Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[Vogue]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Men tack!

Jag lekte alltid på mitt rum eller i trädgården! Det var väl nån gång alla Barbie och hästarna skulle ut på vandring genom vardagsrummet och visst fick vi göra det, pappa hoppade runt med oss på ryggen och lekte häst också, hamstrarna har haft hinderbana genom hela hallen , men det var ju ändå så att man såg det övriga huset som vuxet och lite ”opersonligt”, mitt eget rum var ju det roliga och kreativa där man kunde berätta hemlisar och röja som man ville
Min syster och jag hade väldigt kreativa och förlåtande föräldrar gällande lek och kladd men dom har alltid varit noga med etikett för det! Uteplatsen blev nån vecka försenad pga att vi tog plattor och byggde hinder med och trots en OERHÖRT lekfull och härlig barndom med lekstuga och nära till en bäck så blev jag mycket mer pedant och ”stel” i mig själv ändå! Även om det är kul att släppa loss ibland och jag har fortfarande en hemskt kreativ fantasi, är extremt kreativ gällande problemlösning och bjuder gärna på mig själv i rätt sammanhang!

 

[Lobelia]

Men självklart vet jag att man räknas som barn under 18 år. Men i den här tråden har ju diskussionen uppenbarligen handlat om en snävare åldersgrupp.

Och har ngn sagt att man säger till ngn rakt ut oavsett åsikt? Nej.
Men i en diskussion är det ju lämpligt att kunna blanda in även tankar som man annars är mer tyst om.

Och just därför är det så underligt att kalla hela åldersspannet äckligt och motbjudande. Ofta använder man inte ens ordet barn om småttingarna utan småbarn.

Och oavsett vilket så skrev TS att barn är motbjudande, så folk verkar visst göra det och det är det jag m.fl reagerat på.

 

[Lazy Lady]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Vi lekte också på våra rum eller i vårt lekrum vi hade i källaren (stort rum med gungor, repstege, ribbstol mm. Lite som en minigympasal) vardagsrummet va finrum och där lektes absolut icke! Vi va där inne men då va det läsa bok eller sitta och prata som gällde, så hade alla mina kompisar det också när vi växte upp. Ser inga som helst problem med att ett eller fler rum huset inte är till för lek utan får vara i rena och i ordning.

 

[Kattennizze]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Absolut. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas med att de bara leker på sina rum? Ställa en rottis utanför? Låsa in dom? Men jag har väl inte satt tydliga gränser tidigare. De kommer bli bankrånare.
De vill vara där deras föräldrar är, så vi är det största rummet, vardagsrummet allihop. Jag vet inget annat sätt ta mig 17. Skulle jag vilja slippa ha lego precis överallt? Ja. Är det värt priset? Nej, inte för mig.

 

[Angel]

Absolut. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas med att de bara leker på sina rum? Ställa en rottis utanför? Låsa in dom? Men jag har väl inte satt tydliga gränser tidigare. De kommer bli bankrånare.
De vill vara där deras föräldrar är, så vi är det största rummet, vardagsrummet allihop. Jag vet inget annat sätt ta mig 17. Skulle jag vilja slippa ha lego precis överallt? Ja. Är det värt priset? Nej, inte för mig.

Jag fick leka i hela huset men ville inte. Gjorde jag saker på mitt rum så fick jag ju ha kvar det så länge jag ville. Byggde jag en koja eller höll på med grejer någon annan stans så städades det ju bort när ytan behövdes till annat och det var ju inte kul.

 

[Lobelia]

Vi lekte också på våra rum eller i vårt lekrum vi hade i källaren (stort rum med gungor, repstege, ribbstol mm. Lite som en minigympasal) vardagsrummet va finrum och där lektes absolut icke! Vi va där inne men då va det läsa bok eller sitta och prata som gällde, så hade alla mina kompisar det också när vi växte upp. Ser inga som helst problem med att ett eller fler rum huset inte är till för lek utan får vara i rena och i ordning.

Problemet för många är att de inte har en trädgård eller källare. Många bor i en lägenhet på 2-4 rum och då har man inte utrymmesmässigt möjlighet att avsätta ett finrum.

 

[Jadzia]

Absolut. Jag vet bara inte hur jag ska lyckas med att de bara leker på sina rum? Ställa en rottis utanför? Låsa in dom? Men jag har väl inte satt tydliga gränser tidigare. De kommer bli bankrånare.
De vill vara där deras föräldrar är, så vi är det största rummet, vardagsrummet allihop. Jag vet inget annat sätt ta mig 17. Skulle jag vilja slippa ha lego precis överallt? Ja. Är det värt priset? Nej, inte för mig.

Det är upp till var och en att välja om det är prioriterat att barnen håller leksaker borta från vardagsrummet eller inte. Det säger jag inget om. Each to their own. Dock ifrågasätter jag starkt att barn skulle bli i princip traumatiserade av att inte få sprida lego i vardagsrummet.

 

[stjarnhimmel]

Självklart måste barnen få vara där de vuxna är i vardagsrum etc
Men de bekanta jag har som har det mer som @Vogue skriver har tex någon enstaka leksak i vardagsrummet tex en bok barnet gillar eller en bil att köra med.
När barnet kommer dit så väljer de att leka med de leksakerna och då har föräldrarna burit tillbaka de andra sakerna till lekrummet.
Om det är rätt eller fel kan jag inte avgöra. barn

 

[Lazy Lady]

Problemet för många är att de inte har en trädgård eller källare. Många bor i en lägenhet på 2-4 rum och då har man inte utrymmesmässigt möjlighet att avsätta ett finrum.

Såklart är det ju svårt att få till det om man bor så litet som en 2:a med barn. Då lär man ju få plocka hela tiden.

 

[Sel]

Fast just det här med barn och småbarn.
Jag är inte särskilt förtjust i ungar som inte klarar sig själva, sådär generellt. Särskilt i de yngre åldrarna med snor och skrik och blöjor och krav och kryp och kladdande.. NOPE! Det måste man väl ändå säga är rätt vanligt förekommande hos barn upp till runt två. På så vis är de en rätt homogen grupp oavsett personlighet. Sedan kommer det istället för kladd och bajs en jäkla massa spring och klätter och ännu mer oväsen.... tills de är runt fem eller sex, kanske.. och där börjar jag väl tycka att det är precis på gränsen mellan att lämna ensamma hemma ett par timmar eller plantera i soffan medan man har umgängestid med vuxna vännen. Ändå ska det ofta pockas på uppmärksamhet i parti och minut för att de blir uttråkade. Däröver borde de väl kunna sitta hemma en stund?
Generellt då, efter individ.
Jag uppfattar det också som att de som inte gillar 'barn' i tråden, talar om de yngre åldrarna med slem (jupp, de allra flesta både snorar öppet, slickar läpparna samtidigt och dreglar och kladdar med mat och har blöjor som luktar.) och skrik och utbrott och ständiga krav... och det får man väl ändå säga är rätt uniformt hos små barn?
Från tio och upp antar jag att de kan sitta hemma och spela TV-spel ett par timmar tills mamma kommer hem igen?

Och ja, jag tycker att man frågar innan man tar med barnet. Att TS vill ranta lite är rätt okej.

 

[Kattennizze]

Det är upp till var och en att välja om det är prioriterat att barnen håller leksaker borta från vardagsrummet eller inte. Det säger jag inget om. Each to their own. Dock ifrågasätter jag starkt att barn skulle bli i princip traumatiserade av att inte få sprida lego i vardagsrummet.

Jag hoppas du inte tror att jag tycker att barn blir traumatiserade om de inte får sprida leksaker överallt, för det gör jag inte. I mitt fall är jag bara slut på idéer, jag kan bära tillbaka så mycket jag vill, en sekund senare är det ute igen i vardagsrummet. Jag har helt enkelt inga andra idéer, mer än att slänga all lego och det är för dyrt.

 

[Jadzia]

Jag hoppas du inte tror att jag tycker att barn blir traumatiserade om de inte får sprida leksaker överallt, för det gör jag inte. I mitt fall är jag bara slut på idéer, jag kan bära tillbaka så mycket jag vill, en sekund senare är det ute igen i vardagsrummet. Jag har helt enkelt inga andra idéer, mer än att slänga all lego och det är för dyrt.

Nej, det var mer en reaktion på inlägget av TinyWiny.

 

[Tassetass]

Problemet för många är att de inte har en trädgård eller källare. Många bor i en lägenhet på 2-4 rum och då har man inte utrymmesmässigt möjlighet att avsätta ett finrum.

Sen beror det ju också på åldern på barnet. Det vore ren lögn att få min unge (två år och åtta månader) att hålla sig på sitt rum (hon vill ju leka där vi vuxna är), men jag minns tydligt att jag som fem-sex-åring i princip uteslutande lekte på mitt rum (jag ville inte leka där de vuxna var då ).

 

[ako]

Men tack!

Jag lekte alltid på mitt rum eller i trädgården! Det var väl nån gång alla Barbie och hästarna skulle ut på vandring genom vardagsrummet och visst fick vi göra det, pappa hoppade runt med oss på ryggen och lekte häst också, hamstrarna har haft hinderbana genom hela hallen , men det var ju ändå så att man såg det övriga huset som vuxet och lite ”opersonligt”, mitt eget rum var ju det roliga och kreativa där man kunde berätta hemlisar och röja som man ville
Min syster och jag hade väldigt kreativa och förlåtande föräldrar gällande lek och kladd men dom har alltid varit noga med etikett för det! Uteplatsen blev nån vecka försenad pga att vi tog plattor och byggde hinder med och trots en OERHÖRT lekfull och härlig barndom med lekstuga och nära till en bäck så blev jag mycket mer pedant och ”stel” i mig själv ändå! Även om det är kul att släppa loss ibland och jag har fortfarande en hemskt kreativ fantasi, är extremt kreativ gällande problemlösning och bjuder gärna på mig själv i rätt sammanhang!

Fast då gör du nog klokt i att släppa fram det som var bra och kul i din barndom och ha dina föräldrar som förebild vad gäller barns möjligheter?
Jag känner ju inte dig, så jag kanske misstolkar dig, men när du beskriver ditt dyrbara och ömtåliga hem där lek enbart får ske i lekrum och under ordnade former etc etc så känns det ganska påvert. Och som sagt, även om du nu drillar dina egna barn till utmärkt perfektionism, hur ska du göra med deras kompisar? Ska de inte få ta hem dem alls?
Sedan är det ju så att just LEGO i vardagsrummet kanske inte behöver vara någon issue. Just lego är ju lite mer för något större barn, och en sexåring och uppåt kan man säkert om det är viktigt för en få att leka med lego i lekrummet. Ett yngre barn vill definitivt vara nära föräldrarna. Att i sin jakt på Residence-looken förbjuda lek och leksaker där ni mestadels är är faktiskt på riktigt taskigt.

 

[Vogue]

Fast då gör du nog klokt i att släppa fram det som var bra och kul i din barndom och ha dina föräldrar som förebild vad gäller barns möjligheter?
Jag känner ju inte dig, så jag kanske misstolkar dig, men när du beskriver ditt dyrbara och ömtåliga hem där lek enbart får ske i lekrum och under ordnade former etc etc så känns det ganska påvert. Och som sagt, även om du nu drillar dina egna barn till utmärkt perfektionism, hur ska du göra med deras kompisar? Ska de inte få ta hem dem alls?
Sedan är det ju så att just LEGO i vardagsrummet kanske inte behöver vara någon issue. Just lego är ju lite mer för något större barn, och en sexåring och uppåt kan man säkert om det är viktigt för en få att leka med lego i lekrummet. Ett yngre barn vill definitivt vara nära föräldrarna. Att i sin jakt på Residence-looken förbjuda lek och leksaker där ni mestadels är är faktiskt på riktigt taskigt.

Fast allt handlar inte om dyrt och dyrbart. Vi har ett blandat hem, något är ifrån Ikea, något är auktion och något är så dyrt att man knappt vågar berätta för att folk undrar om man är klok. Vi blandar efter ekonomi och tycke och ibland kan man unna sig och ibland inte.
Jag är förövrigt ingen som pratar direkt om pengar eller jämför mig med andra på det viset, vi har det såhär och mina vänner har sitt. Jag bryr mig inte om ekonomi gällande de jag tycker om. Det är liksom hjärtat och inte plånboken som gör vänner.

Givetvis ska mina barn få vara barn och givetvis kommer dom att få köra runt med gåstolen efter oss! Men de kommer ändå uppfostras i en anda att man är rädd om saker, torkar av händerna efter maten och inte hoppar i möbler för då får man skäll. Hoppa gör man på studsmattan i lekrummet osv osv... Och just det, pratar dom vuxna så får man underhålla sig själv en stund, (Ja, alltså från att man förstår innebörden givetvis) det är verkligen oerhört tröttsamt med barn som ska ”visa saker” om man pratar om något viktigt.

 

[escodobe]

Jag tror att hemligheten med att ha "finrum" fina är att ingen i familjen spenderar så mycket tid där.
Min farmor och Farfar hade ett sådant, vi var nog bara där på juldagen och när farmor dammade. Det var inga problem att hålla det i toppskick.

Leken skedde däremot där de var. Vilket var i köket eller deras vanliga matrum/vardagsrum.

Och ja, de hade av någon rätt obegriplig orsak städerska som kom nån eller några gånger i veckan. Jag är rätt övertygad om att det var så redan innan de blev pensionärer.

 

[Vogue]

Fast då gör du nog klokt i att släppa fram det som var bra och kul i din barndom och ha dina föräldrar som förebild vad gäller barns möjligheter?
Jag känner ju inte dig, så jag kanske misstolkar dig, men när du beskriver ditt dyrbara och ömtåliga hem där lek enbart får ske i lekrum och under ordnade former etc etc så känns det ganska påvert. Och som sagt, även om du nu drillar dina egna barn till utmärkt perfektionism, hur ska du göra med deras kompisar? Ska de inte få ta hem dem alls?
Sedan är det ju så att just LEGO i vardagsrummet kanske inte behöver vara någon issue. Just lego är ju lite mer för något större barn, och en sexåring och uppåt kan man säkert om det är viktigt för en få att leka med lego i lekrummet. Ett yngre barn vill definitivt vara nära föräldrarna. Att i sin jakt på Residence-looken förbjuda lek och leksaker där ni mestadels är är faktiskt på riktigt taskigt.

Tillägg: Kompisar får lära sig samma ordning och blir visade till rummet ihop med barnet givetvis. Förhoppningsvis är föräldrarna med i början och ”ser tonen”, om inte annat får man väl låta det vara lite galet när X är med hem för att barnet har valt X som bästis, det är ju glädje som överstiger all röra i världen att barnet har vänner såklart!

 

[ako]

Fast allt handlar inte om dyrt och dyrbart. Vi har ett blandat hem, något är ifrån Ikea och något är så dyrt att man knappt vågar berätta för att folk tror inte man är klok. Vi blandar efter ekonomi och tycke och ibland kan man unna sig och ibland inte.

Givetvis ska mina barn få vara barn och givetvis kommer dom att få köra runt med gåstolen efter oss! Men de kommer ändå uppfostras i en anda att man är rädd om saker, torkar av händerna efter maten och inte hoppar i möbler för då får man skäll. Hoppa gör man på studsmattan i lekrummet osv osv... Och just det, pratar dom vuxna så får man underhålla sig själv en stund, (Ja, alltså från att man förstår innebörden givetvis) det är verkligen oerhört tröttsamt med barn som ska ”visa saker” om man pratar om något viktigt.

Alltså i lagom dos är det ju självklart trevligt med väluppfostrade barn, bara det inte går till överdrift. Barn är ju liksom små människor och ska också ha möjlighet att göra sådant de gillar och att bli lyssnade på och uppmärksammade. Detta att barn bara ska synas, inte höras känns ju inte så modernt. Jag tycker du beskrev din uppväxt som ganska så trevlig så jag tycker verkligen du ska fundera på hur du blev så stel och pedant som du beskriver, och för dina framtida barns skull försöka släppa lite på det. Det innebär inte att jag rekommenderar totalt kaos för det, det finns ju många familjer som har det fint hemma utan att barnen måste smyga runt och vara tysta och försiktiga liksom.

 

[ako]

Tillägg: Kompisar får lära sig samma ordning och blir visade till rummet ihop med barnet givetvis. Förhoppningsvis är föräldrarna med i början och ”ser tonen”, om inte annat får man väl låta det vara lite galet när X är med hem för att barnet har valt X som bästis, det är ju glädje som överstiger all röra i världen att barnet har vänner såklart!

Låter lite mer mänskligt !!

 

[TinyWiny]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Hur långt tillbaka minns du? Barn under tre-fyra år vill i normalfallet inte leka någon annanstans än där övriga är. Äldre barn vill ibland leka på sina rum och ibland där alla andra är. Där handlar det mer om personlighet.

Vi lekte också på våra rum eller i vårt lekrum vi hade i källaren (stort rum med gungor, repstege, ribbstol mm. Lite som en minigympasal) vardagsrummet va finrum och där lektes absolut icke! Vi va där inne men då va det läsa bok eller sitta och prata som gällde, så hade alla mina kompisar det också när vi växte upp. Ser inga som helst problem med att ett eller fler rum huset inte är till för lek utan får vara i rena och i ordning.

Så dina föräldrar satt i finrummet medans ni barn, alla under tre-fyra år, lekte i era rum ensamma?
Det är en helt annan sak att ha rum som inte används i vardagen av någon än att inte få vara där föräldrarna är.