Well, jag är väl delvis en sån där "hemsk, lat person" som inte jobbar ordentligt.
Jag har jobbat heltid i flera år, inom yrken som inte kräver någon utbildning. Djurrelaterade yrken har jag kunnat få bara genom kunskapen jag fått om djuren på fritiden och senaste yrket (brevbärare) krävde absolut ingenting öht.
Sedan sa jag upp mig från fasta anställningen eftersom jag höll på att gå in i väggen. Jag började plugga på distans och jobbade under tiden som timmis på brevbärarjobbet. Nu jobbar jag bara som timmis. Jag skulle få tillbaka min fasta anställning där om jag ville, men jag säger nej.
Under de senaste 2 åren har jag sökt jobb. Jag söker bara jobb där jag tror mig kunna göra något bra. När jag började plugga så märkte jag en skillnad, då blev jag kallad till intervju för de flesta jobb jag sökte. Men sedan har jag inte hört något eller fått ett "Tack men nej tack".
Vad som dock ställer till det mest för mig är HUR man ska ansöka. Man ska fylla i hela sitt CV i olika formulär och om inte ens CV matchar precis hur de tänkt sig den anställda, då får man inte en chans. Har inte rekryteraren bra kunskap om alla möjliga typer av yrken så missar de många potentiellt bra anställda.
Jag vet tex inte hur många gånger jag pratat med rekryterare och de tittat på mig som att jag varit dum i huvudet när jag nämnt stalljobb. Varför skulle de vara intresserade av att veta något om det? De söker ju efter någon som kan jobba hårt, snabbt hoppa in med kort varsel, eventuellt jobba lite obekväma tider och är självständig, ansvarstagande och seriös! Och så sitter den anställda där och pratar om att den gillar att stå och klappa på hästar (enligt dem alltså).
Sedan är det flera lågkvalificerade jobb som har så dåliga arbetsvillkor att jag undrar hur de kan få anställa någon öht. Att inte ens veta vilka tider man jobbar nästa dag, ofta jobba övertid, absolut inte sitta still eller ens ha längre lunch än max(!) 30 minuter ("när det hinns med, om det hinns med"), och sedan få en pisslön för det... Jag var inte direkt intresserad av det även om det var inom en branch jag var intresserad av. Eller som andra yrken där de säger redan på intervjun att jo, det är heltidstjänst, men man ska också vara beredd på att svara på telefon och hoppa in och hjälpa till när som helst under fritiden. Man ska leva för jobbet för att passa in där.
Och grejen är väl den, när så många är i desperata behov av jobb så kan företagen ha dåliga anställningsvillkor som gör att flera går in i väggen. Varför ska de ändra något när personal är lätt att byta ut? Då blir det också en del personer som inte ens tar jobben från början och då blir sedda som lata, men för företagen är det inte något problem.
Sedan förstår jag inte heller varför det ska vara så "förbjudet" med deltidstjänster. Tex hade jag nog inte haft några problem att ha ett jobb med sämre arbetsvillkor/mer stress som deltidsjobb, och sedan försökt få en annan typ av jobb för att komma upp närmare heltid och på så sätt orka med. Men nej, det är heltid eller inget som gäller. Eller osäkra timanställningar. Jag hade GÄRNA haft fast deltidsjobb. Jag hittar inga. Istället jobbar jag då som timmis, men absolut inte upp till heltid eftersom jag inte klarar av det på det här yrket.