Syskonbråk

[Lupino]

Jag behöver verkligen råd. Mina flickor på 4,5 och 7 bråkar så fruktansvärt mycket med varandra. Särskilt den yngre.

Storasyster startar bråk genom att säga taskiga saker eller peta till lillasyster när hon går förbi.

Lillasyster kan inte vara i samma rum som storasyster utan att retas, ställa sig ivägen för tv:n, peta ner storasyster pågående legobygge, sparka/slå storasyster eller på annat sätt störa henne.

Jag tar undan lillasyster men i samma stund jag släpper henne är hon där igen och skrattande gör om samma sak.

Ibland kan jag bryta lillasyster genom att avleda, krama henne eller liknande men jag tycker det fungerar mer och mer sällan.

Det känns ganska hopplöst och gör ju inte familjelivet särskilt roligt .

Vad gör man?

 

[LillaMy84]

Sv: Syskonbråk

Har du läst nåt på petra Krantz lindgrens blogg? Där tycker jag att man hittar väldigt mycket bra och väldigt tänkvärda inlägg om det mesta..

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Tack, för tips. Jag har läst där för länge sen, men jag kände inte att hon och jag delade samma filosofi. Minns nu inte vad det var, men hon hade helt motsatt åsikt i någon väsentlig fråga så då känner jag inte förtroende för hennes råd, tyvärr.

 

[knoppet]

Sv: Syskonbråk

När barn är 4,5 år förstår de ganska mycket. Har du testat att säga till barnet på skarpen att låta bli att retas? Samma regler ska förstås gälla för storasystern. Att krama barnet när det retas med sin syster är snarare uppmuntrande än avledande.

Sedan kan det kanske hjälpa med att låta dem skapa minnen tillsammans. Till exempel om ni gemensamt gör något pysselprojekt. Något som skapar minnen ihop och ger dem något att prata om och arbete tillsammans med

 

[millan10]

Sv: Syskonbråk

Man måste vara bestämd och säga till barnet när det gör fel. Man kan också säga till barnet att om du inte slutar retas så får du gå upp på rummet och vara där tills du har kommit på bättre tankar. Barnen måste få konsekvenser.

 

[JosefineLi]

Sv: Syskonbråk

Varför känner barnen att de måste bråka så mycket? Får de tillräckligt med tid med er föräldrar? Visar ni dem tillräckligt med uppmärksamhet utanför bråken? Gör ni saker med barnen var för sig och tillsammans?

Sen tror jag att det är naturligt att barnen testar varandras gränser lite. Och jag tror inte alltid att man måste vara där och ge konsekvenser eller avbryta.

Kanske kan man sätta upp regler som man pratar igenom med barnen, att ta sönder någons legobygge - en favoritleksak tas ifrån barnet en vecka, slåss - får gå in på varsitt rum tills de lugnat sig osv. Men minsta lilla gnabb tror jag inte man orkar ta tag i som förälder, eller ens borde.

 

[Sar]

Sv: Syskonbråk

Nu har vi varit rätt förskonade från syskonbråk men jag tror att lösningen i ert fall kan vara punktmarkering en period och att prata, prata, prata.
Alltifrån om varför man gör något och vill uppnå med sitt handlande (uppmärksamhet, gammal vana etc.) till hur man själv vill bli behandlad. Och så reagera direkt när någon av dem faller in i gamla vanor.
Det kan också behövas mer aktivt föräldraskap under en period, speciellt med den yngre för att hon ska känna sig uppmärksammad utan att behöva retas för det.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Tack, för tips. Jag har läst där för länge sen, men jag kände inte att hon och jag delade samma filosofi. Minns nu inte vad det var, men hon hade helt motsatt åsikt i någon väsentlig fråga så då känner jag inte förtroende för hennes råd, tyvärr.

Jag hade nog uppfattat den yngre systerns beteende som respektlöst och tagit i med hårdhandskarna en period. Det är inte okej någonstans att förstöra och retas. Konsekvent och bestämt ingripande, och se till att handlingarna får konsekvenser. Min son hade förstått en sådan tillrättavisning och han är ett år yngre.

 

[trazel]

Sv: Syskonbråk

Varför får barnet en kram om hon har ett icke önskvärt beteende? Det ger ju väldigt mycket dubbla signaler.

Annars säger jag som de andra, punktmarkera och var på hela tiden en period. En 4,5 åring bör ju också kunna förstå en annan persons känslor någorlunda.

Vad gäller storasyster så är det väl samma sak, punktmarkera och prata...

Jag tycker iden om ett gemensamt pysselprojekt låter som en bra start också!

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Man måste vara bestämd och säga till barnet när det gör fel. Man kan också säga till barnet att om du inte slutar retas så får du gå upp på rummet och vara där tills du har kommit på bättre tankar. Barnen måste få konsekvenser.

Tack för era synpunkter.

Jag har inte använt mig av "gå upp på rummet" (men min man har, vi har lite olika syn på uppfostran). Ser fler av er rekommendera det, men jag har fått uppfattningen att det är ett gammaldags sätt?! Att barn inte ska bli exkluderade.

Jag förstår att genom det valet har jag det tuffare...

Säger till på skarpen har jag gjort tusen gånger, både på barnets nivå och tyvärr genom att gorma.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Säger till på skarpen har jag gjort tusen gånger, både på barnets nivå och tyvärr genom att gorma.

Det tror jag inte heller fungerar, det måste vara en konsekvens som svider lite för barnet. Säga att en gång till och du drar in lördagsgodiset eller någon rolig aktivitet och faktiskt göra det också.

 

[Lupino]

Sv: Syskonbråk

Varför får barnet en kram om hon har ett icke önskvärt beteende? Det ger ju väldigt mycket dubbla signaler.

Annars säger jag som de andra, punktmarkera och var på hela tiden en period. En 4,5 åring bör ju också kunna förstå en annan persons känslor någorlunda.

Vad gäller storasyster så är det väl samma sak, punktmarkera och prata...

Jag tycker iden om ett gemensamt pysselprojekt låter som en bra start också!

Jag blandar nog ihop det lite, vid rent bråk kramar jag henne inte, men ibland blir hon väldigt arg och frustrerad (och kan göra något dumt) och då kan jag sätta mig på huk vid henne och säga att jag förstår hon blir arg (och krama henne). Då brukar hon lugna sig och jag tolkar det som att en del frustration kommer sig av att hon tycker sig få för lite uppmärksamhet.

Barnen kan absolut pyssla en liten stund men det slutar alltid med bråk som allt annat...

 

[AgentCarter]

Sv: Syskonbråk

Jag tänker en konsekvens som sker direkt, är väldigt abstrakt att bråka på måndag och inte få lördagsgodis på lördag typ.
Gå på rummet är väl bra eftersom det händer direkt, men jag förstår dina känslor kring det.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Jag tänker en konsekvens som sker direkt, är väldigt abstrakt att bråka på måndag och inte få lördagsgodis på lördag typ.
Gå på rummet är väl bra eftersom det händer direkt, men jag förstår dina känslor kring det.

Det hade inte varit abstrakt för mitt barn - han hade fattat direkt att nu är det allvar - men barn är ju olika. Men det gäller ju att hitta knep och argument som har effekt på just det barnet och använda det som möjlig konsekvens.

 

[AgentCarter]

Sv: Syskonbråk

Hu gammalt är ditt barn? Det där är nog abstrakt för mig fortfarande, senare bestraffning.
Det är inget jag kommer använda förrns tonårstiden till mitt barn, jag ser det lite som hundträning.
(men 1 veckas tv-förbud går bra, bara det gäller från början)

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

ibland blir hon väldigt arg och frustrerad (och kan göra något dumt) och då kan jag sätta mig på huk vid henne och säga att jag förstår hon blir arg (och krama henne). Då brukar hon lugna sig och jag tolkar det som att en del frustration kommer sig av att hon tycker sig få för lite uppmärksamhet.

Så har jag också gjort ibland, men aldrig utan en ursäkt först. En viktig princip för mig. Sedan kram.

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Hu gammalt är ditt barn? Det där är nog abstrakt för mig fortfarande, senare bestraffning.
Det är inget jag kommer använda förrns tonårstiden till mitt barn, jag ser det lite som hundträning.
(men 1 veckas tv-förbud går bra, bara det gäller från början)

Tre år.
Jag tror inte att han reflekterar över det faktum att godiset är hotat. Han blir mest upprörd av att jag tydligt markerar att nu är det nog. Han slutar direkt med vad han än håller på med. Sedan blir han ledsen, han säger förlåt, han får ett okej, en kram och så är det bra. Ungefär.
Men det är väldigt sällan jag behöver ta i över huvud taget. Positiv förstärkning är alltid att föredra och alla gånger mer effektivt. Jag tror inte att han känner något behov av att utmana på det viset.

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Det låter som att ni har det jobbigt!

Jag känner precis som du att det där med att exkludera barnet som bråkar genom att skicka in barnet på sitt rum känns förlegat och orättvist. Jag har aldrig tagit till det eftersom det inte är förenligt med min syn på människan. Däremot kan jag använda mig av typ motsatt grej, att gå därifrån om barnet retas/bråkar. Om det är storasyster som är "offret" hade jag tagit henne i handen och gått därifrån och satt mig och gjort något mysigt med henne. På så sätt blir inte lillasyster förvisad någonstans, men hon märker att ni inte vill vara kvar med henne om hon beter sig så. Lillasyster är sedan välkommen att vara med er om hon är trevlig (man bör inte vara långsint tycker jag!).

När det gäller prat så förstår ju en 4,5 åring rätt mycket, men vad de inte kan greppa är de känslostormar som de ofta upplever. De får en mängd olika känslor i kroppen som de inte vet hur de ska hantera eller varför de dyker upp, och det resulterar i olika handlingar, ofta med mycket frustration inblandat. Att i det läget börja prata med barnet tror jag är lite slöseri med tid och för det mesta vet barnet att det agerar på ett icke önskvärt sätt, och då är det förälderns ansvar att "rädda" barnet från att "göra bort sig". Det kan t ex innebära att man här som jag skrev ovan, att man tar systern och går därifrån. Eller om barnet är väldigt argt, kan man ge det en plats där det kan få lov att vara riktigt arg, ex ett rum eller en koja. Men då är det en plats som barnet själv väljer att gå till för att man vid ett tillfälle då barnet varit nöjt och glatt, har bestämt att det ska vara en sån plats, inte för att barnet blir förvisat. Det är okej att bli arg och ledsen och frustrerad, men det betyder inte att det är okej att bete sig hur som helst och där får man hjälpa barnet att hitta strategier för att hantera känslorna utan att "göra bort sig".

Många gånger tror jag att man som förälder vill prata och prata och prata alldeles för mycket om saker som hänt/saker barnet gjort. De VET att de gjort fel, och då är det liksom ingen ide att prata så mycket om det. Det viktiga är att markera att det inte är ok och sen kan det liksom vara bra många gånger tycker jag (naturligtvis måste man prata om vissa incidenter, men långt ifrån alla tycker jag, särskilt om det är rätt turbulent, då blir det liksom inte mer än bara en massa prat om allt som blivit fel och det är inte så upplyftande...). Sen tror jag mycket på att se på det positiva som barnen gör och att försöka vara lösningsinriktad och prata om olika strategier för att hantera känslor när barnen är lugna och glada.

Det där med konsekvenser är svårt, visst kan barn lära sig konsekvenser så småningom men frågan är om det är det man önskar? Vill man att barnet ska lära sig att beter man sig dåligt blir man bestraffad/händer något tråkigt (inget lördagsgodis/veckopeng etc) eller vill man att barnet ska lära sig att det lönar sig att vara empatisk och trevlig för att andra människors respons/reaktioner då blir mycket trevligare och att det märker att det ger en något på det sociala planet? Det ena kanske inte behöver utesluta det andra och konsekvenser blir det ju alltid av ett beteende ( ex så som jag beskrev om att man går iväg med storasystern), men frågan är om man måste använda sig av straff? Jag vill helst tro att man inte behöver det, iaf inte på så små barn som faktiskt inte har lärt sig att hantera och/eller förstå sina känslor.

// Julia

 

[Hiddeous]

Sv: Syskonbråk

Vill man att barnet ska lära sig att beter man sig dåligt blir man bestraffad/händer något tråkigt (inget lördagsgodis/veckopeng etc) eller vill man att barnet ska lära sig att det lönar sig att vara empatisk och trevlig för att andra människors respons/reaktioner då blir mycket trevligare och att det märker att det ger en något på det sociala planet?
// Julia

Det vill i alla fall jag. För det är ju så livet fungerar! Alla handlingar du gör får konsekvenser, positiva eller negativa. Varför skulle man vilja skydda barnet från den kunskapen?

Jag håller däremot med dig om att det blir för mycket prat många gånger. Man slår inte andra - och för mig är det ingenting att diskutera. Särskilt inte med en 4,5 åring som själv förstår (förhoppningsvis) precis vad det innebär för andra.

 

[Freyja_bus]

Sv: Syskonbråk

Men vad menar du? Menar du att du vill att barnet ska lära sig att konsekvenser=bestraffningar eller menar du att konsekvenser= typ ett otrevligt sätt ger inget trevligt bemötande tillbaka (alltså mer en konsekvens på det sociala planet i ett samspel med andra). Det sistnämnda är det jag föredrar, bestraffningar (bortsettfrån fängelsestraff) är väl egentligen inget man vill ha i ett samhälle?

Självklart får alla handlingar konsekvenser, det behöver de inte skyddas från ( det har jag inte skrivit). Däremot är det skillnad på konsekvenser och bestraffningar i mina ögon.