Svenskars relation till religion

[Mia_R]

Undra om dom var införstådd med alla nackdelar som det innebar. Möjligt att dom visste och ändå tyckte det var en bra idé.

Jag tror de gick in i det med någorlunda öppna ögon med tanke på att få träffa alla efteråt och inte skiljas av döden. Något väldigt många kristna fortfarande finner stor tröst i. För min del så tror jag att döden är slutet, att jag bara upphör att existera och de som redan dött ifrån mig finns bara kvar i mina minnen.

 

[MML]

Jag vet vad dopet innebär. Det hindrar dock inte en att diskutera former och formuleringar med prästen. Om denne tycker det okej så får man igenom sina önskemål.

Vad jag menar är att det lär knappast gå att få igenom önskemål som plockar bort hela aspekten av att barnet tas upp i kristendomen och blir en del av den kristna gemenskapen o. s. v.
Att byta ut vissa ord mot några andra som man själv trivs bättre med går förmodligen ofta bra, men inte om innebörden av det blir att Gud och/eller dopets innebörd utelämnas. Jag har väldigt svårt att tro att någon präst är bekväm med det, faktiskt.

 

[Motacilla]

Möjligt att den svenska kyrkan värnade om kvinnor men det först efter raserat för kvinnor.

Under vikingatiden fick kvinnor äga mark, vara gårdens överhuvud, vara prästina, handelsman och mycket mycket mer. Allt tog svenska kyrkan ifrån kvinnor.

När tog kyrkan ifrån kvinnor äganderätten, och var kan man lära sig mera om detta?

Enligt min uppfattning kan man inte tänka sig att samhället var jämställt eller på något sätt som vi upplever samhället idag, för 1000 år sedan.
De flesta människor (kvinnor såväl som män) hade inga rättigheter för 1000 år sedan.

Det här med individuella fri- och rättigheter är något som vuxit fram genom historien och majoriteten av folket oavsett kön var fattiga och lydde under en husbonde.

Samtidigt ska man ju tänka att tillgången till utbildning öht och högre utbildning i synnerhet var oerhört begränsad tidigare. Prästerna fungerade något förenklat även som statens "ambassadörer" på landsorten iom prästen kunde vara den enda utbildade personen i bygden.

 

[MML]

Möjligt att den svenska kyrkan värnade om kvinnor men det först efter raserat för kvinnor.

Under vikingatiden fick kvinnor äga mark, vara gårdens överhuvud, vara prästina, handelsman och mycket mycket mer. Allt tog svenska kyrkan ifrån kvinnor.

Nja. Under vikingatiden var kristendomen i Sverige långt ifrån den organisationen som Svenska kyrkan är i dag. De har mycket litet gemensamt. Möjligen att man från och med reformationen under 1500-talet kan börja prata om en kyrka som är i någon mån besläktad med Svenska kyrkan i dag.

Även de flesta fristående kristna samfund i Sverige står väldigt långt ifrån den kristendom som började leta sig hit under 1000-1100-tal.

 

[Migo]

Kungen (kungahuset) är enligt lag tvugna att bekänna sig till den kristna tron. Så det är inte så långsökt.

Omvi någon gång får en musllimsk statschef så är det den den fritt att läsa ur koranen.

Det gör ju bara min poäng ännu tydligare: Sverige är långt ifrån så sekulärt och religiöst obundet som många vill få det till.

 

[Migo]

Det finns en viktig skillnad tyvärr.
Kyrkan kan man själv kontakta. Samtalsstöd via det offentliga måste man ha remiss till eller försöka boka tid. Kanske en månad senare eller så.
Den offentliga psykvården är rejält usel.

Nej, det går ypperligt att iaf i kommunen jag bodde i, att mejla till anhörigstödjare och få träffa kurator kostnadsfritt inom en vecka.(Örebro). Hon har full tystnadsplikt.

Och återigen, att samhället förväntar sig att en religiös samtalskontakt ska vara ersättning för en sekulär är oacceptabelt. Till skillnad från andra i tråden tycker jag tex att sorgebearbetning från religiöst håll är helt meningslöst.

 

[MML]

Jag tänker vidare på ett mycket välkänt citat från en mycket känd bok, som vissa finner en trygghet och tröst i, och andra ser som en vansinnig sagosamling utan mening. D. v. s. bibeln. Ni har säkert alla hört det: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen"

Utan att lägga in kristna värderingar i det, så tänker jag att ingen är felfri. Ingen människa, ingen stat, ingen organisation. Alla vi som har en historia, har även mörka fläckar i vår historia. Att kristendomen historiskt gjort skada, betyder inte att den inte också gjort mycket bra för Sveriges befolkning. På samma sätt som Sverige som nation gjort skada, men för den sakens skull är det inte uteslutande negativt att vara svensk medborgare. Detsamma gäller förstås islam, judendom, alla andra religioner, och vilket land man än kommer ifrån.

Att lyfta negativa saker som kristna kyrkan i Sverige bidragit till för många hundra år sedan, som något som skulle påverka kyrkan i Sverige i dag, ser jag inte riktigt poängen med.

 

[Mia_R]

När tog kyrkan ifrån kvinnor äganderätten, och var kan man lära sig mera om detta?

Enligt min uppfattning kan man inte tänka sig att samhället var jämställt eller på något sätt som vi upplever samhället idag, för 1000 år sedan.
De flesta människor (kvinnor såväl som män) hade inga rättigheter för 1000 år sedan.

Det här med individuella fri- och rättigheter är något som vuxit fram genom historien och majoriteten av folket oavsett kön var fattiga och lydde under en husbonde.

Samtidigt ska man ju tänka att tillgången till utbildning öht och högre utbildning i synnerhet var oerhört begränsad tidigare. Prästerna fungerade något förenklat även som statens "ambassadörer" på landsorten iom prästen kunde vara den enda utbildade personen i bygden.

Kvinnorna var de som bestämde på gården när mannen inte var hemma, jag pratar nu om fria kvinnor och män och inte trälar eller övrigt husfolk. Det var kvinnan som bar nycklarna och hon hade arvsrätt. När kristendomen tog över blev kvinnan underställd mannen och omyndig, fri att giftas bort utan eget samtycke även om Magnus Ladulås lagstiftade om kvinnofrid, hemfrid, tingsfrid, kyrkofrid som hindrade adelns våldsgästning av bönderna = ladulåset.

 

[Eurydome]

Nej, det går ypperligt att iaf i kommunen jag bodde i, att mejla till anhörigstödjare och få träffa kurator kostnadsfritt inom en vecka.(Örebro). Hon har full tystnadsplikt.

Hon måste väl anmäla om hon får kännedom om allvarliga brott?

 

[MML]

Nej, det går ypperligt att iaf i kommunen jag bodde i, att mejla till anhörigstödjare och få träffa kurator kostnadsfritt inom en vecka.(Örebro). Hon har full tystnadsplikt.

Och återigen, att samhället förväntar sig att en religiös samtalskontakt ska vara ersättning för en sekulär är oacceptabelt. Till skillnad från andra i tråden tycker jag tex att sorgebearbetning från religiöst håll är helt meningslöst.

Menar du att om en anhörigstödjare (som väl i regel är socionomer/kuratorer?) får vetskap om att en stödsökare har begått ett grovt brott, så har hen ingen anmälningsskyldighet? En anhörigstödjare kan inte kallas att vittna i rättegång? Det är nämligen vad prästers absoluta tystnadsplikt under bikt och enskild själavård innebär.

Jag vill också lägga till att "inom en vecka" är väl ganska bra, men långt ifrån direkt. Ringer någon i en akut kris 112 och ber att få tala med jourhavande präst så kopplas personen direkt till någon som finns där för att lyssna och bemöta, precis där och då.

 

[Hippocampus]

Nej, det går ypperligt att iaf i kommunen jag bodde i, att mejla till anhörigstödjare och få träffa kurator kostnadsfritt inom en vecka.(Örebro). Hon har full tystnadsplikt.

Och återigen, att samhället förväntar sig att en religiös samtalskontakt ska vara ersättning för en sekulär är oacceptabelt. Till skillnad från andra i tråden tycker jag tex att sorgebearbetning från religiöst håll är helt meningslöst.

Hon har tystnadsplikt men inte absolut tystnadsplikt som en präst. Det är två olika saker.

 

[Eurydome]

Jag tänker vidare på ett mycket välkänt citat från en mycket känd bok, som vissa finner en trygghet och tröst i, och andra ser som en vansinnig sagosamling utan mening. D. v. s. bibeln. Ni har säkert alla hört det: "Den av er som är utan synd kan kasta första stenen"

Utan att lägga in kristna värderingar i det, så tänker jag att ingen är felfri. Ingen människa, ingen stat, ingen organisation. Alla vi som har en historia, har även mörka fläckar i vår historia. Att kristendomen historiskt gjort skada, betyder inte att den inte också gjort mycket bra för Sveriges befolkning. På samma sätt som Sverige som nation gjort skada, men för den sakens skull är det inte uteslutande negativt att vara svensk medborgare. Detsamma gäller förstås islam, judendom, alla andra religioner, och vilket land man än kommer ifrån.

Att lyfta negativa saker som kristna kyrkan i Sverige bidragit till för många hundra år sedan, som något som skulle påverka kyrkan i Sverige i dag, ser jag inte riktigt poängen med.

Detsamma gäller ju vetenskapen. En massa fruktansvärda saker har gjorts i vetenskapens namn, (Experiment under nazismen osv), inte fördömer vi vetenskapen som fenomen bara för det.

 

[Görel]

Så, om man vill berätta att man utfört ett mord och inte vill att ens samtalsstöd ska föra det vidare, ring en präst. Om man inte vill att förövare av sexuella övegrepp på barn ska åka dit, vänd dig till kyrkan.

Kurratorer har tystnadsplikt.

Kuratorer har anmälningsplikt, de måste göra en orosanmälan om de får information om att ett barn kan tänkas fara illa.

 

[Görel]

Det finns en viktig skillnad tyvärr.
Kyrkan kan man själv kontakta. Samtalsstöd via det offentliga måste man ha remiss till eller försöka boka tid. Kanske en månad senare eller så.
Den offentliga psykvården är rejält usel.

Det stämmer inte i region Stockholm där jag har arbetat i olika kommuner. Du kan ringa vårdcentralen och få samtalsstöd därifrån. Det finns flera olika vägar.

 

[tanten]

Nej, men jag har inte full koll på vilka som är medlemmar i ett samfund heller - så det verkar ju vara same same.

Precis.
Så ditt uttallande om ateister gäller även troende. Du hade lika gärna kunnat skriva samma sak om andra

 

[gulakatten]

Menar du att om en anhörigstödjare (som väl i regel är socionomer/kuratorer?) får vetskap om att en stödsökare har begått ett grovt brott, så har hen ingen anmälningsskyldighet?

Vad menas i tråden med anmälningsskyldighet? Vissa yrken har en skyldighet att göra orosanmälan till socialtjänst om de får kännedom om att ett barn far illa (eller känner oro för ett barn) men generellt sett så har man ju inte i Sverige skyldighet att anmäla brott man får kännedom om till polis. Det finns vissa fall då man har anmälningsplikt (23 kap 6 paragrafen i brottsbalken) men inte under de omständigheter som diskuterats i tråden. Poliser däremot har ju skyldighet att anmäla brott.

 

[Sedna]

Detsamma gäller ju vetenskapen. En massa fruktansvärda saker har gjorts i vetenskapens namn, (Experiment under nazismen osv), inte fördömer vi vetenskapen som fenomen bara för det.

Och för att inte koppla oetiska experiment till specifikt fascistisk ideologi så kan man också lyfta fram andra exempel som ligger närmare i tid och rum.

Vipeholmsexperimenten som skedde i Sverige 1945-1955 eller varför inte Macchiarini-skandalen, som förvisso skadat synen på forskningen på Karolinska, men som ändå inte lägger grund för ifrågasättande av vetenskapen som sådan.

 

[tanten]

---
Till skillnad från andra i tråden tycker jag tex att sorgebearbetning från religiöst håll är helt meningslöst.

Det jag sett av präster och döden och begravningar har snarare varit förskräckande.

När min far dog så ringde prästen och exet svarade. Prästen sa- jag ringer för att din svärmor gått bort.
Exet svarade -då ringer du väldigt många år försent. Prästen hade inte ens kollat könet på den avlidne.

Sedan skulle det vara nån sorts begravningssamtal med sagde präst.
Han ägnade större deleen av den timmen åt att förfasas över att jag inte kände till honom. Gav en massa exempel där han varit tidningen, deltagit i olika sammanhang etc. Men nej, han var totalt okänd för mig. Det skar sig lite....

När min mor begravdes kom prästen fram till mig och satte sig bredvid i kyrkbänken under en psalm och sa med nån sorts medömkande röst - jag vet hur det känns.
Jaha, jag var glad över att denna förfärliga människa äntligen var borta.

I privata sammanhang är de flesta präster trevliga människor men i sin tjänstgöring är de ...märkliga

Har också stött på flera prästen med psykiska problem och diagnoser. Fler än i den vanliga befolkningen.

Så detta har inte lindrat min skepsis till kristendom. När deras företrädare är så - annorlunda...

 

[Lobelia]

Just dopet är lite speciellt i och med att det är ett sakrament inom de flesta kristna inriktningarna. Det står i grund och botten inte för något annat än att barnet (om det är ett barn som döps, som det ju oftast är här i Sverige) tas upp i kristendomen. Mig veterligen fanns ingen förkristen motsvarighet till dop innan just dopet kom till Sverige tillsammans med kristendomen.

Begravningsriter, "inträde i vuxenlivet" etc. håller jag däremot med om att det funnits här även tidigare. Dock naturligtvis inte i den kristna form som kyrkliga bröllop och begravningar innebär.

För mig är det en väsentlig skillnad just därför att en kyrka är en helig byggnad. För de/oss som tillhör kristendomen är det en plats där vi känner en närhet till en Gud som vi tror på, får stöd av, och ber till. Det är ofta fantastiskt vackra byggnader, och många är öppna för allmänheten att besöka, vilket jag tycker är fantastiskt! Underhållet av dem, och möjligheten för allmänheten att besöka kyrkorna, bekostas också av kyrkoskatten,, men vem som helst är naturligtvis välkommen att besöka kyrkorna! Däremot tycker jag att man bör ha en respekt för andras trosuppfattning, och att det som är religiösa ceremonier i religiösa rum kanske bör få vara det.

Det finns många före detta kyrkor som går att hyra för borgerliga vigslar, begravningar och liknande, om man dras till arkitekturen men inte tillhör den kristna religionen.

För svenskar i allmänhet innebär dopet främst namngivning även om det inom kristendomen är att uppta barnet i den svenska kyrkan. Asatron har/hade en motsvarande ceremoni, knäsättning då tog man upp barnet i släkten, det är inte ologiskt att tro att dopet ersatt knäsättningen och dessutom fanns parallellt.

För mig är en kyrka, ett tempel, en moské, Ales stenar, Uluru (ayers rock) mfl byggnader och platser heliga. Jag ser ingen direkt skillnad, jag fylls av en slags vördnad på de flesta av dessa platser. Och angående tillträde för att hålla en ceremoni i en kyrka så är det väl rimligen okej så länge platsen upplåts för ändamålet. Det är upp till församlingen att sätta upp regler för eventuell uthyrning/utlåning.

 

[MML]

Vad menas i tråden med anmälningsskyldighet? Vissa yrken har en skyldighet att göra orosanmälan till socialtjänst om de får kännedom om att ett barn far illa (eller känner oro för ett barn) men generellt sett så har man ju inte i Sverige skyldighet att anmäla brott man får kännedom om till polis. Det finns vissa fall då man har anmälningsplikt (23 kap 6 paragrafen i brottsbalken) men inte under de omständigheter som diskuterats i tråden. Poliser däremot har ju skyldighet att anmäla brott.

Här står lite om vad som gäller inom Svenska Kyrkan:

https://www.svenskakyrkan.se/anmalningsskyldighet-och-tystnadsplikt