att inte vilja arbeta inom äldreomsorgen? Det är i min mening något helt annat än att inte gilla barn och pensionärer.

Jag är inte intresserad av att arbeta på banken, det är inte samma sak som att jag ogillar bankirer (eller pengar).

Vi kanske ser det olika. Jag tror inte att folk som inte gillar hundar generellt aktivt går runt och hatar hundar och muttrar över att folk väljer att skaffa hund, svär för sig själv när de ser en hund på stan och berättar för folk hur dum i huvudet deras hund är. De vill bara inte klappa min hund, umgås med min hund, ha min hund i sitt hem för de finner inget nöje i det hela.

 

[coolia]

Tycker att din vännina borde ha kollat läget innan. Men ni verkar vara lite på olika platser i livet. Jag har barn själv men det betyder inte att det alltid passar att folk tar med sig sina egna barn.

 

[Kattennizze]

Och det är ju just det som är poängen. Att komma och säga att det inte är äckligt funkar inte, för det är det.

Därmed inte sagt att jag inte kan skärpa ihop mig, eller att jag tycker att barn är äckliga av den anledningen.
Jag har insett att det är föräldrar jag hatar, inte alla såklart, men en viss typ av föräldrar. De där som skaffar barn utan att tänka igenom det. De som har barnen med på fyllefester. De som lägger upp ungen på borden på mcdonalds och byter blöja när den har bajsat på sig så pass att det är längs med hela benen. Eller de som bär ut ungen i armen i affären för att den skriker. Fäderna (för det är oftast fäderna) som tror att barn ska bara lekas med och det andra ska någon annan göra (mamman oftast). De som inte inser att deras agerande som föräldrar får konsekvenser för deras barn, tex föräldrar som blir jättearga över småsaker och kastar saker omkring sig. Föräldrar som aldrig kan sätta gränser för sina barn. Föräldrar som behandlar barnen som hundar och ska ha mm lydnad och går upp i energi och dominans på sekunden så fort ungen tittar åt fel håll.


Ja, listan kan göras otroligt lång, men jag tror att jag har gjort min poäng.

Det finns otroligt trevliga ungar. Just nu ligger en av mina bästa vänner på BB och kommer få ett litet mirakel inom en ganska snar framtid heart

Här skulle jag vilja vädja om förståelse när det gäller föräldrar som inte kan sätta gränser. Jag måste ta med mina barn ibland på affärer och de är stora skolbarn men kan inte hantera stökiga miljöer pga deras funktionsnedsättning. Så de kan tyvärr bete sig illa på affärer och folk kan glo. Tänk ett varv till då och döm inte så hårt.

 

[Lenis]

Men om man inte har uttalat att barn inte är välkomna får man ta att barn kan följa med. Jag skrev det tidigare, det handlar om bristande kommunikation. Man kan inte anta att folk bara vet saker, man får kommunicera tydligt.

Det här är nog springande punkten, för här är vi oense. Jag anser att hör jag inget annat, gäller en inbjudan mig och jag får fråga om jag kan ta med barn/hund/partner etc. Även min bästa vän, vars barn jag är gudmor till och avgudar, brukar nämna om barnen kommer med, och jag likadant.
Sedan om man inte då känner varann sen en massa år, alla har det ju inte barnanpassat hemma, och att inte ta med mat till barnet eller vem det nu är man tar med sig, och förvänta sig att det finns? Det tycker jag är ganska mycket begärt. Sånt brukar iaf jag stämma av när folk ska komma över med barn, vad äter/dricker de, jag har xyz hemma. Jag stämmer fortfarande av med närmaste vännerna eftersom barns preferenser kan skifta snabbt från "äter bara det" till "det 'är äckligt och nu äter jag bara nåt annat"

 

[Lenis]

Här skulle jag vilja vädja om förståelse när det gäller föräldrar som inte kan sätta gränser. Jag måste ta med mina barn ibland på affärer och de är stora skolbarn men kan inte hantera stökiga miljöer pga deras funktionsnedsättning. Så de kan tyvärr bete sig illa på affärer och folk kan glo. Tänk ett varv till då och döm inte så hårt.

Kloka ord.

 

[Viva]

Jag har sett 2-åringar som kan äta själv och som man kan samtala med och andra som inte kan det. Och tänka sig, tvååringar har fler egenskaper än att kunna äta själv och föra ett samtal med. Alla är inte som din brorsas unge, jag lovar. De är individer och lika lika/olika som du och alla andra födda samma år som dig.

Jag håller inte med även om jag är medveten om att alla inte är lika enkla att ha med sig som min brorson och om du läser mitt inlägg skulle du se att han är ett och inte två.

 

[SiZo]

Här skulle jag vilja vädja om förståelse när det gäller föräldrar som inte kan sätta gränser. Jag måste ta med mina barn ibland på affärer och de är stora skolbarn men kan inte hantera stökiga miljöer pga deras funktionsnedsättning. Så de kan tyvärr bete sig illa på affärer och folk kan glo. Tänk ett varv till då och döm inte så hårt.

Kan du inte handla med dem när det inte är stökigt då? Jag tänker vid öppning/stängning tex. Då brukar det vara väldigt lugnt.

Nu vet jag inte vad dina barn gör eftersom du inte har skrivit det, men jag tror inte att du förstår vad jag menar. Ett typexempel på det jag menar är "Om du fortsätter sådär så får du inte ***** imorgon!" Och sedan kommer imorgon och de får göra den där saken iaf.

 

[ako]

Sen kan jag tycka det är skillnad på att säga att man tycker det är äckligt när barn snorar jämfört med att säga att barn är äckliga (för att de snorar).

 

[miumiu]

Har läst hela tråden nu och kan bara utgå från mig själv som har barn i samma ålder. Jag hade inte tagit med honom "oanmäld" nånstans av många olika anledningar. Men ser inget jättekonstigt med att göra det ibland i en mer etablerad vänskapsrelation. Nu vet jag ju inte hela bakgrundshistorien heller, hur dags på dygnet denna middagen ägde rum (var det kl. 17 kan jag tycka att det är mindre anmärkningsvärt att ta med barn än kl 21). Kan det ha varit så att väninnan planerat att komma själv men sedan fallerade denna plan av någon anledning och hon blev tvungen att ta med barnet? Jag hade väl personligen kanske slängt iväg ett sms i ett sånt läge eller helt enkelt ställt in om jag känt till TS barnfientliga inställning. Men man är ju olika.

 

[Kiwifrukt]

På ett sätt en utveckling på trådens ämne. Jag hade inte reagerat allt för negativt på ett barn, men en annan sak som jag (faktiskt) tycker är värre är de som envisas med att släpa med sig sin partner varje gång. Även om kompisen inte känner partnern. Partnern är ju en vuxen individ som borde klara av att vara ensam ett par timmar?

Jag hade en kompis för några år sen som alltid hade sin partner med sig. Alltid. Jag vet inte om han bara var blyg, eller om han var urtrist, för han sa absolut inte ett enda ord mer än hej, och han såg inte ut att ha speciellt trevligt heller. Vi träffades dessutom i nio fall av tio i stallet, och det var svårt även med en trevlig människa att ha hen på släp på ridturen när det inte finns en ridhäst till den personen också. Och eftersom det skedde varenda gång så blev det en kort skrittrunda för att partnern skulle hinna med (de bodde för övrigt ihop, så det var inte så att de inte sågs annars) och så pratade de ändå bara med varandra. Den bekantskapen rann ut i sanden av den anledningen. Jag fattar väl att hon älskade sin sambo och ville umgås med honom, men dels ville inte jag behöva umgås med honom jämnt och dels ville jag ju faktiskt umgås med HENNE.

Och han hade definitivt överlevt att inte vara med de där typ två timmarna vi skulle träffats, men en treåring hade inte klarat sig själv under samma tid.