Svenskars relation till religion

[Lobelia]

De jag varit på har definitivt innehållit den aspekten. Även barnets faddrar har lovat att hjälpa till att uppfostra barnet i den kristna tron.

Jag antar att det kan vara olika och det ofta går att påverka.

 

[sthu]

Jag har aldrig varit medlem i kyrkan (född 1988). Inte mina syskon heller. Båda mina föräldrar var medlemmar, men inte troende. De tyckte att vi skulle få välja själva när vi blev äldre.

Jag hade gärna betalat en "kulturminnesavgift" till kyrkan för att bevara byggnader och andra kulturminnen.

Jag förstår att religion är viktigt för många. Min man är troende kristen till exempel, så jag har religion i min direkta närhet. Dock tycker han att Svenska kyrkan börjar bli "extrem" (fråga mig inte exakt vad han syftar på) och föredrar att praktisera sin tro hemmavid.

 

[tanten]

Tror du att man bygger upp hela sitt liv runt bibeln om man tror på gud?

Jag tänker nog att för de flesta är tro något privat. Och definitivt inte något man delar med ateistiska vänner. Så de som gör det är nog ett snett urval av de som tror på gud. Då kanske man får intrycket att alla som tror på gud har byggt hela sitt liv runt bibeln, för de är de enda troende som pratar med en ateist om det. Alla andra kniper näbb i ateisters sällskap. Tro behöver inte vara något man basunerar ut.

Jag talar om de "aktivt"kristna jag emellanåt mött. Som talar om den heliga skrift och exemplifierar genom att knyta nutidens onska till bristen tpå tro och tillit till gud och jesus.

Ateister håller också käft för annars beraktas man som extrem. En nära vän i politisk offentlighet är definitivt ateist men det är det få som vet om.

 

[tanten]

Det behöver man ju inte tycka, men i ett dop står man ju och lovar inför hela släkten att man ska uppfostra barnet i den kristna tron. Lite speciellt att välja att lova det när man inte har en tanke på att göra det.

För att inte tala om gudmor och gudfar... Hur många tänker på innebördeni det?

 

[Mia_R]

För att inte tala om gudmor och gudfar... Hur många tänker på innebördeni det?

Jag, därför jag avstod när jag blev tillfrågad. Jag går inte runt och lovar saker jag inte har för avsikt att inte hålla, men samtidigt fattar jag ju att majoriteten av de som döper sina ungar inte har för avsikt att hålla det som sägs, lika lite att de som gifter sig i kyrkan kommer leva tillsammans till dödagar.

Gamla kyrkor är vackra byggnader som jag tycker ska användas, sen om det är för vigslar, dop, begravningar, skolavslutningar eller konserter kvittar.

Jag hade mina första skolavslutningar i kyrkan och jag minns det som vackert och högtidligt, en perfekt start på sommarlovet och att alla var glada. Vi sjöng sommarsånger som inte var religiösa, bortsett från Den blomstertid. Det är mycket möjligt att nån präst sa någonting, men det jag minns var en smyckad lövsal där det stod utslagna björkar vid varje kyrkbänk hela vägen in och blommorna. Perfekt start på sommarlovet.

Att jag vägrat konfirmationen, utträtt ur kyrkan och är ateist betyder inte att jag inte tycker kyrkan kan vara högtidlig och att folk får välja själva, det är inget jag hänger upp mig på.

 

[sjoberga]

Jag talar om de "aktivt"kristna jag emellanåt mött. Som talar om den heliga skrift och exemplifierar genom att knyta nutidens onska till bristen tpå tro och tillit till gud och jesus.

Ateister håller också käft för annars beraktas man som extrem. En nära vän i politisk offentlighet är definitivt ateist men det är det få som vet om.

I USA är det inte nåt man går ut med om man tillhör den 10%-iga skaran ateister eller agnostiker och vill ha en politisk karriär. Det är nummer 1 bland karriärdödare bland politiker i USA, så stark att det är helt meningslöst att försöka bli vald om man varit ärlig med den saken någon gång i livet.

 

[nullo-modo]

Jag hade mina första skolavslutningar i kyrkan och jag minns det som vackert och högtidligt, en perfekt start på sommarlovet och att alla var glada. Vi sjöng sommarsånger som inte var religiösa, bortsett från Den blomstertid. Det är mycket möjligt att nån präst sa någonting, men det jag minns var en smyckad lövsal där det stod utslagna björkar vid varje kyrkbänk hela vägen in och blommorna. Perfekt start på sommarlovet.

Även jag minns kyrkan från när vi var där med Scouterna vid olika tillfällen, minns det inte alls som fint utan som otäckt med all konst som visade allt lidande. Speciellt minns jag trästatyn med Jesus på korset, blodet som rann från huvud, händer och fötter.
Är glad för att kyrkan renoverades när farmor och mamma gick bort så vi fick vara i kapellet istället.

 

[MML]

Det alldeles gratis och religiöst obundna samtalsstödet hos kommunen har också tystnadsplikt. Anhörigstödet likaså.

Javisst, men jag tror inte att de har absolut tystnadsplikt så som präster har inom enskild själavård. Sedan ser det säkert olika ut på olika håll i landet, hur lätt det är att få stöd den vägen, men jag tror att det (i bästa fall) är extremt ovanligt med kommunalt samtalsstöd som går att ringa och få prata med "nu direkt" nattetid, när jourhavande präst finns tillgänglig.

I en bättre värld skulle det naturligtvis finnas lokalt stöd att få "IRL" för alla som behöver det, oavsett tid på dygnet. Nu är det tyvärr inte så, och där kan jag se att jourhavande präst fyller ett verkligt behov och verkligen kan göra skillnad för de som verkligen behöver någon att prata med i stunden.

 

[MML]

Kanske. Jag har bara själv svårt att se det. Den sista människan jag skulle söka stöd hos är nog en jourhavande Präst eftersom jag krasst skulle anta att religionen skulle ta plats i vårt samtal och för mig är religionen inte en trevlig plattform.
Präster är inte heller de enda med tystnadsplikt.

Hade jag däremot en Vän som är präst (vilket jag har) skule jag kunna prata med hen och lämna religionen utanför.

Jag tror inte att jourhavande präst har för avsikt att pracka på någon sin tro. Det är inte en verksamhet som bygger på att värva nya medlemmar, utan är helt enkelt själavård.

Så här skriver Svenska Kyrkan om Jourhavande Präst:

Du behöver inte tillhöra Svenska kyrkan eller vara troende för att kontakta Jourhavande präst.

Tron på Gud är självklar för prästerna som arbetar i jouren, men om du inte själv frågar efter det talar man inte om Gud, läser Bibeln eller ber böner under samtalet.

Jag tolkar det som att religion/tro inte tas upp i samtalet om inte den stödsökande önskar det.

 

[Migo]

Javisst, men jag tror inte att de har absolut tystnadsplikt så som präster har inom enskild själavård. Sedan ser det säkert olika ut på olika håll i landet, hur lätt det är att få stöd den vägen, men jag tror att det (i bästa fall) är extremt ovanligt med kommunalt samtalsstöd som går att ringa och få prata med "nu direkt" nattetid, när jourhavande präst finns tillgänglig.

I en bättre värld skulle det naturligtvis finnas lokalt stöd att få "IRL" för alla som behöver det, oavsett tid på dygnet. Nu är det tyvärr inte så, och där kan jag se att jourhavande präst fyller ett verkligt behov och verkligen kan göra skillnad för de som verkligen behöver någon att prata med i stunden.

Så, om man vill berätta att man utfört ett mord och inte vill att ens samtalsstöd ska föra det vidare, ring en präst. Om man inte vill att förövare av sexuella övegrepp på barn ska åka dit, vänd dig till kyrkan.

Kurratorer har tystnadsplikt.

 

[Gnist]

Kurratorer har tystnadsplikt.

Vilken kurator ringer du mitt i natten?

Finns väl ingen garanti att den som svarar mitt i natten hos ex.vis jourhavande medmänniska är kuraror?

 

[Hippocampus]

Den enda yrkeskategorin i Sverige som har absolut tystnadsplikt är präster. Inte diakoner, inte psykologer…. Bara präster.

 

[Hippocampus]

Apropå tro så döptes jag för min mamma kunde inte hålla tillbaka kraven/önskan från släkten på dop. Men när dopet var över osv så tog hon ur mig svenska kyrkan direkt. Och sen gick hon också ur. Så jag blev aldrig kallad till konfirmation osv.

 

[MML]

För mig kommer inte dop, bröllop, begravning eller en konfirmationen ur den kristna tron. Det är traditioner som kommer ur vår kultur och en sammanblandning av religion och hednatro. Konfirmationen är vår rit för att ta upp barn i vuxenvärlde.

Liknande ceremonier utförs inom de flesta kulturer och trossamfund. Och de hade funnits i sverige oavsett vilken religion/kultur vi haft.

Kyrkan övertog de hedniska ceremonierna från föregångaren asatron. Vist kan man tycka att kan ingå äktenskap mm på andra platser, men de hedniska motsvarande lokalerna är rivna sedan länge.

För mig är det kulturhistioria. Skulle jag gift mig idag hade jag gärna gjort det i en kyrka (eller en annan vacker byggnad) men med en borgelig vigselförrättare och ritualen hade gärna fått vara lik den kristna. Det är mitt kulturarv. Många kristna pslsmer berör mig, min gudstro är inte den kristna men för mig kan ordet gud representera mycket mer än så.

Just dopet är lite speciellt i och med att det är ett sakrament inom de flesta kristna inriktningarna. Det står i grund och botten inte för något annat än att barnet (om det är ett barn som döps, som det ju oftast är här i Sverige) tas upp i kristendomen. Mig veterligen fanns ingen förkristen motsvarighet till dop innan just dopet kom till Sverige tillsammans med kristendomen.

Begravningsriter, "inträde i vuxenlivet" etc. håller jag däremot med om att det funnits här även tidigare. Dock naturligtvis inte i den kristna form som kyrkliga bröllop och begravningar innebär.

För mig är det en väsentlig skillnad just därför att en kyrka är en helig byggnad. För de/oss som tillhör kristendomen är det en plats där vi känner en närhet till en Gud som vi tror på, får stöd av, och ber till. Det är ofta fantastiskt vackra byggnader, och många är öppna för allmänheten att besöka, vilket jag tycker är fantastiskt! Underhållet av dem, och möjligheten för allmänheten att besöka kyrkorna, bekostas också av kyrkoskatten,, men vem som helst är naturligtvis välkommen att besöka kyrkorna! Däremot tycker jag att man bör ha en respekt för andras trosuppfattning, och att det som är religiösa ceremonier i religiösa rum kanske bör få vara det.

Det finns många före detta kyrkor som går att hyra för borgerliga vigslar, begravningar och liknande, om man dras till arkitekturen men inte tillhör den kristna religionen.

 

[MML]

Så, om man vill berätta att man utfört ett mord och inte vill att ens samtalsstöd ska föra det vidare, ring en präst. Om man inte vill att förövare av sexuella övegrepp på barn ska åka dit, vänd dig till kyrkan.

Kurratorer har tystnadsplikt.

Rent krasst, ja. Präster har absolut tystnadsplikt, vilket skiljer sig en del från den "vanliga" tystnadsplikt som t. ex. kuratorer, diakoner m. fl. har.

 

[MML]

Jag antar att det kan vara olika och det ofta går att påverka.

Inte helt och hållet. Dopet innebär att personen som döps tas upp i den kristna tron (ofta inom Svenska Kyrkan, här i Sverige). Att Gud är närvarande i barnets liv är en högst central del i dopceremonin, som inte går att deala bort. Då blir det i stället en namngivningsceremoni eller liknande, vilket kan vara nog så vackert och meningsfullt, men det är inget dop och har sannolikt inte en präst (i tjänst) närvarande.

 

[Therese1988]

Min släkt är frikyrklig på båda sidor och flera släktingar är/var pastorer.
För mig blir diskussionen märklig när det mestadels handlar om den svenska kyrkan. Den har jag egentligen ingen relation till, förutom att jag är medlem genom dop och har gjort ett aktivt val att fortsätta vara medlem, då jag vill stötta allt som erbjuds där. T ex det ni nämnt om jourhavande präst.
Jag konfirmerades för att jag var nyfiken och ville ta reda på mer, för att kunna bilda mig en egen uppfattning om hur just min tro ser ut.
Det var inget krav från släktens sida och jag blev absolut inte mutad. Det tror jag faktiskt ingen i min konfirmationsgrupp blev. Inte heller åkte vi på ett "spektakulärt" läger, som jag hört att en del blivit mutade med. Visst, vi var på konfaläger, men det var inget speciellt direkt.

Jag har kommit fram till att jag nog inte tror på allt som sägs, men det fina med tro är ju att man kan bilda sig en alldeles egen uppfattning och inte MÅSTE ta in allt.

Till våren ska jag gifta mig med min sambo. Vi har valt en kompromiss och gifter oss inte i en kyrka, men med min farbror (pastor och som jag står väldigt nära) som vigselförrättare.

 

[Wingates]

Ateister håller också käft för annars beraktas man som extrem. En nära vän i politisk offentlighet är definitivt ateist men det är det få som vet om.

Nu menar du inte i Sverige va?

 

[Lobelia]

Inte helt och hållet. Dopet innebär att personen som döps tas upp i den kristna tron (ofta inom Svenska Kyrkan, här i Sverige). Att Gud är närvarande i barnets liv är en högst central del i dopceremonin, som inte går att deala bort. Då blir det i stället en namngivningsceremoni eller liknande, vilket kan vara nog så vackert och meningsfullt, men det är inget dop och har sannolikt inte en präst (i tjänst) närvarande.

Jag vet vad dopet innebär. Det hindrar dock inte en att diskutera former och formuleringar med prästen. Om denne tycker det okej så får man igenom sina önskemål.

 

[tanten]

På tal om ämnet så såg jag på nyheterna att Vickan läste bibeln i TV på jul. Låter jäkligt kristet i public service. Eller läses det högt ur koranen ibland på muslimska högtider?

Kungen (kungahuset) är enligt lag tvugna att bekänna sig till den kristna tron. Så det är inte så långsökt.

Omvi någon gång får en musllimsk statschef så är det den den fritt att läsa ur koranen.