Dessutom tycker jag att småbarn inte har så mycket ut av en vuxenmiddag eller fest, det blir mest trist och tråkigt både för föräldrar och barn.
Där har jag helt andra erfarenheter både från min egen uppväxt och med mina barns. Jag och mina syskon har fått hänga med på det mesta och så har även mina barn (oroa er inte, jag dubbelkollar alltid om barnen får hänga med). Jag tyckte det var mysigt att sitta och pula i ett hörn och höra de vuxna surra om vad de nu surrade om. Mina barn verkar vara lagda åt samma håll.
I min familj och i mi umgängeskrets har det liksom alltid varit självklart att barnen är en del av livet och när barnen kommer får de hänga med på det som händer i livet, givet att det inte handlar om direkt olämpliga situationer (sådana som kan bli farliga alltså). Lyxrestauranger, syjunta med morsan (en s k "tjejkväll"), spelkväll eller vad de nu må vara. Barn har varit inkluderade i det liv vi lever, vi har inte omformat våra liv efter barnen. Det betyder inte alltid att barnen hänger med, självklart vill man vara barnfri ibland men att utgå ifrån att det är tråkigt för barn (oavsett ålder) att hänga med vuxna och vice versa är en väldigt tråkig inställning. Så behöver det absolut inte vara.