Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[TinyWiny]

Men tack!

Jag lekte alltid på mitt rum eller i trädgården! Det var väl nån gång alla Barbie och hästarna skulle ut på vandring genom vardagsrummet och visst fick vi göra det, pappa hoppade runt med oss på ryggen och lekte häst också, hamstrarna har haft hinderbana genom hela hallen , men det var ju ändå så att man såg det övriga huset som vuxet och lite ”opersonligt”, mitt eget rum var ju det roliga och kreativa där man kunde berätta hemlisar och röja som man ville
Min syster och jag hade väldigt kreativa och förlåtande föräldrar gällande lek och kladd men dom har alltid varit noga med etikett för det! Uteplatsen blev nån vecka försenad pga att vi tog plattor och byggde hinder med och trots en OERHÖRT lekfull och härlig barndom med lekstuga och nära till en bäck så blev jag mycket mer pedant och ”stel” i mig själv ändå! Även om det är kul att släppa loss ibland och jag har fortfarande en hemskt kreativ fantasi, är extremt kreativ gällande problemlösning och bjuder gärna på mig själv i rätt sammanhang!

Vi är väldigt olika du och jag. Jag hade känt mig totalt misslyckad som förälder om mina barn hade sett delar av huset som vuxet och opersonligt. Jag och mina barn bodde och levde ihop. De bodde inte bara i sina rum utan hela vårt boende var deras lika mycket som mitt med varsin vrå däri. Det där att man som vuxen ser hemmet mer som sitt än barnens... Ja jag vet inte vad jag ska säga. Det är hemskt. Barn är inga jag vill stänga bort, stänga undan.

Du blandar totalt ihop saker och ting. Att tillåta kladd och lek och att hålla på etiketten? Tror du att det finns en motsättning mellan att låta barn vara barn och att lära dem hur man beter sig i världen? Det gör det inte. Det är ens uppgift som förälder att uppmuntra och stötta sitt barn att utforska och lära inför vuxenlivet.

 

[Angel]

Vi är väldigt olika du och jag. Jag hade känt mig totalt misslyckad som förälder om mina barn hade sett delar av huset som vuxet och opersonligt. Jag och mina barn bodde och levde ihop. De bodde inte bara i sina rum utan hela vårt boende var deras lika mycket som mitt med varsin vrå däri. Det där att man som vuxen ser hemmet mer som sitt än barnens... Ja jag vet inte vad jag ska säga. Det är hemskt. Barn är inga jag vill stänga bort, stänga undan.

Du blandar totalt ihop saker och ting. Att tillåta kladd och lek och att hålla på etiketten? Tror du att det finns en motsättning mellan att låta barn vara barn och att lära dem hur man beter sig i världen? Det gör det inte. Det är ens uppgift som förälder att uppmuntra och stötta sitt barn att utforska och lära inför vuxenlivet.

Fast det är väl fullt rimligt att man även som förälder har delar i hemmet som är ens eget där barnen inte får vara utan tillåtelse precis som att man som förälder inte klampar in i barnens rum hur som helst (när de är stora nog att vilja ha lite eget utrymme)?

 

[Imogen]

Fast det är väl inget konstigt med att lek sker just på barnets rum eller i lekrum?
Det innebär inte att barnen automatiskt blir olyckliga eller känner sig bestraffade. När jag växte upp lekte man på sitt rum. Never ever att man spred lego i vardagsrummet. Samma gällde för alla mina kompisar och så vitt jag vet tycker vi hela bunten att vi hade en lycklig barndom.

Det beror väl på åldern på barnet och även planlösning på bostaden. Min son är 2,5. Han vill allra helst leka med mig, och leker han själv vill han leka max 3 meter ifrån mig. Att tvinga honom att leka på sitt rum vore dels omöjligt och dels jätteelakt. Hans rum är dessutom på övervåningen så det vore direkt olämpligt också.

Att däremot ha som regel med större barn att man bara leka med "stökigare" leksaker på rummen är ju rimligare om man vill ha det så. Även om jag inte kan begripa synsättet att enbart barnets rum är för barnet. Vi tänker mer att sovrummen är för respektive individ och resten av huset är för hela familjen tillsammans

 

[Jadzia]

Hur långt tillbaka minns du? Barn under tre-fyra år vill i normalfallet inte leka någon annanstans än där övriga är. Äldre barn vill ibland leka på sina rum och ibland där alla andra är. Där handlar det mer om personlighet.


Så dina föräldrar satt i finrummet medans ni barn, alla under tre-fyra år, lekte i era rum ensamma?
Det är en helt annan sak att ha rum som inte används i vardagen av någon än att inte få vara där föräldrarna är.

Det är skillnad på vill och måste. Barn kan vilja sprida leksaker över hela huset, men de måste inte. Ett barn kan ha en fullt lycklig barndom ändå. Om man som förälder anser det helt okej eller till och med trivsamt att barnen bygger bilbana över hela golvet i vardagsrummet är det inget jag har någon åsikt om. Deras liv och deras val.
Din uppfattning att barn måste få vara med, alltid ska inkluderas, inte får begränsas och att du skulle känna dig som en hemsk förälder om inte hela huset känns lika mycket som barnens har nog mer med dig och din bakgrund att göra än barnen i sig. Du väljer själv hur du vill leva ditt liv med dina barn, men jag är tveksam till att du bör projicera upplevelsen av din barndom på andra och förutsätta att barnen kommer må hemskt dåligt om föräldrarna inte delar ditt förhållningssätt gentemot barn.

Sedan är jag klart medveten om att jag inte minns min treårsperiod, att jag växte upp i en annan tid då man inte tillbringade lika mycket tid i vardagsrummet och att husen där jag och mina lekkamrater växte upp medgav utrymme för lekrum, ofta nära kök eller vardagsrum. Att det inte ser ut så för alla förstår jag. Under min uppväxt har jag dock haft nära släktingar och senare vänner som fått barn och vissa har haft leksaker över hela huset, andra inte. Vissa har helt klart ett mer vuxet hem och auktoritär föräldrastil , andra kör mer fritt. Alla ungar är dock glada och harmoniska samt de som nu är vuxna beskriver sin barndom som mycket bra. Detta oavsett var de fått sprida sin leksaker.

 

[Imogen]

Får väl lägga till att jag inte menar att vi tycker det är ok att svinga sig i kristallkronan bars för att barnen vill det. Men att rummen är inredda för att alls ska trivas där, barnen är inte förpassade till sina rum.

 

[MidnightSoul]

Kära Buke, jag måste bara kolla med er om jag överreagerar eller ej.

Härom veckan hade jag och en ytligt bekant vän bestämt oss för att ha middag hos mig med tillhörande tjejsnack oss emellan.
Vi bestämde en tid och hon frågade om hon skulle ta med något vilket jag inte tyckte behövdes då jag ändå hade allt hemma men mer än så planerade vi inte. När hon sedan ringer på dörren och jag öppnar visar det sig att hon har tagit med sin treåriga dotter utan att fråga om det är okej för min del. Mitt minspel när jag öppnade dörren gick nog något i stil med:

Jag blev duktigt irriterad. Jag tycker att man frågar först innan man tar med sina barn till någon man inte känner speciellt bra, man dyker inte bara upp tillsammans med dagisligan.
Jag tycker inte ett dugg om barn, vill inte ha några egna och vill definitivt inte tvingas umgås med andras avkommor. min bostad är inte heller barnanpassad alls. Finns inte en enda möbel som är fastsatt i väggen och jag har flera saker framme som jag är rädd om.

Hela kvällen gick nu åt till att min bekant fick springa och passa sin dotter som sprang runt, istället för den vuxen-tjejmiddag-kvällen som jag hade förväntat mig. Helt misslyckat.

När jag sedan beklagade mig inför en av våra gemensamma vänner tyckte hon att det var sådant man ibland får räkna med när man bjuder in någon som har barn, att barnen är som en förlängd del av en själv. Det enda vi var överens om där var att vi inte alls var överens

Är det jag som överreagerar?

Tycker inte du överreagerar. Dessvärre är samhället uppbyggt som så att du får aldrig någonsin klaga på barn. Det blir ramaskri så det sjunger om det.
Jag har inte barn och undviker dom i största möjliga mån.
Förstår inte vissa kommentarer i tråden som. Lika bra du vänjer dig dom närmsta 20 åren kommer du vara omringad av småbarn för alla skaffar barn. Jag har flera vänner i min umgängeskrets som inte har barn och inte tänker skaffa.
Lika med att enligt samhället så skaffar alla kvinnor barn, öhm nej tack. Tack å lov slutade folk tjata på mig när jag vart 25. Nu är det mest folk i jobbsamanhang som frågar.

 

[Jadzia]

Jag tror att hemligheten med att ha "finrum" fina är att ingen i familjen spenderar så mycket tid där.
Min farmor och Farfar hade ett sådant, vi var nog bara där på juldagen och när farmor dammade. Det var inga problem att hålla det i toppskick.

Leken skedde däremot där de var. Vilket var i köket eller deras vanliga matrum/vardagsrum.

Och ja, de hade av någon rätt obegriplig orsak städerska som kom nån eller några gånger i veckan. Jag är rätt övertygad om att det var så redan innan de blev pensionärer.

Naturligtvis är det så att ju mindre tid som spenderas i ett rum, ju enklare är det att hålla ordning. Samma sak som att ju äldre barnen är, desto enklare att begränsa leken till vissa rum.

Från jag var fem-sex år tills jag blev runt tolv lekta jag med några grannbarn. I deras hus lekte man i barnrummen eller, om man behövde tom yta att springa runt på) i stora hallen vid stora entrén. Arbetsrummet, salongen samt matsalen var vuxenrum och helt off limits. Inte så svårt att hålla ordning där då. Hemma fick vi barn vara överallt, men i salen (dvs vårt vardagsrum) lekte man inte och tog man hem vänner var man i barnrummen. Ordning hade vi dock inte ändå

 

[stjarnhimmel]

För mig handlar det om respekt åt båda håll. I vardagsrum/ kök tänker jag att alla som bor i hemmet ska kunna umgås. Då tycker jag inte det är rimligt att en person oavsett om det är barn eller vuxen har saker spridda över halva rummet.
På samma sätt skulle inte jag som vuxen bre ut mina tyger och garner över hela vardagsrummet. Jag skulle kunna ha en mindre grej som jag jobbar på men resten kan jag av respekt för de andra ha i min eh a hörna av lägenheten.

 

[Jenka]

Alltså jag förstår inte varför jag alltid får en massa skit så fort det skrivs om inredning? Är det avundsjuka?
En av mina närmsta ”hästvänner” bor på en stor gård i ett jättehus och har mer pengar i sin man än vad vi förmodligen någonsin kommer att ha.
Hon både föder upp hundar och hästar och har en galet häftig inredning, alltid snyggt och cleant trots djur.
Ingen personal som gör massa för dom!
Dock har dom valt bort barn till förmån för djuren och om dom lyckas hålla det så, varför inte vi?

Satt igår och tänkte vad härligt vi har det som kan sitta här i lugn och ro med alla ljus utan att behöva passa en unge som far runt.

Men samtidigt vet jag att vi båda längtar efter barn och jag tror på att barn blir som föräldrarna och är vi lugna och samlade samt skapar en miljö som tillåter lek och kreativitet på sin plats och sen lär ut bordsskick osv på sin plats så är det inga problem.
Se på Prinsessorna, de är givetvis barn med sina utspel men är samlade när dom måste för att föräldrarna är lugna och trygga och det ingår i uppfostran sen födseln att lära sig vett och etikett, inget konstigt.

Och varför är jag elak när jag inte vill att andras barn ska kladda i mitt hem eller springa i soffan?
Det skulle inte heller mina egna få, kommer alltid att ha våtservetter i högsta hugg efter maten osv.

Nä inte avundsjuka men du framstår som väldigt naiv.

 

[Jenka]

Förstår poängen men om barnen inte får ha legot i vardagsrummet så får dom ju inte. Bara att bära tillbaka
Men absolut, gäller att optimera tiden

Men hur mycket vill man begränsa sina barn? Och hur många strider vill man utsätta sig själv för? Barn är också människor som bör få synas, finnas och trivas hemma.

 

[TinyWiny]

Fast det är väl fullt rimligt att man även som förälder har delar i hemmet som är ens eget där barnen inte får vara utan tillåtelse precis som att man som förälder inte klampar in i barnens rum hur som helst (när de är stora nog att vilja ha lite eget utrymme)?

Om du läser mitt inlägg så skrev jag "med varsin vrå däri". Så ja självklart ska var och en få ha sin egen vrå. Det är skillnad på det och att barnen inte får leka där föräldrarna är.

 

[TinyWiny]

Det är skillnad på vill och måste. Barn kan vilja sprida leksaker över hela huset, men de måste inte. Ett barn kan ha en fullt lycklig barndom ändå. Om man som förälder anser det helt okej eller till och med trivsamt att barnen bygger bilbana över hela golvet i vardagsrummet är det inget jag har någon åsikt om. Deras liv och deras val.
Din uppfattning att barn måste få vara med, alltid ska inkluderas, inte får begränsas och att du skulle känna dig som en hemsk förälder om inte hela huset känns lika mycket som barnens har nog mer med dig och din bakgrund att göra än barnen i sig. Du väljer själv hur du vill leva ditt liv med dina barn, men jag är tveksam till att du bör projicera upplevelsen av din barndom på andra och förutsätta att barnen kommer må hemskt dåligt om föräldrarna inte delar ditt förhållningssätt gentemot barn.

Sedan är jag klart medveten om att jag inte minns min treårsperiod, att jag växte upp i en annan tid då man inte tillbringade lika mycket tid i vardagsrummet och att husen där jag och mina lekkamrater växte upp medgav utrymme för lekrum, ofta nära kök eller vardagsrum. Att det inte ser ut så för alla förstår jag. Under min uppväxt har jag dock haft nära släktingar och senare vänner som fått barn och vissa har haft leksaker över hela huset, andra inte. Vissa har helt klart ett mer vuxet hem och auktoritär föräldrastil , andra kör mer fritt. Alla ungar är dock glada och harmoniska samt de som nu är vuxna beskriver sin barndom som mycket bra. Detta oavsett var de fått sprida sin leksaker.

Du läser in sådant jag inte har skrivit. Barn i låga åldrar vill vara där föräldrarna är. Jag har aldrig talat om att barn måste ha grejer överallt utan om att de ska få vara där föräldrarna är. Att barn ska få vara med och inkluderas (begränsas har jag inte skrivit något om) är så självklart så det ska inte ens behöva sägas. Det handlar inte om min barndom utan det är sunt förnuft att en familj lever tillsammans. Folk klagar på att barn inte hjälper till med ditt och datt, varför skulle de när inte ens föräldrarna ser det som deras hem?

Det här med att ha ett rum som inte används handlar mer om hur hur stort boendet var där man växte upp än att ha växt upp någon särskild tid.

 

[Lazy Lady]

Hur långt tillbaka minns du? Barn under tre-fyra år vill i normalfallet inte leka någon annanstans än där övriga är. Äldre barn vill ibland leka på sina rum och ibland där alla andra är. Där handlar det mer om personlighet.


Så dina föräldrar satt i finrummet medans ni barn, alla under tre-fyra år, lekte i era rum ensamma?
Det är en helt annan sak att ha rum som inte används i vardagen av någon än att inte få vara där föräldrarna är.

Nej, vi använde i regel bara finrummet när det va kalas. Vi hade tv-rum/allrum i källaren bredvid lekrummet typ som en gillestuga eller vad det kallas och antingen va dom där eller med oss. På kalas va vi med och umgicks med våra gäster.

 

[mandalaki]

Jösses, jag inser att det jag alltid sett som trångboddhet - jag växte upp i en tvåa på 50 kvm, mamma, storasyrran och jag delade rum - faktiskt hade sina fördelar. Självklart fick vi barn leka i hela lägenheten, där fanns inga delar som var avspärrade för barn. Och för mig låter det riktigt sorgligt om sådana finns i dagens bostäder, det låter så i tråden. Det ska vara ”självklart” att barn inte får vara i vissa delar av lägenheten ”utan tillstånd”?

 

[TinyWiny]

Nej, vi använde i regel bara finrummet när det va kalas. Vi hade tv-rum/allrum i källaren bredvid lekrummet typ som en gillestuga eller vad det kallas och antingen va dom där eller med oss. På kalas va vi med och umgicks med våra gäster.

Ja och då fick ni ju vara där föräldrarna var vilket är det viktiga i sammanhanget.

 

[Lazy Lady]

Ja och då fick ni ju vara där föräldrarna var vilket är det viktiga i sammanhanget.

Absolut, klart vi fick vara med! Att man inte har alla rum som lekrum innebär ju inte att man sitter inlåst ensam på vinden. Vi bodde såpass stort att det fungerade att ha det på det viset.

 

[TinyWiny]

Absolut, klart vi fick vara med! Att man inte har alla rum som lekrum innebär ju inte att man sitter inlåst ensam på vinden. Vi bodde såpass stort att det fungerade att ha det på det viset.

Ja och det är precis det jag har skrivit hela tiden. Att barnen måste få vara där föräldrarna är

 

[Vogue]

Ja och det är precis det jag har skrivit hela tiden. Att barnen måste få vara där föräldrarna är

Det handlar ju inte om att barnen inte ska få vara med föräldrarna. Det handlar om att man inte leker som en vilde någon annanstans än där det är okej att leka.

 

[cirkus]

Osökt kom jag att tänka på den här filmsnutten (hoppas det går att se)

https://www.facebook.com/video.php?v=1006930426182996

 

[Ray]

Alltså.
Jag är ingen som håller fläckfritt och undanplockat. Men lego i vardagsrummet har aldrig varit ok... Gosedjur av guds alla former och uppdukade låtsasmiddagar till både hundar och folk däremot... Och kojor till förbannelse.
Nu är mitt äldsta 8 år och kan motvilligt hålla röran i rummet eller övervåningen. Men mellan 3 och 6 var det konstant lekstuga under trappen. Och även om jag verkligen inte tyckte om det så var det värt det. För hon kunde leka själv i timmar medan trött mamma såg på tv eller lagade mat.

Så för mig är det lite för min skull som det är leksaker överallt. ..