Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

[sjoberga]

Svar NEJ.

Jobb är en artificiell konstruktion och är absolut inget människan behöver för att må bra. Det har däremot blivit villkoret för att berättiga vår existens i det samhällsbygge som vi har (och som vi i Sverige har haft ganska kort tid).

Att få arbeta med kropp och hjärna däremot, det är viktigt för vårt välmående. Men man behöver på inget sätt ha ett jobb för att kunna utföra det arbetet. Lång promenad, styrkepass, ta hand om en trädgård eller djur, läsa lite filosofi eller spela schack. Klart, mycket bättre stimulans än valfritt lönejobb.

Och där håller jag inte alls med, att det skulle vara bättre stimulans per definition. Att arbeta organiserat tillsammans med andra för att uträtta storverk är himla stimulerande. I det samhälle vi har idag finns bara den möjligheten i form av lönejobb.

Att bara själv gå runt och valsa i världen som en ö, är inget för mig. Total understimulans. Men perfekt som komplement.

 

[Band_of_Horses]

Fast alla typer av jobb ger inte positivt utfall i hälsa och mental hälsa - inte ens jämfört med soffhäng. Sen kanske man kan få ut något positivt av det ändå. Som att man undviker det framöver och sporrar till studier och annat. Och samhällsengagemang för att förbättra villkoren för de som måste utföra uppgifterna.

Om jobbet inte stärker en ska man inte ta det. Men det finns väldigt få sådana exempel här tack vare att vi haft en historia av att ta hand om våra arbetare.

 

[sjoberga]

Om jobbet inte stärker en ska man inte ta det. Men det finns väldigt få sådana exempel här tack vare att vi haft en historia av att ta hand om våra arbetare.

Fast det är en historia som ändrat sig mycket de senaste 20 åren. På ett sjukligt sätt.

 

[skiesabove]

Det stämmer att du kan jobba i egen regi om du så vill. Men man måste jobba för att må bra. Jag har inga synpunkter på den som försörjer sig själv som egen och struntar i konventionella arbeten.

Netflix 24/7 är ett säkert sätt att må dåligt i alla avseenden.

Du verkar inte förstå vad det är jag säger.

Det finns väldigt många lönejobb som inte är hälsosamma för en växande grupp människor. Eftersom jobben har förändrats.

Jobb behöver vi i dagens samhälle för att vi ska kunna ha mat och tak över huvudet. Eller rättare sagt, så funkar samhället i industriella eran. Vi är ganska långt förbi den i Sverige, har mycket lite primärproduktion kvar. Allt blir betydligt luddigare i den här ändan av civilisationers utveckling. Vi börjar närma oss en fas där arbetskulturen från en tidigare era mismatchar verkligheten.

Jobben blir mer och mer abstrakta och teoretiska, öven de fysiska jobben blir mer komplexa och administrativa. Det gör att fler och fler exkluderas. Fler och fler kan inte må bra av jobbet.

Så om en ungdom går hemma, dvs har mat och tak över huvudet men inte jobbar, är inte det ett tecken på att hela idén om "alla ska arbeta 8h om dagen" inte längre är helt applicerbar? Ungdomen svälter ju inte. Hen har mat och boende. Eftersom vi lever i ett post-industriellt och senkapitalistiskt samhälle, så är det väl dags att plocka bort Luther från axeln?

"Arbete är en dygd", protestantisk kapitalism. Är vi inte förbi det där kristna tjafset nu? Dags att blicka framåt, med förankring i vetenskap och inte mossig bibelmoral?

 

[Amha]

Det är bara att svara att man inte vill ligga samhället till last under tiden man letar. Torde gå hem hos de flesta borgerligt röstande rekrutterare.


Kvalificerad yrkesutbildning inom transport lär ju inte direkt vara något grovjobb i dessa dagar, finns hur många åkerier som helst som skulle anställa en akademiker på dagen om hen vore villig att söka (samt har C, CE D ochDE kort samt YKB, fortbildningen inom ADR och YKB sponsras av åkeriet). ofta med lika bra eller bättre nettolön pga traktamentet, en vad ingångslönen i hens yrkesutbildining.

Så du menar alltså att folk går från flitiga arbetare som vill hålla nere sina studielån, där de först gått en yrkesutbildning, tagit körkort för tung trafik osv till att en vacker dag tagit examen inom teorinissighet och då spendera sitt liv sittande på arslet i väntan på att de ska serveras ett jobb? Jag köper inte riktigt det faktiskt

 

[skiesabove]

Och där håller jag inte alls med, att det skulle vara bättre stimulans per definition. Att arbeta organiserat tillsammans med andra för att uträtta storverk är himla stimulerande. I det samhälle vi har idag finns bara den möjligheten i form av lönejobb.

Att bara själv gå runt och valsa i världen som en ö, är inget för mig. Total understimulans. Men perfekt som komplement.

Ja, arbeta organiserat tillsammans med andra är definitivt positivt förstärkande för de flesta människor!

Och nu när arbetsplatserna förändrats och även föreningslivet börjar dö ut... Allt som var hälsosamt med att ha ett jobb att arbeta på börjar försvinna.

 

[MJLee]

En snabb koll på Platsbanken visar att de absolut vanligaste jobben är telefonsäljare, mötesbokare och liknande. De lockar med fast lön och provision men vid undersökningar är det i princip bara provision. Många här pratar om hur de har Nixat och varit direkt otrevliga mot telefonförsäljare och aldrig skulle köpa något via telefon (med rätta) .

Men det är inte konstigt om telefonförsäljare är desperata om de inte säljer tillräckligt för att uppfylla sin kvot och få en lön de kan leva på. Och fö pratar vi 150 brutto eller netto? om det är brutto så får du drygt en hundralapp. Din nettolön blir ca16,000 (mycket mindre om du inte får provision). Det är inte mycket för ett slitigt heltidsarbete som är påfrestande psykiskt. Att ha skrikande och svärande människor i örat hela dagarna och stress över provision är inte särskilt nyttigt för huvudet. Om du dessutom inte pratar klingande svenska så är det ännu färre som är någorlunda trevliga.

Tyvärr är det så att de senaste åren har villkoren för arbetstagare försämrats drastiskt, särskilt för ungdomar och outbildade. Det har varit en del artiklar om ställen som Espresso House och liknande där de (mestadels unga) arbetstagarna hotades med avsked om de påpekade obetald arbetstid och längre pass än vad som avtalats. Ingen tillsvidareanställning eller ens tidsbegränsad anställning utan enbart timmanställning och vågar du säga ett ord så är det bara att gå direkt. Det är inte så det ska se ut i Sverige 2022.

 

[sjoberga]

Ja, arbeta organiserat tillsammans med andra är definitivt positivt förstärkande för de flesta människor!

Och nu när arbetsplatserna förändrats och även föreningslivet börjar dö ut... Allt som var hälsosamt med att ha ett jobb att arbeta på börjar försvinna.

Skulle nog snarare uttrycka det som att det har blivit mer av uppdelning, där det finns ett A-lag ett B-lag och sedan ett C-lag, där utvecklingen har varit helt olika. I min bransch tycker jag mest att jag ser förbättringar av arbetsmiljöerna och villkoren. Och sen får man sig till livs horribla historier från C-lagets verklighet och blir bestört.

 

[Band_of_Horses]

Du verkar inte förstå vad det är jag säger.

Det finns väldigt många lönejobb som inte är hälsosamma för en växande grupp människor. Eftersom jobben har förändrats.

Jobb behöver vi i dagens samhälle för att vi ska kunna ha mat och tak över huvudet. Eller rättare sagt, så funkar samhället i industriella eran. Vi är ganska långt förbi den i Sverige, har mycket lite primärproduktion kvar. Allt blir betydligt luddigare i den här ändan av civilisationers utveckling. Vi börjar närma oss en fas där arbetskulturen från en tidigare era mismatchar verkligheten.

Jobben blir mer och mer abstrakta och teoretiska, öven de fysiska jobben blir mer komplexa och administrativa. Det gör att fler och fler exkluderas. Fler och fler kan inte må bra av jobbet.

Så om en ungdom går hemma, dvs har mat och tak över huvudet men inte jobbar, är inte det ett tecken på att hela idén om "alla ska arbeta 8h om dagen" inte längre är helt applicerbar? Ungdomen svälter ju inte. Hen har mat och boende. Eftersom vi lever i ett post-industriellt och senkapitalistiskt samhälle, så är det väl dags att plocka bort Luther från axeln?

"Arbete är en dygd", protestantisk kapitalism. Är vi inte förbi det där kristna tjafset nu? Dags att blicka framåt, med förankring i vetenskap och inte mossig bibelmoral?

Det som är passé är att det skulle vara en plikt att arbeta.

Det människan behöver komma till insikt om är att den ska arbeta, inte för att det är en plikt, utan för att själv kunna ta sig framåt och hjälpa sig själv och andra.

Vi har så mycket mer kunskap idag och vet konsekvenserna av att inte stimulera sig själv i alla avseenden. Det må vara ett till synes bekvämt liv att gå på bidrag och kolla netflix men den personen kommer att äta upp sig själv inifrån.

 

[skiesabove]

Det som är passé är att det skulle vara en plikt att arbeta.

Det människan behöver komma till insikt om är att den ska arbeta, inte för att det är en plikt, utan för att själv kunna ta sig framåt och hjälpa sig själv och andra.

Vi har så mycket mer kunskap idag och vet konsekvenserna av att inte stimulera sig själv i alla avseenden. Det må vara ett till synes bekvämt liv att gå på bidrag och kolla netflix men den personen kommer att äta upp sig själv inifrån.

Tror du på riktigt att det finns en enda som fått godkänt att få "gå hemma se på netflix och få socialbidrag", som skulle klara av dagens arbetsliv?

De ungdomar som är frivilligt arbetslösa går inte på soc. De har medelklassfamiljer (eller högre) och står inte på gatan om de är arbetslösa.

Den som *måste* jobba för att inte bli hemlös, väljer såklart att jobba.

Men fenomenet är, att fler och fler som har den ekonomiska möjligheten att inte jobba (alls, eller bara deltid) väljer att göra det.

I USA har dom hittat på termen "The Great Resignation". Det är inte bara rika ungdomar som väljer att inte jobba, det är många som säger upp sig för att deltidsjobba eller driva eget i lagomt tempo.

Det lönar sig inte att arbeta på ett lönejobb, är vad fenomenet är ett symtom av. Och då borde vi som samhälle fråga oss: hur ska vi strukturera vårt samhälle så att alla, oavsett förutsättningar, känner att dom vill, kan, och får bidra, på det sätt som dom kan och på ett sätt som är tillräckligt belönande?

Hur ska vi försörja oss? Hur ska vår samhällsekonomi fungera?

 

[Band_of_Horses]

Tror du på riktigt att det finns en enda som fått godkänt att få "gå hemma se på netflix och få socialbidrag", som skulle klara av dagens arbetsliv?

De ungdomar som är frivilligt arbetslösa går inte på soc. De har medelklassfamiljer (eller högre) och står inte på gatan om de är arbetslösa.

Den som *måste* jobba för att inte bli hemlös, väljer såklart att jobba.

Men fenomenet är, att fler och fler som har den ekonomiska möjligheten att inte jobba (alls, eller bara deltid) väljer att göra det.

I USA har dom hittat på termen "The Great Resignation". Det är inte bara rika ungdomar som väljer att inte jobba, det är många som säger upp sig för att deltidsjobba eller driva eget i lagomt tempo.

Det lönar sig inte att arbeta på ett lönejobb, är vad fenomenet är ett symtom av. Och då borde vi som samhälle fråga oss: hur ska vi strukturera vårt samhälle så att alla, oavsett förutsättningar, känner att dom vill, kan, och får bidra, på det sätt som dom kan och på ett sätt som är tillräckligt belönande?

Hur ska vi försörja oss? Hur ska vår samhällsekonomi fungera?

Jag håller inte med om att det inte lönar sig att jobba lönejobb. Jag tror dock att vissa inbillar sig det för att de ursäktar ett bekvämare liv.

Om bidragen kommer från föräldrar blir det än mer problematiskt för då ingår oftast gratis mat och husrum. Drivkrafterna minskar, bekvämligheterna ökar men likväl kommer personen som lever så i arbetsför ålder att äta upp sig själv inifrån.

Att många vill logga ut ser inte jag som ett tecken på att samhället behöver förändras. Jag ser det som en naturlig konsekvens av att människor söker sig till bekvämlighet trots att det är farligt. Och lösningen blir då således inte att ge dem mer bekvämligheter utan att motivera dem att agera.

 

[skiesabove]

Jag håller inte med om att det inte lönar sig att jobba lönejobb. Jag tror dock att vissa inbillar sig det för att de ursäktar ett bekvämare liv.

Om bidragen kommer från föräldrar blir det än mer problematiskt för då ingår oftast gratis mat och husrum. Drivkrafterna minskar, bekvämligheterna ökar men likväl kommer personen som lever så i arbetsför ålder att äta upp sig själv inifrån.

Att många vill logga ut ser inte jag som ett tecken på att samhället behöver förändras. Jag ser det som en naturlig konsekvens av att människor söker sig till bekvämlighet trots att det är farligt. Och lösningen blir då således inte att ge dem mer bekvämligheter utan att motivera dem att agera.

Jag tror inte att du och jag kan diskutera det här, för vi har så fundamentalt olika synsätt och kunskapsbakgrund.

Bara en snabbkoll, jag antar att du inte vet vad jag menar med senkapitalism?

 

[Band_of_Horses]

Jag tror inte att du och jag kan diskutera det här, för vi har så fundamentalt olika synsätt och kunskapsbakgrund.

Bara en snabbkoll, jag antar att du inte vet vad jag menar med senkapitalism?

Jag vet vad du menar med senkapitalism. Däremot får jag inte riktigt grepp om vad du eftersträvar. Politiska förändringar som för ägandet närmare arbetaren?

Jag har inga problem med att du har ett annat synsätt. Jag tycker att det är berikande.

 

[Fruentimber]

Att många vill logga ut ser inte jag som ett tecken på att samhället behöver förändras. Jag ser det som en naturlig konsekvens av att människor söker sig till bekvämlighet trots att det är farligt.

Förstår jag dig rätt nu att du menar att vårt kapitalistiska samhälle som fokuserar så hårt på produktion och samtidigt driver åtskilliga människor till psykisk ohälsa och utbrändhet samtidigt som det exploaterar miljoner fattiga människor världen över inte behöver förändras? Utan det är människorna som söker förändring som behöver motiveras tillbaka till systemet?

Du tänker att det är "bekvämt" att t ex vara egenföretagare och försöka jobba mindre än heltid i det samhälle vi lever i idag?

 

[skiesabove]

Jag vet vad du menar med senkapitalism. Däremot får jag inte riktigt grepp om vad du eftersträvar. Politiska förändringar som för ägandet närmare arbetaren?

Jag har inga problem med att du har ett annat synsätt. Jag tycker att det är berikande.

Till att börja med, att vi tar en funderare på varför det känns provocerande med ungdomar som tar tid på sig att komma in på arbetsmarknaden.

Och varför vi fortfarande håller fast vid en protestantisk dygdemoral.

Som sagt, soc ger inte ut bidrag hipp som happ. Inte sjukförsäkringen heller, snarare tvärtom.

Finns det verkligen folk som "går hemma i onödan" idag, fast det finns lämpliga jobb åt dom? Varför väljer någon att hellre inte jobba alls, vs jobba heltid för 12k efter skatt? Det dom utsätts för på arbetsdagen är alltså inte värt 12 000kr i månaden - kan man inte i sådana fall anta, att det verkligen inte är ett lämpligt jobb för dom?

Är det kanske så, att rimliga jobb för alla olika sorters människor saknas?

(gissa varför vi nu har kriminella gäng som en av de största arbetsgivarna i vissa områden)

 

[Band_of_Horses]

Förstår jag dig rätt nu att du menar att vårt kapitalistiska samhälle som fokuserar så hårt på produktion och samtidigt driver åtskilliga människor till psykisk ohälsa och utbrändhet samtidigt som det exploaterar miljoner fattiga människor världen över inte behöver förändras? Utan det är människorna som söker förändring som behöver motiveras tillbaka till systemet?

Du tänker att det är "bekvämt" att t ex vara egenföretagare och försöka jobba mindre än heltid i det samhälle vi lever i idag?

Det beror helt på vilka förändringar som vill göras. Alla förändringar är inte per automatik bra. Just att ge människor möjlighet att logga ut ser jag som en mycket dålig idé. För många kommer då att välja den vägen även om det får negativa konsekvenser för dem.

 

[Sel]

Det finns hälsosamma "skitjobb" dvs där man kanske ska lyfta grejer, flytta grejer, osv. Men dom är oftast inte skitjobb utan ganska ok betalda och eftertraktade, lager och industri. Ofta också väl reglerade för att minska risken för fysiska skador.

Och så finns det riktigt ohälsosamma skitjobb, telefonförsäljare, kundtjänst, underbemannade produktionskedjor, gigjobb, osv, där den psykologiska stressen skapar sår som påverkar den ungas framtid. De flesta av de jobben, speciellt hela gig-apparaten, tycker jag personligen ska vara olagliga. Utringande telefonförsäljning, sälj-jobb på helprovision, och allt gigbaserat. Bara bort med det.

Vad är det för skitjobb du tänker att de unga ska ta? Det enda jag kan komma på som det verkligen behövs folk i och som kan vara "moraliskt uppbyggeligt arbete" är vård&omsorg. Men då kan man knappt leva på lönen, så snarare lämpligt för ungdomen att deltidsjobba men fortfarande bor hemma.

Vi har inte kvar de "enkla jobben". Vi är för långt post-industri, och det märks för såväl invandrare som ungdomar. Vad ska dom jobba med, som inte är senkapitaliska vidrigheter som Foodora och Klarna?

Service? Hotell, (reception, maintenance, groundkeeping, bar, städ) restaurang, posten, butiker (både generell och specialiserad butik), lantbruk, skogsbruk? Generell lokalvård? Parkarbete. Det finns ju MASSOR med jobb utanför vården som är "enkla" och som åtminstone jag tycker är nyttiga att ta del av men som ses som "skitjobb" av en privilegiad ungdom.
Jag tror vi skulle ha ett trevligare samhälle om de flesta provat på att sitta på andra sidan kassan i en ICA-butik till exempel.

 

[Shaggy]

Vilka jobb som helst. De enda jag inte skulle råda en ung att ta är de som sliter ut kroppen eller om de får i sig stora mängder kemikalier.

De flesta jobb bygger upp människan, både fysiskt och mentalt.

Att slita ut hjärnan är minst lika illa som att slita ut kroppen. Att förstöra sin hjärna är livslångt liksom det är att förstöra en axel. Varför anser du att det är danande att ta jobb som riskerar att förstöra det viktigaste organet vi har?

 

[Shaggy]

Antagligen. Togs upp tidigare i tråden som ett extremt exempel. Jag har inte hört exakt det förut och har anfört tidigare i tråden att jag tycker att de allra flesta vill kunna försörja sig på egen hand.

Det togs upp och lät mest som ett gäng ungdomar som satt och triggade varandra på "flickrummet". Jag tror inte man kan gå så mycket på det. Lösningen där är nog snarast att utbilda ungdomarna som saknar erfarenhet i hur verkligheten ser ut snarare än att förfasas över hur lata och omoraliska de är.

 

[Sel]

Är det verkligen det?

Det jag menar är, om vi har en bunt ungdomar som blivit upplärda av samhället att den rätta livsstilen är en sådan som kräver minst 25k (i dagens penningvärde), är det verkligen så konstigt att dom inte vill jobba på illa skötta arbetsplatser för löner som ligger långt under det?

Jag tycker personligen att det är fruktansvärt låga löner på alla arbetsplatser jag jobbat på, det är inte skäligt att folket på golvet inte kan ta bolån pga låg lön och otrygg anställning. Låga löner skapar ett samhälle med ökande klyftor, och det slår hårt mot unga och kvinnor (för det är dom som banken nekar bolån till).

Dvs, en ungdom kan jobba hårt som bara den men pga lönen och villkoren ändå inte flytta hemifrån. Flerårig kö till hyresrätt, får inte lån till bostadsrätt. Inte helt konstigt att en del väljer att inte jobba, dom får inte nog stor belöning för att motivera det.

Dessutom så är det nog viktigt för en del, tack och lov, att försöka undvika de mest etiskt tveksamma yrkena. Jag önskar själv att jag hade haft den styrkan som ung. Istället bär jag fortfarande på ångest från min tid som telefonförsäljare.

Sammanfattningsvis: jag tycker att alla som har råd att jobba mindre, ska jobba mindre. Det finns ingen anledning att göda ett system av evig tillväxt när systemet ändå inte vill oss väl. Det är bättre att vi tar en halvhalt, tänker till rejält, innan vi bestämmer oss för vilken riktning vårt samhälle ska ta för att livet ska bli så bra som möjligt för *alla* inblandade.

Företagen gör för stora vinster, på bekostnad av personalen och kunderna, så enkelt är det. Ett aktuellt extremt exempel är Klarna.

Fast att kraven för bolån är helt åt helvete har ju inte med lönerna att göra per se. Bostadsmarknaden har ju skenat s till den grad att den är omöjlig för företagen att hänga med i lönemässigt (även om de ville) utan att priserna skulle åka åt fanders ännu mer än de redan gör. Bankerna får väl skärpa sig med intsatserna istället tycker jag, och börja acceptera en annan typ av lönetagande än de gör.
Jag har till exempel bott i min hyresrätt i tio år nu och betelat hyran på pricken varje månad, inklusive höjningar, men jag kan ändå inte bli beviljad ett lån med en amortering på hälften av det.... för att jag har en hyresrätt.


Jag tycker absolut inte att någon ska bära våld på sig själv, men ju tidigare en kan hoppa ut på arbetsmarknaden under rimliga förhållanden desto bättre. Det ger någon typ av verklighetsuppfattning som jag upplever saknas hos de ungdomar Jag möter i mitt arbete idag.
Det gäller mitt förra jobb också, i stall. Ungdomarna kom in med Totalt orimliga förväntningar på vad jobbet skulle innebära.