Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

[Huggorm]

Men men. Nu som timmis där känner jag mig faktiskt uppskattad. Viss påverkas lönen massor, men eftersom jag fortfarande behövs så kan jag snudd på välja mina arbetstider själv och kan även sätta lite krav på vilken typ av arbetsuppgifter jag är bekväm med så att det inte blir för tungt. Det känns underbart att kunna jobba och faktiskt ha lite energi kvar efter en arbetsdag nu, så även om jag hoppas på nytt jobb snart så går det ingen jättenöd på mig för stunden.

Det är så man måste göra, se till att vara så värdefull att man själv har kontrollen. Kommer man inte dit är det nog kört i det långa loppet, man orkar ett tag men inte hur länge som helst.

 

[Huggorm]

Jag som jobbar i byggbranschen vill flika in att jag för varje år ser en ökning av kvinnor på ledande positioner. Förra året hade jag för första gången ett projekt där både platschefen och en av arbetsledarna var kvinnor och då snackar vi inte om någon liten skitbyggnad utan om ett bostadsbygge för ungefär 400 miljoner kronor.

Tidigare har jag mest träffat på kvinnliga kalkylingenjörer och liknande men det börjar märkas att fler och fler kvinnor tar sig fram även ute på byggarbetsplatserna.
Kvinnliga platschefer är fortfarande lite ovanligt (åtminstone när det kommer till prestigeprojekt) men med tanke på hur många kvinnliga arbetsledare det numera finns så kommer också det att bli allt vanligare. Jag skulle säga att jag träffar på kvinnliga arbetsledare på nästan alla våra projekt nuförtiden.

Många byggföretag (inklusive företaget jag jobbar för) är otroligt positiva till att få in fler kvinnor i branschen och gör också sitt bästa för att få till en jämnare könsfördelning. De visar kvinnor i sina reklamer, låter ofta kvinnor fronta annonserna i rekryteringsprocesser och framhäver mer än gärna kvinnor ute på fältet när de leder arbetet.

Synd bara att de där ledarkvinnorna inte jobbat sig till sina positioner hela vägen från golvet, för det är något som verkligen behövs i den branschen. Folk som har praktisk erfarenhet av de jobb som folket under dem utför. Gäller både kvinnor och män på ledarpositioner.

 

[MissFideli]

Synd bara att de där ledarkvinnorna inte jobbat sig till sina positioner hela vägen från golvet, för det är något som verkligen behövs i den branschen. Folk som har praktisk erfarenhet av de jobb som folket under dem utför. Gäller både kvinnor och män på ledarpositioner.

Samma i bussbranschen. Få av cheferna har kört buss, så det är jättesvårt att få dom att förstå vissa saker. Jag har haft många duster med min enhetschef om saker hon inte förstått vidden av, för att det är så annorlunda mot andra branscher.

 

[sjoberga]

Synd bara att de där ledarkvinnorna inte jobbat sig till sina positioner hela vägen från golvet, för det är något som verkligen behövs i den branschen. Folk som har praktisk erfarenhet av de jobb som folket under dem utför. Gäller både kvinnor och män på ledarpositioner.

Jag skulle nog påstå att det ofta krävs helt olika slags kompetenser, egenskaper, ambitioner och färdigheter för stegen på vägen - så att gå frn golv och uppåt är en ganska ovanlig väg som passar väldigt få och inte heller är en slags garanti för att det blir bra.

I vissa branscher så befordras en del tyvärr ett steg för långt från var de gör mest nytta för företaget och det är få som kliver tillbaka igen till en roll de behärskar.

Men det kanske skulle kunna vara ett obligatoriskt utbildningsmoment, att man gör praktik på olika nivåer för att förstå bättre.

 

[Shaggy]

Jag skulle nog påstå att det ofta krävs helt olika slags kompetenser, egenskaper, ambitioner och färdigheter för stegen på vägen - så att gå frn golv och uppåt är en ganska ovanlig väg som passar väldigt få och inte heller är en slags garanti för att det blir bra.

I vissa branscher så befordras en del tyvärr ett steg för långt från var de gör mest nytta för företaget och det är få som kliver tillbaka igen till en roll de behärskar.

Men det kanske skulle kunna vara ett obligatoriskt utbildningsmoment, att man gör praktik på olika nivåer för att förstå bättre.

Jag håller med. De bästa chefer jag haft har inte varit experter på det arbete som utförs utan har haft rätt personliga egenskaper och varit intresserade av verksamheten. En av de sämsta chefer jag sett har befordrats upp från golvet inom samma företag. Det blev närapå katastrof enligt mig. Den allra sämsta chef jag haft kunde inget om jobbet och var en riktig skitstövel men han var bra på att snacka så det lät som om han kunde något.

 

[grodan21]

Jag håller med. De bästa chefer jag haft har inte varit experter på det arbete som utförs utan har haft rätt personliga egenskaper och varit intresserade av verksamheten. En av de sämsta chefer jag sett har befordrats upp från golvet inom samma företag. Det blev närapå katastrof enligt mig. Den allra sämsta chef jag haft kunde inget om jobbet och var en riktig skitstövel men han var bra på att snacka så det lät som om han kunde något.

På mitt jobb internrekryteras det mycket och alla tycker det är så bra. Men jag känner att det hade varit bra att få in idéer utifrån! Det hade verkligen kunnat utveckla verksamheten!

 

[nullo-modo]

I varenda jäkla sammansättning av grupper så drogs dessa skämt utan att någon röt ifrån. Inklusive undertecknad. Det betyder inte att alla där drog skiten eller höll med. Och det var på 1990-talet, från 1992-1999.

Har inte den branschen du jobbar i utvecklas dom senaste 20 till 30 åren tillbaka, låter ju tragiskt i så fall.
Många branscher har utvecklas massor senaste 20 till 30 åren.

 

[sjoberga]

Har inte den branschen du jobbar i utvecklas dom senaste 20 till 30 åren tillbaka, låter ju tragiskt i så fall.
Många branscher har utvecklas massor senaste 20 till 30 åren.

Förmodligen , jag gjorde ju klivet över 1999 och har inte återvänt. Då var det som natt och dag i alla fall.

 

[WildWilma]

Jag håller med. De bästa chefer jag haft har inte varit experter på det arbete som utförs utan har haft rätt personliga egenskaper och varit intresserade av verksamheten. En av de sämsta chefer jag sett har befordrats upp från golvet inom samma företag. Det blev närapå katastrof enligt mig. Den allra sämsta chef jag haft kunde inget om jobbet och var en riktig skitstövel men han var bra på att snacka så det lät som om han kunde något.

Exakt och om man internrekryteras så förväntas man kanske vara chef över sina fd. Kollegor och det är det nog få som klarar vad jag har märkt.

När jag började på mitt nuvarande jobb var samtliga chefer internrekryterade och hade "jobbat upp" sig dit. Resultaten på medarbetarenkäterna var usla år efter år, personalomsättningen var enorm i perioder. Effektiviteten kunde nog kraftigt ifrågasättas.

De senaste 3-4 åren har samtliga av dessa chefer bytts ut till personer utifrån med olika erfarenheter och kompetenser men ingen av dem har jobbat med exakt det vi gör om jag har uppfattat det rätt. Den personliga lämpligheten har nog vägt tyngst. Resultatet på medarbetarenkäten har skjutit i höjden de senaste gångerna och gjorde all time high i år. En enorm utveckling som troligen främst beror på att samtliga chefer bytts ut till lämpligt folk utifrån.

 

[Shaggy]

Exakt och om man internrekryteras så förväntas man kanske vara chef över sina fd. Kollegor och det är det nog få som klarar vad jag har märkt.

När jag började på mitt nuvarande jobb var samtliga chefer internrekryterade och hade "jobbat upp" sig dit. Resultaten på medarbetarenkäterna var usla år efter år, personalomsättningen var enorm i perioder. Effektiviteten kunde nog kraftigt ifrågasättas.

Det rörde sig om det förstnämnda. Ett exempel som mest var irriterande var när det var julbord. Produktionen slutade kl 3 på fredag eftermiddag och julbordet började 6 eller 7. De som jobbade i produktionen fick då gå hem en timme tidigare så de hann förbereda sig, de behövde alltså 4 timmar på sig för att byta till ren skjorta och nya byxor duschade gjorde de på arbetstid. Vi som jobbade på kontoret (och pendlade) fick vackert stanna till kl 16.
Produktionschefen tog i alla lägen personalens perspektiv helt utan att se den övergripande bilden vilket skapade situationer som var direkt skadliga för företaget. Och ja personalen var väl nöjd med att ha chefen på sin sida men de var inte nöjda ändå så vinsten var enbart personlig för produktionschefen.

 

[Lycan]

Samma i bussbranschen. Få av cheferna har kört buss, så det är jättesvårt att få dom att förstå vissa saker. Jag har haft många duster med min enhetschef om saker hon inte förstått vidden av, för att det är så annorlunda mot andra branscher.

Påminner mig om när vi hade problem att hinna med på mitt jobb, inom träindustri, och min vd kom och jobbade med oss i ett antal timmar för att förstå var och vad som var problemet. Var faktiskt ganska kul att få lära upp chefen inom det som jag håller på med. Svårare dock att göra densamma inom yrken där det behövs behörighet. Men det hjälper en del för förståelsen om cheferna är med och se hur allt går till som från golvet och var problem kan uppstå och vad som fungerar bra.

 

[MissFideli]

Påminner mig om när vi hade problem att hinna med på mitt jobb, inom träindustri, och min vd kom och jobbade med oss i ett antal timmar för att förstå var och vad som var problemet. Var faktiskt ganska kul att få lära upp chefen inom det som jag håller på med. Svårare dock att göra densamma inom yrken där det behövs behörighet. Men det hjälper en del för förståelsen om cheferna är med och se hur allt går till som från golvet och var problem kan uppstå och vad som fungerar bra.

Är chefen riktigt bra, kan det säkert funka ändå. Men som du skriver är ju intresset för situationen för sina anställda nästan viktigare när man inte är från branschen. Framförallt när man kommer in i en bransch som skiljer så väldigt mycket från "vanliga" yrken, som t.ex bussbranschen och sånna gör.
Min chef har lärt sig med tiden, så nu är hon mer insatt. Men visst vore det toppen om alla tjänstemän som bestämmer, fick vara ute på fältet och känna på verkligheten lite då och då...

 

[MissFideli]

Exakt och om man internrekryteras så förväntas man kanske vara chef över sina fd. Kollegor och det är det nog få som klarar vad jag har märkt.

När jag började på mitt nuvarande jobb var samtliga chefer internrekryterade och hade "jobbat upp" sig dit. Resultaten på medarbetarenkäterna var usla år efter år, personalomsättningen var enorm i perioder. Effektiviteten kunde nog kraftigt ifrågasättas.

De senaste 3-4 åren har samtliga av dessa chefer bytts ut till personer utifrån med olika erfarenheter och kompetenser men ingen av dem har jobbat med exakt det vi gör om jag har uppfattat det rätt. Den personliga lämpligheten har nog vägt tyngst. Resultatet på medarbetarenkäten har skjutit i höjden de senaste gångerna och gjorde all time high i år. En enorm utveckling som troligen främst beror på att samtliga chefer bytts ut till lämpligt folk utifrån.

Hos oss är resultaten usla just pga chefernas brist på förståelse för vår bransch. Hos oss finns en rätt stor möjlighet att jobba sig upp och sen bli chef på annan depå, om man inte vill chefa över tidigare kollegor. Men jag antar att risken för konflikt ur företagens synpunkt, blir större. Det blir svårare för företagen att styra en chef som vet hur de anställda har det och risken för att hjärtat ligger mer hos de anställda än företaget är större. Vilket ju sällan är positivt för företaget. Åtminstone inte inom upphandlingsbranscher där de anställda ska "betala" för de låga anbuden man vinner på.

 

[MissFideli]

Hos oss är resultaten usla just pga chefernas brist på förståelse för vår bransch. Hos oss finns en rätt stor möjlighet att jobba sig upp och sen bli chef på annan depå, om man inte vill chefa över tidigare kollegor. Men jag antar att risken för konflikt ur företagens synpunkt, blir större. Det blir svårare för företagen att styra en chef som vet hur de anställda har det och risken för att hjärtat ligger mer hos de anställda än företaget är större. Vilket ju sällan är positivt för företaget. Åtminstone inte inom upphandlingsbranscher där de anställda ska "betala" för de låga anbuden man vinner på.

Och med anställda menar jag förstås de som inte har en ledande position.

 

[WildWilma]

Ja

Hos oss är resultaten usla just pga chefernas brist på förståelse för vår bransch. Hos oss finns en rätt stor möjlighet att jobba sig upp och sen bli chef på annan depå, om man inte vill chefa över tidigare kollegor. Men jag antar att risken för konflikt ur företagens synpunkt, blir större. Det blir svårare för företagen att styra en chef som vet hur de anställda har det och risken för att hjärtat ligger mer hos de anställda än företaget är större. Vilket ju sällan är positivt för företaget. Åtminstone inte inom upphandlingsbranscher där de anställda ska "betala" för de låga anbuden man vinner på.

Ja kan man byta arbetsplats vid befordran är det nog oerhört mycket bättre än att bli chef i den egna enheten. Självklart finns det lämpliga "anställda" som blir bra chefer ingen tvekan om det men bäst blir de nog på en annan enhet då.

Jag upplever att våra nya chefer har eller skaffar sig bra insikt i våra arbetsuppgifter. Men de är betydligt mer benägna att vrida och vända på perspektivet för att hitta bra lösningar än vad de gamla cheferna var.

 

[WildWilma]

Det rörde sig om det förstnämnda. Ett exempel som mest var irriterande var när det var julbord. Produktionen slutade kl 3 på fredag eftermiddag och julbordet började 6 eller 7. De som jobbade i produktionen fick då gå hem en timme tidigare så de hann förbereda sig, de behövde alltså 4 timmar på sig för att byta till ren skjorta och nya byxor duschade gjorde de på arbetstid. Vi som jobbade på kontoret (och pendlade) fick vackert stanna till kl 16.
Produktionschefen tog i alla lägen personalens perspektiv helt utan att se den övergripande bilden vilket skapade situationer som var direkt skadliga för företaget. Och ja personalen var väl nöjd med att ha chefen på sin sida men de var inte nöjda ändå så vinsten var enbart personlig för produktionschefen.

Det låter inte helt obekant även om vi inte hade en sådan incidenten så tog chefen så gott som alltid sina fd. Kollegors parti vid diskussioner.

 

[Photografen]

Svenskar vill jobba, det visar statistiken solklart. Vi har det högsta deltagandet på arbetsmarknaden och den högsta sysselsättningsgraden i Europa. Betyder det att alla svenskar vill jobba, nej! Men vi vill jobba i större utsträckning och faktiskt gör det än resten av Europa!

I tråden har det diskuterats att man skall tvinga sina barn att ta ett arbete som har så dåliga villkor att det är sämre än den lägsta nivån arbetsmarknadensparter har reglerat i avtal. Det är faktiskt åt helvete att sätta den pressen på sina vuxna barn! När någon tar ett jobb som är sämre än kollektivavtalet så sänker man alla andras löner! För den arbetsgivaren blir inte tvungen att förbättra villkoren för att rekrytera arbetstagare, och det här sprider sig som en löpeld i Sverige bland annat pga arbetsgivarna organiserar sig i mycket högre utsträckning än arbetstagarna. Därför har prekära anställningsvillkor har blivit till norm i vissa branscher idag. Och det här avtals dumpar hela den svenska arbetsmarknaden. Saknar ditt barn kvalifikationer för ett jobb med kollektivavtal, uppmuntra istället att hen ska stärka sin kompetens för att få ett jobb med kollektivavtal.

Historiskt var det vanligt att lägsta lön inte reglerades i de centrala kollektivavtalen. Arbetsgivaren förhandlade med arbetstagarrepresentanter om vilken lägsta lön skulle vara på arbetsplatsen, efter marknadsläge och löneprinciper i kollektivavtalet. Det var generellt väldigt bra nivåer jämfört med dagens lägsta löner i kollektivavtalen, som många nyanställs för och sen ligger kvar på samma låga nivå år efter år. Men något hände på 90-talet, genom politiken öppnades möjligheten till bemanningsföretag upp. Kunde man inte rekrytera personal som arbetsgivare kunde man hyra in personal till företagets ordinarie verksamhet. Man behövde inte längre åtgärda villkor och dålig arbetsmiljö för att rekrytera personal. Majoriteten av oss är tvungna att jobba och kan vi bara välja mellan dåliga och sämre jobb är valfriheten väldans liten...

 

[sjoberga]

Svenskar vill jobba, det visar statistiken solklart. Vi har det högsta deltagandet på arbetsmarknaden och den högsta sysselsättningsgraden i Europa. Betyder det att alla svenskar vill jobba, nej! Men vi vill jobba i större utsträckning och faktiskt gör det än resten av Europa!

I tråden har det diskuterats att man skall tvinga sina barn att ta ett arbete som har så dåliga villkor att det är sämre än den lägsta nivån arbetsmarknadensparter har reglerat i avtal. Det är faktiskt åt helvete att sätta den pressen på sina vuxna barn! När någon tar ett jobb som är sämre än kollektivavtalet så sänker man alla andras löner! För den arbetsgivaren blir inte tvungen att förbättra villkoren för att rekrytera arbetstagare, och det här sprider sig som en löpeld i Sverige bland annat pga arbetsgivarna organiserar sig i mycket högre utsträckning än arbetstagarna. Därför har prekära anställningsvillkor har blivit till norm i vissa branscher idag. Och det här avtals dumpar hela den svenska arbetsmarknaden. Saknar ditt barn kvalifikationer för ett jobb med kollektivavtal, uppmuntra istället att hen ska stärka sin kompetens för att få ett jobb med kollektivavtal.

Historiskt var det vanligt att lägsta lön inte reglerades i de centrala kollektivavtalen. Arbetsgivaren förhandlade med arbetstagarrepresentanter om vilken lägsta lön skulle vara på arbetsplatsen, efter marknadsläge och löneprinciper i kollektivavtalet. Det var generellt väldigt bra nivåer jämfört med dagens lägsta löner i kollektivavtalen, som många nyanställs för och sen ligger kvar på samma låga nivå år efter år. Men något hände på 90-talet, genom politiken öppnades möjligheten till bemanningsföretag upp. Kunde man inte rekrytera personal som arbetsgivare kunde man hyra in personal till företagets ordinarie verksamhet. Man behövde inte längre åtgärda villkor och dålig arbetsmiljö för att rekrytera personal. Majoriteten av oss är tvungna att jobba och kan vi bara välja mellan dåliga och sämre jobb är valfriheten väldans liten...

Jag tycker inte det är åt helvete att förvänta sig att ens vuxna barn gör vad de kan för att skapa sin försörjning. Oavsett om det är med förvärvsarbete eller studier med sikte på senare förvärvsarbete.

Jag tycker det är åt helvete att göda en attityd om att som första-jobb ska man komma in med glassig lön, fria arbetstider, härliga arbetsuppgifter och glassiga villkor, annars avstår man att försörja sig på egen hand och leva på andra.

Jag tycker också att det finns arbetsmarknadsvillkor som är kassa och som vi måste få åtgärdade.

 

[Shaggy]

Jag tycker inte det är åt helvete att förvänta sig att ens vuxna barn gör vad de kan för att skapa sin försörjning. Oavsett om det är med förvärvsarbete eller studier med sikte på senare förvärvsarbete.

Jag tycker det är åt helvete att göda en attityd om att som första-jobb ska man komma in med glassig lön, fria arbetstider, härliga arbetsuppgifter och glassiga villkor, annars avstår man att försörja sig på egen hand och leva på andra.

Jag tycker också att det finns arbetsmarknadsvillkor som är kassa och som vi måste få åtgärdade.

Fast det var ju inte vad som sas. Det sas att man inte skulle tvinga barnen till att ta jobb med avtalsvidriga villkor och lön under vad som är acceptabelt enligt avtal. Vem vinner på att barnen lär sig att deras arbete är värdelöst samt att deras hälsa är sekundär till att arbeta för ingenting?

 

[sjoberga]

Fast det var ju inte vad som sas. Det sas att man inte skulle tvinga barnen till att ta jobb med avtalsvidriga villkor och lön under vad som är acceptabelt enligt avtal. Vem vinner på att barnen lär sig att deras arbete är värdelöst samt att deras hälsa är sekundär till att arbeta för ingenting?

Fast det tycker jag nog ingen skrivit heller. Jag tycker snarare att man lär sig att arbetet är extremt värdefullt för att kunna bo och äta.

Jag är för att skärpa lagstiftningen när det gäller minimivillkor för att inte låta företagare komma undan med vad som helst. Men delar av fackföreningsrörelsen kämpar med näbbar och klor för att alla inte ska omfattas av bättre villkor. (Frågan är komplex, men vissa saker tycker jag definitivt man kan och bör kriminalisera för arbetsgivare.)