Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

Ja om du vill ta illa vid dig så gör det men om du läser inlägget utan glasögonen att det är elakt så ser du att det inte alls är det som står, inte ens i närheten av det du tolkar in. Läs orden istället för en dolt budskap så lär du hamna mycket närmare sanningen av vad den som postade menar. Den personen har nämligen aldrig hittills uttryck ens i närheten av de åsikter du läser in i inlägget och inlägget i sig hintar ingenstans om att de åsikterna finns där nu heller.
(Tips för att tolka inlägget, titta på vilken grupp som röstar mest på SD och tolka det sedan på individnivå)
Behöver inte tolka
"Yes, rasism och misogyni var vardag i varenda jäkla byggbarack och arbetsplats som betongarbetare, diversebyggare och kyllagerarbetare. Helt barockt."

Inte många, vissa eller några utan i varenda.
 
Behöver inte tolka
"Yes, rasism och misogyni var vardag i varenda jäkla byggbarack och arbetsplats som betongarbetare, diversebyggare och kyllagerarbetare. Helt barockt."

Inte många, vissa eller några utan i varenda.
I alla personen stött på. Om du läser sista meningen så står det också att h*n hoppas att det ser bättre ut idag. Det rör sig alltså om historisk referens.
 
Behöver inte tolka
"Yes, rasism och misogyni var vardag i varenda jäkla byggbarack och arbetsplats som betongarbetare, diversebyggare och kyllagerarbetare. Helt barockt."

Inte många, vissa eller några utan i varenda.
I varenda jäkla sammansättning av grupper så drogs dessa skämt utan att någon röt ifrån. Inklusive undertecknad. Det betyder inte att alla där drog skiten eller höll med. Och det var på 1990-talet, från 1992-1999.
 
I varenda jäkla sammansättning av grupper så drogs dessa skämt utan att någon röt ifrån. Inklusive undertecknad. Det betyder inte att alla där drog skiten eller höll med. Och det var på 1990-talet, från 1992-1999.
Just i byggbranchen verkar det ju ändå hända en hel del på den fronten. Facket "Byggnads" har tex ett nätverk för kvinnor nu som inte var speciellt svårt för mig som helt utomstående att hitta: https://www.byggnads.se/medlem/kvinna-i-byggnads/ Jag har även sett att det inom olika delar av byggbranchen varit en del föreläsningar om jämställdhet, machokultur, feminism osv, just för att försöka få till en psykiskt bättre arbetsmiljö inom byggbranchen.
 
Nu ska jag leka amatörpsykolog De Luxe
Vi lever i ett samhälle som driver tesen att vi lever för att arbeta. Det är den rådande retoriken i arbetslinjen. Ditt värde som människa bestäms av ifall du arbetar och till viss del hur mycket du arbetar.
Vi lever också i ett samhälle som uppfostrar våra barn till "kungar". Vi boostar deras egon konstant och lär dem att deras värde är oöverträffat.
Vi lever dessutom i ett samhälle som konstant tjatar om att vi ska bygga vårt eget varumärke.

Om vi lägger ihop de här tre sakerna med ungdomar som är uppfostrade till kungar som vet att de är mer värda än alla andra och som bygger ett varumärke i form av "Jag AB" som plötsligt inser att de ska "torka skit" för en låg lön när de vet att de är BÄST så blir det problem. Att då komma dragande med arbetslinjens retorik om att ditt värdet ligger i att du arbetar blir ett rejält uppvaknande som troligen leder till protester för ungdomen VET ju att den är bäst varför ska h*n "torka skit"

Ja jag drog det till sin spets men jag tror att vi med den extrema individualism vi har idag skapar den här motsägelsen och ett problem när barnet plötsligt inte ses som kung utan arbetsmyra.
Jag kan se det du säger, men har det verkligen blivit sådan skillnad på bara tio-tjugo år? Eller ens fem?
 
Just i byggbranchen verkar det ju ändå hända en hel del på den fronten. Facket "Byggnads" har tex ett nätverk för kvinnor nu som inte var speciellt svårt för mig som helt utomstående att hitta: https://www.byggnads.se/medlem/kvinna-i-byggnads/ Jag har även sett att det inom olika delar av byggbranchen varit en del föreläsningar om jämställdhet, machokultur, feminism osv, just för att försöka få till en psykiskt bättre arbetsmiljö inom byggbranchen.
Det händer mycket inom El och liknande också. Bror min arbetar som gymnasielärare i elprogrammet och han säger att de verkligen jobbar stenhårt på det här, och att det blivit stor skillnad.
 
Mycket glimt :laugh:


Men ändå, är det inte konstigt att vi ska bli så irriterade på när dom sätter sina värden? Egentligen, varför skall det istället då glorifieras att man sliter för mindre än man är värd, vilket vi gamlingar oftast gör ändå. Våra löner har ju knappast hunnit med, huspriserna går upp, maten går upp etc etc.


Är det verkligen så mycket bättre attityd? Vem är det som tjänar på den?
Mindre än man är värd är en sak, att tycka att hundratjugo spänn i timmen är en "skitlön" när man går in i sin första anställning är en annan.
 
Det är fortfarande mer än bidrag och inte en skitlön. Klart värt att kliva upp ur soffan för, för att inte tala om att det ger någonting att skriva i CV. Inställningen är fortfarande hemsk, att säga att summan inte är värd någonting, säg det till alla som knegar för de pengarna varje dag.
Tror nog vi har olika infallsvinklar på detta helt enkelt. Jag menar att det vore ju toppen om alla som arbetar för det får upp synen för att dom kanske skall ha mer betalt helt enkelt. Det tycker inte jag är en hemsk inställning, men du verkar ta det som en slags attack på dom som tjänar det? (Utan att vilja lägga ord i munnen på dig naturligtvis)
(Edit Jag kan inte riktigt tänka mig vilka jobb som inte skulle vara värda mer än 120 kr faktiskt med tanke på situationen nu. Men det är ju inte jag som bestämmer tyvärr )

Sen är man nöjd med sin lön så är väl det bra men då känns det ännu mer konstigt att bli upprörd över att någon annan vill tjäna mer.
 
Tror nog vi har olika infallsvinklar på detta helt enkelt. Jag menar att det vore ju toppen om alla som arbetar för det får upp synen för att dom kanske skall ha mer betalt helt enkelt. Det tycker inte jag är en hemsk inställning, men du verkar ta det som en slags attack på dom som tjänar det? (Utan att vilja lägga ord i munnen på dig naturligtvis)

Sen är man nöjd med sin lön så är väl det bra men då känns det ännu mer konstigt att bli upprörd över att någon annan vill tjäna mer.
Visst vore det trevligt om alla kunde tjäna vad de ville, men att som människa utan arbetslivserfarenhet sitta och tycka att "Utan minst hundrafemti spänn i timmen kan jag lika gärna ligga i sängen - blöh." är ju ett problem. Hundratjugo kronor per timme är inte gräsligt som ingångslön tycker jag.
Visst vore det toppen om alla fick lite mer betalt, men då gick ju priserna också upp lite mer, och så räcker lönerna ändå inte till, och så måste priserna gå upp lite mer... Det är en jättekomplicerad fråga tycker jag. Större än att jag tycker att serviceyrken, vård och annat bör ha högre, skälig lön. Någon slags utjämningsprocess måste ju till.
Hur som helst är jag nog lite gammeldags och tycker att ongarna (nåja, är man sjutton år är man ingen onge längre) tamefan ska ut och jobba om de inte studerar heltid! :p
 
Jag är inte upprörd över att folk vill tjäna mer, jag blir irriterad på att eventuella människor aktivt väljer att sitta hemma och väljer att inte ens Försöka ge sig ut i arbetslivet för att de tycker att grundlönen inte är värd att kliva upp för, när det finns folk som lever på den lönen.
Man tjänar inte en hundralapp i timmen på att ligga hemma i soffan heller.
 
Hur som helst är jag nog lite gammeldags och tycker att ongarna (nåja, är man sjutton år är man ingen onge längre) tamefan ska ut och jobba om de inte studerar heltid! :p

Ja, hur har de råd att leva? Mycket till försörjningsstöd lär de interna möjlighet att få ut sådär direkt efter gymnasiet. I synnerhet inte om de tackar nej till jobb. Hur tänker föräldrar som försörjer dem utan någon slags motprestation? Min morsa hade inte gett mig en spänn om jag tackat nej till jobb när jag var i den åldern.
 
Jag är inte upprörd över att folk vill tjäna mer, jag blir irriterad på att eventuella människor aktivt väljer att sitta hemma och väljer att inte ens Försöka ge sig ut i arbetslivet för att de tycker att grundlönen inte är värd att kliva upp för, när det finns folk som lever på den lönen.
Man tjänar inte en hundralapp i timmen på att ligga hemma i soffan heller.
Å andra sidan, i vissa länder, tex USA, är det vanligt att ha 2-3 jobb för att ha råd att leva, eftersom lönerna i "enkla" jobb är för låga för att de ens ska ha råd med hyran på bara ett (heltids)jobb. Ska de då inte heller klaga, bara för att det finns många som lever så?

På mitt jobb är ingångslönen 117kr/tim, som timanställd då (kollade precis upp det). Lägg till en lite allmänt dålig arbetssituation på det och just att det är timanställd så att det ibland är jobb varje dag, ibland inget alls på flera veckor... Jag förstår folk som inte orkar. Det hade nog varit bättre att direkt sätta dem som fast anställda, man har ju ändå en provanställning först, men det kan man få först efter att ha varit timmis i ett halvår.
 
Å andra sidan, i vissa länder, tex USA, är det vanligt att ha 2-3 jobb för att ha råd att leva, eftersom lönerna i "enkla" jobb är för låga för att de ens ska ha råd med hyran på bara ett (heltids)jobb. Ska de då inte heller klaga, bara för att det finns många som lever så?

På mitt jobb är ingångslönen 117kr/tim, som timanställd då (kollade precis upp det). Lägg till en lite allmänt dålig arbetssituation på det och just att det är timanställd så att det ibland är jobb varje dag, ibland inget alls på flera veckor... Jag förstår folk som inte orkar. Det hade nog varit bättre att direkt sätta dem som fast anställda, man har ju ändå en provanställning först, men det kan man få först efter att ha varit timmis i ett halvår.
På tal om dåliga villkor. Det finns ett vårdföretag som anställer (anställde åtminstone för några år sen) vårdare för fast anställning men med procenten 30-100% eller nåt liknande. Och de fick INTE ta andra jobb.

Sen fyllde de ut med billiga inhoppare.

Facket blev ju galna men jag vet inte hur de löste det. Det var ju främst unga färska vårdare som anställdes och de visste inte/vågade inte ifrågasätta.

En syster till mitt ex jobbade där och hon fick aldrig en arbetslust med 100%. Det var mer kring 30-60 och den som sagt gjorde inhoppare resten...
 
På tal om dåliga villkor. Det finns ett vårdföretag som anställer (anställde åtminstone för några år sen) vårdare för fast anställning men med procenten 30-100% eller nåt liknande. Och de fick INTE ta andra jobb.

Sen fyllde de ut med billiga inhoppare.

Facket blev ju galna men jag vet inte hur de löste det. Det var ju främst unga färska vårdare som anställdes och de visste inte/vågade inte ifrågasätta.

En syster till mitt ex jobbade där och hon fick aldrig en arbetslust med 100%. Det var mer kring 30-60 och den som sagt gjorde inhoppare resten...
På mitt jobb var det förra året massor av prat om att säga upp folk, för att ta in timmisar istället och på så sätt få ner kostnaderna. Kan tilläggas att företaget inte är svenskägt, och det var de utländska ägarna som tyckte att det här var en strålande idé. Samtliga svenska chefer + facket blev tokiga och det blev till sist inget med det, men det gjorde ju inga underverk för motivationen att jobba när man under nästan ett halvårs tid fick höra "Ja vi kanske måste ge dig sparken, för de vill ha färre fast anställda" samtidigt som vi regelbundet arbetade övertid för att hinna med (typ så fort någon blev sjuk, för vi hade inga marginaler öht).

Men men. Nu som timmis där känner jag mig faktiskt uppskattad. Viss påverkas lönen massor, men eftersom jag fortfarande behövs så kan jag snudd på välja mina arbetstider själv och kan även sätta lite krav på vilken typ av arbetsuppgifter jag är bekväm med så att det inte blir för tungt. Det känns underbart att kunna jobba och faktiskt ha lite energi kvar efter en arbetsdag nu, så även om jag hoppas på nytt jobb snart så går det ingen jättenöd på mig för stunden.
 
Just i byggbranchen verkar det ju ändå hända en hel del på den fronten. Facket "Byggnads" har tex ett nätverk för kvinnor nu som inte var speciellt svårt för mig som helt utomstående att hitta: https://www.byggnads.se/medlem/kvinna-i-byggnads/ Jag har även sett att det inom olika delar av byggbranchen varit en del föreläsningar om jämställdhet, machokultur, feminism osv, just för att försöka få till en psykiskt bättre arbetsmiljö inom byggbranchen.
Jag som jobbar i byggbranschen vill flika in att jag för varje år ser en ökning av kvinnor på ledande positioner. Förra året hade jag för första gången ett projekt där både platschefen och en av arbetsledarna var kvinnor och då snackar vi inte om någon liten skitbyggnad utan om ett bostadsbygge för ungefär 400 miljoner kronor.

Tidigare har jag mest träffat på kvinnliga kalkylingenjörer och liknande men det börjar märkas att fler och fler kvinnor tar sig fram även ute på byggarbetsplatserna.
Kvinnliga platschefer är fortfarande lite ovanligt (åtminstone när det kommer till prestigeprojekt) men med tanke på hur många kvinnliga arbetsledare det numera finns så kommer också det att bli allt vanligare. Jag skulle säga att jag träffar på kvinnliga arbetsledare på nästan alla våra projekt nuförtiden.

Många byggföretag (inklusive företaget jag jobbar för) är otroligt positiva till att få in fler kvinnor i branschen och gör också sitt bästa för att få till en jämnare könsfördelning. De visar kvinnor i sina reklamer, låter ofta kvinnor fronta annonserna i rekryteringsprocesser och framhäver mer än gärna kvinnor ute på fältet när de leder arbetet.
 
Visst vore det toppen om alla fick lite mer betalt, men då gick ju priserna också upp lite mer, och så räcker lönerna ändå inte till, och så måste priserna gå upp lite mer... Det är en jättekomplicerad fråga tycker jag.

Fast nu är det inte lönerna som ställt till det med inflationen (eller bostadspriserna), för en gångs skull. Men ja visst har det väl historiskt fungerat så.
Resten håller jag med om.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp