Svenskars relation till religion

[Sel]

Nu behöver vi backa och fundera över skillnaden på kulturellt kristen och troende kristen. Jag skriver om kulturellt kristna som följer kristna traditioner som ett kulturellt arv. De som döper sina barn i kyrkan har i de allra flesta fall ett kristet kulturellt arv, annars blir dopet märkligt. Har du träffat någon med annat religiöst arv som döper sitt barn i kyrkan? Judar? Muslimer?

Många majoritetsvenskar är så insnöade i sin kulturellt kristna bubbla att de inte ens fattar hur starkt det här kristna kulturella arvet är, men jag lovar att det är synligt för många av våra minoritetssvenskar.

Vi har väl hela tiden pratat om hur mycket av den svenska "kyrkligheten" är just vana och tradition?

Det jag ifrågasätter är snarare hur många som faktiskt iakttar de kristna högtiderna du räknade upp och hur många som helt enkelt är lediga och muntrar upp vintern med god mat och seder som är egentligen är betydligt äldre än kyrkan.
Frossan runt jul är ju väldigt, väldigt gammal till exempel. Är det fortfarande kulturellt kristet?

 

[nullo-modo]

Du behöver inte ta åt dig personligen, jag pratar om mönster och om majoritetssvenskar på ett generaliserat plan.

Ett mönster som lika mycket kan heta kulturellt hednisk.
Är ju många som tycker om högtider oavsett om det är påsk, midsommar, kräftskiva som firas.

 

[Eurydome]

Det har jag aldrig sagt, däremot är min personliga upplevelse att svenska kyrkan och den kristna tron inte är särskilt lgbtq+ vänlig.

Det varierar väldigt mycket! Både inom olika kristna kyrkor och inom Svenska kyrkan.

 

[Sel]

Det varierar väldigt mycket!

Absolut, men det hjälper ju inte om man ringer en anonym jourhavande präst till exempel.

 

[Gnist]

Absolut, men det hjälper ju inte om man ringer en anonym jourhavande präst till exempel.

Har mycket svårt att tro att svenska präster generellt avvisar en människa som söker hjälp bara för att den som ringer in säger sig höra till hbtq.

Undantag finns säkert när det kommer till personlig acceptans, men gissningsvis jobbar de undantagen inte som jourhavande präster..

 

[Lobelia]

Jag kommer aldrig personligen att begripa att icketroende söker samtalsstöd hos präster, men samtidigt känns det i enlighet med det Moderna kristna budskapet att erbjuda just det. Rätt som det är får de en ny medlem dessutom. Aktiviteter för barn känns absolut som ömsesisigt! De värvar ju medlemmar. Hur skulle det annars gå till?

V

Nu behöver vi backa och fundera över skillnaden på kulturellt kristen och troende kristen. Jag skriver om kulturellt kristna som följer kristna traditioner som ett kulturellt arv. De som döper sina barn i kyrkan har i de allra flesta fall ett kristet kulturellt arv, annars blir dopet märkligt. Har du träffat någon med annat religiöst arv som döper sitt barn i kyrkan? Judar? Muslimer?

Många majoritetsvenskar är så insnöade i sin kulturellt kristna bubbla att de inte ens fattar hur starkt det här kristna kulturella arvet är, men jag lovar att det är synligt för många av våra minoritetssvenskar.

Eller så är folk kulturella trots det kristna inslsget.

 

[Sel]

Har mycket svårt att tro att svenska präster generellt avvisar en människa som söker hjälp bara för att den som ringer in säger sig höra till hbtq.

Undantag finns säkert när det kommer till personlig acceptans, men gissningsvis jobbar de undantagen inte som jourhavande präster..

Det gör de säkert inte, däremot kan både personens egna åsikter och religionen skina igenom. Givetvis. Jag ringer ju till kyrkan.

 

[EmmaBovary]

Har mycket svårt att tro att svenska präster generellt avvisar en människa som söker hjälp bara för att den som ringer in säger sig höra till hbtq.

Undantag finns säkert när det kommer till personlig acceptans, men gissningsvis jobbar de undantagen inte som jourhavande präster..

Tänker framförallt att förtroendet kan vara skadat sedan innan, och man kanske haft negativa erfarenheter och har svårt att föreställa sig ett öppet bemötande (även om det förmodligen är bättre på sina håll nu).

 

[Eurydome]

Absolut, men det hjälper ju inte om man ringer en anonym jourhavande präst till exempel.

Jag tänker att de inte sätter vilka stollar som helst där.

Med att det varierar menar jag att det naturligtvis finns personer som är emot t ex kvinnliga präster, homosexualitet, trans etc. Men de söker sig till särskilda arbetsplatser och församlingar där de kan hålla på med sitt.

Svenska kyrkan som organisation har en väldigt inkluderande och öppen syn och många församlingar är hbtq-certifierade. Grundsynen är att alla ska känna sig välkomna och att kyrkan är för alla och det har jag själv upplevt uttalas tydligt i många sammanhang. Under Pride vajade det Prideflaggor inne i många kyrkor, det fanns ambitiösa prideprogram i många städer, det finns queera bibelstudiegrupper, queera personer föreläser osv.

Jag tänker inte försöka övertyga någon vidare men det är mycket bättre än det var förr.

 

[EmmaBovary]

Precis, tystnadsplikten är utan undantag och är lagstadgad. Som jag har förstått förekommer det dock i Svenska kyrkan att personen efter samtal med prästen väljer att ha ett samtal med en diakon vars tystnadsplikt inte är lika långtgående.

Fast är det inte bara under bikt i stort sett?

 

[Eurydome]

Fast är det inte bara under bikt i stort sett?

Bikt och själavård. Men bikt förekommer väl främst inom katolska kyrkan.

 

[EmmaBovary]

Bikt och själavård. Men bikt förekommer väl främst inom katolska kyrkan.

Ah, okej! Jag hade faktiskt ingen aning om det innan du skrev att det var absolut.

 

[Viva]

En anledning till att icke-troende söker samtalsstöd hos präster när de genomgår en kris i livet kanske kan vara prästers absoluta tystnadsplikt? Samt att man kanske, även om man själv inte är troende, är medveten om att präst är något man är alltid, inte "bara" på jobbet, och att dessa människor då sannolikt har en genuin vilja att stötta medmänniskor. Jag förmodar att det kan kännas tröstande även om personen själv inte är troende.

Dessutom brukar det väl vara gratis och lättare att faktiskt få hjälp och stöd. Psykiatrin är betydligt mer otillgänglig i många fall.

 

[Dentaku]

Det har jag aldrig sagt, däremot är min personliga upplevelse att svenska kyrkan och den kristna tron inte är särskilt lgbtq+ vänlig.

Min uppfattning är att Svenska Kyrkan åtminstone inte är mindre hbtq+ -vänlig än samhället i stort(vilket å andra sidan inte är något överbetyg). Det finns saker man gör som är mycket bra och annat där det inte verkar ha hänt något alls. Men jag hoppas att man fortsätter på inslagen linje och t ex tar till sig av de erfarenheter som de transpersoner som är prästvigda, och anställda i olika församlingar, har.

För egen del har alltid de bekanta och vänner som är/har varit troende eller anställda i Svenska Kyrkan varit ännu mer hbtq+ -vänliga i genomsnitt än övriga. Men det beror ju helt på församling och vilka människor man lär känna.

 

[Sol]

Min personliga erfarenhet är att folk följer kristna traditioner som dop och bröllop i kyrkan "för säkerhets skull". De är inte aktivt troende som i att de går på gudstjänster eller ber till någon gudom, men det kan inte skada att döpa sitt barn eller gifta sig i kyrkan "ifall Gud finns".

Vilket är logiskt och inte alls logiskt för om det finns någon gudom/några gudomar, vem vet om det är den kristna guden? Du kanske dömer ditt barn till evig förbannelse om du döper ditt barn i "fel Guds" namn?

Sedan kan man ju absolut uppskatta traditioner oavsett vilken religiös bakgrund som finns. Julen har ju en betydligt längre historia än den kristendomen ger oss. Tomtar, granar, julgrisar, julbockar... det är ju en blandning av olika kulturella/religiösa bakgrunder. Jag ser ingen motsättning i att fira traditioner utan att vara religiös. på något sätt.

Jag har själv en helt ateistisk tradition som är helt ologisk. Jag gör alltid min farmors stekost till jul. Den är jättegod, ett strålande smörgåspålägg, men jag (och mina släktingar) gör den endast till jul. För att det alltid har varit så. Det är tradition. Superkorkat, men det är så vi funkar.

 

[Skjøldur]

Det är så jag också uppfattar klimatet, speciellt här på bukefalos. Det har på något vis blivit lite skambelagt att tro på Gud.

Jag går i terapi och min tro har lyfts lite grann, inte på ett negativt sätt utan hur jag förhåller mig till den och hur jag känt stöd i den, och varje gång det nämns har jag backat och vågar inte riktigt prata om det just för att man skammas om man tro, förnedras, förlöjligas. Varför i all sin dar ska man skämmas för att man ens tror? Som om man är en sämre människa och de som inte tror är en bättre människa som inte tror på vita gubbar på moln och sagoböcker. Som om man måste stå till svar för allt som skett o religionens namn någonsin och sker på vissa ställen än i dag.

Det du säger stämmer. Här på buke så har jag stått fram med att jag är en personligt troende kristen. Därför har en del tagit för givet att jag till ex är emot alla skilsmässor och alla aborter. Sanningen är att jag ser det som att ge upp. Då jag vänder mig till Jesus krist så får jag tro, hopp och kärlek.

 

[Lingon]

Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?

Antalet medlemmar säger inget om hur religiösa medlemmarna är eftersom de allra flesta blev medlemmar som små barn innan de hade den minsta lilla uppfattning om vad religion är för nåt. Fram till 1996 blev man dessutom automatiskt medlem vid födseln om en av föräldrarna var medlem. Jag tror att många låter bli att gå ur dels av lathet och dels av tradition. Man ska vara medlem för det har familjen alltid varit. Och man vill ha tillgång till dop, bröllop och begravning.

Jag tror att många svenskar gärna har den traditionella delen kvar d.v.s. dop, bröllop och begravning för att de tycker att det är så man gör. Men den religiösa delen är folk generellt sett inte så intresserad av. Jag tror många många färre än de 50% som är medlemmar går på ens en enda vanlig söndagsgudstjänst om året.

Angående julsånger och skolavslutningssånger så kan jag bara svara för mig själv. Jag är ateist och när jag hör t.ex. "Gläns över sjö och strand" så hör jag en vacker sång (en av mina favoriter bland julsånger) men temat för texten hamnar i samma kategori som vilken fantasybok som helst. Det finns för mig ingen koppling mellan att lyssna på en julsång som Jesus som tema och religiös tro. Jag är ateist. Jag tror alltså inte att det finns någon gud eller högre makt. Jag tror alltså inte att religiösa sånger har nån form av magisk kraft som gör dem religiösa. Det är människan som lyssnar på dem som lägger den bedömningen på dem, eller gör hon inte det. I mitt fall inte.

Mitt barns skola får gärna ha avslutningen i kyrkan. Men jag vill att prästen hålls borta från att predika. Skolans personal ska prata med barnen och välja vad som ska sjungas. Kyrkan är bara en byggnad. Prästen nåt helt annat.

 

[Lingon]

Det blir väl aktivt utträde efter att föräldrar gjort det aktiva valet att döpa?

Fram till 1996 blev en nyfödd automatiskt medlem om en av föräldrarna var medlem. Oavsett så kan man inte kalla det aktivt om man gör ett nyfött barn medlem i nån förening alls då det nyfödda barnet inte hade nåt att säga till om.

 

[Lingon]

Ja, för mig som queer är det fullständigt obegripligt att kyrkan får närvara på pride. Ingen institution har genom historien ställt till med så stor skada som kyrkan!

Jag tycker att det är obegripligt att religiösa institutioner fortfarande har juridisk vigselrätt i Sverige. Det borde plockas bort eftersom de inte följer svensk lag och viger alla som enligt svensk lag får vigas. Sen får de naturligtvis ha hur många religiösa ceremonier de vill kring vigseln. Men jag önskar att den juridiska bara ska kunna ges av staten.

 

[Lingon]

Senaste dopet jag var på kan jag inte påminna mig om det ordvalet. Det handlade om att skydda barnet om jag minns rätt, inget om uppfostran.

De jag varit på har definitivt innehållit den aspekten. Även barnets faddrar har lovat att hjälpa till att uppfostra barnet i den kristna tron.