Svenskars relation till religion

[Lingon]

I Sverige har vi dessutom lagar just för att skydda människors rätt till att vara den man är.

Det gäller alla. Även ateister. D.v.s. vem som helst får neka vem som helst gällande att vara samtalsstöd av något slag. Oavsett anledning.

Sen undrar jag hur korrekt det egentligen är att en psykolog blandar in sin religiösa tro eller avsaknad av tro i sitt yrke.

Jag funderar på hur jag hade gjort om jag var psykolog eller liknande. Jag hade inte tagit på mig en t-shirt där det står "Ateist" på. Eftersom min personliga uppfattning och åsikter om religion inte skulle vara relevanta i mitt möte med patienter. Inte heller hade jag skyltat med partitillhörighet om jag hade varit engagerad i ett parti. En psykolog måste ju kunna möta människor och få ett förtroende från dem. Möta dem på deras plats för att kunna nå fram. Då hade min avsaknad av tro varit helt oviktig. På samma sätt tänker jag att jag hade velat att en troende psykolog hade gjort om jag skulle träffa hen. Det är om psykologen hade blandat in sin tro i våra samtal som jag förmodligen dragit mig ur. Definitivt om hen hade fortsatt efter att jag bett hen att inte blanda in religion.

 

[Lingon]

Jag tänker inte gå tillbaka 42 sidor men jo. Det finns ett flertal inlägg där man behandlar troende och dess erfarenheter som en spann vatten och är kritisk och fruktansvärt otrevliga mot person för att denna är troende och inte mot religion. Jag skrev inte att du har gjort det. Men du är troligen en som behöver backa eftersom du uppenbart tar åt dig och hade tråden handlat om din sexualitet så hade du nog blivit rätt ledsen.

Nu tycker jag att du får ta och lugna ner dig lite @Sel har varit lugn och sansad tråden igenom. Till skillnad från dina rätt aggressiva inlägg.

Man måste få kritisera religion. Man måste kritisera allt som finns i ett samhället. Man måste få kritisera företeelser man tycker är fel.

När jag säger att jag tror lika mycket på gudar som på enhörningar så är det ingen personlig kritik mot någon. Det är bara så jag känner. Det är tycker jag ett bra sätt att få troende att få en liten förståelse för hur jag som ateist inte tror på några gudar. Ett annat sätt är att t.ex. säga till en troende kristen att jag tror lika mycket på gudar som hen gör på de gamla nordiska asagudarna.

Jag har ofta mött stor oförstående bland troende just för begreppet att inte tro på gudar. Reaktioner som: "Då hamnar du i helvetet!" har förekommit helt utan att personen haft nån som helst förståelse för att jag inte tror på det heller. Därför är det bra att kunna göra en liknelse.

 

[sjoberga]

Jag delar inte din övertygelse kring huruvida det rapporterats och varnats.

Hur som helst så håller jag givetvis med dig om att det är viktigt att kunna ifrågasätta och, på ett civiliserat sätt, kritisera religion/trosuppfattningar etc. I Sverige finns dessutom lagar kring vilket inflytande religion får ha i skola, vård etc. och att lyfta och diskutera när detta inte efterföljs är naturligtvis inget fel eller olämpligt.

Det som blir väldigt fel är när det dels sprids vad som närmast är konspirationsteorier (som att Svenska kyrkan indoktrinerat vården, och att möjligheten att samtala med en präst är något som ersätter terapeutiska samtal eller som är "istället för" kuratorskontakt i en kris) samt när kritiken mot religion som fenomen kommer ut i form av en vilja att inskränka människors rättighet att uttrycka sin egen tro.

Jag tar själv inte alls illa upp om någon anser att bibeln är en sagobok. För min egen del bryr jag mig inte heller om någon bränner biblar och koraner, men jag tycker ändå att det är fruktansvärt respektlöst i och med att det är något man gör för att kränka och provocera de som faktiskt tar illa upp. Det är alltså skillnad på att säga att bibeln är en sagobok därför att man helt enkelt ser den som en bok i mängden, och att säga det med avsikt att kränka och förminska kristna. Det är ofta väldigt tydligt vad som är avsikten bakom ett sådant uttalande.

Självklart måste inte kritik av närvaro av religion i olika delar av samhället vara synonymt med kritik av enskilda troende. Problemet är när det blir det, och när det framställs som att troende/kristna/kyrkan/religiösa samfund som homogen grupp är ansvariga för vad t. ex. en församling/en sekt/en fundamentalist gjort eller gör. Som exempel kan nämnas att det argumenterats friskt mot att skolor haft samarbeten med kyrkor, och att sjukhuspräst erbjudits som stödjande samtal när kurator inte funnits på plats. jag har inte sett någon här i tråden antyda att det är rätt och riktigt att det är så. Tvärt om har jag uppfattat det som att alla är eniga om att det är fel att vården inte har resurser nog för att erbjuda samtalsstöd till människor i kris, och att skolan absolut bör vara fristående från religion. Ändå fortsätter det framställas om att troende tycker att det är så det ska gå till, att "vi" tycker att det är oproblematiskt, och att "vi" inte förstår än det ena, än det andra, enbart baserat på vår tro.

Jag vill också poängtera att det som framför allt är upprörande för mig personligen är att tillskrivas åsikter och ståndpunkter som jag inte har, och att få höra att jag (och andra religiösa) inte ska vara öppna med vår tro. Jag förmodar att det kan vara svårt för icke-troende att förstå hur det känns. Det ger mycket starka associationer till hur människor förföljts och kränkts för sin tro, både i nutid och historiskt. Det finns än i dag människor som brutalt mördas för att de är öppna med sin tro. Vägen bort från det kan inte, bör inte, får inte vara att tvinga människor att dölja sin tro. Lika lite som någon ska tvingas dölja sin sexuella läggning, könsidentitet etc.

I Sverige har vi dessutom lagar just för att skydda människors rätt till att vara den man är.

Och lagar för att skydda rätten att utöva och uttrycka sin religion/livsåskådning sålänge den inte går ut över andras rättigheter.

Hela den här sub-debatten om att man uppmanas dölja viktiga komponenter i sin identitet är märklig för mig, den tillhör inte alls den liberala demokrati jag vill ha och är stolt över, utan är otäck. Den är intressant på ett sätt , för den tillhör lite den tid vi lever i, alltså inte bara på religionens område. Det finns många områden där konservativa krafter i hela världen vill begränsa människors frihet, och den här aspekten/uttrycket har jag inte uppmärksammat tydligt tidigare.

Men den finns där. Moskeer ska rivas, livsåskådningar ifrågasätts som att man inte skulle vilja leva här osv.

 

[MML]

Det gäller alla. Även ateister. D.v.s. vem som helst får neka vem som helst gällande att vara samtalsstöd av något slag. Oavsett anledning.

Ja? Du fortsätter att envist argumentera för något som mig veterligen ingen här opponerat sig mot.

 

[MML]

När jag säger att jag tror lika mycket på gudar som på enhörningar så är det ingen personlig kritik mot någon. Det är bara så jag känner. Det är tycker jag ett bra sätt att få troende att få en liten förståelse för hur jag som ateist inte tror på några gudar. Ett annat sätt är att t.ex. säga till en troende kristen att jag tror lika mycket på gudar som hen gör på de gamla nordiska asagudarna.

Det står dig naturligtvis fritt att förklara din tro/icke-tro på det sätt du önskar, men att tänka att det är "ett bra sätt att få troende att få en liten förståelse" tror jag är lite riskabelt, om det inte är så att du har haft väldigt djupa existentiella samtal med den kristna personen. Annars vet du nämligen inte alls vad den personen har för tankar och inställning kring nordiska asagudar, och du har därför ingen aning om vad du egentligen hävdar om din egen tro/icke-tro.

 

[Lingon]

Ja? Du fortsätter att envist argumentera för något som mig veterligen ingen här opponerat sig mot.

Det har ju bemötts med en massa diskussion där jag behövt försvara mig mot än den ena anklagelsen än den andra. Anklagelser om att om jag väljer bort troende samtalskontakter t.ex. sjukhuspräster så gör jag att de måste dölja sin tro. Osv.

 

[Lingon]

Det står dig naturligtvis fritt att förklara din tro/icke-tro på det sätt du önskar, men att tänka att det är "ett bra sätt att få troende att få en liten förståelse" tror jag är lite riskabelt, om det inte är så att du har haft väldigt djupa existentiella samtal med den kristna personen. Annars vet du nämligen inte alls vad den personen har för tankar och inställning kring nordiska asagudar, och du har därför ingen aning om vad du egentligen hävdar om din egen tro/icke-tro.

Ångrade. Inte värt att bemöta. Ha en bra dag!

 

[MML]

Och lagar för att skydda rätten att utöva och uttrycka sin religion/livsåskådning sålänge den inte går ut över andras rättigheter.

Hela den här sub-debatten om att man uppmanas dölja viktiga komponenter i sin identitet är märklig för mig, den tillhör inte alls den liberala demokrati jag vill ha och är stolt över, utan är otäck. Den är intressant på ett sätt , för den tillhör lite den tid vi lever i, alltså inte bara på religionens område. Det finns många områden där konservativa krafter i hela världen vill begränsa människors frihet, och den här aspekten/uttrycket har jag inte uppmärksammat tydligt tidigare.

Men den finns där. Moskeer ska rivas, livsåskådningar ifrågasätts som att man inte skulle vilja leva här osv.

Jag håller med om att det är en otäck debatt. Jag tycker att all form av inskränkning på mänskliga rättigheter är väldigt otäcka och inte alls i linje med min livsåskådning.

 

[MML]

Det har ju bemötts med en massa diskussion där jag behövt försvara mig mot än den ena anklagelsen än den andra. Anklagelser om att om jag väljer bort troende samtalskontakter t.ex. sjukhuspräster så gör jag att de måste dölja sin tro. Osv.

Nej, det har det inte. Jag förstår faktiskt inte hur du läser över huvud taget för att få till det.

 

[MML]

Ångrade. Inte värt att bemöta. Ha en bra dag!

Jag förstår att du är övertygad om att din begränsade erfarenhet av kristna gör att du tror att du vet hur alla kristna tror, tänker, känner och tycker. Det är dock en oerhört grov generalisering, och lika lite sant som om någon utgår från att hen vet att alla personer i en viss grupp tänker om en mängd olika saker.

 

[Lingon]

Jag förstår att du är övertygad om att din begränsade erfarenhet av kristna gör att du tror att du vet hur alla kristna tror, tänker, känner och tycker. Det är dock en oerhört grov generalisering, och lika lite sant som om någon utgår från att hen vet att alla personer i en viss grupp tänker om en mängd olika saker.

Du vet ingenting om min erfarenhet av religion så jag ber dig att inte hitta på saker om mitt liv som du inte vet nåt om. Tack.

 

[MML]

Du vet ingenting om min erfarenhet av religion så jag ber dig att inte hitta på saker om mitt liv som du inte vet nåt om. Tack.

Du menar så som du hittat på saker om andras liv och livsåskådningar, som du inte vet något om?

Bra, då gick min poäng fram.

 

[Lingon]

Du menar så som du hittat på saker om andras liv och livsåskådningar, som du inte vet något om?

Bra, då gick min poäng fram.

Jag har inte hittat på saker om individers liv och erfarenheter. Det är det ni troende gjort på oss som inte tror. Det är som att ni tror att om vi bara hade haft erfarenhet av religion (som ni) så hade vi varit troende för att tanken att vi är icke-troende för att vi har erfarenhet av religion är främmande.

Du satte precis den stämpeln på mig. Att jag skulle vara ateist för att jag inte har erfarenhet av religion. Jag har gått i kristendomsundervisning i flera år under min uppväxt (bl.a. hela lågstadiet). Förälder tog med mig till söndagsgudstjänster osv. Jag var tvungen att gå ett visst antal år och sen fick jag välja själv om jag ville fortsätta gå i kyrkan. Jag var 10 år när jag sen fick välja. Jag valde bort det då jag inte trodde på det. Som yngre var jag rädd för helvetet och domedagen. Tills jag insåg att jag inte tror på det. Förälder är troende och går fortfarande i kyrkan regelbundet. Vi brukar inte prata om religion. Men hen ville att mitt barn skulle döpas och pushade för det. Då var jag ju tvungen att förklara för hen att jag inte ville för att jag inte tror på det. Så tro mig. Jag vet vad det handlar om. Jag är bara inte intresserad. Inte för att jag inte har erfarenhet. Utan för att jag har erfarenhet. Så snälla, hitta inte på saker om mitt liv och erfarenhet.

 

[Praefatio]

Jag har inte hittat på saker om individers liv och erfarenheter. Det är det ni troende gjort på oss som inte tror. Det är som att ni tror att om vi bara hade haft erfarenhet av religion (som ni) så hade vi varit troende för att tanken att vi är icke-troende för att vi har erfarenhet av religion är främmande.

Du satte precis den stämpeln på mig. Att jag skulle vara ateist för att jag inte har erfarenhet av religion. Jag har gått i kristendomsundervisning i flera år under min uppväxt (bl.a. hela lågstadiet). Förälder tog med mig till söndagsgudstjänster osv. Jag var tvungen att gå ett visst antal år och sen fick jag välja själv om jag ville fortsätta gå i kyrkan. Jag var 10 år när jag sen fick välja. Jag valde bort det då jag inte trodde på det. Som yngre var jag rädd för helvetet och domedagen. Tills jag insåg att jag inte tror på det. Förälder är troende och går fortfarande i kyrkan regelbundet. Vi brukar inte prata om religion. Men hen ville att mitt barn skulle döpas och pushade för det. Då var jag ju tvungen att förklara för hen att jag inte ville för att jag inte tror på det. Så tro mig. Jag vet vad det handlar om. Jag är bara inte intresserad. Inte för att jag inte har erfarenhet. Utan för att jag har erfarenhet. Så snälla, hitta inte på saker om mitt liv och erfarenhet.

Efter att ha läst det här inlägget måste jag fråga: vilka menar du med ”ni troende”?

 

[Motacilla]

Givetvis ska man kunna kritisera religion och alla andra samhällsfenomen, men att förlöjliga religion eller jämföra det med något som enbart barn i vanliga fall tror på är inte kritik. Det är bristande respekt.

Bara för att man säger "jag tror lika mycket på flygande tefat som jag tror på Jesus" betyder det inte att man inte uttrycker sig respektlöst.

Kritik måste kunna uttryckas på annat sätt än att man utgår från sig själv och sitt perspektiv enbart.

Jag tror att det är här en av skiljelinjerna i tråden går också: ska man (bara) utgå från sig själv, eller ska man tänka på saken i stort. Exempelvis: ska det vara okej att folk i allmänhet får frågan "vill du prata med en präst" om en kurator inte är tillgänglig då en kris uppstått.

@Lingon som sagt, jag har en bekant som förutom att vara psykiater är prästutbildad. Hens arbetsgivare har aldrig sagt något om detta. Att personen även har en teologisk utbildning påverkar inte yrkesgärningen som läkare.

Jag är fullständigt övertygad om att jag träffat (och kommer att träffa) många vårdgivare och andra professioner, vars privata åsikter och värderingar jag inte alls delar. Men vad gör det, så länge de sköter sitt jobb och gör det de ska?

 

[Lingon]

Givetvis ska man kunna kritisera religion och alla andra samhällsfenomen, men att förlöjliga religion eller jämföra det med något som enbart barn i vanliga fall tror på är inte kritik. Det är bristande respekt.

Bara för att man säger "jag tror lika mycket på flygande tefat som jag tror på Jesus" betyder det inte att man inte uttrycker sig respektlöst.

Kritik måste kunna uttryckas på annat sätt än att man utgår från sig själv och sitt perspektiv enbart.

Jag tror att det är här en av skiljelinjerna i tråden går också: ska man (bara) utgå från sig själv, eller ska man tänka på saken i stort. Exempelvis: ska det vara okej att folk i allmänhet får frågan "vill du prata med en präst" om en kurator inte är tillgänglig då en kris uppstått.

@Lingon som sagt, jag har en bekant som förutom att vara psykiater är prästutbildad. Hens arbetsgivare har aldrig sagt något om detta. Att personen även har en teologisk utbildning påverkar inte yrkesgärningen som läkare.

Jag är fullständigt övertygad om att jag träffat (och kommer att träffa) många vårdgivare och andra professioner, vars privata åsikter och värderingar jag inte alls delar. Men vad gör det, så länge de sköter sitt jobb och gör det de ska?

Det är väl jättebra att det finns troende psykologer till de vill ha det! Det kan säkert kännas tryggt för troende att gå till en psykolog som delar deras världsbild och värdegrund. Jag har bara en önskan om samma sak för min egen del.

 

[MML]

Jag har inte hittat på saker om individers liv och erfarenheter. Det är det ni troende gjort på oss som inte tror. Det är som att ni tror att om vi bara hade haft erfarenhet av religion (som ni) så hade vi varit troende för att tanken att vi är icke-troende för att vi har erfarenhet av religion är främmande.

Förlåt, men det här blir ju rent skrattretande. Här visar du precis just det, att du hittar på saker. "Det är det ni troende gjort på oss som inte tror" "tanken att vi är icke-troende för att vi har erfarenhet av religion är främmande". Det vet du ju inget om?

Du satte precis den stämpeln på mig. Att jag skulle vara ateist för att jag inte har erfarenhet av religion.

Nej, det gjorde jag inte och jag förstår åter igen inte hur du läser. Jag skrev att du har en begränsad erfarenhet av kristna, menar du att det inte stämmer? Du har full koll på alla olika kristna samfund, i alla fall i Sverige, och var de står i en rad olika frågor? Att du gick några år i kristendomsundervisning inom, förmodar jag, en eller ett par församling/församlingar ger dig inte en bred övergripande insikt i alla kristnas värderingar och tro.

 

[Motacilla]

Det är väl jättebra att det finns troende psykologer till de vill ha det! Det kan säkert kännas tryggt för troende att gå till en psykolog som delar deras världsbild och värdegrund. Jag har bara en önskan om samma sak för min egen del.

Men alltså utgår du nu från att en psykolog eller psykiater som är troende inte kan hålla sin tro utanför sin yrkesroll?

Behöver jag gå till t.ex en psykolog bryr jag mig mycket lite om vad personen har för privata åsikter, det som är viktigt för mig är hur den sköter sitt arbete. Jag är väldigt ointresserad av psykologens åsikter och världsåskådning.

 

[Gnist]

Det är väl jättebra att det finns troende psykologer till de vill ha det! Det kan säkert kännas tryggt för troende att gå till en psykolog som delar deras världsbild och värdegrund. Jag har bara en önskan om samma sak för min egen del.

Du frågar alltså vårdgivare om de är troende kristna eller ännu värre, har en teologiutbildning i bagaget.
Hur ska du annars undvika att få vård från en troende kristen?

Jag har lite svårt att se andra än extremister göra det men vad vet jag, det kanske är hyfsat vanligt att folk gör så.

Personligen har jag aldrig ägnat frågan ens en flyktig tanke.
Min prio när det kommer till vård är att vårdpersonalen är bra på sitt jobb och därmed kan hjälpa mig på bästa sätt.
Vad de tror på, eller inte skiter jag fullständigt i.

 

[sjoberga]

Givetvis ska man kunna kritisera religion och alla andra samhällsfenomen, men att förlöjliga religion eller jämföra det med något som enbart barn i vanliga fall tror på är inte kritik. Det är bristande respekt.

Bara för att man säger "jag tror lika mycket på flygande tefat som jag tror på Jesus" betyder det inte att man inte uttrycker sig respektlöst.

Kritik måste kunna uttryckas på annat sätt än att man utgår från sig själv och sitt perspektiv enbart.

Jag tror att det är här en av skiljelinjerna i tråden går också: ska man (bara) utgå från sig själv, eller ska man tänka på saken i stort. Exempelvis: ska det vara okej att folk i allmänhet får frågan "vill du prata med en präst" om en kurator inte är tillgänglig då en kris uppstått.

@Lingon som sagt, jag har en bekant som förutom att vara psykiater är prästutbildad. Hens arbetsgivare har aldrig sagt något om detta. Att personen även har en teologisk utbildning påverkar inte yrkesgärningen som läkare.

Jag är fullständigt övertygad om att jag träffat (och kommer att träffa) många vårdgivare och andra professioner, vars privata åsikter och värderingar jag inte alls delar. Men vad gör det, så länge de sköter sitt jobb och gör det de ska?

Fast det är stor skillnad på att träffa en psykiater som också är prästutbildad som står under vårdens kontroll och finansiering som psykiater - mot att träffa en präst, som har titeln präst i sin yrkesroll i situationen, finansierad av Svenska Kyrkan (eller något annat trossamfund) med kompletterande extra samtalsstödsutbildning. Jag tycker inte det är en rimlig liknelse.

Skulle däremot psykiatern presentera sig som ”också prästutbildad” skulle jag dra öronen åt mig där också.

Det är svårt att kombinera respekt i vissa av de här frågorna utan att ge sig ut på det sluttande planet av kunskapsrelativisering, men jag tycker också att tråden har en del hårresande exempel - som inte gynnar förståelse alls. Särskilt de generaliseringar av både icke-troende och troende som görs med vilda och stora slevar.