Starta
Trådstartare
Hej!
Vet inte riktigt hur jag ska fomulera mig så ni förstår mitt problem men ska göra mitt bästa :
Jag var med om en ridsolycka för ett par år sen vilket gjorde mig ganska osäker och rädd. Då hade jag två hästar som jag tävlade la-msv. Men efter olyckan blev det som en ond spiral med rädsla och dåligt självförtroende så jag sålde av allt som hade med hästar och göra och har nu varit hästlös i 2 år.
Men jag har tittat på annonser och drömt om en häst och att våga börja igen.
Så för 3 veckor sen fick jag syn på den mest fantasiska hästen någonsin.
Lugn och trygg och en riktigt kompis, Vad jag tror jag kan behöva.
Han är en hopphäst som går 140, Men har pga av skadad ryttare inte tävlat 2010.
Jag tittade på han och blev helt såld Och Han har varit i mina ägor i två veckor nu.
Nu till mitt problem, Jag är så paranoid och rädd för att han ska bli / vara skadad att jag inte kan ge mig själv någon ro.
Jag kan inte sova på nätterna och när jag rider är det enda jag tänker på om han känns ren eller inte. Har har lindrig patellaupphakning som knappt märks men det gör mig så orolig. Idag tyckte jag han var liiite varmare i ena benet än i det andra med. Dock inte svullen eller något.
Han är väldigt fräsch för sin ålder men jag nojjar ändå.
Jag tänker att jag kanske skulle vilja tävla lite om ett år eller så men nu vågar jag knappt rida han för jag är så rädd om han.
Han är verkligen som den hästen jag har drömt om i två år och nu när jag har han är jag bara orolig att han ska ha ont.
Jag vet att 16 kanske inte är någon ålder på en häst men jag ligger ändå sömnlös på nätterna och grubblar om jag verkligen ska träna/ tävla en häst som då kommer vara 17.
Och att han är en liten klantpelle som kommer in med skrubbsår här och var gör verkligen inte susen för min nerver.
Mitt självförtroende när det gäller hästar är verkligen nere på botten, Det känns som allt jag gör blir fel och som jag verkligen inte förtjänar denna underbara häst.
Jag undrar om någon varit i liknande sits, Och om det går över med tiden eller det finns knep eller nått som ger sinnesro?
Tack på förhand!
Vet inte riktigt hur jag ska fomulera mig så ni förstår mitt problem men ska göra mitt bästa :
Jag var med om en ridsolycka för ett par år sen vilket gjorde mig ganska osäker och rädd. Då hade jag två hästar som jag tävlade la-msv. Men efter olyckan blev det som en ond spiral med rädsla och dåligt självförtroende så jag sålde av allt som hade med hästar och göra och har nu varit hästlös i 2 år.
Men jag har tittat på annonser och drömt om en häst och att våga börja igen.
Så för 3 veckor sen fick jag syn på den mest fantasiska hästen någonsin.
Lugn och trygg och en riktigt kompis, Vad jag tror jag kan behöva.
Han är en hopphäst som går 140, Men har pga av skadad ryttare inte tävlat 2010.
Jag tittade på han och blev helt såld Och Han har varit i mina ägor i två veckor nu.
Nu till mitt problem, Jag är så paranoid och rädd för att han ska bli / vara skadad att jag inte kan ge mig själv någon ro.
Jag kan inte sova på nätterna och när jag rider är det enda jag tänker på om han känns ren eller inte. Har har lindrig patellaupphakning som knappt märks men det gör mig så orolig. Idag tyckte jag han var liiite varmare i ena benet än i det andra med. Dock inte svullen eller något.
Han är väldigt fräsch för sin ålder men jag nojjar ändå.
Jag tänker att jag kanske skulle vilja tävla lite om ett år eller så men nu vågar jag knappt rida han för jag är så rädd om han.
Han är verkligen som den hästen jag har drömt om i två år och nu när jag har han är jag bara orolig att han ska ha ont.
Jag vet att 16 kanske inte är någon ålder på en häst men jag ligger ändå sömnlös på nätterna och grubblar om jag verkligen ska träna/ tävla en häst som då kommer vara 17.
Och att han är en liten klantpelle som kommer in med skrubbsår här och var gör verkligen inte susen för min nerver.
Mitt självförtroende när det gäller hästar är verkligen nere på botten, Det känns som allt jag gör blir fel och som jag verkligen inte förtjänar denna underbara häst.
Jag undrar om någon varit i liknande sits, Och om det går över med tiden eller det finns knep eller nått som ger sinnesro?
Tack på förhand!