Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

Det låter så i vissa inlägg. Jag tycker ju att det kan vara värt ett halvår med skitslitiga timmar och låg lön för att ha råd med eventuellt eget boende eller åtminstone bidra till hushållet medan en väntar på en chans till det jobb en vill ha, istället för att glida och leva på mor och far. Då finns det i alla fall något att skriva om när en söker nästa jobb, och jag har svårt att tro att en inte lär sig Något om arbetslivet och om andra människor under tiden. Det är väl dessutom inte någon som sagt någonting om att acceptera en "usel"lön, däremot går nog tankarna isär om vad som räknas som usel.
Ett halvår för att ha råd med ett boende 😂🤭. Då får man flytta till Kalix tror jag. Fast då flyttar man ju bort från jobbet.
 
Det låter så i vissa inlägg. Jag tycker ju att det kan vara värt ett halvår med skitslitiga timmar och låg lön för att ha råd med eventuellt eget boende eller åtminstone bidra till hushållet medan en väntar på en chans till det jobb en vill ha, istället för att glida och leva på mor och far. Då finns det i alla fall något att skriva om när en söker nästa jobb, och jag har svårt att tro att en inte lär sig Något om arbetslivet och om andra människor under tiden. Det är väl dessutom inte någon som sagt någonting om att acceptera en "usel"lön, däremot går nog tankarna isär om vad som räknas som usel.
Jag motsäger inte det men i vissa inlägg från dig har det låtit som "jobb till varje pris" och det är inget jag ställer upp på. Det finns alldeles för många oseriösa arbetsgivare, eller snarare slavdrivare, på marknaden idag och fler och fler blir de.
Missförståndet kan uppkomma av att det är svårt att formulera exakt i text då man inte ser mottagarens reaktioner så vi är antagligen överens bar uttrycker oss lite olika.
 
Men alltså, de här ”ungdomarna” det pratas om i tråden, vad är det för några? I mitt jobb träffar jag massor med ungdomar (19-25), och mitt intryck är att de är precis som folk är mest. De gnetar på med studier och arbete, precis som det var när jag var ung. Visst finns det enstaka stolpskott där man undrar hur det ska gå, men så har det väl alltid varit.

Om man har bilden att ungdomarna nu för tiden är en helt annan art än hur det var förr och arbetsvägrar hela bunten, då skulle jag nog undra om man kanske träffar ett snett urval?
Ja, det är fullt möjligt att detta är halmungdomar som växt fram i tråden 😅.
 
Du är ju på riktigt inte helt hundra, eller vänta jag ska omformulera:

Du har uppenbarligen noll erfarenhet av stressiga arbetsplatser.

Jag har varit på arbetsplatser där den stora majoriteten varit utbrända på grund av stress. Samtidigt som andra tyckte det var låg nivå av stress.

Man kunde ganska lätt utkristallisera vilka som var risk för utbrändhet baserat på hur de levde sina liv privat. Som alltid är det enklare att skylla på arbetsplatsen än att inse att man måste förändra sitt liv på fritiden.
 
Jag tänker för att komma igång med en egen hyreslägenhet. Det finns nog ingenstans i landet man kan köpa efter ett halvår, men börjar en aldrig jobba kommer en ju verkligen aldrig ut ur hemmet. Någonsin.
Problemet med hyreslägenheterna är kötiden. Den är låååång.
 
Men alltså, de här ”ungdomarna” det pratas om i tråden, vad är det för några? I mitt jobb träffar jag massor med ungdomar (19-25), och mitt intryck är att de är precis som folk är mest. De gnetar på med studier och arbete, precis som det var när jag var ung. Visst finns det enstaka stolpskott där man undrar hur det ska gå, men så har det väl alltid varit.

Om man har bilden att ungdomarna nu för tiden är en helt annan art än hur det var förr och arbetsvägrar hela bunten, då skulle jag nog undra om man kanske träffar ett snett urval?

Har inte alltid unga varit lata?
Jag var själv sjukt lat som ung. Sedan insåg man konsekvenserna av det livet och förändrade sig.

Unga kommer nog alltid att vara mindre produktiva än äldre. Det är så människan är.
 
Jag har varit på arbetsplatser där den stora majoriteten varit utbrända på grund av stress. Samtidigt som andra tyckte det var låg nivå av stress.

Man kunde ganska lätt utkristallisera vilka som var risk för utbrändhet baserat på hur de levde sina liv privat. Som alltid är det enklare att skylla på arbetsplatsen än att inse att man måste förändra sitt liv på fritiden.
Men alltså sluta bara. Det är inte en positiv sak, att håna folk som blir utbrända när du inte själv blir det. Det säger rätt mycket om dig som person.

Är du bekant med begreppet neurodiversitet?
 
Jag motsäger inte det men i vissa inlägg från dig har det låtit som "jobb till varje pris" och det är inget jag ställer upp på. Det finns alldeles för många oseriösa arbetsgivare, eller snarare slavdrivare, på marknaden idag och fler och fler blir de.
Missförståndet kan uppkomma av att det är svårt att formulera exakt i text då man inte ser mottagarens reaktioner så vi är antagligen överens bar uttrycker oss lite olika.
Jag tror också att vi är i grunden överens, det är nog mer på en skala vi diffar. :)
 
Jag tänker för att komma igång med en egen hyreslägenhet. Det finns nog ingenstans i landet man kan köpa efter ett halvår, men börjar en aldrig jobba kommer en ju verkligen aldrig ut ur hemmet. Någonsin.

För att få en lägenhet, iaf i de kommunala bostadsbolagen men även privata värdar som har ännu högre krav, krävs att du måste ha minimum ca 5200 kronor kvar efter att hyran är betald. Du ska visa upp intyg på din anställningsform. Är du timmis måste din chef skriva på hur många pass du jobbar och kommer att jobba framåt. Naturligtvis ingen inkasso eller KFM. Det är vansinnigt svårt att hitta en HR i de flesta storstadsområdena där jobben finns så en hel del (jobbande) ungdomar bor kvar hos familjen eftersom de inte har något val.
 
Men alltså, de här ”ungdomarna” det pratas om i tråden, vad är det för några? I mitt jobb träffar jag massor med ungdomar (19-25), och mitt intryck är att de är precis som folk är mest. De gnetar på med studier och arbete, precis som det var när jag var ung. Visst finns det enstaka stolpskott där man undrar hur det ska gå, men så har det väl alltid varit.

Om man har bilden att ungdomarna nu för tiden är en helt annan art än hur det var förr och arbetsvägrar hela bunten, då skulle jag nog undra om man kanske träffar ett snett urval?
Jag har som tidigare nämnt sett en Jättesvängning de senaste åren, och det rör sig inte om bara två - tre stycken. Givetvis inte hundra eller tusentals och inte heller just i Sverige, men här i UK har någonting helt klart halkat snett. Sedan kom det där citatet med hundrafemtio spänn i timmen, och.. well..
För min del handlar det inte ens så mycket om de som går hemma, utan att de som kommer till jobbet gör det med en attityd jag aldrig stött på förut. När de ens dyker upp.
 
För att få en lägenhet, iaf i de kommunala bostadsbolagen men även privata värdar som har ännu högre krav, krävs att du måste ha minimum ca 5200 kronor kvar efter att hyran är betald. Du ska visa upp intyg på din anställningsform. Är du timmis måste din chef skriva på hur många pass du jobbar och kommer att jobba framåt. Naturligtvis ingen inkasso eller KFM. Det är vansinnigt svårt att hitta en HR i de flesta storstadsområdena där jobben finns så en hel del (jobbande) ungdomar bor kvar hos familjen eftersom de inte har något val.

Inget fel med det. Utnyttjat väl kan det vara en fördel eftersom de kan tjäna ihop till en insats till lägenhet, när de har nästan gratis boende och mat.
 
Jag har som tidigare nämnt sett en Jättesvängning de senaste åren, och det rör sig inte om bara två - tre stycken. Givetvis inte hundra eller tusentals och inte heller just i Sverige, men här i UK har någonting helt klart halkat snett. Sedan kom det där citatet med hundrafemtio spänn i timmen, och.. well..
För min del handlar det inte ens så mycket om de som går hemma, utan att de som kommer till jobbet gör det med en attityd jag aldrig stött på förut. När de ens dyker upp.

Intressant.
Kan du beskriva attityden du tycker dig se?
 
För att få en lägenhet, iaf i de kommunala bostadsbolagen men även privata värdar som har ännu högre krav, krävs att du måste ha minimum ca 5200 kronor kvar efter att hyran är betald. Du ska visa upp intyg på din anställningsform. Är du timmis måste din chef skriva på hur många pass du jobbar och kommer att jobba framåt. Naturligtvis ingen inkasso eller KFM. Det är vansinnigt svårt att hitta en HR i de flesta storstadsområdena där jobben finns så en hel del (jobbande) ungdomar bor kvar hos familjen eftersom de inte har något val.
Jag har också förstått att storstan (eller ens mellanstaden) i Sverige har en bostadsmarknad som är rena rama fantasin, men kvarstår gör ju faktum att om en inte jobbar får en ALDRIG en lägenhet. Vare sig att hyra eller köpa, så ut och jobba så snart som möjligt måste en ju oavsett om en vill lämna hemmet.
 
Inget fel med det. Utnyttjat väl kan det vara en fördel eftersom de kan tjäna ihop till en insats till lägenhet, när de har nästan gratis boende och mat.

Så du bor hemma hos mamma och pappa tills du blir 35, minst eftersom du inte får tag på en HR innan dess. Eller hyr ett svindyrt andrahandskontrakt som gör att du aldrig kommer att kunna köpa.
 
Jag har som tidigare nämnt sett en Jättesvängning de senaste åren, och det rör sig inte om bara två - tre stycken. Givetvis inte hundra eller tusentals och inte heller just i Sverige, men här i UK har någonting helt klart halkat snett. Sedan kom det där citatet med hundrafemtio spänn i timmen, och.. well..
För min del handlar det inte ens så mycket om de som går hemma, utan att de som kommer till jobbet gör det med en attityd jag aldrig stött på förut. När de ens dyker upp.
Men UK och Sverige är ju olika länder. Varför innebär en förändring i UK att samma sak har hänt i Sverige? Jag har inte sett någon sådan skiftning. Det är ca 700 ungdomar som passerar revy för mig varje år, så om det varit en jättesvängning borde jag sett den, tycker jag?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Kattbilder #9
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Kimblehook
  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp