Svenskars relation till religion

[Lobelia]

Jag håller med. Det alla samfund i Sverige håller på med idag är statligt tillåten diskriminering p.g.a. religionens särställning i samhället.

Det råder föreningsfrihet i Sverige, det är fullt möjligt för vilken förening som helst att neka medlemmar utifrån sina preferenser. En sak man kan gör dock är att sätta upp kriterier för att få bidrag, på det sättet kan man kanske komma åt samkönade äktenskap och att man inte får neka medlemskap.

 

[sjoberga]

Va? Säger du nu att problemet är att prästen är anställd av en religiös organisation och inte av vården? Jag har trott att du argumenterar emot sammanblandning och emot präster i vården. I min syn vore det en oändligt mycket större sammanblandning om prästen vore anställd av vården. Vilken hen inte ÄR. Kyrkan gör kyrka och vård gör vård. (Jag vet inte om du har svårt att följa de olika rösternas svar kring vård/inte vård/själavård; att du samtalar med mer än en människa? De olika åsikterna här representerar den mångfald av åsikter som finns överlag, bland troende så väl som icketroende. Är det så att du inte kan särskilja fyra, fem, sju personer som tycker olika i en buketråd, utan försöker skapa ett åsiktsläger av det de säger, så förklarar det alldeles utmärkt hur du tillskriver gruppen ”troende” EN ståndpunkt eller egenskap, som du dessutom förfasar dig över.)


Om du anser att detta är syftet med religion förstår jag ditt vilda fäktande. Jag förstår däremot inte hur den slutsatsen uppstår? Menar du att tro inte alls är en personlig fråga (som förvisso missbrukats av människor som längtar efter makt, precis som vilken annan struktur i samhället som kommer med påverkansmöjligheter, såsom tex politik gjort)? Jag undrar uppriktigt om du verkligen tror att detta är religionens grundläggande syfte och hur du kommit till den slutsatsen?

Jag nekar nu alltså inte till några hemskheter som gjorts i religioners namn, utan till att de hemskheterna vore syftet med en gudstro.

men då ger du återigen ett förslag som inte är förenligt med våra diskrimineringslagar. Att bara den som aktivt förmår fråga, ska ha tillgång till själavård utesluter dem som har kommunikativa begränsningar och behöver kommunikativt stöd (i form av tex frågor) från den rättigheten och därför är det inte ett alternativ. Ditt förslag sätter ateistens obehag inför frågan över den kommunikativt begränsades möjlighet att få (eller tacka nej till) lagstadgad själavård.

Självklart är det beklagligt med den starka aversion vissa har mot troende och att de kan tvingas hantera den även i en hälsomässigt utsatt situation men det rättfärdigar ändå inte den diskriminering du förespråkar.

Nu har jag inte någonstans tillskrivit gruppen troende åsikter, så nu är du ute och cyklar.

Nej, jag tycker inte att mitt förslag om att slippa bli föreslagen vård eller samtal med olika slags religiösa representanter sätter någons behov i fara. Man är fri att kontakta vem man vill för stöd och vill man att de kommer till sjukhuset anser jag att vården i möjligaste mån ska tillgodose möjligheten för det. Behovet kan mycket väl vara så stort av en viss slags stöd att de som tillhandahåller det vill ha representation på området.

Förespråkar ingen diskriminering alls. Tack.

 

[Enya]

Då är det inte i hela svenska kyrkan tillåtet för samkönade par att gifta sig. Då är det fortfarande inom svenska kyrkan tillåtet att diskriminera samkönade par eftersom det finns präster som nekar just p.g.a. att paret är samkönat.

Alltså....

 

[Lingon]

Det råder föreningsfrihet i Sverige, det är fullt möjligt för vilken förening som helst att neka medlemmar utifrån sina preferenser. En sak man kan gör dock är att sätta upp kriterier för att få bidrag, på det sättet kan man kanske komma åt samkönade äktenskap och att man inte får neka medlemskap.

Jag säger inget om föreningsfrihet eller nån religions rätt att ha vilka religiösa ceremonier de vill. Det jag pratar om är den av staten delegerade juridiska rätten att viga par. Svenska staten har bestämt att samkönade par får gifta sig. Då tycker jag att det är fel att man (staten) ger vigselrätt till samfund som inte vill viga samkönade par.

 

[stjarnhimmel]

Visa bifogad fil 135584

Du påstår (helt felaktigt) att samfundet, dvs svenska kyrkan inte viger samkönade par.

Gissningsvis pga att du upplevt/läst/hört något eller några samkönade par som råkat ut för en präst som inte vill viga samkönade par.

Där har kyrkan som organisation jobb kvar att göra, men jag är rätt säker på att inte vilja viga samkönade par ine är ett godtagbart skäl att ta återkalla ämbetet.

Man accepterar fortfarande att man har anställda som vägrar viga samkönade par. Och man accepterar fortfarande att det finns manliga präster som är motståndare till kvinnliga präster.

 

[sjoberga]

Jag är tvärtom, och gillar när de personer jag möter och ska dela olika svåra saker med delar en liten skärva av sig själva till mig. Det blir mer mänskligt då, mer tryggt, den jag talar med visar att den är en människa med känslor och tankar, åsikter. Gillar hundar, hästar, trädgårdar, har skrivit en bok eller vad som. En person som inte delar något om sig själv till mig vågar jag inte prata med. Det brukar inte sluta bra. Inget djupt eller viktigt, men en liten bit som visar att man är en människa med egna tankar.

Ja, hej, när jag inte jobbar här har jag en ledande roll inom NMR. Det är också de som betalar för mitt arbete här, men jag har också en gedigen utbildning som samtalsstöd och min politiska hemvist står i och för sig på min tröja men jag lovar att den inte ska påverka vårt samtal. Vad vill du prata om?

 

[Sassy]

Jag tror man just exakt har tänkt på djupet, och sett religiösa samfund som experter på själavård.

Jag har hört flera i psykvården som menar att folk tänker att allt lidande är patologiskt och ett fall för vården. Att folk söker läkarhjälp när de har sorg eller är ledsna. Men att sådana normala reaktioner inte är patologiska, och inte inom ramen vad vården kan fixa. Dvs, att sådant som prästen gör inte alls är vårdens jobb, och att folk som kommer till vården med sådana problem har missförstått vad sjukvårdens område är.

Fast nu handlade det inte om att "vara ledsen", utan om i ett fall PTSD, och vid ett annat tillfälle (och annan läkare/mottagning) om ett terapibehov som nästa vårdgivare rekommenderade ACT/KBT (vilket var framgångsrikt, men kom efter över ett år av sjukskrivning).

Samma läkare som rekommenderade präst istället för den terapi de inte kunde erbjuda hade inga problem med att både långtidssjukskriva och skriva ut benso (som jag inte tog emot eftersom jag inte ville använda kraftigt beroendeframkallande mediciner i det läget).

Att en präst kan göra stor nytta i sorgearbete betvivlar jag inte, men det är inte den prästens jobb att hjälpa en patient hitta fungerande strukturer i kronisk sjukdom, för att ta fler exempel från min närhet (där rimligtvis en arbetsterapeut eller kurator hade varit lämpligt?). Vården har helt enkelt abdikerat på en hel del håll. Tillräckligt många människor i vården tycker uppenbarligen att kyrkan kan göra det jobbet, och att evidensbaserad terapi kan bytas ut mot att "prata med någon".

 

[Kirre]

Ja, jag tycker inte att någon som inte är villig att följa svensk lag gällande vigselrätt ska få viga någon juridiskt. Sen får ju varje samfund ha sina egna religiösa ceremonier där de sätter de regler de vill. Men det jag pratar om är den juridiska rätten.

Prästens vigselrätt är en rätt, inte en skyldighet. Det är lagstadgat. Varje församling i Svenska Kyrkan har dock krav på sig (på kyrkoherden) att se till att alla som vill viga sig i församlingen har möjlighet till det. Sedan många år antas inte "prästaspiranter" som inte kan tänka sig att viga samkönade par. De kommer dock inte frånta någon sin prästtitel då det som sagt är lagstadgat. (Vem skulle för övrigt vilja bli vigd av någon som inte vill viga en? Bättre att veta då så man kan välja någon annan.)

Återigen är vi alltså framme vid att det är lagen som behöver ändras.

 

[Enya]

Ja, hej, när jag inte jobbar här har jag en ledande roll inom NMR. Det är också de som betalar för mitt arbete här, men jag har också en gedigen utbildning som samtalsstöd och min politiska hemvist står i och för sig på min tröja men jag lovar att den inte ska påverka vårt samtal. Vad vill du prata om?

Förstås, det var ju det jag skrev, absolut, definitivt. Går ju inte att tolka det som jag egentligen skrev. Förstås.

 

[Lobelia]

Jag säger inget om föreningsfrihet eller nån religions rätt att ha vilka religiösa ceremonier de vill. Det jag pratar om är den av staten delegerade juridiska rätten att viga par. Svenska staten har bestämt att samkönade par får gifta sig. Då tycker jag att det är fel att man (staten) ger vigselrätt till samfund som inte vill viga samkönade par.

I mina ögon är det en ickefråga så länge det är möjligt för paren att gifta sig (och det inte är svårt att hitta någon som är villig). Vem vill bli gift av någon som inte vill utföra det? Det finns präster där deras tro inte är förenlig med samkönade äktenskap, det respekterar jag. Det kommer förmodligen bli mer ovanligt med tiden.

 

[Motacilla]

Ja, hej, när jag inte jobbar här har jag en ledande roll inom NMR. Det är också de som betalar för mitt arbete här, men jag har också en gedigen utbildning som samtalsstöd och min politiska hemvist står i och för sig på min tröja men jag lovar att den inte ska påverka vårt samtal. Vad vill du prata om?

Ja för det är ju adekvat att skapa en analogi mellan en fascistisk högerextrem rörelse och exempelvis Svenska kyrkan??

I synnerhet som denna rörelse du använder som exempel faktiskt är förbjuden i ett grannland pga sin människosyn.

Men tydligen är det väldigt svårt för dig att debattera utan att raljera, förlöjliga eller kränka dem som är troende eller inte direkt negativt inställda till dem som tror.

 

[Enya]

Fast nu handlade det inte om att "vara ledsen", utan om i ett fall PTSD, och vid ett annat tillfälle (och annan läkare/mottagning) om ett terapibehov som nästa vårdgivare rekommenderade ACT/KBT (vilket var framgångsrikt, men kom efter över ett år av sjukskrivning).

Samma läkare som rekommenderade präst istället för den terapi de inte kunde erbjuda hade inga problem med att både långtidssjukskriva och skriva ut benso (som jag inte tog emot eftersom jag inte ville använda kraftigt beroendeframkallande mediciner i det läget).

Att en präst kan göra stor nytta i sorgearbete betvivlar jag inte, men det är inte den prästens jobb att hjälpa en patient hitta fungerande strukturer i kronisk sjukdom, för att ta fler exempel från min närhet (där rimligtvis en arbetsterapeut eller kurator hade varit lämpligt?). Vården har helt enkelt abdikerat på en hel del håll. Tillräckligt många människor i vården tycker uppenbarligen att kyrkan kan göra det jobbet, och att evidensbaserad terapi kan bytas ut mot att "prata med någon".

Det där är inte en prästs jobb.
Frågan är om man inte rent av kan anmäla vården där för bristerna?

 

[Dentaku]

Då är det inte i hela svenska kyrkan tillåtet för samkönade par att gifta sig. Då är det fortfarande inom svenska kyrkan tillåtet att diskriminera samkönade par eftersom det finns präster som nekar just p.g.a. att paret är samkönat.

En präst har alltid rätt att avstå från att viga ett par, s k väjningsrätt. Det handlar alltså inte om att Sv Kyrkan specifikt diskriminerar samkönade.

Med det sagt håller jag med om att den juridiska delen av vigslar ska tas bort helt från religiösa samfund.

 

[stjarnhimmel]

I mina ögon är det en ickefråga så länge det är möjligt för paren att gifta sig (och det inte är svårt att hitta någon som är villig). Vem vill bli gift av någon som inte vill utföra det? Det finns präster där deras tro inte är förenlig med samkönade äktenskap, det respekterar jag. Det kommer förmodligen bli mer ovanligt med tiden.

Tycker du vi ska ha det likadant på andra områden? Att man ska få välja bort folk som lever på ett sätt som man inte gillar? Tex ska vårdpersonal, lärare eller andra få välja bort? Jag tror vi är på en farlig väg om vi låter anställda bestämma på det sättet pga sina egna åsikter.

 

[Dentaku]

Nej, jag tycker inte att mitt förslag om att slippa bli föreslagen vård eller samtal med olika slags religiösa representanter sätter någons behov i fara.

Ska man slippa dessa föreslag även på 1177?

 

[sjoberga]

Förstås, det var ju det jag skrev, absolut, definitivt. Går ju inte att tolka det som jag egentligen skrev. Förstås.

Nej, det är helt ömsesidigt, en djup ravin.

 

[manda]

Fast nu handlade det inte om att "vara ledsen", utan om i ett fall PTSD, och vid ett annat tillfälle (och annan läkare/mottagning) om ett terapibehov som nästa vårdgivare rekommenderade ACT/KBT (vilket var framgångsrikt, men kom efter över ett år av sjukskrivning).

Samma läkare som rekommenderade präst istället för den terapi de inte kunde erbjuda hade inga problem med att både långtidssjukskriva och skriva ut benso (som jag inte tog emot eftersom jag inte ville använda kraftigt beroendeframkallande mediciner i det läget).

Att en präst kan göra stor nytta i sorgearbete betvivlar jag inte, men det är inte den prästens jobb att hjälpa en patient hitta fungerande strukturer i kronisk sjukdom, för att ta fler exempel från min närhet (där rimligtvis en arbetsterapeut eller kurator hade varit lämpligt?). Vården har helt enkelt abdikerat på en hel del håll. Tillräckligt många människor i vården tycker uppenbarligen att kyrkan kan göra det jobbet, och att evidensbaserad terapi kan bytas ut mot att "prata med någon".

Det låter hemskt.

Att av det slutdra att tillräckligt många i vården tycker det är bra något helt annat. Vårdpersonalen i stort går totalt på knäna pga alla sparkrav och new public management. Sjuktalen ökar bland vårdanställda och då framförallt i stressrelaterade diagnoser. Resurserna inom sjukvården räcker inte och personal går sönder i sina försök att täcka upp för det. Att skriva att vårdstrukturella brister beror på enskild vårdpersonals tyckande är grovt. Självklart är det du beskriver under all kritik, men att beskriva det som ett problem ”på golvet” eller ett problem kopplat till vårdanställdas åsikter om tro skjuter bredvid mål.

 

[Lobelia]

Tycker du vi ska ha det likadant på andra områden? Att man ska få välja bort folk som lever på ett sätt som man inte gillar? Tex ska vårdpersonal, lärare eller andra få välja bort? Jag tror vi är på en farlig väg om vi låter anställda bestämma på det sättet pga sina egna åsikter.

Jag är för föreningsfrihet och religionsfrihet och att dessa organisationer ska får välja medlemmar.

Jag är emot diskriminering i offentlig regi och även att ge bidrag till föreningar som diskriminerar eller inte är för alla som så önskar (med vissa undantag för möjlighet att utesluta folk som inte sköter sig).

 

[Hajfisk]

Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några värderingar eller bedömningar i hur folk väljer att göra själva utan jag tycker bara att frågan är intressant.

Den allmänna uppfattningen i sverige brukar vara att ”i sverige är vi inte religiösa” eller ”det minst religiösa landet i världen.”

Men jag funderar på om det inte är lite mer komplext än så? Nedan är några av mina tankar och det kanske därför framstår som lite rörigt.

Jag har läst ett antal undersökningar där majoriteten av svenskar säger att man anser sig inte vara religiösa och inte tror på någon gud eller att man är tveksam till ”religiösa institutioner”. I en undersökning svarade många också saker som att ”man tror på något men inte någon gud”. I en undersökning som jag läste så hade de ställt samma frågor till folk i olika europeiska städer och enligt den undersökningen så var det fler personer i sverige än andra länder som svarade ”att man tror på något men inte någon gud”

Jag ser att svenska kyrkan har mer än 50 procent av svenskarna som medlemmar vilket innebär att man betalar en del av sin inkomst till kyrkan. Så uppenbarligen tycker många det är viktigt att svenska kyrkan finns kvar även fast man inte regelbundet går i kyrkan. Samtidigt har jag genom åren träffat på många personer som gifter sig i kyrkan, döper sina barn etc. I många fall är det personer som säger att de inte är religiösa och inte heller deras släkter men de säger att det är viktigt för dem att gifta sig i en kyrka eller döpa sina barn där. Ibland har jag fått svar att ”det är tradition men vi är inte religiösa”.

Jag tycker också det är intressant att vi säger att vi ska ha en kommunal skola som är religiöst obunden. På samma gång har jag nyligen varit på luciafirande och skolavslutning där man sjunger julsånger. Och många av de populäraste julsångerna innehåller jesus, gud etc. Jag har också sjungit i många körer genom åren och vet att det har funnits många som inte alls är troende och ibland även kritiska mot religion som även deltar i kyrkokörer och sjunger kristna julsånger. Jag tycker också det är intressant med en debatt som uppstod när en skola jag känner till inte längre ville fira skolavslutningar i en kyrka pga att man inte ansåg att detta överensstämmer med att vara religiöst obunden. Många föräldrar blev riktigt upprörda över detta beslut. Föräldrar som blev intervjuade och som sa att det var viktigt att ha en kommunal skola som inte är religiös ville absolut att skolavslutningen skulle fortsatt ske i en kyrka.

Jag kan tycka att allt detta blir väldigt dubbelt. Många säger att de inte är religiösa eller till och med är negativ till religion men samtidigt så verkar dessa tycka att en viss del av religion är tradition? Att det hör till? Är det så att sjunga kristna julsånger eller en skolavslutning i en kyrka inte betraktas som religiöst? Att man inte anser sig religiös men ändå vill vara medlem i svenska kyrkan- att det fyller någon funktion hos oss att svenska kyrkan finns kvar? Att man vill stötta deras arbete och vill att kyrkorna ska tas om hand och finnas kvar?

Alltså jag tyckte denna trådstart var intressant och tankeväckande, såg fram emot tråden! Hann dock aldrig ens skriva själv innan det kändes som att stå bredvid och se på en serie-bilolycka som aldrig tar slut. Blev en lite sorglig påminnelse om att det inte är konstigt att det är krig i världen....

 

[dobbis]

Alltså jag tyckte denna trådstart var intressant och tankeväckande, såg fram emot tråden! Hann dock aldrig ens skriva själv innan det kändes som att stå bredvid och se på en serie-bilolycka som aldrig tar slut. Blev en lite sorglig påminnelse om att det inte är konstigt att det är krig i världen....

Och dom flesta av dom krigen beror på religiös stollar