Svenskar vill inte arbeta - utbruten ur Gräddfil för flyktingar från Ukraina

[Unafraid]

Jamen verkligen! Jag är vansinnigt imponerad av mina borrare, det är inte ett lätt jobb på någon sätt! Några av mina nuvarande industrikollegor är så ruskigt skickliga att det finns inte, plus att de är fantastiska som människor också.

Grejen är ju att ALLA behövs. Cheferna behövs, civilingenjörer behövs. Långtradarchaufförer och kassörskorna behövs. För att inte tala om vilket jäkla liv det blir om städet inte skulle dyka upp!

Sluta förakta "enkla jobb" och akademiker. Vi behövs allihopa.

 

[athena_arabians]

Yes, rasism och misogyni var vardag i varenda jäkla byggbarack och arbetsplats som betongarbetare, diversebyggare och kyllagerarbetare. Helt barockt. Inom mitt yrke händer det att man stöter på skit också, men det är sådär nån gång om året. Inte varje dag, måndag till fredag, till frukost, lunch och däremellan under jobbet ute på arbetsplatsen . Jag hoppas innerligt att det blivit lite bättre sedan dess.

Det är inte bland akademiker som rasisterna tagit flest röster.

Jag är, till min skam, förvånad över att det är extremt lite sådant på nuvarande jobb (industri). Det är fortfarande mansdominerat men det är ändå rätt många kvinnor som jobbar där och det ses inte som ett dugg konstigt av de manliga kollegorna. De som jag jobbar närmast med (mitt skiftlag) har noll misogyni och rasism. Jag är lite feg när det gäller praktiska saker jag inte riktigt har koll på men de är väldigt peppande så jag har lärt mig göra saker jag aldrig trodde jag jag skulle kunna eller våga.

 

[Lilla]

Är det inte med jobb som med allt annat i livet och samhället? Att det finns alla sorters människor.
Jag har sett ungdomar som är fantastiskt duktiga när de är nya i arbetslivet och jag har sett och hört ungdomar som ställer ut skorna men inget mer och som klagar på det mesta.
Jag ser dagligen folk i medelåldern i tre olika kategorier. De som gör så lite de kan utan att förlora jobbet, de som gör det de ska men inget extra och de som jobbar arslet av sig.

Jag behövde aldrig sommarjobba då mamma tyckte att man skulle få slita nog ont som vuxen.
För mig och min syster var det fint och rätt.
Vi gör båda två ett bra jobb på våra jobb.

I Norge vill man ha svenskar för att svenskar anses vara duktiga arbetare.

 

[sjoberga]

Är det inte med jobb som med allt annat i livet och samhället? Att det finns alla sorters människor.
Jag har sett ungdomar som är fantastiskt duktiga när de är nya i arbetslivet och jag har sett och hört ungdomar som ställer ut skorna men inget mer och som klagar på det mesta.
Jag ser dagligen folk i medelåldern i tre olika kategorier. De som gör så lite de kan utan att förlora jobbet, de som gör det de ska men inget extra och de som jobbar arslet av sig.

Jag behövde aldrig sommarjobba då mamma tyckte att man skulle få slita nog ont som vuxen.
För mig och min syster var det fint och rätt.
Vi gör båda två ett bra jobb på våra jobb.

I Norge vill man ha svenskar för att svenskar anses vara duktiga arbetare.

Jag ser åtminstone en fjärde kategori; man har lärt sig att kunna vara engagerad i sitt arbete, har en massa erfarenhet att ösa ur men också att koppla av när man är ledig. Det är den kategorin som är allra mest effektiva, som klarar att prestera mycket, vara innovativa och samtidigt förstår att långsiktig hållbarhet är viktigast av allt.

 

[Lilla]

Jag ser åtminstone en fjärde kategori; man har lärt sig att kunna vara engagerad i sitt arbete, har en massa erfarenhet att ösa ur men också att koppla av när man är ledig. Det är den kategorin som är allra mest effektiva, som klarar att prestera mycket, vara innovativa och samtidigt förstår att långsiktig hållbarhet är viktigast av allt.

Det är kategorin ”man gör det man ska” i min värld.
Kategorin ”jobba arslet av sig” innebär inte heller nödvändigtvis att man inte kan slappna av.

 

[Voeux]

Fast det känns faktiskt som om någonting kanske hände under pandemin. Vi har alltid anställt unga människor, särskilt under sommarsäsongen naturligtvis. Av de vi anställt under tidigare år är flera kvar och riktiga guldklimpar. I år anställde vi fem personer mellan 17 och 21 - av dessa har två lämnat på eget bevåg (vilket är helt okej, det är ett slitigt jobb som inte passar alla) och tre helt enkelt misskött sig såpass att de fått sparken. Samma saga hörs från andra företag i trakten.
Jag kommer inte ihåg att vi någonsin behövt helt enkelt stryka folk från schemat tidigare.

Jag har inte rekryterat under pandemin så jag kan inte uttala mig där, men upplever en generell förändring senaste åren där folk verkar ha tappat förmågan till eget ansvar i kombination med högre förväntningar på offentliga verksamheter. Det klagas när man inte blir mottagen på akuten med en sticka i fingret, när barnet inte får spela alla matcher, när omorganisationen ändrar en ynka av ens arbetsuppgifter, när skolan inte gör precis som en vill som förälder, när vården inte ringde upp flera gånger osv. För några år sedan tyckte jag att det enbart var lite väl hårda typer som uttalade sig såhär, att folk fasen får ta sig i kragen. Men idag ser jag överallt hur folk lutar sig tillbaks och bara hojtar men jag jag JAG då utan minsta motprestation. Ja, sorry för sidospår men det stör mig, och det kan vara samma fenomen som spiller över på arbetsmoralen också vem vet.

Man måste ge nåt för att få nåt, oftast.

 

[sjoberga]

Det är kategorin ”man gör det man ska” i min värld.
Kategorin ”jobba arslet av sig” innebär inte heller nödvändigtvis att man inte kan slappna av.

För mig är de som är engagerade i företagets verksamhet, driver innovation och ser till att deras kollegor kan prestera, så mycket mer än ”man gör det man ska” utan att det behöver vara i närheten av ”jobba arslet av sig”. Det sista låter mest som att det gör ont och det tjänar nog ingen på mer än kortsiktigt.

(Men jag förstår att det beror mycket på vad man lägger i orden för varje kategori.)

 

[Lilla]

För mig är de som är engagerade i företagets verksamhet, driver innovation och ser till att deras kollegor kan prestera, så mycket mer än ”man gör det man ska” utan att det behöver vara i närheten av ”jobba arslet av sig”. Det sista låter mest som att det gör ont och det tjänar nog ingen på mer än kortsiktigt.

(Men jag förstår att det beror mycket på vad man lägger i orden för varje kategori.

Jag kanske skrev lite slarvigt då jag mest ville ha fram att det finns arbetare av alla typer precis som i allt annat i samhället.

 

[Lilla]

Jag kanske skrev lite slarvigt då jag mest ville ha fram att det finns arbetare av alla typer precis som i allt annat i samhället.

Tex så är mitt jobb rätt trevligt och lätt. Men då gör jag sånt som jag egentligen inte behöver. För att jag kan, tycker att det är roligt och för att jag tycker att man är ett team. Och vissa dagar kan jag vara sliten när jag kommer hem.
Jag har valt själv men kan irritera ihjäl mig på folk som inte gör det de ska.
På alla jobb jag har varit så har det funnits alla kategorier.

 

[__sofia__]

Vart har TS hört att svenskar inte vill arbeta? Aldrig hört det tidigare..

Efter att ha läst tråden ang ungdomar som vill resp inte vill jobba så kan jag inte annat än att tycka det är fullt normalt. Vissa är självständiga, sociala, säkra på sig själva och drivande tidigt. Andra som jag själv som var blyg och osäker under tonåren tar inte för sig lika lätt. (Jo jag hade sommarjobb från jag var 16-17).
Men det är inte alltid så lätt att komma till ett ex äldreboende och arbeta med människor när man är tonåring. Många glömmer det… tar för givet att man ska få en kollega med samma kaliber som sina erfarna kollegor.

Det här med hur man är och hur det påverkar hur man arbetar kan jag tydligt se skillnad på om jag tänker tillbaka på de sommarjobb/helgjobb jag hade som ungdom. 12-18 år jobbade jag vissa helgdagar i stall, vilket var kul och gav mycket muskler och ork och självständighet - jag trivdes bra där. Men som 15 åring testade jag några veckor på ett ålderdomshem där jag definitivt inte passade - jag var väldigt obekväm med gamla människor och väldigt introvert och blyg. Hade jag varit tvungen att jobba mycket nära de gamla vet jag inte hur jag hade klarat det, men de jag arbetade med gjorde så att jag fick huvudansvaret för mat, städ och tvätt där jag passade mycket bättre. Sedan från 18-24 jobbade jag som vikarie i storkök under universitetsledigheterna och trivdes kanonbra och fick mycket beröm när jag jobbade själv ute i "eget" kök på ett ålderdomshem. Men jag visste ju då bör jag skulle hitta sommarjobb att det inte hade varit bästa idén för mig att söka mig till hemtjänsten (där min mer sociala syster jobbade när hon var ledig).

 

[LadySara]

Hörde "ungdomarna" här hemma med vänner diskutera det här med jobb.. dom är i åldrarna 18- 25.. varierande utbildning. Nån som inte gått gymnasiet.. ingen har fast jobb nån har nått extrajobb. Deras ord var att man kliver ju inte ur sängen för under 150 spänn timmen....

 

[MJLee]

"What is happening to our young people? They disrespect their elders, they disobey their parents. They ignore the law. They riot in the streets, inflamed with wild notions. Their morals are decaying. What is to become of them?"

Plato
400-talet f.Kr

 

[Skjøldur]

"What is happening to our young people? They disrespect their elders, they disobey their parents. They ignore the law. They riot in the streets, inflamed with wild notions. Their morals are decaying. What is to become of them?"

Plato
400-talet f.Kr

 

[Sel]

"What is happening to our young people? They disrespect their elders, they disobey their parents. They ignore the law. They riot in the streets, inflamed with wild notions. Their morals are decaying. What is to become of them?"

Plato
400-talet f.Kr

Jag är medveten om att det är en gammal och uttjatad strof, men helt på allvar har jag aldrig försökt lära upp en sådan motvillig hop som det här året. Kanske har vi bara haft otur? Men i så fall har resten av småstaden också haft det.
Vi har liksom varit tvugna att Avskeda mer än hälften av dem, det är rätt illa.
Jag tror någonting rätt omvälvande hände med mentaliteten under de här två-tre sista åren, och det vore egentligen inte konstigt. Här i UK har nog lockdown påverkat bra mycket mer än en kunde tro eller förutspå.

Har aldrig varit med om liknande innan, då har det varit på individnivå.

 

[Shaggy]

Jag är medveten om att det är en gammal och uttjatad strof, men helt på allvar har jag aldrig försökt lära upp en sådan motvillig hop som det här året. Kanske har vi bara haft otur? Men i så fall har resten av småstaden också haft det.
Vi har liksom varit tvugna att Avskeda mer än hälften av dem, det är rätt illa.
Jag tror någonting rätt omvälvande hände med mentaliteten under de här två-tre sista åren, och det vore egentligen inte konstigt. Här i UK har nog lockdown påverkat bra mycket mer än en kunde tro eller förutspå.

Har aldrig varit med om liknande innan, då har det varit på individnivå.

Det är klart att de senaste årens galenskap påverkat folk negativt och att ungdomar påverkas mer är för mig rätt självklart. Tror dock inte att det är lika illa här i Sverige där man i alla fall hade någon typ av återhållsamhet i tokerierna.

 

[Sel]

Det är klart att de senaste årens galenskap påverkat folk negativt och att ungdomar påverkas mer är för mig rätt självklart. Tror dock inte att det är lika illa här i Sverige där man i alla fall hade någon typ av återhållsamhet i tokerierna.

Så är det säkert. Det hindrar inte att jag blir Otroligt frustrerad. Det här är ändå vuxna (om än unga) människor som får ta körkort.
Sista tjejen grät när hon blev hemskickad. Tufft, men livet. Gör en inte rätt för sig kan en inte få betalt eller ta upp andras tid. Det är synd att de inte vet det redan när de är arton år gamla.

 

[MJLee]

Jag tror att ett skäl är de ökade timmanställningarna. Att bli tillsvidareanställd innebär ett större ansvar och ovillighet att riskera avsked. En timanställning däremot är det mycket lättare att strunta i ett pass eller två eftersom man inte har något att förlora. Jag tror inte att ungdomar idag är latare eller mer arbetsovilliga, men däremot har arbetsmarknaden förändrats och blivit mer osäker och flytande och många lever från pass till pass. Eller projekt till projekt.

Fö gällande a-kassa är den 300 dagar (450 om du har minderåriga barn) så att luta sig tillbaka och leva på den är en ytterst tillfällig lösning. Plus att beloppen är beroende på din tidigare lön. Plus att AF villkorar a-kassan med motkravet att du ska vara aktivt arbetssökande. Så att pilla navelludd är det näppeligen.

 

[Shaggy]

Så är det säkert. Det hindrar inte att jag blir Otroligt frustrerad. Det här är ändå vuxna (om än unga) människor som får ta körkort.
Sista tjejen grät när hon blev hemskickad. Tufft, men livet. Gör en inte rätt för sig kan en inte få betalt eller ta upp andras tid. Det är synd att de inte vet det redan när de är arton år gamla.

Klart att du blir frustrerad, det har du all rätt att bli. Tror dock att det blir väldigt märkligt att titta på sådana här exempel för att avgöra om folk i gemen är ointresserade av att arbeta eftersom det troligen uppstått pga en extraordinär situation

 

[Sel]

... och förlåt, nu inser jag att jag ventilerar.

 

[Sel]

Klart att du blir frustrerad, det har du all rätt att bli. Tror dock att det blir väldigt märkligt att titta på sådana här exempel för att avgöra om folk i gemen är ointresserade av att arbeta eftersom det troligen uppstått pga en extraordinär situation

Jag tog mest upp det för att det (åtminstone här och nu) ibland känns som en sanning att folk helst inte arbetar. Vi har en enorm marknad som SKRIKER efter personal - sedan har den marknaden rätt kassa vilkor och dålig lön, men alla sitter ju inte med utbildning och kan välja.
Jag förstår också att det kan krävas en riktigt svår period med underbemanning för många serviceyrken att se över sina avtal och löner, men det är jobbigt på insidan. Jag kulle själv aldrig kunna välja att inte jobba bara för att jag var missnöjd med utbudet, även om jag förstår att andra gör det om de har goda skäl som ger en annan möjlighet.